Hälsa

Hälsa är ett begrepp som kan definieras på många olika sätt. Den vanligaste definitionen är att hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och inte endast frånvaro av sjukdom, funktionsnedsättning eller skada (1–2).

Barn och unga i Sverige har generellt en god hälsa och de flesta barn och unga uppger att de har en bra eller mycket bra hälsa. Andelen minskar dock med stigande ålder, och en lägre andel flickor i åldrarna 13 och 15 rapporterar att de har en bra hälsa jämfört med pojkarna i samma ålder (3). Under de senaste decennierna har det skett en ökning av den självrapporterade psykiska ohälsan hos både pojkar och flickor (3–4), samtidigt som diagnosticering av och behandling för psykisk ohälsa hos barn också har ökat (5).

Hälsan hos barn och unga liksom hos befolkningen i stort kan ses som ett samspel mellan individ och samhälle. För ett antal decennier sedan var undernäring, graviditets- och förlossningskomplikationer, olycksfall och smittsamma sjukdomar vanliga orsaker till sjukdom och död i barndomen. Detta har förändrats genom att samhällsutvecklingen har medfört bättre levnadsstandard, heltäckande vaccinationsprogram, förebyggande arbete, medicinteknisk utveckling och en mer tillgänglig hälso- och sjukvård (6). Idag betonas i stället faktorer som likvärdiga villkor och förutsättningar för att en god och jämlik hälsa hos både barn och vuxna ska uppnås (6–8). Dessa villkor och förutsättningar benämns ofta som hälsans bestämningsfaktorer (Figur 1).

Figur 1. Hälsans bestämningsfaktorer (6).

En individs hälsa är beroende av faktorer hos individen - till exempel kön, ålder, ärftlighet med mera - och av faktorer som relationer, uppväxt- och livsvillkor, levnadsvanor, utbildning och samhällets stödsystem. Förutsättningarna för att främja barns hälsa, förebygga ohälsa och ge insatser vid tecken på ohälsa förbättras genom ökad kunskap om och förståelse för skydds- och riskfaktorer hos barnet, dess familj och närmiljö och för tidiga symtom på ohälsa. Sambanden mellan bestämningsfaktorerna och hälsan är komplexa och samma bestämningsfaktorer ligger ofta till grund för flera olika hälsoutfall. Våra levnadsvanor påverkar risken för många av de sjukdomar som utgör den största sjukdomsbördan i Sverige i dag. Livsvillkoren påverkar i sin tur möjligheten till hälsosamma levnadsvanor. Politiska beslut som fördelnings-, utbildnings- och arbetsmarknadspolitik påverkar vidare livsvillkoren för invånarna. Det finns en stor samstämmighet i att ojämlikhet i hälsa skapas av att olika grupper i samhället, som till exempel olika socioekonomiska grupper, har systematiskt olika livsvillkor och levnadsvanor (3, 6–8).

Det finns också en ökande medvetenhet om att ojämlikheten i hälsa även kan ses ur ett livsförloppsperspektiv, det vill säga att hälsan är ett resultat av processer som pågått sedan tidigt i livet. Det innebär att faktorer som den tidiga anknytningen, familjen och skolan är med och formar förutsättningarna för ett hälsosamt liv (6–10). Med ökande medellivslängd för barn som föds idag (enligt beräkningar cirka 110 år) kommer insatser som görs idag under barndomen och som har bäring på hälsan under resten av livet att få en ännu större betydelse och påverkan än vad de haft tidigare (6).

I takt med den medicinska utvecklingen kan man se att vårdbehoven i barnpopulationen är i förändring (6, 11). Till exempel i och med nya behandlingsformer för barn med olika kroniska tillstånd som neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, men även genom att antalet barn som överlever svåra sjukdomar eller andra svåra omständigheter har ökat tack vare avancerad nyföddhetsvård, hjärtkirurgi, nya behandlingar för cancer och andra svåra sjukdomstillstånd. Barn och unga med långvariga och stora vårdbehov utgör ungefär 20 procent av barnpopulationen, och av dessa har ungefär en femtedel tre eller fler kroniska diagnoser. Av dessa utgör psykiatriska diagnoser en betydande del (6, 11), och med ökande andel barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, depression eller ångest ökar antalet barn och unga som behandlas med psykofarmaka. Med detta följer också ofta ett långvarigt behov av behandling, stöd och uppföljning, inte bara i vården utan även i skola och vardag (6).

Psykisk hälsa

Psykisk hälsa är ett paraplybegrepp som omfattar psykiskt välbefinnande, psykisk ohälsa, psykiska besvär och psykiatriska tillstånd. Begreppet används för alla dessa fenomen (12, Figur 2). Världshälsoorganisationen (WHO) definierar psykisk hälsa som ett tillstånd av psykiskt välbefinnande där individen kan förverkliga de egna möjligheterna, klara av vanliga påfrestningar, arbeta produktivt och bidra till det samhälle hon eller han lever i (13). Psykisk hälsa är på så vis inte detsamma som frånvaro av psykisk ohälsa (3).

