Sagostart - Katja Lehman och Charlotte Sager

Av Katja Lehmann & Charlotte Sager, barnbibliotekarier på Kävlinge bibliotek

Katja Lehmann är bibliotekarie på Löddeköpinge bibliotek där hon inspirerar barn och unga i alla åldersgrupper till läsning. På det lilla biblioteket kan hon följa barn och föräldrar från de allra första sagostunderna, till besöken från förskolorna för att sedan kunna boktipsa de äldre eleverna och vägleda föräldrarna i bokskogen. Ett helhetsperspektiv som börjar med att vara bokstartare för de allra minsta.

Charlotte Sager är främst bibliotekarie på Kävlinge bibliotek, men har också en del programverksamhet med mera på Löddeköpinge bibliotek. Hon arbetar främst med läsning och språkutveckling för de minsta barnen. Att få uppleva de magiska ögonblicken då barnen och dess vuxna möter läsningen och berättandet är en lyx, tycker hon.

Inledning och bakgrund

Målet med Bokstart och att vara Bokstartspionjärer i Kävlinge kommun är att undersöka hur vi kan utveckla det läsfrämjande arbetet för de små barnen i vår egen verksamhet, främst för barn 0–3 år. Vi vill försöka hitta nya vägar till hur vi kan nå barnen och deras föräldrar genom att involvera dem i själva berättandet, dels genom sagoyogan, dels genom att gå ifrån textboken och använda oss mer av det muntliga berättandet. För att nå detta mål har vi fått den fantastiska möjligheten att utbilda oss till sagopedagoger, samt barnyogaledare med fokus på sagoyoga.

Kävlinge är en pendlarkommun med en stor befolkningsspridning. 32 020 invånare (SCB 2021) bor fördelade på flera tätorter och småorter. En stor del av befolkningen pendlar till jobbet till närliggande orter (Malmö, Lund, Helsingborg). Kommunen har en stor dragningskraft för familjer, med cirka 330 nyfödda barn per år (SCB 2021) finns ungefär 1200 barn i åldersgruppen 0–3 år i kommunen. I kommunen finns två folkbibliotek som ligger i tätorterna Löddeköpinge och Kävlinge med sammanlagt två assistenter, sju bibliotekarier och bibliotekschefen. Det finns tre Barnavårdscentraler (BVC), en vardera i tätorterna Löddeköpinge, Kävlinge och Furulund samt en kommunal öppen förskola i Kävlinge tätort.

Läget innan Bokstart

Folkbiblioteken i Kävlinge kommun har redan vid projektets början ett etablerat arbete med målgruppen barn 0–3 år.  Biblioteket erbjuder bland annat babysagostunder, sångstunder och barnteater för de minsta. Det finns ett samarbete med barnhälsovården (BHV) som innebär att föräldragrupperna på barnavårdscentralen (BVC) har en av sina träffar förlagda på biblioteket. Detta innebär att en barnbibliotekarie tar emot föräldragruppen och håller i hela träffen, ibland är också BVC-sköterskan med på plats. Barnbibliotekarien läser småbarnböcker och har sångstund, pratar om språkutveckling och högläsning, samt berättar om biblioteket.  Dessutom får barnet vid åtta-månaders besöket på BVC ett presentkort så att de kan hämta ut en gåvobok på biblioteket. Det finns också ett påbörjat samarbete med öppna förskolan i kommunen i form av att biblioteket har förlagt några av sina babysagor där, samt ger boktips till föräldrar. 2019 lades öppna förskolan i Löddeköpinge ner, och finns numera bara i Kävlinge tätort. Det har även vid ett par tillfällen varit babysaga i svenska kyrkans församlingshem i Furulund. Inköp av media, skyltning och boktips för målgruppen 0–3 år genomförs fortlöpande.

