Läsgodis med de minsta - Catarina Cederholm, Susan Hamid Nilsson, Kristina Wihlney och Malin Bolander
Av Catarina Cederholm, Susan Hamid Nilsson, Kristina Wihlney och Malin Bolander
Catarina Cederholm är bildpedagog och arbetade i många år i olika sammanhang inom kultur, skola och fritid. Efter några år som digital pedagog på Malmö Stadsbibliotek flyttade Catarina över till Barnavdelningen. Mötet med de allra minsta har varit det mest omvälvande. Upptäckten att det verkligen bor en läsare i oss alla, redan från allra första stund är hisnande. Att få vara med när föräldrar ser detta hos sina barn känns så otroligt meningsfullt.
Susan Hamid Nilsson har jobbat som bibliotekarie på Malmö stadsbibliotek med uppsökande biblioteksverksamhet i många år och de senaste 10 åren med litteraturförmedling till barn. Att öppna vägar in till böckerna och fantasins värld tillsammans med riktigt små barn har varit och är en stor upplevelse. Susans första litteraturupplevelse som liten var folksagan om Mäster skräddare.
Kristina Wihlney jobbar på Malmö Stadsbibliotek och tycker att det roligaste med arbetet är att få träffa så många olika barn. Det är mötet med dem och möjligheten att läsa och förmedla alla fantastiska böcker som gör att arbetet känns betydelsefullt. Kristina skulle egentligen ha blivit delfinskötare, men eftersom det fanns så få arbetsmöjligheter, var barnbibliotekarieyrket det bästa alternativet!
Malin Bolander arbetar som bibliotekarie på Lindängenbiblioteket med fokus på de yngsta barnen. Hon tycker att det bästa med jobbet är att få sätta en pekbok i händerna på en bebis. Att få möta de minsta och deras vuxna och tillsammans upptäcka läsningens magi är alltid lika roligt och meningsfullt.
Läsgodis med de minsta - Att stimulera och inspirera föräldrar till läsning med sina barn
Inledning
Att det är viktigt och stimulerande att läsa med sina barn känner många föräldrar till. Att det faktiskt är betydelsefullt att börja läsa med sitt barn redan när den är en liten bebis är inte lika känt, inte heller bland oss som arbetar med barn och läsning. Den aha-upplevelse som vi många gånger fått när vi har haft babybokprat för bebisar och deras vuxna talar dock sitt tydliga språk, de små hänger med och föräldrarna är entusiastiska och ofta överraskade.
Det finns ingen tvekan om att det är när barnen är riktigt små som grunden läggs till en god språkutveckling. Det är också ett faktum att om föräldrarna har ett engagemang för läsning och böcker har det större betydelse när det gäller barnets skolgång än den socioekonomiska situationen (Rydsjö, 2012, s. 28). Forskning visar även ett tydligt samband mellan barns språkutveckling och tillgången till böcker och läsning hemma. Även att läsning i stort värdesätts i barnets miljö bidrar till att barnet får förutsättningar att bli en god läsare (Eurydice, 2011, i Andersson, 2015, s. 29). Genom att stärka föräldrar i deras viktiga roll kan alltså barnets tidiga språkutveckling främjas. Men föräldrars förutsättningar skiljer sig åt och därmed även barns tillgång till språkstimulans och läsning i hemmet. Här har biblioteken en viktig uppgift, inte minst för att bidra till likvärdighet för barnen.
Bakgrund
Att inspirera nyblivna föräldrar och skapa mötesplatser för dem och deras nya familjemedlem har varit en självklar del av barnbibliotekariers arbete sedan länge. På Stadsbiblioteket i Malmö har det bedrivits verksamhet i form av babyträffar både på biblioteket men även uppsökande på BVC samt på öppna förskolor. Syftet med dessa träffar har varit att visa eller informera föräldrarna om biblioteket, ge tips på böcker för de små, sjunga och ramsa tillsammans för att stärka bandet mellan stor och liten samt att skapa en träffpunkt för föräldrarna att mötas på. Fokus har främst legat på att lyfta barnlitteratur för de yngsta, eftersom litteraturfrämjande är en stor del av bibliotekens grunduppdrag. De senaste åren har träffarna hållits på biblioteket och det har blivit tydligt att föräldrarna som kommer redan är väldigt medvetna om talets och läsningens betydelse för en god språkutveckling. De bor främst i närområdet, kommer inte från socialt utsatta grupper och har vanligtvis svenska som modersmål. På senare tid har upplägget på babyträffarna förändrats och det har lagts störst fokus vid att inspirera och visa föräldrarna att det går att läsa böcker för de yngsta och att alla föräldrar kan utifrån sina förutsättningar.
Även på Lindängenbiblioteket har det bedrivits samarbete med BVC och öppna förskolor och biblioteket har erbjudit program för föräldrar med bebisar. Den senaste tiden har det bestått av öppna babyträffar på biblioteket där föräldrar fått information om vikten av att börja läsa tidigt med sina barn, tips på böcker och information om biblioteket. De har varit uppskattade men främst besökts av föräldrar från andra delar av Malmö och det har varit svårt att nå ut och locka deltagare från närområdet. Många föräldrar kommer aldrig till biblioteket med sina barn och kanske är det just dessa som är i störst behov av information och inspiration.
På både Stadsbiblioteket och Lindängenbiblioteket har det under en tid funnits tankar på att utveckla den lässtimulerande verksamheten för de yngsta barnen och deras föräldrar. Vi har funderat över hur vi skulle kunna förändra vårt arbetssätt och våra metoder för att nå fler barn och deras vuxna. Dessutom utgår vi från ett målgruppsarbete i allt vi gör, där vi ska prioritera barn med särskilda behov, barn med andra modersmål än svenska samt barn som växer upp i social och ekonomisk utsatthet. Det är en självklar målsättning för biblioteken att försöka nå även de som inte är biblioteksvana eller kommer spontant till oss.