Figur 2. Begrepp inom området psykisk hälsa och hur de förhåller sig till varandra (12).

Psykiskt välbefinnande

Psykiskt välbefinnande utgör den positiva dimensionen av begreppet psykisk hälsa (13). Teoretiskt finns det olika aspekter av psykiskt välbefinnande. En är en så kallad affektiv aspekt, som handlar om balansen mellan positiva och negativa känslor och som är relaterad till lust och lycka (3, 14). I Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne 2021 ingick inget mått på denna dimension. Den kognitiva aspekten innebär en bedömning av hur tillfreds vi är med livet (3), och i Skåne besvarade eleverna frågan ”Hur trivs du i stort sett med livet just nu?”. Självkänsla är annan aspekt av psykiskt välbefinnande och brukar ses som en skyddsfaktor när det gäller att hantera olika stressfaktorer i livet (3, 15). I Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne 2021 besvarade eleverna frågan ”Känner du dig nöjd med dig själv?”

Psykisk ohälsa

Psykisk ohälsa är ett samlingsbegrepp för tillstånd av olika svårighetsgrad och varaktighet. Hit hör både psykiatriska tillstånd och vissa psykiska besvär (12). Psykiska besvär kan uttryckas som exempelvis nedstämdhet, oro eller sömnbesvär, men även kroppsliga eller somatiska besvär kan förekomma så som huvudvärk, magont eller yrsel. Dessa besvär ingår därför också i begreppet psykisk ohälsa (3). Psykiska besvär som uppstår till följd av vanliga påfrestningar är ofta övergående och lättar när situationen har förändrats eller när vi själva har anpassat oss. Psykiska besvär som är ihållande och svåra kan innebära större svårigheter, till exempel med att klara av vardagen, men är inte nödvändigtvis så komplexa att de uppfyller kriterierna för en psykiatrisk diagnos (12).

Psykiatriska tillstånd

Psykiatriska tillstånd är diagnosticerad psykisk ohälsa. För att en diagnos ska kunna ställas måste flera olika symptom föreligga och symtomen ska ha funnits under en längre sammanhängande tid. Även funktionsförmågan ska vara nedsatt. Psykiatriska tillstånd delas in i psykiska sjukdomar och syndrom samt neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Psykiska sjukdomar och syndrom kan debutera när som helst under livet. Det kan handla om depression, ångestsyndrom, skadligt bruk och beroende av alkohol eller droger, bipolär sjukdom och psykossjukdomar. Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar debuterar i barndomen och kvarstår oftast i vuxen ålder. Exempel på neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är ADHD och autismspektrumtillstånd (12).

Självskattad hälsa innebär att individerna själva skattar sitt allmänna hälsotillstånd, vilket ger ett subjektivt mått på hälsa. Måttet har visats kunna förutsäga en persons framtida hälsa (16–18). Självskattad hälsa hos tonåringar har visat sig vara ett relativt stabilt mått som markant minskar med andra självskattade faktorer som sänkt välbefinnande, ohälsosamma levnadsvanor, sjukvårdskonsumtion och funktionshinder (19). Självskattad hälsa har också visat ett positivt samband med andra faktorer som skolrelaterat välbefinnande, skolprestationer, familjeekonomi och en känsla av trygghet i grannskapet (20–21). En mängd faktorer, som socioekonomisk status, bostadsområde, graden av socialt och emotionellt stöd och stress påverkar hur man skattar sitt allmänna hälsotillstånd (22–23). Man har också sett att man skattar sin hälsa som sämre om man tillhör en minoritetsgrupp (24) eller är en transperson (25–27).

Figuren redovisar andelen elever i Skåne som har uppgett ”Mycket bra” eller ”Bra” på frågan ”Hur mår du rent allmänt?”. Andelen som upplever sin hälsa som god är genomgående högre bland pojkar än flickor och minskar generellt något med åldern. Vid undersökningen 2021 rapporterade 68 % av flickorna i årskurs 6, och 60 % av flickorna i årskurs 9 och år 2 på gymnasiet att de mår bra eller mycket bra. Motsvarande andelar bland pojkar är knappt 86 % av pojkarna i årskurs 6, 81 % av pojkarna i årskurs 9 och 77 % av pojkarna i gymnasiet år 2.

Sett över tid har andelen med god självskattad hälsa minskat för både flickor och pojkar. Sedan undersökningen år 2012 har andelen med god självskattad hälsa minskat med mellan 21 och 22 procentenheter hos flickor i samtliga årskurser, medan motsvarande minskning bland pojkar är mellan 7 och 10 procentenheter. Jämfört med undersökningen år 2016 är det hos flickor i årskurs 6 som den största förändringen avseende  självskattad hälsa har skett, en minskning med 14 procentenheter. Hos flickor i årskurs 9 är minskningen 8 procentenheter och i gymnasiet år 2 är den 7 procentenheter. Motsvarande minskningar bland pojkar är 5, 6 respektive 4 procentenheter.