Problem och syfte

Det finns flera olika sätt att förmedla en berättelse till sitt barn. Vi vill gärna sänka tröskeln för föräldrarna och hitta alternativ till högläsning av den fysiska boken. Genom att titta närmare på begreppen litteracitet och family literacy vill vi utvidga hur vi hittills har jobbat med läsfrämjande aktiviteter inom vår verksamhet.  Vi vill implementera nya sätt att förmedla en berättelse genom att bygga upp det kring en social aktivitet i form av ett family literacy-program, där vi har texten som utgångspunkt men inte nödvändigtvis närvarande i fysisk form.  Vi tänker att den social aktiviteten och det läsfrämjande arbetet ska rikta sig lika mycket till barnet som den vuxna/föräldern.

Teori och tidigare forskning

I skriften Bokstart i världen diskuteras begreppet literacy. Den vanligaste översättningen av ordet tycks vara läs- och skrivförmåga/skrivkunnighet. Dock har begreppet vidgats för att inbegripa fler uttryckssätt, såsom det muntliga uttrycket av språket och multimodala texter som inkluderas av till exempel bilder och symboler. Begreppet literacy kan också innebära en social aktivitet eller social interaktion kring skriftspråket, exempelvis på högläsning, rim och ramsor, eller sång (Adenfelt et.al., 2020).

Barn socialiseras in i skriftspråket främst av föräldrar, syskon och andra närstående, alltså de personer som de tillbringar största delen av sin tid med under de första levnadsåren. Begreppet family literacy användes först av Denny Taylor som har gjort en rad etnografiska studier av barn och deras familjer. Dessa studier lyfter fram syskons och föräldrars inverkan på och betydelse för barns möten med skriftspråket. Taylor visar i dessa studier att det finns stora variationer mellan familjerna på grund av föräldrarnas sociala och kulturella tillhörighet. Hon drog slutsatsen att föräldrarna till barnen inte medvetet var ute efter att lära barnen läsa eller skriva, utan snarare bidrog genom att delta i olika aktiviteter som stimulerar läsande och skrivande. Family literacy-projekt syftar på en typ projekt som vänder sig till hela familjen för att ge stöd i läs- och skrivutvecklingen (Statens kulturråd, 2015).

I sin avhandling Tidig språkstimulering av barn pekar Ann-Katrin Svensson på att betydelsen av tidig språkstimulering genomgående betonas inom olika forskningsinriktningar (Svensson, 1993). Språkförmågan är till stor del en effekt av språkstimulans i hemmiljön. Även det ”sociala samspelet har mycket stor betydelse för att barnen ska få en djupare förståelse av de nya ord de lär sig i olika situationer” (Svensson, 2009, s. 141). Upplevelser tillsammans med familjen kan spela stor roll för att barnet skulle få en djupare förståelse av texter.

Carina Fast (2015) har utvecklat bilden av ett så kallat språkträd med stammen som består av barnens läs- och skrivfärdigheter och rötterna av barnets olika erfarenheter från tidig ålder. Ofta betonas att det inte är endast den tekniska färdigheten i skriftspråkligheten som bör tas hänsyn till. Fast påstår att ”ett barns vägar till skrivande och läsande kan gå via leken eller samtal med personer i barnets närhet, via bilder och symboler, via högläsning och muntligt berättande.” (Fast 2015, s. 13).

Betydelsen av berättelser har ofta framhållits av literacyforskare. Barnen utvecklar sin läs- och skrivkunnighet (literacy) då de lyssnar till en berättelse, berättad eller läst. Barnen lär sig mycket omedvetet till exempel hur språket låter eller är uppbyggt, nya ord eller retoriska grepp. Berättelserna om gemensamma upplevelser eller familjens medlemmar, som berättas gång på gång lägger också en grund för medlemmarnas identitet (Fast, 2019). Inom vårt projekt vill vi därför undersöka möjligheten att inspirera barn och vuxna i barnets närhet till det muntliga berättande. Därmed vill vi skapa ett komplement till den textbaserade språkutvecklingen som har en lång tradition på biblioteket. 