När vi inom ramen för Bokstart fick chansen att utveckla vår lässtimulerande verksamhet för de yngsta barnen beslutade vi oss för att göra ett gemensamt projekt. Syftet är att utforska hur vi kan stärka föräldrar i deras viktiga roll för barnets språkutveckling och på så vis ge barnen goda förutsättningar för framtiden. Syftet är också att utforska hur vi kan nå föräldrar som inte besöker biblioteket.
Vi vill hitta en form för hur vi kan inspirera och medvetandegöra föräldrar och andra vuxna i små barns närhet om läsningens betydelse; även de som inte kommer till biblioteket. För att detta ska vara möjligt behöver vi samarbeta med andra verksamheter som också möter de minsta barnen. Öppna förskolan är en viktig mötesplats för många föräldrar och av erfarenhet vet vi att det är en hel del av besökarna som inte är vana vid att gå till biblioteket. Genom att samverka med öppna förskolan kan vi alltså nå många som vi annars har svårt att nå.
Våra bibliotek och öppna förskolor
Stadsbiblioteket ligger i stadsområde Norr, ett av Malmös fem stadsområden. Norr är ett vidsträckt område med drygt 70 000 invånare varav cirka 5500 är i åldern 0-5 år. Antalet invånare med utländsk bakgrund är mer än en tredjedel. Stadsbibliotekets centrala placering i den gamla stadskärnan, med goda förbindelser till andra delar av Malmö, gör det möjligt för alla besökare att enkelt ta sig till biblioteket. Trots det är besökarna från ytterområdena få (Malmö stad, 2019).
På promenadavstånd från Stadsbiblioteket ligger Barnens Hus öppna förskola. Stadsbiblioteket har tidigare samarbetat med Barnens Hus men detta har legat nere på grund av resursbrist från bibliotekets sida. Av den anledningen samt den geografiska närheten föll valet naturligt på Barnens Hus när en öppen förskola skulle väljas för detta projekt.
Barnens Hus delar lokaler med barnavårdscentralen Eden och drivs av två pedagoger. Här får barn möjlighet att leka med jämnåriga och det erbjuds till exempel sångstund, rörelse och skapande aktiviteter. Pedagogerna har tidigare haft regelbundna sagostunder för de lite äldre barnen men det ligger numera på is eftersom det framför allt är barn under 1,5 år som besöker förskolan. Det är babyöppet en eftermiddag i veckan.
Personalen på Barnens Hus arbetar, i likhet med alla förskolor i Malmö, medvetet med att stötta barnens språk- och identitetsutveckling i de dagliga aktiviteterna, oavsett barnets modersmål och ålder. Till exempel använder de rekvisita för att levandegöra och språkstimulera vid sångstunderna. De har alltid sångtexten uppskriven så att alla kan se och hänga med; särskilt med tanke på de som har annat modersmål än svenska. Verksamheten bygger på en kvalitets- och likavärdesplan som genomsyrar arbetet och mötena med barnen. De boende i upptagningsområdet har olika socioekonomiska förutsättningar. Dels de som ofta besöker både bibliotek, öppen förskola och babysim samt de som är mindre socialt orienterade. Besökarna har varierande språklig bakgrund och blandad sysselsättningsgrad. Antalet besökare är högt men det är ganska stor omsättning på de som kommer och många kommer kanske bara en gång.
Lindängenbiblioteket ligger i Lindängen som är ett miljonprogramområde i stadsområde Söder och här bor cirka 7000 personer och en stor andel har ursprung i andra länder. Många familjer lever i en socioekonomiskt utsatt situation, och särskilt Lindängen centrum, där biblioteket ligger, upplevs otryggt av många. Sedan ett antal år tillbaka görs stora insatser för att minska bidragsberoendet och otrygghetskänslan och det har fått goda resultat. Det byggs bland annat nya bostäder, flera olika samhällsaktörer finns på plats och även i civilsamhället och bland lokalföreningar finns ett starkt engagemang (Lindängenbiblioteket - en resa mot framtiden, 2016).
Lindängenbibliotekets upptagningsområde är stort och biblioteket ligger i en tätbefolkad del av Malmö, där det är långt till andra bibliotek. Ett av de angränsande områdena är Nydala som sett till befolkningsstruktur liknar Lindängen på många sätt. Här finns Nydala öppna förskola som sedan tidigare har ett samarbete med Lindängenbiblioteket. Därför föll det sig naturligt att inom ramen för Bokstart utöka och utveckla samarbetet. Två pedagoger är ansvariga för verksamheten på förskolan. Många av besökarna kommer från närområdet och det finns de som inte så ofta åker till andra delar av Malmö eller till centrum. Att främja integration är en viktig del och det pågår i skrivande stund ett projekt där samhällsinformation, språk och hälsa är i fokus. Öppna förskolan är också delaktig i ett läsfrämjande projekt som syftar till att skapa läsfrämjande insatser i vardagen för alla barn.
Det är babyöppet en förmiddag i veckan. Det finns ett samarbete med organisationen Svenska med baby, som är ett socialt nätverk som genom öppna föräldraträffar verkar för att bryta segregation och samtidigt erbjuda föräldralediga möjligheten att träna svenska. Svenska med baby har regelbundna träffar på öppna förskolan och detta har bidragit till att nya besökare har kommit, ofta från mer resursstarka områden i staden.
Det finns ett stort engagemang för att främja läsning och pedagogerna har som mål att få in det som en naturlig och återkommande del i verksamheten. Tidigare fanns ett rum inrett som ett bokrum men det fungerade inte så bra. Det användes inte som det var tänkt och det blev stökigt. Rummet gjordes då om till rörelserum och böckerna placerades i stället i ett skåp på kontoret långt från besökarna och även lite sporadiskt runt omkring i lokalerna. Pedagogerna har dramatiserad sagostund en gång i veckan och har haft som mål att även läsa spontant för föräldrar och barn några gånger i veckan men det har varit svårt att få in det som en naturlig del.