För självskattad hälsa gjordes för denna rapport även en jämförelse mellan olika könsidentiteter (cis, binär trans, ickebinär trans). Det fanns inga statistiskt säkerställda skillnader mellan årskurserna varför figuren visar jämförelsen för alla tre årskurserna sammantaget. År 2016 fanns det statistiskt säkerställda skillnader mellan alla tre grupperna, och år 2021 uppgav transpersoner i lägre utsträckning än cispersoner god självskattad hälsa. Alla tre grupperna rapporterade lägre andel god självskattad hälsa år 2021 jämfört med år 2016.

I Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne 2021 ställdes frågan ”Känner du dig nöjd med dig själv?” med tre svarsalternativ: ”Ja, oftast”; ”Ja, ibland”; ”Nej, nästan aldrig”. Figuren visar andelen elever som oftast kände sig nöjda med sig själva. Över åren är det genomgående större andel pojkar än flickor som uppger att de är nöjda med sig själva. År 2021 var 37–44 % av flickorna och 62–68 % av pojkarna oftast nöjda med sig själva. Andelarna har minskat successivt hos både pojkar och flickor från den första undersökningen år 2012. Den största minskningen sedan 2016 års undersökning har skett bland flickorna i årskurs 6, en minskning med 17 procentenheter.

I Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne ställdes frågan ”Hur trivs du i stort sett med livet just nu?” med fyra svarsalternativ: ”Mycket bra”; ”Ganska bra”; ”Inte så bra”; ”Inte alls”. Det var en större andel pojkar än flickor som uppgav att de i stort sett trivs mycket eller ganska bra med livet, ungefär 9 av 10 pojkar och 8 av 10 flickor i samtliga årskurser. Över tid har andelen elever som trivs bra med livet minskat något. Störst minskning jämfört med undersökningen år 2016 har skett för flickor i årskurs 6, en minskning med 9 procentenheter.

I Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne 2021 ställdes frågan: ”Känner du dig stressad i din vardag?” med tre svarsalternativ: ”Ja, ofta”; ”Ja, ibland”; ”Nej, nästan aldrig”. I figuren visas andelen elever som angett att de ofta känner sig stressade i sin vardag. År 2021 var andelarna dubbelt så höga för flickor jämfört med pojkar i årskurs 6, och mer än dubbelt så höga för flickor i de två högre årskurserna jämfört med pojkarna. Andelen som upplever stress ökar markant med åldern. År 2021 var det från 20 % bland flickor i årskurs 6 till över 40 % bland flickor på gymnasiet som ofta kände sig stressade, och hos pojkar var det från 10 % i årskurs 6 till 19 % på gymnasiet. Jämfört med undersökningen år 2016 minskade andelen som ofta känner sig stressad i vardagen något för pojkar i årskurs 9 och för både pojkar och flickor i gymnasiet år 2. I årskurs 6 rapporterades en något ökad stress för både flickor och pojkar.

Sömn är en mycket viktig faktor för hälsan. Sömnen behövs för att kroppen och hjärnan ska få återhämtning och bearbeta intryck. Under sömnen aktiveras kroppens immunsystem och viktiga hormoner bildas, och produktionen av stresshormoner minskar. Med god sömn på natten ökar chansen att klara av stress och påfrestningar under dagen. Det finns också ett samband mellan sömnunderskott och övervikt hos både barn och vuxna. För barn och ungdomar som växer har sömnen stor betydelse eftersom tillväxthormon bildas under sömnen (28–31). Enligt svenska riktlinjer rekommenderas barn i åldern 6–12 år att sova 10–11 timmar per dygn och från 12 år 8–9 timmar per dygn (28). Internationella riktlinjer ligger lite högre, med rekommendationer på 9–11 timmar för skolbarn i åldern 9–13 år och 8–10 timmar för tonåringar i åldern 14–17 år (32).

I Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne 2021 svarade eleverna på hur många timmar de sover per natt på vardagar. Svarsalternativen var 6 timmar eller mindre; 7 timmar; 8 timmar; 9 timmar; och 10 timmar eller mer. Av figuren kan man se att ju yngre eleverna är desto fler timmar per natt sover de, och att flickor i de två yngre årskurserna generellt sover färre timmar per natt jämfört med pojkar. På gymnasiet fanns inga statistiskt säkerställda skillnader i antal sömntimmar mellan könen. Tidigare undersökningsår har svarsalternativen sett annorlunda ut än de gjorde år 2021, varför jämförelse med tidigare år inte visas här.

I Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne 2021 svarade eleverna på frågan hur ofta de under de senaste sex månaderna haft följande fyra somatiska (huvudvärk, ont i magen, ont i ryggen, känt sig yr) och fyra psykiska (känt sig nere, varit irriterad eller på dåligt humör, ängslig/orolig, haft svårt att somna) besvär. Dessa benämns här som psykosomatiska besvär (3).

