Miljö och klimat

Riksdagen har beslutat om en samlad miljöpolitik för ett hållbart Sverige och det är sagt att vi ska lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta till nästa generation. För att mäta utvecklingen har sexton rikstäckande miljökvalitetsmål satts. Målen följs årligen upp, tre nationellt och resterande regionalt, med avseende att undersöka om målen kommer uppnås till 2030. Den regionala uppföljningen görs av Länsstyrelsen.

Det är enbart ett av målen, ”Skyddande ozonskikt” som 2023 bedöms bli uppnått till 2030. Målet ”Säker strålmiljö” bedöms vara nära att nås till 2030. De resterande tretton miljökvalitetsmålen förväntas inte vara uppnådda till år 2030. Endast tre mål, ”Bara naturlig försurning”, ”Myllrande våtmarker” och ”God bebyggd miljö” bedöms utvecklas i en positiv riktning avsett målen. För miljömålet ”Säker strålmiljö” har trendpilen sedan förra året ändrats från oklar till negativ, utvecklingen bedöms gå åt fel håll. Målen ”Levande skogar”, ”Ett rikt odlingslandskap”, ”Ett rikt växt- och djurliv”, ”Begränsad klimatpåverkan” samt ”Hav i balans samt levande kust och skärgård” bedöms också ha en negativ utveckling. För övriga mål går det inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön eller så finns det inte tillräckligt med underlag för att kunna göra en bedömning.

I den slutgiltiga energianvändningen ingår energi som använts av hushåll, industrier, offentliga verksamheter, tjänstesektorn etc. Hur stor den slutgiltiga energianvändningen blir påverkas bland annat av väderförändringar, konjunkturläget och kostnaden av energi. Av den förbrukade energin har andelen förnybar energi ökat sedan 1990 och uppgick år 2022 till 5,3 TWh vilket utgjorde 15 procent av energianvändningen, jämfört med ca 7 procent åren mellan 1990–2000. Slutgiltig användning av el och fjärrvärme har båda ökat sedan 1990 och uppgick 2022 till 12,5 respektive 5,4 TWh vilket utgjorde 36 respektive 16 procent av den totala energianvändningen. Trenden har varit den omvända för fossil energi där energianvändningen 1990 uppgick till 17 TWh och utgjorde 47 procent av den totala energianvändningen, jämfört med 11 TWh och 32 procent 2022.

Skåne har en mycket låg elproduktion jämfört med konsumtion av el. 2022 producerades 3,2 TWh el i Skåne, medan slutanvändningen var 12,5 TWh. Detta gör Skåne mycket beroende av importerad el från andra delar av Sverige, och under ett fåtal timmar om året också från utlandet.

Under 2021 började elpriserna i södra Sverige (SE4) stiga kraftigt för att under sommaren 2022 nå rekordhöga nivåer. Elpriset låg fortsatt högt de första månaderna under 2023, men minskade sedan något. Det genomsnittliga spotpriset under 2023 landade på 0,75 kr/KWh i SE4, vilket fortfarande är betydligt högre än genomsnittet 2013–2021, som var 0,38 kr/KWh.

Skånes växthusgasutsläpp har minskat med 42 procent sedan 1990 fram till 2021, om utsläpp orsakade i andra länder och de skånska hushållens konsumtion exkluderas. En utveckling som i stort sett följer rikets. De skånska växthusgasutsläppen var år 2021 5 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket är en minskning med 2 procent jämfört med 2020. Skånes växthusgasutsläpp utgjorde 2021 11 procent av rikets totala utsläpp.

Skånes växthusgasutsläpp domineras av transporter som står för 36 procent av utsläppen, jordbruk som står för 22 procent och industri som står för 18 procent. Jordbruk och transport är de sektorer som haft svagast nedgång av utsläpp sedan 1990. Den minskning som dock har skett inom jordbruket förklaras framför allt av effektivisering och reducerad djurhållning samt minskad användning av mineralgödsel. Att växthusgasutsläppen minskat relativt långsamt i transportsektorn kan förklaras av en ökad användning av naturgas som bränsle och ett i stort sett oförändrat antal transporter. Sedan 1990 har utsläppen från avfalls- och avloppssektorn minskat drastiskt, främst på grund av minskat metanutsläpp från avfallsdeponier. Detta har skett genom ökad metanåtervinning från avfallsdeponier samtidigt som organiskt avfall minskat, tillsammans med ökad återvinning och avfallsförbränning. Också kategorin el och uppvärmning har minskat stort vilket beror på en övergång från förbränning av fossila bränslen till framförallt biobränslen. Skåne har en låg andel energiintensiv industri och utsläppen från industrin har över tid minskat i stadig takt och var 2021 relativt låga.

Utsläppen från Skånes ekonomiska aktivitet minskar över tid och Skånes utveckling följer riket. Utsläppsintensiteter beräknas som växthusgaser i relation till de utsläpp som genereras från all varu- och tjänsteproduktion som sker i Skåne under ett år. Förändringen i utsläppsintensiteter kan användas för att visa på framsteg inom en region, alltså mindre utsläpp till samma BRP-värde. Utsläppsintensiteten minskade mellan i Skåne med 4 procent mellan 2021 och 2020. Sett över en längre period har minskningen varit stor, sedan 2008 har utsläppsintensiteten halverats. Skånes utveckling följer rikets.  

2023 var 33 procent av de nyregistrerade personbilarna i Skåne elbilar, en ökning med 2 procentenheter sedan 2022. Andelen nyregistrerade bensindrivna bilar ökade något, från 24 till 30 procent, medan andelen dieseldrivna personbilar sjönk med fem procentenheter till 10 procent. Elbilar utgör fortfarande en liten del av den totala personbilsflottan i Skåne. 6 procent av Skånes totala personbilsflotta utgörs av elbilar medan 82 procent utgörs av bensin- och dieseldrivna fordon.

Jämfört med riket och de andra storstadslänen syns ungefär samma andelar, med något större andel nyregistrerade elbilar i Västra Götalands län och en högre andel elbilar av den totala personbilsflottan i Stockholm.