Genomförande

Samverkan

I och med att Kävlinge kommun blev beviljat Bokstartsprojektet började vi undersöka hur samarbetet med BVC kunde fördjupas och bli mer strukturerat, genom att ta del av varandras uppdrag och mål och sätt att jobba med små barn. Vi har också involverat öppna förskolan i ett närmare samarbete. Öppna förskolan i Kävlinge har hållit stängt under hela pandemin, och öppnat upp först under september 2021. Vi har dock under hela denna period haft kontinuerlig dialog och möten med dem. Målsättningen är att succesivt involvera fler möjliga aktörer i kommunen som har kontakt med barn 0–3 år och vuxna i deras närhet, genom att skapa en samverkansgrupp. Tanken är att vi gemensamt ska nå ut bredare med information, inspiration, material och programverksamhet till föräldrar och deras små barn. Vi tänker att en sådan samverkansgrupp skulle underlätta att få en överblick vilka familjer vi når ut till, och vilka vi inte når ut till.

Boklådor och bokpåsar

Det fanns en efterfrågan hos barnhälsovården efter fler böcker i väntrummet. Utifrån denna efterfrågan har vi börjat med boklådor i väntrummet som byts ut kontinuerligt. Dessa boklådor finns också på öppna förskolan och vi tänker långsiktigt att boklådor kan komma att placeras ut på fler verksamheter som till exempel väntrummet till tandläkaren och hos socialtjänsten.

Vidare har vi skapat bokpåsar som är placerade i väntrummet på BVC i Kävlinge och Löddeköpinge. Föräldrarna kan vid sitt besök på BVC plocka med sig påsen hem och läsa tillsammans med sitt barn, för att sedan lämna tillbaka på BVC eller biblioteket. Bokpåsarna innehåller fem böcker anpassade för barnen i åldern 0–1 år, 1–2 år, 2–3 år.  I varje påse finns även information från Bokstart om barnets språkutveckling och tips på hur en kan läsa, sjunga och ramsa tillsammans med sitt barn. Påsarna har varit populära och efter önskemål om bokpåsar till äldre barn, har vi även tagit fram påsar med bilderböcker som passar 4–6-åringar. Vi har också en pågående diskussion med Öppna förskolan om att implementera bokpåsar även där, för att sänka tröskeln till att låna böcker och komma till biblioteket.

Bildtext: Bokpåsar på BVC i Kävlinge och Löddeköpinge

Gåvoböcker

Under tre decennier har biblioteket genom barnavårdscentraler delat ut presentkort för nyfödda barn i Kävlinge kommun (Larsson, 1989). Presentkortet är på en åldersanpassad bok som kan hämtas ut på folkbiblioteket.  Det finns alltid ett antal böcker att välja på för vårdnadshavarna och böckerna byts ut kontinuerligt av biblioteket. Syftet är att ge en bokgåva och med det en läsupplevelse, samt att föräldern och barnet får en anledning att besöka biblioteket. Den verksamhetsinterna statistiken visar dock att det är långt ifrån alla som utnyttjar sitt presentkort och hämtar ut en bok. Under projekttiden har vi diskuterat fram och tillbaka med BVC-sköterskorna vid vilken ålder och vilket sätt som är det bästa att nå ut till barnen och dess föräldrar.

I nuläget strävar vi efter att gåvoböckerna så småningom ska delas ut av BHV-personalen för att sträva mot att alla barn i kommunen vid 8-månaders ålder ska få en bok, oavsett om vårdnadshavaren väljer att besöka biblioteket eller inte. I samarbete med BVC-personalen vill vi jobba fram ett tillvägagångssätt som ger utrymme åt att BVC-personal ska kunna ge både information om språkutvecklingen och kunna läsa gåvoboken högt för barnet.