Figuren visar andelen elever i Skåne som åren 2012–2021 uppgett att de haft minst två psykosomatiska besvär mer än en gång i veckan det senaste halvåret. Det var fler flickor än pojkar som uppgav minst två besvär. Bland flickorna var det 52–64 % och bland pojkarna var det 30–33 % som uppgav minst två psykosomatiska besvär år 2021. I årets undersökning var det flickor i årskurs 9 som uppgav högst andel psykosomatiska besvär, medan andelarna hos pojkar inte skiljde sig åt mellan årskurs 9 och gymnasiet år 2. Detta avviker mot tidigare mönster åren 2012 och 2016 då andelarna ökade successivt från lägre till högre årskurser hos både pojkar och flickor. Jämfört med undersökningen år 2016 så har andelarna som rapporterar minst två besvär ökat i årskurs 6 och 9 men inte i gymnasiet år 2, där ökningen stannat av hos både flickor och pojkar.

Självskadebeteende innebär att medvetet göra sig själv illa fysiskt och är vanligt hos ungdomar. Att skada sig själv brukar vara ett sätt att hantera eller undvika svåra och obehagliga känslor. Det kan också vara ett sätt att slippa tänka på svåra minnen eller upplevelser. Det är också vanligt att den som skadar sig själv har mycket självkritiska tankar. Man har funnit en nära koppling mellan självskadebeteende och självmordsförsök och självmord senare i livet (33–36).

I Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne 2021 besvarade eleverna en fråga om man under de senaste 12 månaderna försökt att skära, rispa eller på annat sätt skada sig själv. Figuren visar de som uppgav att de gjort detta minst en gång under det senaste året. Andelarna var större för flickor än för pojkar i samtliga årskurser. Bland pojkar fanns den största andelen som skurit sig minst en gång i årskurs 6 (9 %), och bland flickorna fanns den i årskurs 6 och årskurs 9 (båda 24 %). Andelarna ökade år 2021 för både pojkar och flickor i samtliga årskurser jämfört med år 2016. Störst ökning mellan undersökningsåren rapporterades av flickor i årskurs 6, en ökning med 12 procentenheter.

Sökt stöd för man mått dåligt

I Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne 2021 fick eleverna svara på om de under de senaste 12 månaderna vänt sig till någon eller några för att få stöd för att de mått dåligt. Figuren visar andelarna som genomsnitt för alla tre årskurserna uppdelat på kön. Det var generellt vanligare bland flickor än bland pojkar att ha sökt stöd under det senaste året för att man mått dåligt. Vanligast var att man sökt stöd hos jämnåriga och hos sina föräldrar. Av pojkarna var det 9 % som vänt sig till en lärare eller annan vuxen i skolan och av flickorna var det 14 % som gjort det. Det var 4 % av pojkarna och 11 % av flickorna som hade vänt hade sig till elevhälsan, 1 % av pojkarna och 4 % av flickorna hade vänt sig till en ungdomsmottagning, och 3 % av pojkarna och 7 % av flickorna hade vänt sig till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP).

Mått dåligt i minst två veckor

I Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne i Skåne 2021 fick eleverna också svara på om de hade mått dåligt under en lite längre period (minst två veckor i rad), av exempelvis stress, nedstämdhet, depression, oro, ensamhet, mobbning, ångest eller självmordstankar. Figuren visar de som svarat ja på frågan om de under de senaste 12 månaderna haft någon period som de mått dåligt på detta sätt.

Det är stora skillnader mellan könen i samtliga årskurser där flickor i högre grad uppger att de mått dåligt i minst två veckor under det senaste året. Cirka 60–70 % av flickorna uppger att de har mått dåligt i minst två veckor, och motsvarande andelar för pojkar är 36–45 %. Jämfört med år 2016 har andelen elever som mått dåligt i minst två veckor ökat bland både pojkar och flickor i samtliga årskurser. Den största ökningen, 19 procentenheter, ses för flickor i årskurs 6.

Mått dåligt i minst två veckor och sökt stöd

Om man tittar på enbart de som svarat ja på frågan om de mått dåligt i minst två veckor under det senaste året (se ovan), så var det även bland dem vanligare hos flickor än pojkar att ha sökt stöd för att man mått dåligt. I figuren visas andelar åren 2016 och 2021 för de som mått dåligt i minst två veckor som sökt stöd hos någon (minst en) samt för några av de separata svarsalternativen som genomsnitt för alla tre årskurserna uppdelat på kön.

År 2021 var det 92 % av flickorna som sökt stöd hos någon och av pojkarna var det 77 %. Jämfört med år 2016 hade andelarna som mått dåligt och sökt stöd hos någon år 2021 minskat hos både flickor och pojkar i samtliga årskurser utom hos flickor i gymnasiet år 2, som båda åren låg på en hög nivå (92 %; visas ej i figur). Andelarna hade minskat mer hos pojkar än hos flickor. Störst minskning sågs för pojkar som sökt stöd hos jämnårig, vilket minskat med nästan 14 procentenheter mellan åren 2016 och 2021. En påtaglig minskning, vilket hos pojkarna var mer än en halvering, kunde också ses avseende de som mått dåligt och sökt stöd hos elevhälsan.

Det var ett stödforum, nämligen chatt eller annat diskussionsforum på internet, som avvek från det generella mönstret. Jämfört med 2016 ökade andelarna år 2021 bland de som mått dåligt i minst två veckor, som beskrivit hur de mått i en chatt. Ökningen var cirka 4 procentenheter i genomsnitt och sågs hos både pojkar och flickor i samtliga årskurser.

