Hur har det gått i Skåne?

Riksdagen har beslutat om en samlad miljöpolitik för ett hållbart Sverige där de stora miljöproblemen är lösta till nästa generation. För att mäta utvecklingen har sexton rikstäckande miljökvalitetsmål satts upp. Målen följs årligen upp, tre nationellt och resterande regionalt, med avseende att undersöka om målen kommer uppnås till 2030. Den regionala uppföljningen görs av Länsstyrelsen.

Vid Länsstyrelsen i Skånes sammanfattning av miljökvalitetsmålen 2024 bedömdes inga av de miljömål som följs upp regionalt att kunna nås till 2030. För målet ”Grundvatten av god kvalitet” går det inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i relation till målen. ”Myllrande våtmarker” bedöms ha en positiv utveckling, medan ”Säker strålmiljö” har en negativ utveckling.

Det är enbart ett av målen, ”Skyddande ozonskikt” som 2023 bedöms bli uppnått till 2030. Målet ”Säker strålmiljö” bedöms vara nära att nås till 2030. De resterande tretton miljökvalitetsmålen förväntas inte vara uppnådda till år 2030. Endast tre mål, ”Bara naturlig försurning”, ”Myllrande våtmarker” och ”God bebyggd miljö” bedöms utvecklas i en positiv riktning avsett målen. För målen ”Säker strålmiljö”, ”Levande skogar”, ”Ett rikt odlingslandskap”, ”Ett rikt växt- och djurliv”, ”Begränsad klimatpåverkan” samt ”Hav i balans samt levande kust och skärgård” bedöms en negativ utveckling. För övriga mål går det inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön eller så finns det inte tillräckligt med underlag för att kunna göra en bedömning.

Länk: Sammanfattning av miljötillståndet år 2024 hos Länsstyrelsen Skåne.

Skånes Klimat- och energistrategi togs fram under 2017-2018 av Länsstyrelsen Skåne, Region Skåne och Kommunförbundet Skåne inom Klimatsamverkan Skåne. Strategin är tänkt att ge vägledning för klimat- och energiarbetet i Skåne och innehåller regionala målsättningar och prioriterade åtgärdsområden för arbetet fram till år 2030.

Strategin revideras nu av Region Skåne, Länsstyrelsen Skåne och Energikontor Syd och kommer att skickas ut på remiss i början av maj 2025.

Länk: Klimat- och energistrategi för Skåne.

Utsläpp av växthusgaser

Det första målet i Klimat- och energistrategin rör utsläpp av växthusgaser. Målsättningen är att dessa år 2030 ska vara minst 80 procent lägre än år 1990. Utsläppen av växthusgaser mäts i koldioxidekvivalenter, det vill säga att de olika gasernas uppvärmningspotential uttrycks i hur mycket koldioxid de motsvarar. På så sätt kan växthusgasernas effekt rapporteras genom ett mått, snarare än genom ett för var växthusgas.

Om man bortser från hushållens konsumtion och utsläpp orsakade i andra länder så låg nivån år 1990 på cirka 8 500 miljoner ton koldioxidekvivalenter. En minskning med 80 procent skulle ta nivån till 1 700 miljoner ton. 2022 års nivå låg på drygt 4 700 miljoner ton, vilket utgör en minskning på 45 procent. Takten i minskningen har dock avtagit sedan slutet på 2010-talet.

Jordbruk och transport är de sektorer som haft svagast nedgång av utsläpp sedan 1990. Den minskning som dock har skett inom jordbruket förklaras framför allt av effektivisering och reducerad djurhållning samt minskad användning av mineralgödsel. Att växthusgasutsläppen minskat relativt långsamt i transportsektorn kan förklaras av en ökad användning av naturgas som bränsle och ett i stort sett oförändrat antal transporter.

Sedan 1990 har utsläppen från avfalls- och avloppssektorn minskat drastiskt, främst på grund av minskat metanutsläpp från avfallsdeponier. Detta har skett genom ökad metanåtervinning från avfallsdeponier samtidigt som organiskt avfall minskat, tillsammans med ökad återvinning och avfallsförbränning. Också kategorin el och uppvärmning har minskat stort vilket beror på en övergång från förbränning av fossila bränslen till framförallt biobränslen. Skåne har en låg andel energiintensiv industri och utsläppen från industrin har över tid minskat i stadig takt och var 2022 relativt låga.

Utsläppen från Skånes ekonomiska aktivitet minskar över tid och Skånes utveckling följer riket. Utsläppsintensiteter beräknas som växthusgaser i relation till de utsläpp som genereras från all varu- och tjänsteproduktion som sker i Skåne under ett år. Förändringen i utsläppsintensiteter kan användas för att visa på framsteg inom en region, alltså mindre utsläpp till samma BRP-värde. Utsläppsintensiteten minskade mellan i Skåne med 12 procent mellan 2021 och 2022. Sett över en längre period har minskningen varit stor, sedan 2008 har utsläppsintensiteten mer än halverats. 