Utveckla en social aktivitet kring text

När pandemin började våren 2020 var vi i startgroparna i vårt Bokstartsprojekt i Kävlinge kommun, och hade precis börjat vår forskningscirkel.  I och med pandemin sattes den fysiska programverksamheten på paus, och det innebar också att de fysiska aktiviteterna vi planerat för vårt Bokstartsprojekt sattes på paus. Vi började fundera på hur sättet man förmedlar en berättelse kan utvecklas och göras tillgänglig på fler sätt för små barn.

En läsfrämjande aktivitet som vi båda var intresserade av var sagoyoga. Enkelt förklarat innebär sagoyoga att man gör yogarörelser till en muntlig berättelse. Genom en utbildning till diplomerad barnyogaledare där yogasagan hade en framträdande roll, har vi fått mycket ny kunskap, glädje och kompetens just kring sagoyogan. Genom utbildningen i sagoyogan följde också ett ökat intresse för det muntliga berättandet. Under februari 2021 påbörjade vi utbildningen till sagopedagog inom Bokstart. I fokus är det muntliga berättandet men det ingår också att tillverka sagomaterial, genomföra sagovandringar, berättarteknik, dramaövningar och till exempel spelteknik med handdockor.  Så både sagoyogan och sagopedagogutbildningen ger oss verktyg till att utveckla det muntliga berättandet och arbeta med sociala aktiviteter kring texter och sagor inom vår verksamhet.

Metod

I projektrapportens metod och resultat kommer vi fokusera på en läsfrämjande social aktivet i form av ett family literacy program.  Vi har utarbetat två sociala aktiviteter som vi vill implementera i bibliotekets verksamhet, för barn 2–3 år och deras föräldrar/vuxna i dess närhet. Med utgångspunkt i utbildningarna till barnyogaledare och sagopedagog har vi under sommaren och hösten 2021 prövat att tillämpa våra nyförvärvade kunskaper i verksamheten.

Sagoyoga

Den första sociala aktiviteten vi har valt är sagoyoga. Efter att ha haft ett tillfälle av sagoyoga i parken utomhus i juni, har vi genomfört en sagoyoga-lördag i september 2021 i programsalen på Kävlinge bibliotek. Arrangemanget bestod av två pass för olika åldrar, det första passet var 2–4 år, och det andra passet 3–6 år. Vi stod inför en del praktiska utmaningar eftersom det var ett av de första evenemangen efter 1,5 år paus på grund av pandemin. Det innebar extra marknadsföring för att tala om att det återigen finns programverksamhet på biblioteket. Samtidigt som vi ville locka till någonting nytt. Med hjälp av våra sociala medier, affischer och en annons i lokaltidningen lyckades vi få två fullbokade sagoyogapass.

En annan utmaning var anpassning av rummet som skulle vara lugnande, för att skapa en magisk plats för vår sagoyoga. Detta innebar bland annat att minska intrycken i rummet, samt placera ut sagoöar i rummet där föräldrarna kunde vara med sina barn och ändå hålla avstånd till andra sällskap.

Bildtext: Sagoyoga i programsalen på Kävlinge bibliotek

Upplägg: Första minuterna ägnas åt att landa i rummet och att göra sig hemmastadd och bekväm på mattan. Sedan hälsar vi alla välkomna och nämner några viktiga “hållpunkter” innan vi sätter igång med själva yogasagan. Vi har valt en saga som leder deltagarna till en djurpark där de får möta många olika djur. Mötet med dessa djur innebär att både barnen och de vuxna förvandlades till dessa djur och därmed rör sig, andas och låter som dem djur.

Sagoyogan avslutas med avslappning. Deltagarna får då ligga ner och blunda och lyssna på slutet av sagan medan vi spelar lugn musik på en shantii (speldosa). Efter avslappningen får deltagarna själva testa andra yogapositioner på ytterligare djur som inte var med i sagan. Därefter har deltagarna möjlighet att rita eller skriva ner några reflektioner på papper som vi delade ut. Vi undrar vilken känsla sagoyogan har gett dem, vad var roligt och var det något som var svårt? Det finns också tid att bläddra i bilderböckerna vi hade med oss eller bara njuta av stunden.

