Shared reading med anpassad skola i Kävlinge

Hur har ni arbetat med Shared reading på Kävlinge bibliotek tidigare?

Vi har inte jobbat med Shared reading tidigare på Kävlinge bibliotek eftersom ingen av personalen på biblioteket hade gått utbildningen. Jag fick chansen att gå en Shared reading utbildning förra hösten som ni i regionen ordnade, sen gick jag ytterligare en kurs med specifik inriktning mot barn och unga. Så nu under våren har jag provat att leda en Shared reading grupp för första gången. Men det är fler bland personalen som är väldigt peppade och kommer gå Shared Reading utbildningen till hösten.

Vad inspirerade dig till projektet? 

Jag har länge varit intresserad av Shared reading som läsfrämjande metod, jag gillar att det är så kravlöst och att det inte krävs någon förberedelse av deltagarna. Efter att ha gått utbildningen så var jag väldigt sugen på att prova själv, och funderade på hur jag skulle hitta någon lämplig grupp. Tidigare har vi haft sagoyoga på biblioteket några gånger med en klass från anpassad grundskola F-6, så det kändes som ett bra alternativ att prova med den gruppen, eftersom jag redan hade träffat dem några gånger och kände till dem.

Berätta vad ni har tänkt göra  

Jag bjöd in dem att komma till biblioteket under våren, och hittills har gruppen, bestående av sex elever tillsammans med sina pedagoger, varit här på biblioteket vid fyra tillfällen. Vi kommer också att ses ytterligare någon gång efter sommaren. Projektet har gett mig möjlighet att träffa gruppen kontinuerligt under en lite längre tid, det har känts viktigt för att bygga upp en trygghet i gruppen gentemot metoden, men också för att lära känna varandra lite bättre och att testa att läsa lite olika sorters texter tillsammans.

Ett par tillfällen har redan genomförts - hur har de mottagits?

Det var lite pirrigt första gången, jag tror både från mitt håll och barnens, men det gick bra och så himla kul att komma igång! Första gången läste vi Jag vill ha min Hatt av Jon Klassen och avslutade sedan med en dikt av Mårten Melin.  Det var ett lyckat val av litteratur och väckte olika reflektioner bland barnen. Sen har vi också haft tillfällen med mindre lyckade val av text, då det varit svårare att få i gång ett samtal, men det är ju det som är så fint med att ses flera gånger, att man kan testa sig fram!  Sista träffen hade vi bara ett par dikter och det funkade nog allra bäst. Det behöver inte vara så mycket text för att väcka många bubblande tankar. Och det känns extra fint när någon som inte vågat dela med sig tidigare räcker upp handen och vill dela sina funderingar för första gången, då värmer det hjärtat.  Men det har verkligen gått upp och ner på våra träffar, det har varit väldigt lärorikt och framförallt kul. Jag ser fram emot att fortsätta projektet till hösten då jag ska träffa en ny grupp elever från anpassad grundskola, från en annan skola.