Förberedelser
Efter att vi bestämt vilka förskolor vi ville samarbeta med tog vi kontakt och till vår glädje var personalen på bägge förskolor positiva till ett samarbete. Vi besökte förskolorna för att skapa oss en tydligare bild av hur deras arbete ser ut, både i stort och gällande språk och läsning. Vi berättade om våra tankar och därefter planerade vi tillsammans med pedagogerna hur vi skulle gå vidare. Nedan följer en beskrivning av hur förberedelserna gick till.
Vi planerade att ha tre babybokprat på Nydala och två babybokprat på Barnens Hus. Vi ville ha en stor uppsättning pekböcker med oss till varje babybokprat, så ett urval på 45 titlar gjordes och köptes in i två uppsättningar. Vi valde böcker utifrån innehållsmässiga kriterier såsom bred representation, HBTQ, funktionsnedsättning, böcker innehållande TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation; ett kommunikationssätt med tecken som förståelsestöd för hörande personer med försenad eller avvikande språkutveckling) samt böcker med stora möjligheter till ljudhärmande läsning. Vi valde kartonnage eftersom vi ville ha tåliga böcker. Slutligen föll valet på titlar som vi själva tycker om och vet är uppskattade av barn och deras vuxna.
För att vi skulle nå ut till så många föräldrar som möjligt satte vi upp egentillverkade affischer på respektive öppen förskola. Affischerna hängdes upp två veckor före träffarna och var utformade i glada färger och med ett enkelt och tilltalande budskap, allt efter pedagogernas önskemål. De var dessutom aktiva marknadsförare och uppmärksammade besökarna i förväg. Ingen föranmälan krävdes.
Vi ville ha ett gemensamt manus att utgå från som var möjligt att förändra i stunden beroende på barnens reaktioner. Upplägget utgick från de babybokprat vi tidigare haft på våra respektive bibliotek och vi har också fått inspiration av böckerna Baby på bibblan av Lena Molin och Bebis + bok = glädje av Annette Kohkoinen. Vi räknade med att läsa mellan tre till fyra pekböcker ur vår referenssamling. Vi bestämde ett urval av ramsor och sånger att varva med.
För att fånga barnens uppmärksamhet ville vi använda oss av såpbubblor och stora fjädrar. Mjuka gosedjur behövdes för att illustrera våra sånger och ramsor, bland annat en spindel, en liten ko och en apa. Utöver bokläsning, sånger och ramsor skulle det även finnas tid att informera och inspirera kring läsning med små barn samt att berätta om våra bibliotek. Exakt när informationsdelen skulle infogas ville vi hålla öppet. Till babybokpraten på Nydala öppna förskola hade vi förberett ett bildspel med bilder från våra respektive bibliotek eftersom pedagogerna visste att många av de föräldrar som kommer till förskolan inte har besökt biblioteken tidigare.
Vi beräknade att babybokpratet skulle pågå i cirka 25 minuter. Vi bestämde att vi skulle vara två som höll i babybokpraten samt minst en som skulle observera. Efter babybokpratet skulle vi intervjua föräldrar och pedagoger samt skriva ner våra egna tankar och reflektioner. Eftersom ingen av oss tidigare arbetat med observationer på detta sätt bestämde vi oss för att prova oss fram. Vi ville hålla våra sinnen öppna och försöka fånga vad som hände i rummet både före, under och efter babybokpraten. För våra intervjuer tog vi fram två frågeformulär; ett till föräldrarna och ett till pedagogerna. Vi ville ställa öppna frågor med möjlighet till följdfrågor. Med tanke på att en del av föräldrarna förmodligen inte skulle ha svenska som modersmål valde vi att göra intervjuer istället för enkäter som kan vara svåra att fylla i om man inte är så van vid svenska språket.
Tillsammans med pedagogerna på Nydala bestämde vi oss för att låna ut bokpåsar till föräldrarna efter babybokpraten. Detta för att de skulle få möjlighet att läsa med sina barn i hemmet, just de böcker de nyss fått höra oss läsa. Därför köpte vi in 30 pekböcker att fördela i tio bokpåsar med tre titlar i varje påse. Tygpåsar beställdes från Kulturrådet och vi gjorde två olika uppsättningar av bokpåsarna. Den ena bokpåsen innehöll titlarna Imse Vimse Spindel, Leka tittut och Titta skogen och den andra Muuu säger kon, Säjer hunden och Lilla pussboken. Vi valde att endast ha bokpåsar på Nydala öppna förskola eftersom vi antog att familjerna som kommer till Barnens hus har större tillgång till böcker hemma och använder biblioteken i större utsträckning. Förutom deltagarna på babybokpraten kan även övriga besökare som så önskar, låna hem bokpåsarna från förskolan.
Vi kopierade informationsmaterial om läsning till föräldrarna som vi fått tillgång till från Region Kronoberg och Blekinges projekt Språkstegen. Den lättlästa och informativa broschyren “Läs tillsammans” hade vi med oss på både svenska och arabiska, liksom foldern “Välkommen till biblioteket”. I denna folder fanns möjlighet att lägga till skräddarsydd information om biblioteken. Vi valde att skriva in adress, vägbeskrivning, busshållplats, öppettider samt programmen för de yngsta barnen på respektive bibliotek.
Till Barnens Hus tog vi med samma broschyrer som till Nydala men inte vårt bildspel då pedagogerna där menade att dessa föräldrar sedan tidigare ofta har god kunskap om Stadsbiblioteket och dess barnavdelning Kanini.
Slutligen skrev vi en kort informationstext om vårt forskningsprojekt som vi skulle kunna dela ut om någon ville ställa frågor eller komma med synpunkter i efterhand.