Sagostund

Den andra sociala aktiviteten vi har valt är dramatiserad saga. Detta innebär att vi utgår från en berättelse som finns i fysisk form och återberättar den utan boken.  Det är ett sagoberättande med rekvisita, handdockor, lek och sång där vi uppmuntrar både barnet och den vuxna i barnets närhet till språklekar och berättande.

Vi förbereder i det lilla sagorummet längst in på barnavdelningen på Löddeköpinge bibliotek, genom att bygga upp en liten miniscen som vi sitter bakom. All rekvisita som vi ska använda finns bakom miniscenen där vi sitter. För att stänga om sagorummet drar vi för draperier, men först lämnar vi en glipa öppen medan barnen kommer in och sätter sig. Inne i sagorummet skapas en mysig och personlig känsla.

Vi har under hösten haft fem tillfällen med dramatiserad saga på Löddeköpinge bibliotek. För att testa lite olika tider hade vi några tillfällen på fredag förmiddag, och några tillfällen på fredag eftermiddag. Här nedanför redogör vi för ett några av dessa tillfällen.

Temasagostund: Solägget

Vi vill gärna återberätta någon av Elsa Beskows sagor och efter att ha botaniserat ett tag i hennes sagoskatt väljer vi Solägget.  Vi tillverkar figurerna som är med i berättelsen:  Krokrot gör vi med hjälp av en pinne där vi sätter fast ögon och vitt skägg, Kotte tillverkar vi genom att ta en kotte och sätta på två ögon på den. Älvan har vi redan tillverkat själva på sagopedagogsutbildningen. Övrig rekvisita består av gosedjur; en uggla, en groda, en kråka, en ekorre och såklart en apelsin.

Bildtext: Rekvisita Solägget

Vi berättar sagan tillsammans, och turas om i att dramatisera de olika figurerna.  Om någon glömmer en replik eller hur berättelsen fortsätter så fyller vi bara i åt varandra. Det är en väldig stor trygghet att vara två som framför sagostunden. Vi upplever att barnen följer med i berättelsen och är uppmärksamma på alla figurer som vi plockar fram.

När berättelsen är slut, sjunger vi några sånger med anknytning till djuren som var med i berättelsen, vi väljer Små grodorna och Ekorrn satt i granen. Efter det får barnen komma fram och hälsa på alla djuren. Vi avslutar sagostunden med att vi bjuder med barnen till pysselbordet som står ute i biblioteket. Där har vi dukat fram med lite pinnar, ögon och bomull så att en kan få göra sin egen Krokrot. Vi har tagit fram en mall på en groda som man kan skapa genom att klippa ut olika delar.  Vidare har vi också teckningar med älvor som de får färglägga, eller om de vill rita sin egen älva eller något helt annat.

Temasagostund: Havet

Vi förbereder sagorummet med tyger, sand, stenar och snäckor samt havsljud ur högtalaren för att skapa en havskänsla. Först läser vi bilderboken Var inte rädd lilla krabban av Chris Haughton. Sedan sjunger vi sången En kulen natt då vi alla ställer oss upp och gör rörelser.  Efter det berättar vi tillsammans muntligt en saga om regnbågsfisken och använder oss av en del rekvisita. Sång igen, En liten båt blir ofta våt, då vi återigen ställer oss upp och sjunger.  Vi avslutar med bilderboken Stormvalen av Benji Davies. När vi signalerat att sagostunden är över får de barn som vill komma fram och känna på fiskarna, bläckfisken och krabban som vi haft med i berättelsen. Efter sagostunden har vi dukat fram lite frukt på ett bord, samt pyssel som anknyter till havet.

