Hur har det gått i Skåne?

Med matchning på arbetsmarknaden avses huruvida individer arbetar med det som de är utbildade för eller inte. En hög andel som arbetar i matchade utbildningar är bra för samhället då kompetensen används rätt, och bra för individen som kan använda de kunskaper de har tillgodosett sig under studietiden.

I både Skåne och riket i stort varierar matchningsgraden betydande mellan olika branscher. Detta är en reflektion av att vissa yrken kräver mer specialiserade kvalifikationer: allra tydligast blir det i legitimationsyrken, där en relevant utbildning är ett krav. En hög matchningsgrad visar också att arbetsgivaren kan få den personal de söker, och att de inte behöver konkurrera lika hårt om kvalificerad arbetskraft.

Diagrammen nedan visar på matchningsgraden i olika branscher samt för olika utbildningsnivåer. Här syns den beskrivna dynamiken tydligt. De med en eftergymnasial utbildning på 3 år eller längre har högst matchningsgrad, med cirka 77 procent antingen helt eller delvis matchade. Matchningsgraden sjunker därefter för lägre utbildningsnivåer.

Branschstatistik visar högst matchningsgrad för kategorierna ”Civila myndigheter och försvaret”, ”Utbildningsväsendet”, ”Informations- och kommunikationsföretag”, där andelen helt eller delvis matchade är över 80 procent. För samtliga näringsgrenar, om man räknar bort de där uppgift saknas om deras bransch, är matchningsgraden knappt 76 procent. Matchningsgraden ökar med utbildningsnivå: bland de med eftergymnasial utbildning på minst tre år är 77 procent helt eller delvis matchade, medan endast 30 procent av de med förgymnasial utbildning är matchade.

SCB tar vart tredje år fram publikationen Trender och Prognoser. Sedan början på 2010-talet har även bedömningar på länsnivå tagits fram, senast i december 2025. Trender och Prognoser är en framskrivning av arbetsmarknadsläget för olika utbildningsgrupper och tar bland annat hänsyn till demografisk utveckling, arbetsstyrkans nuvarande sammansättning i olika branscher, och framtida förändringar i arbetskraften genom exempelvis pensionsavgångar och vidareutbildning.

Syftet är att visa obalanser på arbetsmarknaden i olika utbildningsgrupper för ett specifikt år i framtiden om utvecklingen fortsätter enligt mönstren som vi kan se i början av analysperioden. Det är dock just en framskrivning, snarare än en dynamisk prognos: saker som ännu inte har hänt, som nya utbildningssatsningar eller industrietableringar eller en utökad grön omställning, syns inte i siffrorna.

I den senaste utgåvan görs en framskrivning fram till år 2040. Utöver att visa olika utbildningsgrupper kan man även se efterfrågan baserat på utbildningsnivå. Diagrammet nedan visar hur stort överskottet eller underskottet är för olika utbildningsgrupper på gymnasial och eftergymnasial nivå år 2040. Eftergymnasiala utbildningar inkluderar utbildningar från yrkeshögskolan då dessa i flera fall är kategoriserade tillsammans med andra utbildningar och därför inte alltid går att utläsa separat.

I prognosen för 2040 återfinns den största bristen för de breda utbildningsgrupperna ”Teknik och tillverkning” och ”Hälso- och sjukvård, social omsorg”. Bristen gäller framför allt de med utbildning på gymnasial nivå, och ett litet överskott syns för de eftergymnasiala utbildningarna. Detta ska dock tas med en nypa salt: SCB bedömer i prognosen att flera legitimationsyrken i vården samt el- och automationsprogrammet på gymnasiet har en brist redan i början av perioden, som gör att framtida brist kan underskattas. Efterfrågan i dessa grupper är alltså sannolikt högre än vad diagrammet visar.

I andra änden av skalan förväntas störst överskott på dem med högskoleförberedande gymnasieutbildning som inte har studerat vidare. Ett överskott är också väntat för grupperna med samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga eftergymnasiala studier. Det förekommer dock stor variation mellan individuella utbildningar.