Babybokpraten - så gick det
Inledningsvis följer en beskrivning av de delar som är gemensamma för alla babybokpratstillfällen, och därefter följer rekonstruktioner av samtliga babybokprat. De är skrivna utifrån babybokpratarnas upplevelser och reflektioner samt de observationer som observatören (i vissa fall observatörerna) gjorde.
Vi befinner oss i lekrummet på respektive förskola. Leksaker och annat som kan vara distraherande plockas undan och vi skapar plats på golvet att sitta på. Vi ställer upp vår pekbokssamling i fönster och på hyllor runtomkring. Föräldrar och barn får droppa in medan vi håller på att förbereda babybokpratet. De kan kika på våra böcker som ställts upp eller småprata med varandra eller oss tills det är dags att börja.
Vi inleder med att presentera oss och berätta om forskningsprojektet. Vi berättar att en (eller två) av oss kommer att vara observatör för att fånga vad som händer i stunden. Efter babybokpratet ger vi information till de vuxna. Det finns informationsmaterial om språkutveckling, läsning och om våra bibliotek till de som vill ta med sig hem. Avslutningsvis genomför vi våra intervjuer med så många deltagare som vi har möjlighet till. Vi berättar att det är frivilligt att deltaga i intervjuer, att de är anonyma och kommer att vara underlag när vi ska skriva vår rapport.
Nydala, babybokprat 1
Starttiden har vi bestämt till 9.30 men då är det ännu ingen som har kommit. Efter en halvtimme är det en mamma som kommer med sin dotter och hon vill gärna vara med men vi inväntar att fler ska komma. Pedagogerna vet att det är flera mammor med bebisar som är på tandvårds- mottagningen så när de är klara där får de erbjudande om att vara med på babybokpratet. Det är sammanlagt tre mammor med bebisar som vill vara med. Det känns lite konstigt att de knappt vet vad som ska hända men de verkar ändå intresserade om än lite trötta. Ett barn sover nästan hela tiden men mamman sitter med ändå. Sammanlagt har vi fyra mammor med bebisar på plats. En och en halv timme efter utsatt tid kommer vi igång. En arabisktalande mamma får tolkhjälp av en av förskolans pedagoger.
Vi sitter nära mammorna och bebisarna för att få ögonkontakt och kunna möta och bekräfta varje barn. Vi startar babybokpratet med att blåsa såpbubblor och bebisarna fångas, blir stilla och några ler. En av oss läser Muuu säger kon och vi hjälps åt att förstärka ljuden och härma de olika djuren. Bebisarna ler och ett barn skrattar förtjust. Sedan ramsar vi “Baka liten kaka” och föräldrarna hjälper till med rörelser. Ett barn blir lite ledset när det blir för stora rörelser och vi tar fram såpbubblorna igen för att trösta och lugna. Vi sjunger “Imse vimse spindel” och en av oss använder en spindelhanddocka. Barnen tittar omväxlande på oss och på spindeln. Föräldrarna hjälper bebisarna med rörelserna. Vi sjunger två gånger och klappar i händerna och applåderar tillsammans. Nu är det dags att läsa Hela natten och när vi presenterar den säger det lite äldre barnet som är med ”sova”. En av oss läser men vi har båda mycket kontakt med barnen. Något barn är lite trött och ledset men de andra tittar på bilderna och ibland på varandra. Nu är det dags att sjunga igen och vi frågar om det är någon som har en sång som de brukar sjunga hemma. “En elefant balanserade” kommer som förslag. Barnet som känner igen den dansar och två andra tittar nyfiket med stora ögon. Nästa bok är Säjer hunden med många olika djurbilder att härma. Barnen tittar och lyssnar uppmärksamt. Vissa ljud som till exempel ormens väsande i kombination med yviga gester är lite läskiga för något av barnen som är nära att börja gråta. Vi bryter av med såpbubblor igen. Sedan ramsar vi “Tre små apor hoppade i sängen” och visar med två små leksaksapor och gör rörelser. Två av föräldrarna sjunger med och alla är med och gör rörelser. Därefter läser vi Leka tittut och vi leker tittut med hjälp av ett litet täcke. Barnen tittar mest på varandra. Vi vänder oss lite mer till ett barn vid något tillfälle och då blir barnet lite blygt. Vi avslutar med “Blinka lilla stjärna” och alla som kan den sjunger. Barnen verkar känna igen sången och blir lugna.
Nu är själva babybokpratet slut och vi pratar om varför det är så viktigt att läsa med sin bebis. Vi berättar om TAKK och visar en del av böckerna som vi har med. Vi uppmuntrar föräldrarna att läsa högt med sina barn hemma och att de ska tänka på sin egen röst som den bästa för barnet och att det inte finns något fel sätt att läsa på. Vi poängterar också att det är bra och viktigt att läsa på sitt modersmål.
Vi pratar om våra bibliotek och hur det går till att låna böcker. Vi poängterar att det inte gör något om barnen biter i böckerna och om de går sönder och det märks att det är viktig information att sprida. Två av mammorna ser lättade ut. Vi visar informationsmaterialet och bokpåsarna och erbjuder föräldrarna att låna hem. En av mammorna är tveksam till att låna eftersom hon är rädd att glömma bort att lämna tillbaka men hon uppmuntras och bestämmer sig för att låna hem en påse. Bildspelet hoppar vi över eftersom det inte känns som om det finns någon ork kvar till det.
Efteråt konstaterar vi att vi följde vårt manus ganska väl men tog bort en del när vi kände att orken bland barn och föräldrar tröt lite. Det märks att det är sånger och ramsor som enklast fångar barnens uppmärksamhet. Även den förälder som inte kunde någon svenska var aktiv under sångerna och ramsorna. Ett barn med somalisktalande mamma sov sig genom hela stunden men vaknade glad och nöjd på slutet. Vi upplever att det ändå gav mamman något.