Bildtext: Rekvisita sagostund om havet

Temasagostund: Elefant

Utifrån sången En elefant balanserade har vi skapat en saga som vi har berättat med hjälp av rekvisita (elefantfigurer, tyg, mango osv). Barnen blir helt tagna av sagan, framför allt en liten bebis på cirka 6 månader. Efter sagan frågar vi barnen om de känner igen sagan på något sätt och barnen nämner sången direkt. Med hjälp av lite nya rörelserna dramatiserar vi sången och testar att trumpeta som elefanter.

Efter tre verser går vi ut ur sagorummet och stampar genom biblioteket som elefanter. Där möter vi träden (grönt tyg över hyllorna) och en bäck (blått tyg på golvet). Vi hittar en trädstam (större kartongbit) som vi lägger över bäcken och kan balansera över. Till slut kommer vi fram till vattenhålet (blått tyg). Vi ställer oss runt omkring den med benen brett isär. Armarna lyfter vi över huvudet och bildar snabeln och så fäller vi ner överkroppen och suger in mycket vatten, som vi sprutar åt alla håll. Vi leker alltså sagan i biblioteksrummet. Sagostunden avslutas med olika elefantpyssel och fika.

Resultat

Sagoyoga

Första passet (2–4 år): 3 barn, 3 vuxna

Ganska mycket spring, men också många skratt. Alla verkade tycka om det och testade i stort sett alla positionerna och var med och levde sig med i berättelsen.  En liten pojke gick åt sidan för att ta av sig sina strumpor för att vara barfota. Strumporna var lite krångliga att få av så han ropade till oss med ängslig röst “vänta på mig” -då han var rädd att vi skulle fortsätta sagan utan honom. En sådan händelse får oss att känna att vi har “fångat” barnet.

Andra passet (3–6 år): 7 barn, 5 vuxna

Lite lugnare grupp, ett mycket större fokus bland barnen. Vi tror det beror mycket på att det fanns äldre barn med i denna grupp, som också hjälpte de yngre barnen att behålla fokus. De flesta gjorde rörelser och lyssnade på sagan med stor inlevelse. Det enda som inträffade var att några bröder som deltog i sagoyogan var lite fnissiga och ganska högljudda. Alla i rummet, både barn och vuxna, hanterade dock situationen bra. Mest stressade blev nog vi som ledde sagoyogan. Hur hanterar man det för att det ska vara en bra upplevelse för alla utan att skicka ut någon, undrar vi? En mamma och ett barn satt kvar på sin matta och läste en bilderbok efter sagoyogan, vi upplevde att de förlängde den fina stunden tillsammans. Vi tar med oss att alltid ha böcker tillgängliga, framförallt när vi inte är i biblioteksrummet.

Deltagarnas feedback:

”Roligt”

”Skönt i kroppen”

”Bra”

”Ibland lite svårt”

”Skönt att äntligen får gå på sådana evenemang, barnen har ju missat så mycket.”

Efter våra första yogasagor gör vi lite allmänna reflektioner. Det första vi är överens om är att det är viktigt att stanna längre i positionerna och inte stressa. Att vi vågar vila i tystnaden så att berättelsen sjunker in, och vänta på alla deltagare så att var och en känner att de kan delta efter sina egna förutsättningar. Ibland är det inte fullt fokus hos barnen, om de till exempel tycker en rörelse är svår, men oftast hittar barnet tillbaka till koncentrationen och berättelsen. Vi upplever att föräldrarna har stort fokus och låter sina barn utforska på egen hand. Vidare skulle vi kunna anpassa/utvidga berättelsen ännu mer efter åldern och gruppen. För de äldre barnen kanske vi kan göra sagan lite längre.

Efter själva sagoyogan får de prova att göra andra yogarörelser med hjälp av så kallade yogakort, och flera av rörelserna gör man tillsammans barn och vuxen. Vi upplever att de lägger mycket tid och energi på dessa övningar och att de tycker det är kul. Vi känner att deltagarna gärna ville dröja sig kvar i rummet och i den mysiga stämningen och lugnet. Vi skulle kunna avsluta med en pyssel- eller målarstund kopplat till sagan. Ett alternativ är också att avsluta med en gemensam fika. Vi tänker dock att fokus ska ligga på sagoyogan, om man sedan vill dröja sig kvar i rummet och stämningen så ska det vara frivilligt.

