Hur har det gått i Skåne?

Eftergymnasial utbildning är i många branscher en viktig del av kompetensförsörjningen. Kategorin rymmer flera olika nivåer, från kortare yrkesutbildningar till forskarutbildning och definieras i det här kapitlet som alla utbildningsnivåer över gymnasiet. Eftersom det är relativt få som har färdig eftergymnasial utbildning runt 20-årsåldern så fokuserar vi på gruppen som är mellan 25 och 65 år gamla.

Sett till hela länet har 50 procent i befolkningsgruppen eftergymnasial utbildning, att jämföra med 49 procent i riket. Lund, Lomma, Vellinge och Malmö är de kommuner i Skåne som har högst andel invånare med eftergymnasial utbildning. Efter det följer flera av kranskommunerna runt Malmö och Lund, såsom Staffanstorp och Kävlinge. Lägst andel invånare med eftergymnasial utbildning återfinns i kommuner i norra Skåne med lägst andel i Bjuv, Perstorp, Östra Göinge och Örkelljunga.

Lomma, Malmö, Kävlinge och Svedala är de kommuner där andelen med eftergymnasial utbildning har ökat mest under perioden 2000–2024. Eftersom samtliga fyra kommuner har en relativt stor inflyttning är det troligt att detta åtminstone delvis beror på att individer med eftergymnasial utbildning flyttar dit i större utsträckning. Ett liknande mönster ses nämligen för Vellinge, Höör och Burlöv, samtliga inom pendlingsavstånd till Malmö och Lund.

I andra änden av skalan har Perstorp, Östra Göinge och Tomelilla har haft minst ökning sedan år 2000. Även Lund har haft en relativt låg ökning, men från en redan hög nivå.

För att vara behörig till gymnasiestudier behöver elever uppnå vissa betygskrav. Dessa betygskrav är nationellt satta men varierar något beroende på program, med lägre betygskrav för yrkesprogrammen. I den här delen fokuserar vi på de som är behöriga minst till yrkesprogram då detta fångar den största gruppen elever. Frågan blir alltså hur stor andel av eleverna som uppfyller kraven för att kunna söka sig till gymnasiet.

Läsåret 2024/2025 var 84 procent av skånska niondeklassare behöriga till gymnasiet. Detta är marginellt över rikssnittet och är fjärde högst i riket efter Stockholms, Västerbottens och Södermanlands län. Det finns dock betydande skillnader mellan Skånes kommuner. I Lomma, Kävlinge, Staffanstorp och Svedala är andelen över 90 procent, medan den i Hörby, Östra Göinge och Perstorp är under 70 procent.

Utöver hur många som är behöriga till gymnasiet är det även viktigt att se till genomströmningen, det vill säga hur många som lämnar gymnasiet med en fullföljd utbildning. I denna del fokuserar vi på hur stor andel av 20-åringar som har en fullföljd gymnasieutbildning. Fokus här är just på den yngre målgruppen som i teorin precis ska ha lämnat gymnasiet, men det ska tilläggas att det även är möjligt att läsa upp fullständiga gymnasiebetyg i senare åldrar.

År 2024 hade 85 procent av skånska 20-åringar gymnasieutbildning eller högre som sin högsta färdigställda utbildning. Detta är åter marginellt högre, men i princip i linje med rikssnittet. Skåne har sjunde högst andel i riket men skillnaderna är relativt små: de högsta andelarna är 87 procent i Västernorrlands och Stockholms län.

Inom Skåne syns åter stora skillnader mellan olika kommuner. Högst andel finns i Lomma med 95 procent följt av Lund och Vellinge på 93 procent. I Östra Göinge, Perstorp och Örkelljunga är snittet under 75 procent.

Andelen elever i Skåne som övergår från gymnasie- till högskolestudier inom tre år är relativt hög i ett svenskt perspektiv. År 2025 var 52 procent av eleverna som tagit gymnasieexamen tre år tidigare (läsåret 2021/2022) i högre utbildning, att jämföra med 48 procent i riket. Skånes andel är tredje högst efter Stockholms och Uppsala län.

Även här finns stora skillnader mellan kommunerna. Lund och Lomma har högst andel med 69 och 68 procent vardera. Lägst andel, med lägre än 35 procent, har Bromölla, Örkelljunga, Tomelilla och Sjöbo. Statistiken är baserad på kommunen som individerna bodde i när de tog gymnasieexamen, och alltså inte var de bor tre år senare.

Som vi noterade i inledningen till detta kapitel är eftergymnasial utbildning en viktig del av kompetensförsörjningen. Det finns dock flera yrkesområden, varav flera är identifierade som bristyrken med stor efterfrågan på arbetsmarknaden, som endast efterfrågar relevant gymnasieutbildning. Om det i en kommun finns en relativt stor mängd jobb som endast kräver gymnasieutbildning så kan detta i flera fall vara mer attraktivt än eftergymnasiala studier. Det bör också noteras att vi här endast ser till de som har börjat högskola inom tre år från gymnasiet – andelen blir högre om man ser i ett längre tidsperspektiv.