Det blev ganska lång väntan innan deltagarna kom och vi bestämmer oss för att starta lite senare på förmiddagen nästa gång för att öka chansen att fler föräldrar och barn ska komma. Vi tycker att vårt upplägg fungerade bra och att vi fick fin respons både från bebisar och vuxna.
Nydala, babybokprat 2
Utifrån erfarenhet från förra tillfället har vi senarelagt tiden för babybokpratet. Det är sex barn och deras vuxna på plats när vi startar och efterhand droppar fler in. Alla kommer för att vara med på babybokpratet. Föräldrarna sätter sig utmed väggarna, kanske lite långt ifrån oss, men av någon anledning känns det svårt att be dem flytta närmare.
Vi börjar med att visa och berätta om bokpåsarna. Till vår och pedagogernas glädje är redan sju av tio bokpåsar utlånade sedan förra gången, ett tydligt tecken för oss alla att detta är en bra satsning. En av mammorna har med sig en påse som hon haft hemma och visar stolt för alla att hon och barnet läst alla böckerna. Vi berättar om upplägget för babybokpratet, först blir det information till de vuxna och därefter själva babybokpratet och till sist kommer vi att visa ett bildspel om biblioteken. Vi frågar föräldrarna om de brukar besöka biblioteket. De flesta har aldrig gjort det och vill därför gärna se bilderna för att få veta mer.
Under babybokpratet utgår vi från vårt manus men improviserar och väljer böcker, ramsor och sånger efterhand. Vi förhåller oss till det som sker i stunden och till exempel får ramsan “Fem små apor hoppade i sängen” en extra vers där “En liten pappa hoppade i sängen”, eftersom det är en pappa med i gruppen. Efterhand som nya deltagare tillkommer hälsar vi dem välkomna genom att blåsa såpbubblor.
Vi förstärker alla böcker vi läser med ljud och rörelser. Vi hittar på efterhand och inspireras av varandras idéer. Förekommer det till exempel en tallrik gröt, som i Mera mat, äter och smaskar vi ljudligt i oss. Vi luktar på blomman i Titta skogen. Vi härmar olika djurläten i Säjer hunden och Muuu säger kon. Vi sjunger “Imse vimse spindel” och låter fingerdocksspindeln hälsa på barnen. Vi ber föräldrarna om förslag på favoritsånger och de väljer “I ett hus vid skogens slut”. Idag har vi valt att testa en ny bok, Lilla Pussboken. Alla barn och föräldrar får vara med och pussa på sidorna. Boken är rolig att interagera kring och ett tydligt exempel på att visa hur det går att levandegöra en pekbok. Vi avslutar med att sjunga “Blinka lilla stjärna”.
Det är en varm och nyfiken stämning i gruppen med många skratt. Vi upplever att både barn och vuxna är lätta att få kontakt med. Någon liten kryper runt oss hela tiden, kanske mer nyfiken på våra saker än på oss. Några av barnen har störst fokus på varandra och på de saker som finns runt dem. De båda pedagogerna deltar aktivt under hela babybokpratet och den arabisktalande pedagogen tolkar även denna gång eftersom två av föräldrarna inte kan så mycket svenska.
Det är tydligt att alla moment som innehåller interaktion mellan barn och vuxen, exempelvis känna på spindeln, pussa i boken, göra rörelser och härma ljud fungerar allra bäst. Att blåsa såpbubblor för att fånga barnens uppmärksamhet och att hälsa nya deltagare välkomna genom att blåsa för dem efterhand som de droppade in känns bra. De blev sedda.
Det är bra att alla vet vad som ska hända innan vi sätter igång och att både tid och ork räcker för att avslutningsvis titta på bildspelet från biblioteken. Föräldrar ställer frågor och visar stort intresse för att besöka biblioteken. Efteråt pratar vi med pedagogerna om att det hade varit bra att skriva ut bilderna och låta dessa vara kvar på förskolan så att pedagogerna skulle kunna visa dem för fler familjer.
Nydala, babybokprat 3
Vårt tredje och sista babybokprat på Nydala äger precis som tidigare rum när öppna förskolan har babyöppet. Till en början kommer det ingen, men efter en timmes öppethållande dyker det upp några föräldrar. Slutligen är fem mammor och deras små på plats. Några tillkommer efter en stund. En del av mammorna talar arabiska och som tidigare hjälper en av pedagogerna oss med tolkning. En av mammorna talar engelska, men både barn och förälder verkar hänga med bra ändå. Två av barnen var med även vid förra babybokpratet.
Inledningsvis blåser vi såpbubblor och fångar på så vis genast deras uppmärksamhet. Första boken som läses är Säjer hunden och här får vi många leenden och någon hjälper även till att förstärka ljuden från boken. När vi sedan ramsar “Baka liten kaka” tar vi fram en skål och en visp som vi slamrar med. Vi har endast ett litet gosedjur i form av en ko med oss att visa rörelserna på och vi märker att denna inte är tillräckligt stor eftersom vi inte kan visa rörelserna tydligt. Gissningsvis har de inte hört denna ramsa förut, men andra gången vi ramsar den följer de med lite mer. Något som vi tänker på är att de verkar ovana vid ramsande och även att det går att kombinera med rörelser på och med sitt barn.
Nästa bok vi läser är Knacka på!. Nu får alla små knacka på varje dörr och det är tydligt att de förstår och hänger med på vad de förväntas göra, till mammornas stora förtjusning. Denna bok samt att var och en ska knacka på varje dörr kan ur ett vuxet perspektiv kännas något tjatigt, men vi märker att det är värdefullt och stimulerande för barnen. När vi sedan sjunger “Imse vimse spindel” förstärker spindelhanddockan upplevelsen och alla är med. Var och en får känna på de ludna benen och det är ingen som inte vill göra det. Den tredje boken vi läser är Hela natten och nu blir det en viss rastlöshet men den funkar på det stora hela bra ändå. Återigen fram med såpbubblorna! Därefter visar vi sångboken I ett hus och sjunger sången två gånger samtidigt som vi gör rörelser. Den sista boken vi läser är Lilla pussboken och att pussas är roligt, tycker både stora och små. Det blir en hel del skratt och lustiga ljud. Som sista nummer sjunger vi “Blinka lilla stjärna”.
