Region Skånes kulturpris premierar en konstnär som bidrar till förnyelse och utveckling av kulturlivet i vid bemärkelse.

Kulturnämndens motivering

Region Skånes kulturpristagare 2023 är en konstnär som ständigt tänjer på gränserna för sin konstform: vad den är, vad den kan vara och för vem den kan vara. Genom sitt unika sätt att involvera och samarbeta med såväl den lokala publiken som professionella kollegor i Sverige och internationellt, prövas ständigt formerna för konstens relation till sig själv men också till det omgivande samhället. Årets pristagare bygger ett konstnärligt landskap av danskonst på den skånska landsbygden som når långt utöver var den förväntas att finnas. Genom sin internationella verksamhet tar hon världen till Knislinge och Knislinge ut i världen.

Region Skånes kulturpris 2023 går till dansaren och koreografen Rachel Tess, för hennes nytänkande inom danskonsten såväl inom det egna konstnärliga skapandet men också för de unika möten hon skapar mellan dansen och publiken både i Skåne, nationellt och internationellt.

Kort om pristagaren

Rachel Tess är amerikansk koreograf och dansare. Utöver sitt arbete som koreograf driver hon även Milvus Artistic Research Centre (MARC), en residensverksamhet för internationella och nationella konstnärer inom dans och koreografi i Östra Göinge. Till MARC kommer dansare och koreografer från hela världen för att få möjlighet att utveckla sitt konstnärskap i den unika plattform som Rachel Tess skapat. Den lokala förankringen har alltid varit central i MARCs verksamhet och att göra det som kan upplevas konstnärligt utmanande tillgängligt och mindre komplicerat. Detta varvar hon med ett stort antal uppdrag som koreograf hos såväl nationella som internationella dansinstitutioner. Under det senaste året har Rachel bland annat haft uppdrag som koreograf på Skånes Dansteater, Norrdans samt för danskompaniet Corpus (Kungliga Danska Operabalettens samtida danskompani).

Rachel Tess bjuder in till dans i Knislinge

Region Skånes kulturpristagare Rachel Tess har skapat en plats dit konstnärer inom dans, koreografi och bildkonst kopplat till performance kan komma och skapa och utveckla och utmana sitt konstnärskap. Förra året kom inte mindre än 80 konstnärer för residens på MARC, Milvus Artistic Research Center, i lilla Knislinge.

Dansaren och koreografen Rachel Tess föddes 1980 i Portland, Oregon, USA. Efter att ha tagit en bachelor-examen i dans på den prestigefyllda skolan Juilliard i New York dansade hon med Les Grands Ballets Canadien i några år, tills hon åkte för att besöka en vän i Göteborg 2005.

– Då var en amerikansk regissör på Göteborgsoperan och jobbade, och han sa till mig "Vi behöver en tjej på scen i nästa vecka, kan det vara du?" och jag sa "Okej!", berättar Rachel Tess med ett skratt.

Hon blev kvar i Göteborg i två år innan hon flyttade till Stockholm för att ta sin mastersexamen och dansa med Cullbergbaletten. Under tiden hon arbetade med sitt mastersprojekt 2013 flyttade hon till Kivik på Österlen tillsammans med sin dåvarande partner.

– Det var så roligt, jag gjorde ett mobilt arkitekturprojekt, en replika av den minsta dansstudion på universitetet. Det var ett litet trähus, men ändå för stort att bära omkring på, och jag visste inte var jag skulle göra av det. Då rekommenderade en kontakt mig att höra av mig till Wanås Konst för att fråga om de ville ta in det.

Så inleddes ett långvarigt samarbete med Wanås Konst, och också en väg in i att etablera sig i Skåne, där Rachel inte hade några kontakter. Hon flyttade ner till sin dåvarande partners gård där det sedan tidigare fanns ett galleri. "11 hektar av äppelträd och skånelängor", som hon beskriver det.

– Min dåvarande partner sa "Du har ytan, du kanske kan erbjuda andra konstnärer residens?"

För sitt första projekt i Skåne ansökte Rachel om bidrag från Simrishamns kommun och Region Skåne.

