Hur har det gått i Skåne?

Riksdagen har beslutat om en samlad miljöpolitik för ett hållbart Sverige där de stora miljöproblemen är lösta till nästa generation. För syftet har ett flertal miljömål etablerats, med avsikt att vara nådda år 2030. Av de femton miljökvalitetsmål som är relevanta för Skåne följs 12 upp på regional nivå, medan tre (”Begränsad klimatpåverkan”, ”Skyddande ozonskikt” och ”Säker strålmiljö”) endast följs upp nationellt. Den regionala uppföljningen görs årligen av Länsstyrelsen.

Av de tre nationella målen bedöms ett, ”Skyddande ozonskikt”, att nås vid 2030. Målet ”Säker strålmiljö” bedöms vara nära till uppfyllelse men med en vikande trend i utvecklingen, medan ”Begränsad klimatpåverkan” inte bedöms vara nått vid 2030, och även det har en nedåtgående trend.

Vid Länsstyrelsen i Skånes sammanfattning av miljökvalitetsmålen 2025 bedömdes inga av de miljömål som följs upp regionalt att kunna nås till 2030. Vidare är trenden av utvecklingen som krävs för att målen ska uppfyllas till 2030 negativ för nästan hälften av de regionalt bedömda målen.

Trenden bedöms vara negativ för målen ”Levande sjöar och vattendrag”, ”Hav i balans samt levande kust och skärgård”, ”Levande skogar”, ”Ett rikt odlingslandskap” och ”Ett rikt växt- och djurliv.

Trenden bedöms vara neutral för målen ”Frisk luft”; ”Ingen övergödning” och ”Grundvatten av god kvalitet”. För ”Giftfri miljö” är trenden oklar.

Slutligen bedöms trenden vara positiv för målen ”Bara naturlig försurning”, ”Myllrande våtmarker” och ”God bebyggd miljö”. Dock är trenden inte tillräckligt positiv för att målen bedöms vara nådda år 2030.

Klimat- och energistrategi för Skåne har tagits fram av Länsstyrelsen Skåne, Region Skåne och Energikontor Syd, i samråd med ett flertal skånska aktörer. Syftet med strategin är att ge vägledning för klimat- och energiarbetet i Skåne och innehåller regionala målsättningar och prioriterade åtgärdsområden för arbetet under perioden 2025–2030. Strategin uppdaterades senast i september 2025.

Klimat- och energistrategi för Skåne innehåller sju regionala klimat- och energimål, utöver två bredare nationella mål för territoriella utsläpp samt utsläpp som kommer från konsumtion av varor och tjänster inom och utanför Skåne. Målen har bestämts baserat på nationella mål som beslutats av Sveriges riksdag genom det klimatpolitiska ramverket (2017) och den energipolitiska överenskommelse (2016) som har uppdaterats och utökats genom den energipolitiska inriktningsproposition som antogs år 2024.

Mål: Utsläpp av växthusgaser

Det första målet i Klimat- och energistrategin rör utsläpp av växthusgaser. Målsättningen är att dessa år 2030 ska vara minst 80 procent lägre än år 1990. Utsläppen av växthusgaser mäts i koldioxidekvivalenter, det vill säga att de olika gasernas uppvärmningspotential uttrycks i hur mycket koldioxid de motsvarar. På så sätt kan växthusgasernas effekt rapporteras genom ett mått, snarare än genom ett för var växthusgas.

Om man bortser från hushållens konsumtion och utsläpp orsakade i andra länder så låg nivån år 1990 på cirka 8 500 miljoner ton koldioxidekvivalenter. En minskning med 80 procent skulle ta nivån till 1 700 miljoner ton. 2023 års nivå låg på drygt 4 500 miljoner ton, vilket utgör en minskning på 47 procent sedan 1990 och en minskning med 3 procent jämfört med föregående år. Takten i minskningen har dock avtagit sedan slutet på 2010-talet. För att nå målet 2030 behöver 2023 års utsläpp minska med ytterligare 62 procent.

Jordbruk och transport är de sektorer som haft svagast nedgång av utsläpp sedan 1990. Den minskning som dock har skett inom jordbruket förklaras framför allt av effektivisering och reducerad djurhållning samt minskad användning av mineralgödsel. Att växthusgasutsläppen minskat relativt långsamt i transportsektorn kan förklaras av en ökad användning av naturgas som bränsle och ett i stort sett oförändrat antal transporter.