Avslutningsvis pratar vi en kort stund om läsning och varför det är så viktigt. Vi berättar kort om våra respektive bibliotek och vad som finns där. Våra åhörare är intresserade och några ställer frågor. Vi informerar om bokpåsarna och de två påsar som finns inne idag lånas ut direkt. En mamma berättar att Lilla pussboken som finns i bokpåsen som de haft hemma har blivit en riktig favorit.
Sammanfattningsvis upplever vi att det är ett mycket lyckat tillfälle, såväl barn som vuxna är närvarande och engagerade. Kontakten mellan stor och liten är fin att se och de små är både nyfikna, entusiastiska och glada. Vi hade planerat att visa bildspelet från våra bibliotek i slutet, men denna del stryker vi eftersom det hade blivit för mycket. Istället blir det spontana samtal mellan oss och föräldrarna och pedagogerna, där vi pratar om erfarenheter och diskuterar, bland annat flerspråkighet.
Barnens Hus, babybokprat 1
Det är babyöppet på Barnens Hus och föräldrar och barn droppar in. Efter en stund är tolv mammor och deras barn samlade. När vi sätter igång har ytterligare några tillkommit och det blir ganska trångt och svårt att få ögonkontakt med alla deltagare. Första boken vi läser är Muuu säger kon och den är populär med sina rena, färgglada bilder och vi förstärker tillsammans djurens läten. Därefter ramsar vi “Baka liten kaka” som följs av “Imse vimse spindel” tillsammans med fingerdocksspindeln. Alla är med och sjunger och gör rörelser. Vi läser valda uppslag ur Om natten och intresset är ganska stort.
De barn som sitter närmast är med på allt som sker, deras ögon är stora och nyfikna och de visar glada miner. Däremot är det svårare att fånga uppmärksamheten hos de barn som sitter längre ifrån. Alla mammor är aktiva tillsammans med sina bebisar i såväl sånger som ramsor. De barn som sitter lite längre bak i rummet blir efter en stund rastlösa och lite högljudda. Medan en av oss blåser såpbubblor försöker den andra prata med föräldrarna om läsning med de minsta och även visa det informationsmaterial vi har med oss. Detta är inte lätt eftersom det nu spridit sig en viss oro i rummet och det är svårt att nå ut. När vi sedan sjunger igen återinfinner sig lugnet och vi upplever än en gång sångens magiska kraft. Den sista boken vi läser blir Säjer hunden och till sist sjunger vi “Blinka lilla stjärna” tillsammans.
Eftersom vi inte har varit tydliga i förväg och begränsat antal deltagare, har vi en alldeles för stor publik. Detta har lett till att de som sitter långt bak inte får ögonkontakt med oss och att det blir svårt för dem att hänga med. Det är också svårt att se bilderna i böckerna samt oroligt i rummet när någon tröttnar och börjar göra ljud.
Barnens Hus, babybokprat 2
Åtta föräldrar med bebisar är med från starten och ytterligare tre tillkommer under tiden. För att inte upprepa erfarenheten av för stor grupp som det blev vid förra tillfället har vi begränsat antalet deltagare till högst tio barn. Pedagogerna har blivit ombedda att begränsa antalet deltagare så att gruppen inte blir för stor. Ett föräldrapar med en liten blir ändå insläppta trots att det då blir fler än tio barn.
Föräldrarna sätter sig i en halvcirkel, de flesta med bebisarna i famnen eller framför sig. Några bebisar sitter själva i babypölen i mitten och på så sätt nära oss. Vi välkomnar alla till babybokpratet och presenterar oss och blåser sedan såpbubblor. Alla fångas av den magiska stämningen, det blir helt stilla och uppmärksamheten är riktad mot oss. Därefter läser vi Säjer hunden och härmar djurläten. Alla barnen tittar uppmärksamt och de tre som sitter närmast är helt fascinerade och tittar med stora ögon. Någon bebis svarar och härmar. Stundtals är det lite mer liv och rörelse och några bebisar tar en leksak eller smakar på en bok. Ramsan “Baka liten kaka” kan föräldrarna och de hänger med i rörelserna med sina barn. Pekboken Titta skogen fungerar jättebra, humleljudet fascinerar bebisarna. Vi sjunger “Imse vimse spindel” som alla känner väl till och förstärker inlevelsen med handdockan. Alla vuxna sjunger med och gör rörelserna.
Ramsan “Tre små apor” kan de flesta hänga med på. När vi läser Bilen säger brum börjar några barn röra sig men det fungerar ändå bra med ljudhärmande. För att bryta den något oroliga stämningen sjunger vi “I ett hus vid skogens slut”. Bebisarna börjar trots sången bli lite rastlösa och vi funderar på att vi kanske borde runda av stunden. Vi väljer att ändå läsa Knacka på! och den får barnen att lyssna uppmärksamt och flera knackar i boken. Vi avslutar med att sjunga “Blinka lilla stjärna” och det blir stilla och lugnt igen.
Nu är själva babybokpratet slut och vi ger lite allmän information om Stadsbibliotekets barnavdelning Kanini. De bebisar som tidigare suttit blickstilla och lyssnat tappar intresset direkt, vänder sig om och börjar kravla runt. Det verkar som om de känner på sig att nu är föreställningen slut.
Intervjuer med föräldrar
Nedan följer en sammanfattning av intervjuerna som vi genomförde med en del av föräldrarna efter varje babybokprat. Nydala besökte vi tre gånger, och det kom runt sex föräldrar till varje tillfälle. Ett par av dem kom mer än en gång. På Barnens Hus var vi två gånger och till varje tillfälle kom det 15 respektive 13 föräldrar.
