Miljö och klimat

Riksdagen har beslutat om en samlad miljöpolitik för ett hållbart Sverige. Det är sagt att vi ska lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta till nästa generation. För att mäta utvecklingen har sexton rikstäckande miljökvalitetsmål satts. Målen följs årligen upp, tre nationellt och resterande regionalt, med avseende att undersöka om målen kommer uppnås till 2030. Den regionala uppföljningen görs av Länsstyrelsen.

Det är enbart ett av målen, ”Skyddande ozonskikt” som 2021 bedöms bli uppnått till 2030. Målen ”Säker strålmiljö” och ”Grundvatten av god kvalitet” bedöms vara nära att nås till 2030. De resterande tolv miljökvalitetsmålen förväntas inte vara uppnådda till år 2030. Endast två mål, ”Bara naturlig försurning” och ”God bebyggd miljö” bedöms utvecklas i en positiv riktning. För miljömålet ”Levade skogar” har trendpilen sedan förra året ändrats från neutral till negativ, därmed bedöms utvecklingen att gå åt fel håll. Målen ”Ett rikt odlingslandskap”, ”Ett rikt växt- och djurliv”, ”Begränsad klimatpåverkan” samt ”Hav i balans samt levande kust och skärgård” bedöms också ha en negativ utveckling. För övriga mål går det inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön eller så finns det inte tillräckligt med underlag för att kunna göra en bedömning.

I den slutgiltiga energianvändningen ingår energi som använts av hushåll, industrier, offentliga verksamheter, tjänstesektorn etcetera. Hur stor den slutgiltiga energianvändningen blir påverkas bland annat av väderförändringar, konjunkturläget och kostnaden av energi. Av den förbrukade energin har den förnybara andelen ökat sedan 1990 och uppgick år 2021 till 5,6 TWh vilket utgjorde 16 procent av energianvändningen, jämfört med cirka 8 procent åren mellan 1990-2000. Slutgiltig användning av el och fjärrvärme har ökat sedan 1990 och uppgick 2021 till 13,3 respektive 5,8 TWh vilket utgjorde 37 respektive 16 procent av den totala energianvändningen. Trenden har varit den omvända för fossil energi där energianvändningen 1990 uppgick till 17 TWh och utgjorde 47 procent av den totala energianvändningen, jämfört med 11 TWh och 30 procent 2021.

Skåne har en mycket låg elproduktion jämfört med konsumtion. 2021 producerades 2,9 TWh el i Skåne, medan slutanvändningen var 13,3 TWh. Detta gör Skåne mycket beroende av importerad el från andra delar av Sverige, och under ett fåtal timmar om året också från utlandet.

Den akuta energikrisen i Europa på grund av Rysslands strypta gasleveranser till EU-länderna, har lett till kraftigt höjda el- och gaspriser även i södra Sverige. Under 2021 började elpriserna i SE4 stiga kraftigt för att under sommaren 2022 nå rekordhöga nivåer. 2022 var det genomsnittliga spotpriset 1,62 kr/KWh vilket är mer än fyra gånger priset under åren 2013 till 2021, som var 0,38 kr/KWh.

Skånes växthusgasutsläpp har minskat med 41 procent sedan 1990 fram tills 2020 –om utsläpp orsakade i andra länder och de skånska hushållens konsumtion exkluderas. Utvecklingen följer i stort sett rikets. De skånska växthusgasutsläppen var år 2020 5,1 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket är en minskning med 5,5 procent jämfört med 2019. Skånes växthusgasutsläpp utgjorde 2020 11 procent av rikets totala utsläpp.

Skånes växthusgasutsläpp domineras av transporter som står för 36 procent av utsläppen, jordbruk som står för 23 procent och industri som står för 17 procent. Jordbruk och transport är de sektorer som haft svagast nedgång av utsläpp sedan 1990. Den minskning som dock har skett inom jordbruket förklaras framför allt av effektivisering och reducerad djurhållning samt minskad användning av mineralgödsel. Att växthusgasutsläppen minskat relativt långsamt i transportsektorn kan förklaras av en ökad användning av naturgas som bränsle och ett i stort sett oförändrat antal transporter. Sedan 1990 har utsläppen från avfalls- och avloppssektorn minskat drastiskt, främst på grund av minskat metanutsläpp från avfallsdeponier. Återvinning och avfallsförbränning har ökat, och samtidigt som organiskt avfall minskat har en ökad metanåtervinning från avfallsdeponier skett. Också kategorin el och uppvärmning har minskat stort vilket beror på en övergång från förbränning av fossila bränslen till framför allt biobränslen. Skåne har en låg andel energiintensiv industri och utsläppen från industrin har över tid minskat i stadig takt och var 2020 relativt låga.

Utsläppen från Skånes ekonomiska aktivitet minskar över tid och Skånes utveckling följer rikets. Utsläppsintensiteter beräknas som växthusgaser i relation till de utsläpp som genereras från all varu- och tjänsteproduktion som sker i Skåne under ett år. Förändringen i utsläppsintensiteter kan användas för att visa på framsteg inom en region, alltså mindre utsläpp till samma BRP-värde. Utsläppsintensiteten minskade med 3,1 procent mellan 2020 och 2019. Sett över en längre period har minskningen varit stor, sedan 2008 har minskningen varit 48,7 procent

2022 var 31 procent av de nyregistrerade personbilarna i Skåne elbilar, en ökning med 13 procentenheter sedan 2021. I motsats sjunker andelen nyregistrerade bensin- och dieseldrivna personbilar. Sedan 2019 har nyregistreringarna av bensin- och dieselbilar sjunkit med 26 respektive 16 procentenheter. Elbilar utgör dock fortfarande en marginell del av den totala personbilsflottan. 4 procent av Skånes totala personbilsflotta utgörs av elbilar medan 84 procent utgörs av bensin- och dieseldrivna fordon.

Jämfört med riket och de andra storstadslänen syns ungefär samma andelar, med något större andel nyregistrerade elbilar i Västra Götalands län och en högre andel elbilar av den totala personbilsflottan i Stockholm.