Studiecirklar för förskolepersonal ska stärka läsningen i Trelleborg

Vi ställde några frågor till Sofi Sjöstrand, läsfrämjandesamordnare och bibliotekarie på Trelleborgs bibliotek, som arbetat med förstudien.

Ni har under året som gått gjort en förstudie för samverkan mellan folkbibliotek och förskola, med finansiering från Experimentspåret. Varför ville ni göra det?

Under det gångna läsåret 23/24 har vi metodiskt undersökt hur läsfrämjande insatser för barn i åldern 0–6 år kan utvecklas genom ett strukturerat samarbete mellan förskolor och bibliotek i Trelleborg. Folkbiblioteket har länge erbjudit aktiviteter som sagostunder och besök vid föräldramöten samt arrangerat den årliga, uppskattade bokparaden. Trots detta saknades ett systematiskt samarbete som utgick från förskolornas och barnens specifika behov.

I regeringens skrivelse Skr. 2020/21:95 Barn och ungas läsning framhålls att läsfrämjande insatser bör samverka mer för att ge barn och unga likvärdiga förutsättningar till en god läsförmåga och lustfyllda läsupplevelser. Vår ambition med förstudien var därför att identifiera och definiera det gemensamma utrymme som finns i mötet mellan bibliotekens och förskolornas uppdrag, behov, möjligheter och begränsningar. Genom detta har vi velat skapa en djupare förståelse och insikter som kan ligga till grund för framtida samarbete.

Vilka var utmaningarna i arbetet – och hur kom ni runt dem?

En oväntad insikt under arbetet var att det inom förskolan ofta saknas ett mer generellt och brett perspektiv på läsfrämjande. Istället lyftes en viss trötthet på initiativ som benämns som "främjande". När vi undersökte detta vidare blev det tydligt att en verksamhetsnära förankring är avgörande för att sådana insatser ska göra skillnad. Vi hanterade detta genom att aktivt lyssna in olika perspektiv och erfarenheter, och fick genom detta förståelsen för att det finns behov av insatser som kan integreras naturligt i förskolans vardag.

En annan utmaning rörde de starka känslor och diskussioner som frågor om litteratur och barn kan väcka. Ett tydligt exempel var förra årets bokparad, där ett par förskolor reagerade på boken Rösta på vargen av Davide Cali och Magali Clavelet. Boken, som röstats fram av barnen själva, mötte kritik för att dess teman ansågs stå i konflikt med förskolans värdegrund. Detta visade på behovet av att skapa verktyg och samtal för att hantera frågor kring litteratur och värderingar som stödjer barnens rättigheter och förskolornas pedagogiska uppdrag.

Inom projektgruppen fanns däremot inga motsättningar, men vi märkte tidigt behovet av att skapa ett utrymme för att ventilera och dela tankar. Vi satte därför av tid för öppna diskussioner om både vardagsnära utmaningar och bredare frågor kring litteratur, läsning och barn. Vi dokumenterade dessa och lade det sedan åt sidan, vilket hjälpte oss att frigöra energi och fokusera på det konkreta arbetet framåt.

Vad kom ni fram till?

Vi kom fram till att förskolepersonalens roll är central för att läsfrämjande insatser ska få genomslag och göra verklig skillnad för barnen. Därför bör insatserna rikta sig till personalen, men alltid utgå från barnens rättigheter till utbildning, konst och kultur. Förstudien identifierade tre områden som särskilt viktiga för ett framgångsrikt samarbete:

1. Litteraturdidaktiska metoder
   Stärka förskolepedagogernas kompetens genom fördjupad kunskap om bilderbokens och pekbokens konstnärliga och kulturella uttryck, liksom deras möjligheter att berika barnens lärande och utveckling.

2. Förskole- och kapprumsbibliotek 
   Små och lättillgängliga biblioteksmiljöer i förskolan kan vara avgörande för en vardag där barnen naturligt möter böcker. Dessa bidrar även till att göra böcker mer tillgängliga för barnen.

3. Inspiration till vårdnadshavare 
   Pedagogerna behöver verktyg för att på olika sätt kunna stötta vårdnadshavare i att förstå och främja barns språkutveckling och läsning i hemmet.