I Nydala är flera föräldrar icke svensktalande analfabeter, vilket är en extra utmaning för oss. Som tur är har vi hjälp av en av pedagogerna som är arabisktalande, utan hen hade vi stått oss slätt. Det blir tydligt hur viktigt det är att denna kompetens finns, för att vi ska kunna nå ut och i detta fall få svar på våra frågor.
Flera av föräldrarna med andra modersmål än svenska läser alla på sina respektive språk, men det finns en viss osäkerhet kring vad som är bäst för barnens språkutveckling. I flera av hemmen talas mer än ett språk och man har funderingar kring vilket av språken man ska fokusera på. Men några vi pratar med känner sig trygga med att svenska språket får vänta tills barnet börjar skolan och väljer att prata och sjunga på sitt modersmål. En annan aspekt som blir tydlig under intervjuerna är att det i många länder finns kulturella traditioner där berättande står i fokus istället för bokläsning.
På Barnens Hus är i princip alla föräldrar svensktalande, ett fåtal är tvåspråkiga. De uppskattar variationen av böcker, åldersanpassningen, såpbubblorna samt att barnen fick vara med och vara aktiva. Alla föräldrar vi pratar med läser mer eller mindre regelbundet för sina barn, dels eftersom det är mysigt men också för att de anser att det är viktigt för barnets språkutveckling. Någon funderar kring vid vilken ålder det är lagom att börja med högläsning, och några har tankar kring vilka böcker som är lämpliga. Det är tydligt att det finns en stark medvetenhet kring kopplingen mellan läsning och språkets utveckling. Flertalet vuxna läser regelbundet själva och blev även lästa för när de var små. Här kan vi se en tydlig skillnad från Nydalaföräldrarna där berättartraditionen är mycket mer utpräglad.
Vi kan se flera likheter i svaren från de intervjuade föräldrarna på Nydala och Barnens Hus. Gemensamt för alla som läser för sina barn är att de gör det för att det ger barnet lugn och ro samt för att det är en mysig stund. Alla föräldrar vi pratar med på båda förskolorna är positiva till våra babybokprat. Något som kanske inte är så konstigt med tanke på att det är vi själva som intervjuar dem direkt efteråt, vilket kan göra det svårt att framföra kritik. Det som särskilt lyfts fram som bra är vår interaktion med barnen och att de får uppleva högläsning tillsammans i grupp. De uppskattar också variationen av böcker, ramsor och sånger. De tycker också om sättet vi läser på; att vi visar bilderna så att alla ska se ordentligt, gör rörelser samt läser lekfullt, med inlevelse och ljudhärmande. På Nydala har flertalet inte besökt något av våra bibliotek tidigare medan de flesta föräldrar på Barnens Hus regelbundet besöker Stadsbiblioteket.
Pedagogernas tankar
Efter att vi haft samtliga babybokprat och närmar oss projektets slut har vi samtal med pedagogerna för att få reda på deras reflektioner och tankar. Här följer en sammanfattning av samtalen.
Pedagogerna på Nydala beskriver att det varit mycket inspirerande att ta del av babybokpraten och de kommer att prova själva framöver. De berättar att det var fascinerande att se de små barnens uppmärksamhet och snabba inlärning och även samspelet mellan barn och förälder. Pedagogerna har börjat uppmana föräldrarna att läsa tidigare för sina barn och hänvisa till våra råd och tips. ”Biblioteket har hög status och föräldrarna litar på biblioteket”. De påtalar också att det är betydelsefullt att bibliotekspersonal kommer ut och träffar de som kanske inte själva går till biblioteket, på så vis kan trösklarna sänkas. Pedagogerna nämner också att det är viktigt att nå fram till och entusiasmera föräldrarna, att vi når barnen genom att nå föräldrarna. Att visa hur man läser och att göra det tillsammans är ofta mycket mer effektivt än att informera om hur viktigt det är.
På Nydala är böckerna nu mer tillgängliga i lokalen och nära till hands. En av pedagogerna tycker att ”det ska vara högst en armlängds avstånd, jag vill bara kunna sträcka ut en hand och få tag på en bok.” Pedagogerna menar också att de fått ett nytt förhållningssätt till böcker; det gör inte så mycket att en bok går sönder eftersom en sliten bok visar att den blivit läst. Även en av pedagogerna på Barnens Hus nämner att respekten för böcker kanske ibland kan vara alltför stor hos dem själva och att det kan vara svårt att vänja sig vid att böcker ligger huller om buller på golvet.
Även pedagogerna på Barnens Hus menar att de blivit mycket inspirerade att själva hålla i babybokprat och de vill gärna prova. De berättar att det var spännande att se hur barnen växlade mellan att lyssna aktivt för att sedan dra sig tillbaka och vila från intryck en liten stund. Även om barnen inte är fokuserade hela tiden får de mycket med sig ändå. Pedagogerna la särskilt märke till att sångerna fångade barnen liksom de ljudhärmande böckerna. Tidigare har de haft sagostunder men aldrig riktade till så små barn. De har inte förut tänkt att det skulle fungera att läsa med bebisar men har nu fått motivation att prova och vill gärna använda våra babybokpratsmanus att utgå ifrån.
Slutsatser och diskussion
Syftet med Läsgodis för de minsta var att utforska hur vi kan stärka föräldrar när det gäller deras betydelse för det lilla barnets språkutveckling och vi ville ta reda på hur vi kan nå föräldrar som inte besöker biblioteket.