Dyslexi

Dyslexi innebär svårigheter att lära sig att läsa och stava. Det är ofta ärftligt och kan upptäckas i tidig ålder. Kartläggning och utredning av dyslexi kan göras av speciallärare, specialpedagog, dyslexipedagog, logoped eller psykolog som har kunskap om dyslexi, och syftet är att komma fram till vilka åtgärdsprogram och anpassningar som behövs. Med rätt stöd och hjälp klarar man ofta skolan bra (37).

I Folkhälsoenkät barn och unga 2021 uppgav 11–13 % av eleverna att de har dyslexi. Jämfört med undersökningen år 2016 var det enbart bland flickor i årskurs 6 som en högre andel uppgav sig ha dyslexi år 2021. Det fanns år 2021 inga statistiskt säkerställda skillnader mellan pojkar och flickor. Tidigare observerade skillnader mellan pojkar och flickor - år 2012 låg pojkarna 2-3 procentenheter högre än flickorna - har nu alltså utjämnats.

ADHD/ADD

ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder), eller uppmärksamhets- och överaktivitetsstörning, är en så kallad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som påverkar förmågan att koncentrera sig och att styra och kontrollera sitt beteende. Den kan också påverka hur aktiv eller intensiv man är som person. Svårigheterna uppstår ofta i vissa situationer eller miljöer, till exempel om det är en stökig omgivning eller om en uppgift inte känns stimulerande. Om det främst föreligger uppmärksamhetsproblem och mindre av överaktivitet kallas det för ADD (Attention Deficit Disorder), uppmärksamhetsstörning, som är en undergrupp av ADHD (38–39).

Antalet barn i åldern 5–17 år som använder läkemedel vid ADHD har ökat över tid, och fortsätter att öka (5, 40). Medicineringen med ADHD -läkemedel är dubbelt så hög bland pojkar som bland flickor (5). Barn och vuxna med funktionsnedsättande ADHD har nästan alltid annan samtidig problematik, och det är inte ovanligt att personer med ADHD har flera funktionsnedsättningar och psykiatriska diagnoser (39). Bland barn och unga är exempelvis dyslexi, ångesttillstånd och depression vanligt. Övervikt/fetma och ätstörning är också överrepresenterat hos de med ADHD. ADHD är även vanligt förekommande hos de med autismspektrumtillstånd och Tourettes syndrom, och överrepresenterat vid epilepsi, cerebral pares och utvecklingsstörning (5, 39–41).

I Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne 2021 var det något fler pojkar än flickor som uppgav att de har ADHD eller ADD, men skillnaden mellan könen har minskat över tid. År 2021 rapporterade 7–8 % av flickorna och 9–10 % av pojkarna att de har ADHD/ADD. Man kan för åren 2012–2021 se en successivt ökande trend för pojkar och flickor som uppger att de har ADHD/ADD med undantag för pojkar i gymnasiet, som år 2021 låg på samma nivå som år 2016.

Autismspektrumtillstånd

Autism är en så kallad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, eller funktionsvariation, som påverkar ens sätt att tänka, vara och kommunicera med andra människor. Det har att göra med hur hjärnan fungerar och hanterar information. Hur mycket livet påverkas av det kan variera mycket mellan olika personer. Det är vanligare att pojkar får en autismdiagnos jämfört med flickor, och det är ett generellt mönster att denna diagnos har ökat hos båda könen de senaste decennierna, vilket tros framför allt beror på förändrade diagnoskriterier. Många som får autismdiagnoser idag skulle tidigare ha fått andra diagnoser eller klarat sig utan diagnos och stöd. Det är vanligt att ha andra funktionsnedsättningar samtidigt med autism, till exempel ADHD (42–46).

I Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne fick eleverna svara på om de har ett autismspektrumtillstånd, inklusive Aspergers syndrom. Liksom tidigare år var det fler pojkar än flickor som uppgav att de har autism, och år 2021 var det 3 – 4 % av pojkarna och cirka 2 % av flickorna i samtliga årskurser som uppgav att de har detta. Jämfört med undersökningen år 2016 har det skett en ökning med ca 1 procentenhet hos pojkar och flickor i samtliga årskurser, förutom hos pojkar i årskurs 9, där ökningen var 2 procentenheter.

De som svarat ja på frågan om de har en funktionsnedsättning fick också svara på om de upplever att funktionsnedsättningen påverkar deltagandet i skolan. Bland de med dyslexi, ADHD/ADD eller autism fanns en generell tendens till att flickor upplevde detta i högre grad än pojkar, och att könsskillnaden ökade med ökande ålder.

Jämfört med undersökningen år 2016 kunde man se att bland pojkar i årskurs 9 som uppgav att de har ADHD eller ADD, så hade andelen år 2021 som tyckte att funktionsnedsättningen påverkade skoldeltagandet ökat med 9 procentenheter till 68 %. Övriga förändringar mellan undersökningsåren 2016 och 2021 avseende funktionsnedsättningens (dyslexi, ADHD/ADD, autism) påverkan på skoldeltagandet var inte statistiskt säkerställda.