– I USA finns det inga möjligheter till vare sig statlig eller regional finansiering, så när jag fick mitt första stöd beviljat flög jag bokstavligen ur stolen. Jag kunde inte fatta att jag kunde bara beskriva min konst och få pengar för det!

Nästa steg var att starta Milvus Artistic Research Center (MARC) som Rachel registrerade som en ideell förening. MARC är en residensverksamhet för såväl nationella som internationella konstnärer inom dans och koreografi, och numera ligger det i Knislinge i Östra Göinge kommun.

– Vi flyttade hit 2018, till en gammal skofabrik, ett fantastiskt hus! Vi hade börjat växa ur lokalerna på 70 kvadratmeter i Kivik, och det hade också tagit slut med min partner. Här har vi 300 kvadratmeter på ovanvåningen och 200 plus 70 kvadrat på bottenplan, tillsammans med fyra lägenheter, allt i samma byggnad.

Första året tog MARC emot fyra residensvistelser – förra året 80.

– Vi har olika typer av residens, allt från konstnärer som vi samarbetar med som stannar någon månad och utvecklar sina produktioner med oss till unga konstnärer som stannar i en vecka för att prova på MARC.

De som stannar längre får möjlighet att verkligen lära känna Knislinge och dess invånare, berättar Rachel.

– Knislinge är en liten ort, vi är bara 3 500 personer. När man stannar i en månad eller två hinner man verkligen landa och bli en del av samhället. Residens ses ibland som ett sätt för konstnärer att bara komma bort ett tag, men här är det annorlunda. Det är inte kulturell turism där man åker och gör ett konstprojekt och sedan drar härifrån. Jag bor här, i en lägenhet bredvid den gamla skofabriken, och vi har en tajt gemenskap, vi har verkligen lyckats få till ett samarbete med samhället runt oss.

Rachel skrattar till: – Jag älskar Knislinge, men det är kanske inte ett ställe där man tänker sig att det ska vara en massa dansare!

Men MARC har samarbetat med skolor, nyanlända, seniorer och till och med den lokala hårdrockfestivalen Time to Rock. I föreställningen Time Loops, ett samarbete med Skånes Dansteater som Rachel koreograferade deltog Knislinge-invånare som dansare.

– Vi gör inte detta för att vi har fått ett mandat om geografisk spridning ut på landsbygden, vi är verkligen en del av samhället. Det är underbart, jag hade inte gjort det annars. Jag är inte intresserad av att driva en plats bara för konstnärlig forskning utan att träffa människor. Jag är inte här för att be människor att komma och bara titta på dans, jag säger "Här är de människor jag samarbetar med, hur kan vi jobba tillsammans?" Ingen är bättre eller viktigare än någon annan här, "Hur kan vi kombinera din kunskap och vår kunskap?" Jag älskar att jag känner nästan alla som kommer till en föreställning – och om jag inte gör det så lär jag känna dem.

Rachel berättar entusiastiskt om byggnaden som MARC finns i, den gamla skofabriken.

– Jag är nördig om gamla byggnader! Min pappa är konservator och min mamma arkitekt, mitt intresse kanske ligger i generna. Det jag älskar mest är att byggnaden har en historia. Efter att skofabriken gick i konkurs har det varit olika företag där, så de flesta i samhället har en relation till den. Även nykomlingar faktiskt, eftersom SFI också finns i byggnaden.

I en av Rachels senaste föreställningar utnyttjade hon huset till fullo. I The Last deltog sex dansare, som alla fick varsitt rum.

– Vi använde alla våra studios, källaren och den gamla bastun! Varje solo var skräddarsytt för varje specifikt rum, och ramverket var "Det sista framträdandet du någonsin kommer göra eller se". Det var enbart väldigt erfarna dansare som alla dansat med stora ensembler, ingen var under 40 år. Under den fyra timmar långa föreställningen kunde besökarna gå runt som i ett museum och titta på solona, kanske gå ut en stund och komma tillbaka in. Jag gillar att leka med hur man bjuder in människor och vad de får tillgång till, och förhoppningsvis känner de att de blir en del av platsen eller av föreställningen.

– Man måste inte åka till en stor teater i stan, vare sig som publik eller dansare. Vi är right here.

Text: Sara Reis