Covid-19-pandemin
Datainsamlingen som ligger till grund för den här rapporten genomfördes januari-februari 2021, mitt under pågående covid-19-pandemi. Även om pandemin vanligen inte drabbar barn och unga genom egen allvarlig sjuklighet, har barn och unga på flera sätt påverkats av de smittskyddsåtgärder och samhällsförändringar som följt. Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne 2021 var inte utformad för att undersöka orsaker till eventuella förändringar i hälsan och hälsans bestämningsfaktorer. Detta gäller även eventuella konsekvenser av covid-19-pandemin, även om en del av resultaten kan misstänkas vara relaterade till den och vidtagna smittskyddsåtgärder. Och det kommer ta tid att utreda konsekvenserna av pandemin avseende folkhälsan, men redan tidigt startades en rad forskningsprojekt och andra undersökningar för att börja bygga kunskap kring kort- och långvariga följder av pandemin. Nedan ges några exempel på svenska undersökningar, men också viss internationell forskning med fokus på barns och ungas situation under pandemin. Beskrivningen inkluderar endast ett axplock och ska inte ses som heltäckande.
Barn och unga tillbringar en stor del av sin tid i skolan. Och trots att den svenska strategin inneburit att i så stor utsträckning som möjligt bibehålla öppna skolor, har vardagen i skolan förändrats under covid-19-pandemin genom högre frånvaro av lärare och elever samt distansundervisning för framför allt gymnasieskolorna (1-3). Enligt en rapport från Skolinspektionen tycks distansundervisningen i stort ha fungerat bra (4) och skolelever har lyft några positiva aspekter såsom att slippa pendla långt, möjlighet till sovmorgon och att arbeta i sin egen takt (2). Samtidigt har flera utmaningar framförts i olika sammanhang. Dessa avser exempelvis att bibehålla motivationen hos eleverna, att kompensera för sociala behov och att distansundervisning missgynnar elever som har det svårt i skolan. Trots exempel på nya sätt att arbeta för att stödja elever med särskilt behov av stöd, har det varit extra svårt att stödja denna grupp. Det gäller exempelvis elever med autism, elever som studerar på introduktionsprogram samt elever med försvårande förutsättningar i hemmiljön såsom sociala utmaningar och trångboddhet (3, 4). Rädda Barnen har dessutom rapporterat att det finns elever som saknat teknisk utrustning och uppkoppling, arbetsro, stöd av skolpersonal samt måltider som i vanliga fall serverats i skolan i samband med distansundervisning (5). Skolelever har även rapporterat om att deras utbildning påverkats negativt av pandemin och att isoleringen som uppstod vid distansundervisningen bidragit till sämre psykisk hälsa (6). Samband mellan distansundervisning och psykisk ohälsa har även visats i den vetenskapliga litteraturen, men ytterligare forskning behövs (7).
Utöver skolsituationen har vardagen förändrats på andra sätt för barn och unga. Undersökningar pekar mot ett sämre mående (6), negativ inverkan på det sociala livet såsom mindre fysiskt umgänge med vänner och äldre släktingar samt ändrade förutsättningar för fritidsaktiviteter (1-2, 5, 6, 8). Dessutom verkar mer tid har spenderats i hemmet och på internet/framför skärm (5, 8) och den fysiska aktiviteten har minskat (6, 8, 9). En del barn och unga har rapporterat att pandemin har påverkat deras föräldrars arbetssituation eller att föräldrarna varit sjuka länge. Föräldrarnas förändrade situation tycks ha gett upphov till oro hos barnen (5). Barnens Rätt i Samhället (BRIS) har registrerat fler samtal som berör ekonomiska förändringar i och med att föräldrar förlorat sina arbeten (10). Genom erfarenheter från tidigare kriser spås dessutom den försämrade ekonomiska situationen, både vad gäller att föräldrar förlorat sina jobb men också svårigheter bland unga att själva få jobb, bidra till ökade inkomstskillnader, ökad ojämlikhet och höga arbetslöshetsnivåer liksom att ungas psykiska hälsa försämras ytterligare (11). Och det psykiska måendet men också utsatthet hos barn och unga under pandemin har lyfts i flera sammanhang. Undersökningar har visat att barn och unga uttryckt oro för själva viruset eller att man själv eller närstående ska bli sjuka (1, 2, 5, 8). Vidare har BRIS rapporterat om markant ökning av samtal om psykiska besvär som ångest och nedstämdhet, fler konflikter och ökad utsatthet för våld i hemmet (10). Även andra har rapporterat om ökad psykisk ohälsa (6, 9). I en svensk vetenskaplig publikation framkom att negativa förändringar avseende psykiska besvär såsom oro, nedstämdhet, känsla av ensamhet, ilska och sämre sömn framför allt rapporterades av flickor. Flickor rapporterade även i högre grad än pojkar mer konflikter med sina föräldrar jämfört med tiden före pandemin (12).