En viktig slutsats var också behovet av att reflektera över hur vuxnas syn på barn och barndom påverkar såväl bilderböckers innehåll som de värderingar som omger dem. Detta kan bidra till att skapa en djupare förståelse för hur barnens perspektiv kan sättas i centrum.

Hur ska ni använda förstudien – vad är nästa steg i arbetet?

Förstudien presenterades för nyckelpersoner från bildningsförvaltningen och kultur- och fritidsförvaltningen, samt folkbibliotekets ledning. Projektgruppen föreslog att starta upp ett förvaltningsövergripande språknätverk som skulle ta vidare arbetet genom att utveckla studiecirklar för förskolepersonal. 2024 fick Trelleborgs bibliotek medel från Bokstart, Kulturrådet, för att bygga upp språknätverket.
Nätverket, som inkluderar specialpedagoger och bibliotekets läsfrämjandesamordnare, har utformat ett upplägg inspirerat av Göteborgs Läs hjärta förskola. Samtidigt är cirklarnas innehåll utformade och anpassade till Trelleborgs lokala behov och förutsättningar.
Varje cirkel omfattar:

• En period på 10 månader med 6 träffar om 3 timmar vardera.
• Deltagare från flera förskolor, med första omgången bestående av 16 pedagoger från 8 förskolor.
• Teoretiska och praktiska verktyg som studiematerial och bokpaket ger en resurs för att direkt påbörja eller vidareutveckla det läsfrämjande arbetet.

Studiecirklarna syftar till att:

1. Öka kunskapen om litteraturdidaktiska metoder och hur bilderböcker och pekböcker kan användas i förskolan.
2. Stärka förmågan att skapa och använda förskole- och kapprumsbibliotek som en naturlig del av förskolans miljö.
3. Inspirera pedagogerna att engagera vårdnadshavare och ge dem verktyg för att stödja barnens språkutveckling hemma.

Efter avslutad studiecirkel kommer deltagarna att ingå i ett nätverk som träffas regelbundet ett par gånger per läsår. Dessa träffar syftar till att ge pedagogerna möjlighet att dela erfarenheter, inspireras av varandra och fördjupa sina kunskaper. På så sätt byggs ett långsiktigt och hållbart stöd för arbetet med litteratur och läsfrämjande i förskolan.

Vad hoppas du att ert arbete med förstudien leder till i förlängningen?

Min förhoppning är att arbetet med förstudien ska lägga grunden för ett långsiktigt och hållbart samarbete mellan bibliotek och förskola i Trelleborg – ett samarbete som i förlängningen bidrar till att fler barn får en god språkutveckling och en stark relation till litteratur redan i tidig ålder.

Nu har vi i språknätverket tre år på oss att utforma, testa och utvärdera studiecirklarna. Efter dessa år hoppas vi att beslut fattas om att fortsätta med förvaltningsövergripande samverkan i form av studiecirklar, eftersom de har potential att skapa både breda och djupa förändringar.

I förlängningen hoppas jag att studiecirklarna bidrar till att mångfalden av litteraturdidaktiska metoder i förskolan ökar, och att pedagoger kan använda dessa metoder intuitivt i ett jämlikt möte med barnen och litteraturen. Jag tror inte på idén om att hitta ett enda "rätt" sätt att arbeta med litteratur, utan istället på behovet av en bred förankring i olika metoder och förhållningssätt. Utöver detta krävs också en fördjupad kompetens för att göra ett kvalitativt urval av litteratur – ett urval som speglar förskolans läroplan, stimulerar barns estetiska upplevelser och kreativitet, och samtidigt håller förskolebiblioteken aktuella och relevanta.

Ytterst är min förhoppning att fler barn får erfara litteraturens förmåga att engagera oss som människor och öppna dörrar till nya perspektiv. För att detta ska bli möjligt behövs både finstämda instrument och kraftfulla verktyg, och inte minst vuxna som vågar möta litteraturen på lika villkor som barnen. När vi som vuxna vågar släppa kontrollen, lämna "facit" och ge oss in i en genuin dialog med barnen och litteraturen, lär vi oss minst lika mycket som barnen – om oss själva, om varandra och om världen.