Maria Jönsson får Region Skånes Kulturpris 2025: Det är viktigt att vara på barnens sida

– Läslust för mig är att man kan ta till sig kunskap, att höra andras berättelser genom att läsa. Det är underbar avkoppling. Och den fysiska boken är så viktig, speciellt för små barn. Man blir inte störd av någonting när man läser en fysisk bok, som man kan bli när man läser på en platta, säger Maria Jönsson.

Om att bli tilldelad Kulturpriset säger hon:

– Jag är så glad, verkligen. För det första så tycker jag att det är så himla bra att Region Skåne uppmärksammar och delar ut ett pris till barnlitteraturen, och även till bilderbokskonsten, eftersom jag är illustratör i grunden. Och att det blev just jag som fick det priset, jag är överväldigad.

Just barnlitteratur är något som många känner sig hågade att pröva på när man har fått barn, oavsett tidigare erfarenheter. Med Maria Jönssons långa erfarenhet ställer hon sig lätt frågande.

– Barnlitteratur anses ju av många vara lite enklare litteratur, så att säga. Men jag vet inte om jag instämmer i det riktigt. Självklart har man mycket erfarenheter om man har egna barn, men det är mycket mer jobb än vad man tror att arbeta med barnlitteratur. Att man skulle kvala in bara för att man har barn tycker jag är förringande, jag tycker det är viktigt att kvaliteten är hög och att det inte blir intetsägande. Och barnperspektivet är viktigt, att vara på barnets sida.

Sedan 2020 är Maria Jönsson ledamot i Svenska Barnboksakademin, vars syfte är att främja god barn- och ungdomslitteratur och att verka opinionsbildande. Flera av Maria Jönssons böcker har översatts till andra språk, och hon har noterat att barnböcker ofta ser olika ut i olika delar av världen.

– Jag är intresserad av utländska bilderböcker, det är intressant att se hur de jobbar i andra kulturer. I Norden har vi ett starkt barnperspektiv, och jag har noterat i översättningar att förlagen ofta vill ändra så att det passar just det landets syn på barnuppfostran bättre. Till exempel min bokserie om vargen Valdemar, han utmanar sin pappa väldigt mycket. I den italienska översättningen ville de ändra texten så att deras relation blev mer uppfostrande.

Både samarbeten och egna projekt

Själv kom Maria Jönsson in på bilderböcker lite av en slump. Hon började jobba som illustratör på Helsingborgs Dagblad på 1990-talet. Där lades grunden till att arbeta med en kombination av bild och text, hon lärde sig att jobba snabbt och att sammanfatta artiklar i en bild. På HD träffade hon också en poet som hon började samarbeta med och så småningom gjorde bilderböcker med. Idag samarbetar hon fortfarande ibland med författare, men gör också egna böcker där hon står för både text och bild själv.

Maria Jönssons tillvägagångssätt skiljer sig beroende på om hon ska illustrera någon annans text, eller om idén är hennes egen. Men gemensamt är att hon alltid börjar med att sätta sig och fundera och skissa.

– Jag klottrar och skriver hejdlöst ner alla tokiga idéer i början, det är nog så jag närmar mig mina teman. Sedan försöker jag göra någonting av det som jag har klottrat ner. När jag jobbar med både text och bild själv blir det mer organiskt, då kan jag ändra i både bild och text hur mycket jag vill. Det är skillnad när jag har en text som en författare har skrivit som är ganska klar, för ändrar jag något i en bild påverkar det ju texten och tvärtom. Men jag älskar också att jobba med författartexter som ger mig en tydlig ram som jag måste hålla mig inom. Det är olika sätt att jobba och de är lika roliga båda två, tycker jag.

I Maria Jönssons böcker berättar texten och bilden inte riktigt samma saker. Hon förklarar:
– Jag försöker att inte lägga tårta på tårta. Texten berättar en sak, den är bra på känslor och dialog till exempel, och bilden berättar en annan, miljöer och stämningar med mera. Jag tycker det är spännande att man kan utmana texten med bilden och tvärtom.

Att många av hennes karaktärer är djur förklarar hon med att det helt enkelt är roligt.

– Jag har inga egna husdjur, men jag gillar djur. Jag tycker om att studera dem, för de är så mänskliga på nåt sätt. Jag har haft en hund nära mig via min bror i många år, och de har så många ansiktsuttryck och kan uttrycka mycket bara via sina ögonbryn till exempel. Sen tycker jag att det är frigörande att jobba med djur som huvudpersoner – mina böcker är ganska humoristiska, och det är lättare att överdriva mimiken än om man ritar barn.

Drömprojekt i olika format

För fyra år sedan besannades en dröm för Maria Jönsson, då hennes karaktär spyflugan Astrid blev en animerad film. Den första boken om Astrid kom ut 2007, och redan då började Maria Jönsson fundera på animation, men det tog många år innan hon fick kontakt med en animatör och projektet sattes igång. Och det visade sig vara en utmaning, berättar hon med ett skratt.

– Jag fick i uppgift att skriva manus, och trodde i min enfald att "det är väl bara att översätta boktexten direkt till filmmanus och använda bilderna från boken". Men det var inte alls så, det var en naiv överraskning för mig att se hur man jobbar med film, det är ett helt annat sätt att tänka på. Jag fick göra om allting, och göra förberedande bilder till hela filmen, det var ett mycket, mycket större jobb än jag någonsin kunnat föreställa mig, även om filmen bara är sju minuter lång. Jag lärde mig väldigt mycket på det projektet.

Nästa projekt är en utställning på Bjuvs konsthall i februari, det blir en kombination av bildoriginal och skisser ur Marias böcker. Samtidigt har utställningen en ambition att vara läsfrämjande eftersom biblioteket kommer bygga upp en mindre bilderboksfilial på plats.

Även ett än så länge inte färdigfunderat bokprojekt kring Marias farmor pågår.

– Jag har letat information och bilder i två år nu och vill dokumentera min farmors liv i bokform på något sätt, gärna i ett ovanligt bokformat, precis som jag gjorde i boken Nycklarna, som är en leporello – en dragspelsbok. Min farmor var statarhustru, en typisk osynlig kvinna i historien, kan man säga. Hon är ju inte en person som finns i arkiven, som en drottning eller liknande. Det är roligt att försöka sätta sig in i hur hon levde för hundra år sedan, men projektet är lite flummigt än så länge. Till det kan prispengarna komma till nytta.

Text: Sara Reis