Dyslexi och påverkan på deltagandet i skolan

År 2021 var det 54–68 % av de med dyslexi som upplevde att funktionsnedsättningen påverkade deltagandet i skolan. Skillnader mellan pojkar och flickor fanns framför allt i gymnasiet år 2 med 54 % av pojkarna och 62 % av flickorna som upplevde påverkan på skoldeltagandet.

ADHD/ADD och påverkan på deltagandet i skolan

Av de som år 2021 uppgav att de har ADHD/ADD var det 60–82 % som upplevde att funktionsnedsättningen påverkade deltagandet i skolan. Störst skillnad mellan pojkar och flickor sågs även här i gymnasiet år 2 med 60 % av pojkarna och 82 % av flickorna som upplevde detta.

Autism och påverkan på deltagandet i skolan

Av de med autism var det år 2021 55–79 % som upplevde att funktionsnedsättningen påverkade skoldeltagandet, med högst andel bland flickor i årskurs 9.

Andelen skolbarn i åldern 11–15 år med övervikt eller fetma har mer än dubblerats under de senaste 30 åren, medan andelen med fetma har femdubblats. Övervikt och fetma är generellt vanligare hos pojkar än flickor och ökar generellt med åldern (47).

Baserat på självrapporterade uppgifter på längd och vikt i Folkhälsoenkät barn och unga 2021, omräknat till iso-BMI (48), var andelarna med övervikt (iso-BMI ≥25) och fetma (iso-BMI ≥30) generellt vanligare hos pojkar än hos flickor. År 2021 hade tidigare skillnader mellan årskurserna utjämnats. Jämfört med år 2016 hade övervikt/fetma ökat hos båda könen i samtliga årskurser utom hos pojkar i årskurs 9.

När det gäller fetma fanns det bland pojkarna inga säkerställda förändringar jämfört med år 2016, medan bland flickorna hade andelen med fetma ökat i årskurs 9 och i gymnasiet år 2. Könsskillnaden från tidigare år hade utjämnats i gymnasiet och kvarstod i de två yngre årskurserna.

