Kalejdospråk - Tomelilla utforskar identitet, utanförskap och tillhörighet

Vilka är ni som arbetar med projektet?

Line Janson – ungdomsbibliotekarie på Tomelilla bibliotek och kulturhus. Har tidigare erfarenhet från teatervärlden, både som producent och på scen och av barnrättsarbete i civilsamhället. Och Johan Hillebjörk – biblioteksassistent, konsthallsguide, jazzarkivarie och projektledare för Kalejdospråk här på Tomelilla kulturhus. Har tidigare arbetat med grafisk formgivning och kommunikation.

Varifrån kom idén till projektet?

Den första gnistan var den samiske konstnären Tomas Colbengtsons kommande utställning på Tomelilla konsthall. Vi såg en möjlighet att använda oss av flera av de resurser vi har på kulturhuset i Tomelilla, och till samarbete mellan bibliotek och konsthall.

Vi sökte stöd från Region Skåne och Kalejdospråk blev ett kunskapshöjande informationsprojekt om de fem nationella minoriteterna. Vi vänder oss i första hand mot de tre årskurserna på högstadieskolan här i Tomelilla, Kastanjeskolan. Men också till skolpersonal, kommunanställda chefer, och tomelillabor i stort.

Vad är det ni planerar att göra?

Konkret så genomför vi bokprat och författarbesök, som kompletteras med pedagogiskt material som introducerar de nationella minoriteterna för högstadiet. Till hösten har konsthallen äran att få ställa ut Tomas Colbengtson, en konstnär med samisk tillhörighet. Eleverna ska få besöka utställningen och delta i en konstnärlig workshop som mynnar ut i en egen utställning i kulturhuset. Utställningen visas upp för kommunens chefer och invånare. Vi vill också bjuda in till att skolungdomarna själva guidar utställningen.

Gemensamt för alla aktiviteterna är intentionen att öppna upp frågeställningar och reflektioner kring identitet, tillhörighet, språk och kultur.

Vad vill ni uppnå med ert projekt?

Vi vill ge plats för att på ett relevant sätt möta de nationella minoriteterna. Högstadieungdomarna är en svårflörtad målgrupp, och vi vill fokusera på att verkligen nå fram.

Genom arbete och reflektion kring teman som tillhörighet och utanförskap, identitet och jagblivande känns det som att det finns en tydlig väg till en diskurs som kan beröra.

Det handlar om ens egen berättelse, och om andras berättelse om det egna. Och vi vill därigenom skapa en ingång inte enbart till kunskap om de nationella minoriteterna, utan också till igenkänning och djupare eftertanke om vad det faktiskt innebär.

Inte heller att förglömma är målet att säkerställa en grundläggande kunskapsnivå – vad är en nationell minoritet, vilka är de svenska nationella minoriteterna och deras språk? Vet du?

Vi har också sekundära mål, till exempel att stärka samarbetet mellan kulturhuset och Kastanjeskolan.  Arbeta mer strategiskt i kommunen, exempelvis visa på behovet av minoritetssamordnare, och skapa underlag för att lyfta nationella minoriteterna i framtida projekt i kommunen.

Vilka är era viktigaste lärdomar/insikter hittills?

Först och främst att det krävs en konkret insats för att ge plats åt de nationella minoriteterna. Att jobba för att lyfta de nationella minoriteterna är inte något som pliktskyldigt ska bockas av. I synnerhet om man vill nå fram till högstadieelever behövs en genuin ansträngning att ge utrymme till att möta minoritetskulturerna på ett relevant sätt. Det är något vi pratat om sen tidigt, och återkommer till gång på gång.

Det är en utmaning att komma in i skolan med projekt utifrån. Hur goda våra intentioner än är, att vi vill underlätta och hjälpa skolan att uppfylla målen i läroplanen, så är vi ändå en utomstående aktör som kommer in och gör anspråk på lektionstid med skolpersonal som arbetar under många krav och hård press.

Det är också ett lärotillfälle för oss själva att arbeta med ett projekt om de nationella minoriteterna, det är viktigt att lyssna, vara öppen, ödmjuk och nyfiken. Arbetet blir både effektivare och intressantare med den inställningen.