Vi konstaterar att det tar mycket tid att förbereda och riva i rummet. Det får man också räkna in när man själv håller i en sådan här aktivitet.

Sagostund

Med våra dramatiserade temasagostunder lämnar vi den traditionella bilderboksstunden och öppnar upp för yngre barn och för barn med olika förutsättningar. Vi upplever att vi får mycket bättre ögonkontakt och upplever större närvaro med deltagarna på sagostunden när vi framför den muntliga berättelsen, till skillnad från när vi läser bilderboken då vårt fokus ligger på att läsa boken, hålla upp och visa bilderna samt bläddra i boken. Vidare vinner vi mycket på att inreda och göra rummet mysigt för att komma i rätt sagostämning.

Vi har succesivt utmanat oss själva att släppa texten på våra sagostunder. Det som från början känns som en stor spärr, känns naturligt ju mer man provar på det.  I utbildningen till sagopedagoger har vi vid flertalet tillfällen fått öva in en text, eller till och med hitta på en egen saga under kort tid, och sedan framföra den. Vi har lärt oss att man kommer långt med ett ”skelett” som man sedan kan arbeta utefter och anpassa sagan efter vem man ska framföra den till. När det gäller vår målgrupp, 0–3, år så kan man utgå från en från början ganska avancerad text och bryta ner den i mindre beståndsdelar och göra den intressant även för de minsta barnen.

Att berätta med rekvisita och varva berättelse med sång och lek, oftast med hela kroppen, uppskattades mycket av deltagarna. Genom att skylta med böckerna i biblioteksrummet hade deltagarna möjlighet att ta hem berättelserna och fortsätta med teman eller samma berättelse hemma. Förhoppningsvis har föräldrarna blivit inspirerade till att själva berätta sagor för barnen. Vidare hade vi vid sagostundens slut samtal om hur sagostunden kändes, och pratade också om alternativa tider för sagostunderna.

Diskussion

Inom ramen av projektet Bokstart har vi haft möjlighet att utvidga bibliotekets utbud av gemensamma läsfrämjande sociala aktiviteter för små barn i åldern 2–3 år, samt för vuxna i barnens närhet. Som Bokstartspionjärer har utforskandet stått i fokus och resultatet finns ännu inte slutgiltigt, utan tanken är att vi ska fortsätta jobba med det hela tiden.

Genom att utbilda oss till sagopedagoger och barnyogaledare där yogasagan styr kosan in fantasins värld, kommer vi förhoppningsvis kunna fortsätta vidga de små barnens och deras familjers vyer. Vi tror och hoppas att föräldrarna blivit inspirerade och medvetna om att berättelsen finns nära till hands på så många olika sätt, och att man med ganska enkla medel kan bidra till barnets språkutveckling. På ett lekfullt sätt har barnen och de vuxna interagerat med rörelser, lyssnat och samtidigt varit en del av berättelsen.

Vi har fått kompetensen och tryggheten att testa något nytt i en programverksamhet för barn som har varit lite försiktig med nya koncept. Efter att ha prövat helt nya upplägg, nya tider och med den positiva återkopplingen från våra små och stora besökare, vill vi framöver ta ett helt nytt grepp angående programverksamheten för den åldersgruppen.  Vi planerar att framöver ha sagoyoga på öppna förskolan, och förhoppningsvis andra platser. Vi fortsätter med de dramatiserade sagorna och utökar till båda folkbiblioteken i kommunen, samt involverar hela barnteamet i genomförandet.  I den framtida stärkta samverkan i kommunen vill vi nå ut till platser utanför biblioteket (parker, stranden, torget och andra mötesplatser) för att möjliggöra ett deltagande i ”sagostarten” för många fler i kommunen.