Konstworkshops med Handen minns sätter i gång minnesbanken

Handen minns är en av tre verksamheter som är nominerad till Regions Skånes Kulturpalett 2025 för sitt arbete för att fler äldre ska kunna få uppleva, delta i och skapa kultur på sina egna villkor.

Konstnärerna Rita Winde och Joanna Thede har de senaste dryga två åren hållit workshops i teckning och målning på äldreboenden för personer med kognitiv svikt. Svaret på frågan om varför är helt enkelt:

– För att vi hemskt gärna vill. Det har blivit en hjärtefråga för oss, någonting som ger oss en oerhört stark känsla av meningsfullhet och glädje. Och vi märker att de äldre får väldigt mycket ut av det, vilket gör det ännu mer meningsfullt och angeläget för oss att erbjuda detta, säger Joanna Thede.

Både Joanna och Rita Winde har länge arbetat med konstworkshops mot olika åldrar, däribland äldre på boenden. De insåg att det var en eftersatt grupp:

– Det finns som ett vakuum som man kan fylla med hur mycket som helst. Vi har märkt att när vi tar i hand och tackar för deltagarnas arbete efter en workshop så sträcker de lite på sig, skiner upp och blir stolta. Det är ju så att de tar emot hjälp hela tiden, men här får de lov att ge någonting till oss som konstnärer, det verkar vara något som de inte upplever så ofta. Vi menar uppriktigt att vi verkligen är glada över deras teckningar, målningar och berättelser, det ger oss väldigt mycket, säger Joanna Thede.

Kreativitet som väcker minnen

Namnet Handen minns kommer från Joannas och Ritas uppfattning att det går nervbanor mellan handen och hjärnan som stimulerar kroppsminnet. En workshop börjar alltid med att deltagarna får rita av sin hand. Nästa steg är att fylla i med färg.

– Vi märker redan i starten att det blir väldigt fantasifulla teckningar. Sedan brukar de komma i gång och fortsätter med fritt målande, som ofta relaterar till minnen som de får upp. Det kommer upp allt möjligt i minnesbanken. Det är väldigt värdefullt för oss att få ta del av, säger Joanna Thede.

Rita Winde fyller i:

– Det skapar fina samtal. Vi tänker att det sätter i gång processer att man är aktiv, att man rör handen och att vi umgås och målar tillsammans. Det kan vara väldigt spännande att se hur man när man har kognitiv svikt uppfattar sin egen kropp. Ibland när någon ska teckna av sin hand så kanske handen plötsligt består av 24 tummar men inga andra fingrar. De arbeten som kommer ut upplever vi ofta som väldigt vackra och uttrycksfulla.

Teckningarna och målningarna blir ofta friare kreativt än dem som Rita och Joanna får se från människor utan kognitiv svikt, eftersom de ofta har föreställningar om hur saker och ting ska vara.

Joanna Thede säger:

– Det ger oss en boost i vår egen kreativitet.

Rita Winde poängterar att under workshoppen är allting frivilligt. Alla får arbeta utifrån sina förutsättningar och man jobbar tillsammans med personal och anhöriga. Det blir ett otvunget umgänge som öppnar för samtal. Under workshoppens två timmar finns det tid att måla, slappna av och skapa relationer. Hon säger:

– Det viktiga är att vi inte har någon annan agenda än att måla och umgås och ha en bra stund med konsten som verktyg. Vi stannar kvar, vi ska inte gå i väg och duka eller ta tvätten, vi är där för att måla tillsammans.

Många skratt under jämlika möten

Rita och Joanna hade väntat sig att deltagarna inte skulle orka fokusera i två timmar, utan att det skulle bli rörigt och att folk skulle komma och gå. Men genom åren har över 200 personer deltagit, och bara någon enstaka har inte stannat hela tiden.

– Det verkar även som att det är förvånande för personalen ibland, att de är ovana vid att koncentrationen håller så länge, säger Joanna Thede, och Rita Winde fortsätter:

– Det är intressant vad konsten kan göra. Det är väldigt aktivt, alla bjussar på sig själva, någon kan börja sjunga och det är mycket skratt. Personalen som är med får också en ny roll, de är inte där för att hjälpa till utan målar också, vi möts verkligen jämlikt under annorlunda och trevliga former.

Efter en workshop lämnar konstnärerna material på boendet, så att det kan stå framme och vara lättillgängligt. Rita Winde säger:

– När man är och hälsar på sina anhöriga och man har druckit kaffet och ätit chokladen, då finns det ofta inte så mycket kvar att göra. Men då kanske man kan teckna lite tillsammans? Det är vår tanke.

Forskning följer utvecklingen

Framöver kommer workshopparna att följas av forskare vid medicinska fakulteten och Socialhögskolan på Lunds universitet och vid Högskolan i Jönköping och jämföras med en referensgrupp. Förhoppningen är att den här typen av workshops ska kunna bli en del av fler äldres vardagsliv och även skapa arbetstillfällen för fler konstnärer.

– Vi hoppas att forskningen kommer att bidra med en syn på det hela som vi inte själva kan förutsäga, så att vi kan fortsätta utveckla verksamheten. Och att forskningen kan sprida detta så att det kan hända i fler städer, fler länder, säger Joanna Thede.

– Vi är ofta efterlängtade, det är låg aktivitetsnivå på hemmen. Vi försöker komma en gång i veckan, men det är inte alltid pengarna räcker, lägger Rita Winde till.

En nominering som ger kraft

Finansieringen kommer från kulturbidrag och stipendier, boendena har väldigt sällan pengar över till nya aktiviteter. Skulle Handen minns vinna Kulturpalettens pris på 100 000 kronor så vill Rita och Joanna fira med workshopdeltagare.

– Det är jätteroligt att vi blivit nominerade. Vilken överraskning alltså, vi är ju ändå en väldigt liten och självgående verksamhet. Det är väldigt roligt att någon utanför tycker att vi gör ett värdefullt arbete, säger Joanna Thede.

– Vi gör det här med alla de här underbara människorna som vi har lärt känna, så vi vill ju fira med dem, säger Rita Winde.

Text: Sara Reis