Länk: Definition av koldioxidekvivalenter hos Naturskyddsföreningen.

Skåne är en till ytan liten region med stor befolkning, och består till stor del av högkvalitativ jordbruksmark. Det finns med andra ord många olika anspråk på en begränsad yta, speciellt då Skånes befolkning stadigt växer. Detta medför utmaningar, då Skånes jordbruksmark är en viktig kugge i livsmedelsförsörjningen både i länet och i riket i stort, och skogs- och ängsmark bidrar med viktiga miljöer för biologisk mångfald och upptag av koldioxid.

SCB följer upp markanvändning i Sverige vart femte år sedan år 2010. Förändringar över tid är generellt små, även på regional nivå. I Skåne utgjorde jordbruksmark 45 procent av den totala markanvändningen år 2020, och har inte nämnvärt förändrats sedan 2010. Andelen ligger dock på 40 procent, en uppgång från 36 procent år 2010. Bebyggd och anlagd mark har legat stadigt på ungefär 10 procent sedan 2010. Skåne är som följd betydligt mer urbaniserat än det mesta av övriga riket, där bebyggd och anlagd mark utgör 3 procent av marken och skogsmark 68 procent.

Sett i ett längre perspektiv har jordbruksmarken minskat betydligt sedan mitten av förra århundradet. År 1951 fanns 631 000 hektar jordbruksmark i Skåne, att jämföra med 493 000 år 2020. Detta är en nedgång med en dryg femtedel. Ytan av skogsmark har ökat från 381 000 hektar år 2000 till 435 000 hektar år 2020, en ökning på 14 procent.

Skåne ska kraftsamla för att skapa en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag. Som en följd av klimatförändringar kommer tillgången på vatten att fortsätta minska på många platser, inklusive Skåne, vilket betyder att alla aktörer behöver se över och effektivisera sin vattenanvändning.

Likt markanvändning uppföljs vattenanvändning vart femte år av SCB. År 2020 konsumerades 32 procent av den totala vattenanvändningen av hushåll, 35 procent av industri och 19 procent av jordbruk. Andelarna av totalen har varierat mellan mätperioder, men industrins andel år 2020 är lägre än alla tidigare mätår sedan 1990. Jordbrukets användning fluktuerar, medan hushållens har gått upp. Den totala användningen år 2020 var 243.6 miljoner kubikmeter, en minskning med 13 procent jämfört med 1990 och med 15 procent jämfört med 2015, det föregående mätåret.

I den slutgiltiga energianvändningen ingår energi som används av hushåll, industrier, offentliga verksamheter och tjänstesektorn. Samhällets användning av energi varierar från år till år och påverkas av vädret, konjunkturläget, samt priser och avgifter.

El är det energislag som används mest och utgör över en tredjedel av energianvändningen i Skåne. Därefter kommer fossila bränslen som har minskat stort sedan 1990, men de senaste åren legat still på en andel på 31–32 procent. Fjärrvärme och förnybara bränslen har mindre andelar av den totala användningen, 17 respektive 15 procent.

Skåne har en mycket låg elproduktion jämfört med elanvändningen. 2023 producerades 3,3 TWh el i Skåne, medan slutanvändningen var 11,9 TWh. Detta gör Skåne mycket beroende av importerad el från andra delar av Sverige, och under ett fåtal timmar om året också från utlandet.

Skånes personbilsflotta är i omställning. En stor andel av nya personbilar som registreras drivs med el eller genom hybridlösningar. Andelen nyregistrerade bensinbilar har dock ökat de senaste två åren.

År 2024 var 27 procent av de nyregistrerade bilarna i Skåne elbilar, en minskning från 33 procent under år 2023. Ytterligare 21 procent var laddhybrider och 7 procent elhybrider. Andelen nyregistrerade bensindrivna bilar har ökat till 32 procent, upp från 30 procent år 2023 och 24 procent år 2022.

Om man ser till alla de fordon som är i trafik så är bensin fortsatt det dominanta drivmedlet, och utgör 52 procent av alla personbilar i Skåne, följt av diesel på 29 procent. Elbilar utgör endast 6 procent, laddhybrider 5 procent och elhybrider 4 procent.

Jämfört med riket och de andra storstadslänen syns ungefär samma andelar, med något större andel nyregistrerade elbilar i Västra Götalands län och en högre andel elbilar av den totala personbilsflottan i Stockholm.