Informationskunnigheten som bibliotekens hemmaplan

I augusti och september svarade medarbetare och chefer från fjorton skånska kommuner på vår kunskapsinsamling. De fick skatta hur säkra de känner sig i olika situationer och välja vad de helst vill bli bättre på. Nästan åtta av tio känner sig säkra på att hjälpa en besökare att formulera sitt informationsbehov och att bedöma om en källa är trovärdig. Men bara drygt en av tre känner sig säker på att förklara hur AI-drivna söktjänster skiljer sig från vanliga sökmotorer. Och hälften vill bli bättre på att upptäcka desinformation, vinklat innehåll och AI-genererat material.

Vid informationsdisken hinner mötet med besökaren sällan komma längre än till tekniken. Hur en inloggning görs, hur skrivaren fungerar eller var rätt app finns. Källkritiken och sökvägarna, som många av er själva lyfter fram som viktigast att stärka, får sällan plats i samma samtal. Det beror inte på att viljan saknas. Det beror på att det omedelbara, praktiska problemet ofta får företräde.

I september höll vi två webbinarier. I det första presenterade vi vårt nya MIK-ramverk och kopplade MIK till bibliotekens demokratiska uppdrag och till läsförmåga. I det andra webbinariet använde vi ramverket för att synliggöra AI-kunnighet och ringa in bibliotekens roll med fokus på informationskunnigheten. Båda webbinarierna kommer att finnas tillgängliga som inspelade filmer på Region Skånes webb från och med mitten av oktober.

Vårt MIK-ramverk bygger på Mediemyndighetens beskrivning av MIK och Unescos publikationer. Ramverket delar in MIK i sex kunskapsområden, från informationssökning och källvärdering till rättigheter och välmående. Digital kunnighet genomsyrar alla kunskapsområden.

Ramverket är medvetet neutralt. Det beskriver vad medborgaren behöver kunna utan att ta hänsyn till lagar, målgrupper eller yrkesexempel. Bibliotek, skola och folkbildning kan därför utgå från samma karta och sedan läsa av den med sitt eget uppdrag för ögonen. Det är tänkt att kunna användas för att skapa samsyn och ett gemensamt språk för vad MIK är, men också för att ringa in den egna, verksamhetsspecifika rollen och kartlägga var styrkor och svagheter finns. Ramverkets kunskaper kan vidare fungera som stöd vid planering av insatser och aktiviteter, och som grund för uppföljning.

Informationskunnigheten i MIK är bibliotekens kärnkompetens. Den handlar om att identifiera informationsbehov, välja rätt källa eller system, värdera och använda information för kunskapsinhämtning och eget skapande. Samma samtal vid disken kan på några minuter röra sig från frågan om hur musen fungerar till att hitta rätt myndighet, formulera en fråga och tolka en text. Kompetensen att i referenssamtalet lotsa besökaren vidare behöver synliggöras. 

På samma sätt handlar AI-kunnighet mindre om att kunna programmera och mer om att förstå vad AI-tjänster kan och inte kan, och om att kunna värdera det de producerar. AI är inte längre en tjänst man söker upp, den finns direkt i sökmotorn och svarar med en sammanfattning i stället för en träfflista. En AI-tjänst svarar ofta i en säker ton och besökaren får ett svar som låter neutralt och färdigt. Men svaret bygger ofta på en avvägning mellan olika perspektiv. Just den avvägningen är en viktig del i informationskunnigheten: att se när en fråga har fler än ett svar, och att kunna föra resonemang om det tillsammans med andra. 

Under webbinariet beskrev flera behovet att utforska AI tillsammans med besökaren: att vara en kritisk röst utan att döma, och att hjälpa någon in i ett AI-verktyg snarare än att stänga dörren till det. Därför vill vi gärna att ni ställer er frågorna:

• Hur skapar ni utrymme för samtal om källkritik och sökvägar när frågorna i disken handlar om teknik?
• Syns informationskunnigheten i biblioteksplanen, i verksamheten och i samtalet vid disken?
• Vad händer med referenssamtalet när AI “ger färdiga svar”?

Varma hälsningar,

Marika Alneng och Jonna Steinrud

Sakkunniga i MIK och författare till boken MIK i praktiken! Biblioteken visar vägen.