Sedan 1990 har utsläppen från avfalls- och avloppssektorn minskat drastiskt, främst på grund av minskat metanutsläpp från avfallsdeponier. Detta har skett genom ökad metanåtervinning från avfallsdeponier samtidigt som organiskt avfall minskat, tillsammans med ökad återvinning och avfallsförbränning. Också kategorin el och uppvärmning har minskat stort vilket beror på en övergång från förbränning av fossila bränslen till framförallt biobränslen. Skåne har en låg andel energiintensiv industri och utsläppen från industrin har över tid minskat i stadig takt och var 2022 relativt låga.

Skåne är en till ytan liten region med stor befolkning, och består till stor del av högkvalitativ jordbruksmark. Det finns med andra ord många olika anspråk på en begränsad yta, speciellt då Skånes befolkning stadigt växer. Detta medför utmaningar, då Skånes jordbruksmark är en viktig kugge i livsmedelsförsörjningen både i länet och i riket i stort, och skogs- och ängsmark bidrar med viktiga miljöer för biologisk mångfald och upptag av koldioxid.

SCB följer upp markanvändning i Sverige vart femte år sedan år 2010. Förändringar över tid är generellt små, även på regional nivå. I Skåne utgjorde jordbruksmark 45 procent av den totala markanvändningen år 2020, och har inte nämnvärt förändrats sedan 2010. Andelen ligger dock på 40 procent, en uppgång från 36 procent år 2010. Bebyggd och anlagd mark har legat stadigt på ungefär 10 procent sedan 2010. Skåne är som följd betydligt mer urbaniserat än det mesta av övriga riket, där bebyggd och anlagd mark utgör 3 procent av marken och skogsmark 68 procent.

Sett i ett längre perspektiv har jordbruksmarken minskat betydligt sedan mitten av förra århundradet. År 1951 fanns 631 000 hektar jordbruksmark i Skåne, att jämföra med 493 000 år 2020. Detta är en nedgång med en dryg femtedel. Ytan av skogsmark har ökat från 381 000 hektar år 2000 till 435 000 hektar år 2020, en ökning på 14 procent.

Skåne ska kraftsamla för att skapa en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag. Som en följd av klimatförändringar kommer tillgången på vatten att fortsätta minska på många platser, inklusive Skåne, vilket betyder att alla aktörer behöver se över och effektivisera sin vattenanvändning.

Likt markanvändning uppföljs vattenanvändning vart femte år av SCB. År 2020 konsumerades 32 procent av den totala vattenanvändningen av hushåll, 35 procent av industri och 19 procent av jordbruk. Andelarna av totalen har varierat mellan mätperioder, men industrins andel år 2020 är lägre än alla tidigare mätår sedan 1990. Jordbrukets användning fluktuerar, medan hushållens har gått upp. Den totala användningen år 2020 var 243.6 miljoner kubikmeter, en minskning med 13 procent jämfört med 1990 och med 15 procent jämfört med 2015, det föregående mätåret.

I den slutgiltiga energianvändningen ingår energi som används av hushåll, industrier, offentliga verksamheter och tjänstesektorn. Samhällets användning av energi varierar från år till år och påverkas av vädret, konjunkturläget, samt priser och avgifter.

El är det energislag som används mest och utgör över en tredjedel av energianvändningen i Skåne. Därefter kommer fossila bränslen som har minskat stort sedan 1990, men de senaste åren legat still på en andel på 31–32 procent. Fjärrvärme och förnybara bränslen har mindre andelar av den totala användningen, 17 respektive 14 procent.

Skåne har en mycket låg elproduktion jämfört med elanvändningen. 2023 producerades 3,3 TWh el i Skåne, medan slutanvändningen var 11,9 TWh. 2024 är användningen liknande, 12,1 TWh. Detta gör Skåne mycket beroende av importerad el från andra delar av Sverige, och under ett fåtal timmar om året också från utlandet.

Totalt har Skånes energianvändning endast marginellt förändrats mellan 2023 och 2024, och ligger i praktiken oförändad.