1. World Health Organization (WHO). Constitution of the World Health Organisation. New York: WHO, 1948.
2. Socialstyrelsens termbank Socialstyrelsen - Termbank Hämtad 2021-10-20
3. Folkhälsomyndigheten (2019): Skolbarns hälsovanor i Sverige 2017/18. Grundrapport. https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/s/skolbarns-halsovanor-i-sverige-201718---grundrapport/ Hämtad 2021-10-20
4. Folkhälsomyndigheten (2018). Varför har den psykiska ohälsan ökat bland barn och unga i Sverige? Utvecklingen under perioden 1985–2014. Artikelnummer: 18023-1.https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/628f1bfc932b474f9503cc6f8e29fd45/varfor-psykiska-ohalsan-okat-barn-unga-18023-2-webb-rapport.pdf Hämtad 2021-10-20
5. Socialstyrelsen (2019). Psykiatrisk vård och behandling till barn och unga. Öppna jämförelser 2019. Stockholm: Socialstyrelsen. Artikelnummer: 2019-12-6475.      
6. Delbetänkande av Utredningen om en sammanhållen god och nära vård för barn och unga (2021). Börja med barnen! En sammanhållen god och nära vård för barn och unga (SOU 2021:34). Stockholm: Socialdepartementet. Börja med barnen! En sammanhållen god och nära vård för barn och unga, SOU 2021:34 (regeringen.se) Hämtad 2021-10-20
7. Folkhälsomyndigheten (2021). Folkhälsans utveckling. Årsrapport 2021. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2021. https://www.folkhalsomyndigheten.se Hämtad 2021-10-20
8. Slutbetänkande av Kommissionen för jämlik hälsa (2017). Nästa steg på vägen mot en mer jämlik hälsa. Förslag för ett långsiktigt arbete för en god och jämlik hälsa (SOU 2017:47). Stockholm: Socialdepartementet. Nästa steg mot en mer jämlik hälsa Förslag för en god och jämlik hälsa SOU 2017:47 Slutbetänkande av Kommissionen för jämlik hälsa (regeringen.se) Hämtad 2021-10-20
9. Karolinska institutet (2011). Att främja barns och ungas psykiska hälsa. Vägledning inför val och implementering av metoder (Karolinska institutets folkhälsoakademi 2011:22). Stockholm: Karolinska institutet på uppdrag av Stockholms läns landsting. https://www.uppdragpsykiskhalsa.se/wp-content/uploads/2017/07/Att-fra%CC%88mja-barns-och-ungas-psykiska-ha%CC%88lsa-.pdf Hämtad 2021-10-20
10. Marmot, M. Statussyndromet. Hur vår sociala position påverkar hälsan och livslängden. Stockholm, Bokförlaget Natur och Kultur, 2006.
11. Almgren, P., Gelander, L., Kjerfve, M., Sparud, A., Wemminger, M., & Mellgren, K. (2020). Många barn har långvariga och stora behov av hälso- och sjukvård. Läkartidningen, 117, 20045. https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar-1/originalstudie/2020/12/manga-barn-har-langvariga-och-stora-behov-av-halso-och-sjukvard/ Hämtad 2021-10-20
12. Folkhälsomyndigheten. Vad är psykisk hälsa? http://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/vad-ar-psykisk-halsa/ Hämtad 2021-10-20
13. Folkhälsomyndigheten. Psykiskt välbefinnande. https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/tolkad-rapportering/folkhalsans-utveckling/resultat/halsa/psykiskt-valbefinnande/ Hämtad 2021-10-20
14. Ryan, R. M., & Deci, E. L. (2001). On happiness and human potentials: a review of research on hedonic and eudaimonic well-being. Annual review of psychology, 52, 141–166. https://doi.org/10.1146/annurev.psych.52.1.141
15. Ryff C. D. (2014). Psychological well-being revisited: advances in the science and practice of eudaimonia. Psychotherapy and psychosomatics, 83(1), 10–28. https://doi.org/10.1159/000353263
16. Folkhälsomyndigheten. Självskattat allmänt hälsotillstånd. https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/tolkad-rapportering/folkhalsans-utveckling/resultat/halsa/sjalvskattat-allmant-halsotillstand/ Hämtad 2021-10-20
17. DeSalvo, K. B., Bloser, N., Reynolds, K., He, J., & Muntner, P. (2006). Mortality Prediction with a Single General Self-Rated Health Question. J Gen Intern Med., 21(3):267-75.
18. Fayers, P. M., & Sprangers, M. A. (2002). Understanding self-rated health. Lancet (London, England), 359(9302), 187–188. https://doi.org/10.1016/S0140-6736(02)07466-4
19. Breidablik, H. J., Meland, E., & Lydersen, S. (2009). Self-rated health during adolescence: stability and predictors of change (Young-HUNT study, Norway). European journal of public health, 19(1), 73–78. https://doi.org/10.1093/eurpub/ckn111
20. Rathmann, K., Herke, M., Heilmann, K., Kinnunen, J. M., Rimpelä, A., Hurrelmann, K., & Richter, M. (2018). Perceived school climate, academic well-being and school-aged children's self-rated health: a mediator analysis. European journal of public health, 28(6), 1012–1018. https://doi.org/10.1093/eurpub/cky089
21. Saab, H., & Klinger, D. (2010). School differences in adolescent health and wellbeing: findings from the Canadian Health Behaviour in School-aged Children Study. Social science & medicine (1982), 70(6), 850–858. https://doi.org/10.1016/j.socscimed.2009.11.012
22. Reche, E., König, H. H., & Hajek, A. (2019). Income, Self-Rated Health, and Morbidity. A Systematic Review of Longitudinal Studies. International journal of environmental research and public health, 16(16), 2884. https://doi.org/10.3390/ijerph16162884
23. Kristenson, M. Betydelsen av psykosociala faktorer för en jämlik hälsa: underlagsrapport nr 7 till Kommissionen för jämlik hälsa S 2015:02. Stockholm: Kommissionen för jämlik hälsa, 2017. http://kommissionjamlikhalsa.se/publikationer/betydelsen-av-psykosociala-faktorer-for-en-jamlik-halsa/ Hämtad 2021-10-20