Så här i efterhand kan vi konstatera att vårt Läsgodis, alltså våra babybokprat, har fungerat jättefint på det stora hela. Vi har försökt fånga bebisarna och deras föräldrar genom att stimulera deras olika sinnen. Genom ljudhärmande och rörelser har vi förstärkt berättandet. Vi har velat visa på ett enkelt sätt att med lite lekfullhet kan man komma långt. Att sjunga är alltid populärt men däremot har vi märkt att det inte är lika självklart att ramsa med sin bebis som det var förr. Många känner sig osäkra på hur de ska göra. Därför har vi försökt uppmärksamma ramsorna lite extra i babybokpraten. Till Nydala skrev vi också ut ramsor som vi laminerade för att ha ovanför skötborden på förskolan. Vi köpte också in en nyutkommen pekbok med ramsor, Ramsa med Bebbe, till bokpåsarna.
Och så ska vi inte glömma såpbubblorna! De har alltid samma magiska förtrollande effekt. Det var även tänkt att vi skulle låta barnen känna på fjädrar, men detta blev aldrig av. Vi kommer dock att prova framöver.
Det är jättebra att använda pekböcker som är enkla att interagera med, som till exempel Lilla pussboken och Knacka på!. Det blir tydligt att böckerna kan förstärkas med ljud och rörelser och föräldrarna märker att bebisarna snabbt hänger med. Har föräldrarna provat en gång tillsammans med oss är det kanske lättare att prova själv. Därefter blir det naturligt att även läsa andra typer av böcker. Det har också blivit uppenbart att det är mycket mer effektivt att visa och läsa tillsammans än att bara informera om att läsning är viktigt. Vi upplever att både föräldrarnas och bebisarnas entusiasm samt pedagogernas kommentarer har bekräftat det.
Vid några av tillfällena har det inte varit så lätt för oss att fånga bebisarnas uppmärksamhet. En del har till och med sovit. Vi funderar på om det här är ett misslyckande men kommer fram till att det kanske allra viktigaste är att föräldrarna är aktiva för att de senare ska fortsätta läsa hemma med sitt barn. Det är viktigt att inte vara för stor grupp vid babybokpraten. Vid ett tillfälle var det alldeles för många bebisar och föräldrar på plats och då går det inte att nå ut till alla. Små barn ser inte heller så bra på långt avstånd.
Det gläder oss mycket att pedagogerna på både Nydala och Barnens Hus gärna vill prova att ha egna babybokprat efter att ha varit med i projektet. Det är en stor vinst eftersom vi aldrig kommer att ha resurser att hålla så många babybokprat som det finns behov av. Alla vi som möter de minsta barnen och deras vuxna kan göra en stor insats för att stimulera till läsning och språkutveckling.
Det har verkligen varit meningsfullt att samarbeta med de båda öppna förskolorna. Det finns ett gediget intresse, mycket kunskaper och ett stort engagemang hos pedagogerna och vi har mycket att lära av varandra och alla vinner på ett fördjupat samarbete. Särskilt på Nydala har vi kommit i kontakt med besökare som sällan eller aldrig besökt ett bibliotek. Många har ursprung i andra länder och då kan trösklarna till biblioteket ibland vara extra höga. Om vi gemensamt kan hjälpas åt att sänka trösklarna till biblioteket för alla är mycket vunnet. Då finns det också en möjlighet att bidra till en ökad likvärdighet för barnen och utjämna de socioekonomiska skillnaderna som växer i Malmö.
Precis som biblioteken har även de öppna förskolorna svårt att nå de familjer som kanske mest av allt behöver komma i kontakt med böcker och läsning. Men chansen är ändå större att vi möter biblioteksovana på öppna förskolan än på våra bibliotek. På Nydala presenterade vi våra bibliotek med hjälp av ett bildspel vid ett par tillfällen och det kändes uppskattat. Mycket som är självklart för oss, som att det är okej att lämna tillbaka en pekbok som blivit tuggad på, är information som är viktig att sprida. Tanken var att göra det mindre främmande att komma till biblioteken och därför var det såklart roligt att träffa föräldrar på Stadsbibliotekets barnavdelning Kanini, som varit på babybokprat på Nydala.
Bokpåsarna som lånas ut på Nydala är populära och mycket uppskattade av både besökare och pedagoger. Att ha möjlighet att låna hem böcker från öppna förskolan kan säkert vara ett sätt att ytterligare stimulera läsintresset och förhoppningsvis bidra till att även biblioteken besöks och att ännu fler böcker lånas hem.
Det finns stora olikheter i traditioner vad gäller läsning kontra berättande. I många länder ger man sina barn språket genom berättande medan läsningen av böcker inte är lika självklar. Det är viktigt att vi uppmuntrar de föräldrar som är analfabeter att berätta och “läsa” för sitt barn med sina egna ord. Något som blivit tydligt för oss som litteraturförmedlare är att vi behöver tänka på hur vi uttrycker oss så att det inte verkar som att vi värderar det ena högre än det andra.
Det är betydelsefullt med språkkompetens hos både pedagoger och biblioteksanställda för att kunna nå de föräldrar som inte kan svenska. Den information som finns om våra bibliotek och vår verksamhet behöver tydliggöras och vi behöver även se till att materialet kring läsningens betydelse för de minsta är relevant och lättillgänglig. Det är viktigt att olika språk är representerade.
På biblioteken i Malmö görs det redan och har länge gjorts olika läsfrämjande insatser riktade till de minsta. För att fördjupa detta arbete och nå ännu fler barn och deras föräldrar, skulle vi gärna se ett utökat samarbete mellan biblioteken. På så sätt kan vi ytterligare lyfta vikten av att stimulera och inspirera till läsning med små barn. Dessutom kan vi dra nytta av varandras erfarenheter och lära av våra olika förutsättningar.
Vår förhoppning inför framtiden är att alla Malmös bebisar och deras föräldrar får smaka på Läsgodis och att de tuggar i sig och läser vidare hemma!
Stort tack till alla små och deras vuxna som deltagit i projektet. Tack också till pedagogerna på Barnens Hus och Nydala öppna förskola, våra Bokstart-kollegor och vår handledare Lotta Bergman på Malmö Universitet och till Annelien van der Tang Eliasson på Region Skåne.