24. Statens folkhälsoinstitut. Hur mår Sveriges nationella minoriteter? Kartläggning av hälsosituationen bland de nationella minoriteterna samt förslag till förebyggande och hälsofrämjande åtgärder. Östersund: Statens folkhälsoinstitut, 2010. Dnr 00470-2014, Hänvisning: INFA 2009/249.
25. Forte: Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (2018). Hälsa och livsvillkor bland unga hbtq-personer. https://forte.se/app/uploads/2018/11/unga-hbtq-personers-halsa_se_ta.pdf
26. Folkhälsomyndigheten. Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner: en rapport om hälsoläget bland transpersoner i Sverige. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2015. Dnr 01748–2015.
27. Region Skåne (2018). Ungas hälsa utifrån könsidentitet - ett komplement till Folkhälsorapport Barn och Unga i Skåne 2016. https://utveckling.skane.se/siteassets/publikationer_dokument/rapport-halsa-utifran-konsidentitet.pdf Hämtad 2021-10-20
28. 1177. Barns sömn i alla åldrar. https://www.1177.se/barn--gravid/att-ta-hand-om-barn/barns-somn/barns-somn-i-olika-aldrar/#section-22345 Hämtad 2021-10-20
29. Larsson, J. O., & Smedje, H. (2013). Ungas sömn ofta en fråga om livsstil - men inte alltid. Läkartidningen, 110(36), 1542–1545. https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar-1/klinisk-oversikt/2013/09/ungas-somn-ofta-en-fraga-om-livsstil-men-inte-alltid/ Hämtad 2021-10-20
30. Åkerstedt, T. (2010). Livsstilen påverkar sömnen--på gott och ont Läkartidningen, 107(36), 2072–2076. https://lakartidningen.se/tema-livsstil-och-halsa-1/2010/09/livsstilen-paverkar-somnen-pa-gott-och-ont/ Hämtad 2021-10-20
31. Åkerstedt T. (2004). Sömn som återhämtning efter stress. Läkartidningen, 101(17), 1501–1505. https://lakartidningen.se/wp-content/uploads/OldPdfFiles/2004/28470.pdf Hämtad 2021-10-20
32. National sleep foundation. How much sleep do we really need? https://www.sleepfoundation.org/how-sleep-works/how-much-sleep-do-we-really-need Hämtad 2021-10-20
33. 1177 Vårdguiden. Att skada sig själv. https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/att-skada-sig-sjalv/att-skada-sig-sjalv/ Hämtad 2021-10-20
34. Westling, S., & Ramklint, M. (2016). Självskadebeteende vanligt även utan personlighetssyndrom - Felaktig koppling trolig orsak till överdiagnostik av borderline-personlighetssyndrom. Läkartidningen, 113, DZTL. https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar-1/temaartikel/2016/12/sjalvskadebeteende-vanligt-aven-utan-personlighetssyndrom/ Hämtad 2021-10-20
35. Hellner Gumpert, C., & Ljótson, B (2014). Självskadebeteende är vanligt och stigmatiserande. Nationella självskadeprojektet arbetar för bättre bemötande och vård. Läkartidningen. 2014;111:CP3L https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/kommentar/2014/02/sjalvskadebeteende-ar-vanligt-och-stigmatiserande/ Hämtad 2021-10-20
36. Moran, P., Coffey, C., Romaniuk, H., Olsson, C., Borschmann, R., Carlin, J. B., & Patton, G. C. (2012). The natural history of self-harm from adolescence to young adulthood: a population-based cohort study. Lancet (London, England), 379(9812), 236–243. https://doi.org/10.1016/S0140-6736(11)61141-0
37. 1177 Vårdguiden. Dyslexi. Dyslexi - 1177 Vårdguiden
38. 1177 Vårdguiden. Adhd. Adhd - 1177 Vårdguiden
39. Fernell, E., Nylander, L., Kadesjö, B., & Gillberg, C. (2014). ADHD bör uppmärksammas mer - tidiga insatser spar lidande. Läkartidningen, 111(39), 1652–1655. https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar-1/klinisk-oversikt/2014/09/adhd-bor-uppmarksammas-mer-tidiga-insatser-spar-lidande/ Hämtad 2021-10-20
40. Socialstyrelsen (2021). Förskrivningen av adhd-läkemedel fortsätter att öka. Artikelnummer: 2021-6-7436 Fortsatt ökad förskrivning av adhd-läkemedel efter att fler diagnostiserats - Socialstyrelsen Hämtad 2021-10-20
41. Björk, A., Dahlgren, J., Gronowitz, E., Henriksson Wessely, F., Janson, A., Engström, M., Sjögren, L., Olbers, T., & Järvholm, K. (2021). High prevalence of neurodevelopmental problems in adolescents eligible for bariatric surgery for severe obesity. Acta paediatrica (Oslo, Norway : 1992), 110(5), 1534–1540. https://doi.org/10.1111/apa.15702
42. 1177 Vårdguiden. Autismspektrumtillstånd. Autismspektrumtillstånd – AST - 1177 Vårdguiden Hämtad 2021-10-20
43. Hjärnfonden. Vad är autism? Autism | Hjärnfonden (hjarnfonden.se) Hämtad 2021-10-20
44. Lundström, S., & Gillberg, C. (2015). Autism: symtom kontra registrerad diagnos. Läkartidningen. 2015,112:D19W Autism: symtom kontra registrerad diagnos (lakartidningen.se) Hämtad 2021-10-20
45. Lundström, S., Reichenberg, A., Anckarsäter, H., Lichtenstein, P., & Gillberg, C. (2015). Autism phenotype versus registered diagnosis in Swedish children: prevalence trends over 10 years in general population samples. BMJ (Clinical research ed.), 350, h1961. https://doi.org/10.1136/bmj.h1961
46. Lundström, S., Reichenberg, A., Melke, J., Råstam, M., Kerekes, N., Lichtenstein, P., Gillberg, C., & Anckarsäter, H. (2015). Autism spectrum disorders and coexisting disorders in a nationwide Swedish twin study. Journal of child psychology and psychiatry, and allied disciplines, 56(6), 702–710. https://doi.org/10.1111/jcpp.12329
47. Folkhälsomyndigheten (2020). Övervikt och fetma bland skolbarn 11–15 år fortsätter öka. Artikelnummer: 20020 https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/f140506da2394022aa07c11e5234df03/20020overvikt-fetma-barn-forts-oka.pdf Hämtad 2021-10-20 Hämtad 2021-10-20
48. Folkhälsomyndigheten (2020). Att mäta övervikt och fetma bland barn. Artikelnummer: 20104 Att mäta fetma och övervikt bland barn (folkhalsomyndigheten.se) Hämtad 2021-10-20