Bokstart och BHV - Bibblan och BVC bokstartar

Följande artikel är ett resultat av ett arbete i en forskningscirkel på Malmö universitet 2018-2019.

Av Charlotte Holmström Hedgate och Lena Rodman

Charlotte Holmström Hedgate arbetar som barnbibliotekarie på Lomma bibliotek. Att få sprida läsglädje är något av det roligaste och viktigaste hon vet. Genom sitt läsfrämjande arbete har hon stött på många barn och unga, som ännu inte upptäckt den magiska värld som gömmer sig bakom de hårda bokpärmarna. I Bokstart ser hon därför en fantastisk möjlighet att visa både liten och stor hur betydelsefulla böcker är. Att läsa högt för små barn är berikande på så många sätt - för både den som lyssnar och den som läser! 

Lena Rodman är en barnbibliotekarie som har bilderböcker extra varmt om hjärtat. Hon har genom åren arbetat läsfrämjande med att inspirera olika åldersgrupper och tycker att det är extra roligt och meningsfullt att nu ha fokus på de minsta barnen och deras föräldrar och att dessutom få göra det i ett nära samarbete med BVC. Under projektets gång har hon lärt sig mycket som direkt påverkar hennes dagliga arbete i biblioteket och hon ser fram emot att fortsätta arbeta praktiskt med dessa angelägna frågor. 

Bibblan och BVC bokstartar – med böcker, bingo och barnteater

Inledning

Små barns språkutveckling har de senaste åren uppmärksammats alltmer i media. Våra skolelevers försämrade resultat i PISA (Programme for International Student Assessment) och andra internationella utvärderingar ligger förmodligen till grund för detta. Samtidigt visar flera undersökningar att högläsningen i de svenska hemmen drastiskt har minskat (Se t.ex. Sverige. Litteraturutredningen, 2012). Vad kan vi då göra för att bryta denna negativa trend? Idag vet vi att tidiga språkstimulerande insatser i hemmen har avgörande betydelse. Enligt Läsdelegationens rapport Barns och ungas läsning: ett ansvar för hela samhället (2018) har följande faktorer särskilt stor relevans: 

  • Föräldrarnas engagemang och attityd till läsning
  • Regelbunden högläsning i hemmet
  • Tillgång till böcker, tidningar och tidskrifter  

Program som stödjer små barns språkutveckling före skolåldern har därmed blivit högintressanta, och i Sverige sker sedan 2017 en bred nationell satsning kallad Bokstart som är finansierad av Kulturrådet. Inspirationen kommer framförallt från England, där programmet kallas Bookstart och har funnits sedan 1992. Bokstart riktar sig till de minsta barnen, deras familjer och andra vuxna i barns närhet. Syftet är att tidigt stimulera små barns språkutveckling och stärka föräldrarna i deras betydelsefulla roll. Detta gör man bland annat genom att uppmuntra föräldrar och andra vuxna att tidigt läsa, prata, rimma, ramsa och sjunga med barnen.

Hösten 2018 erbjöds Skånes kommuner möjligheten att via Region Skåne och Malmö Universitet delta i en forskningscirkel, med fokus på just Bokstart och små barns språkutveckling. Detta erbjudande såg vi, författare till denna rapport, som ett ypperligt tillfälle att ytterligare fördjupa och intensifiera vårt bokstartsarbete. Redan året innan hade vi, inom ramen för Bokstart, sökt och fått bidrag för att starta ett språknätverk i en del av kommunen. Nu fick vi chansen att utveckla och prova nya samarbetsformer, inspirera fler yrkeskategorier och nå ut till ännu fler familjer med små barn. Vi satte upp ett ambitiöst mål: att nå ut till alla kommunens barn i en viss ålder. Efter många och långa diskussioner beslutade vi oss för att fokusera på ett fördjupat samarbete med barnhälsovården. Skälen var flera, dels fanns det redan ett etablerat samarbete som det var möjligt att bygga vidare på, dels drog vi slutsatsen att vi via barnhälsovården hade störst chans att nå vårt mål. I stort sett alla barn besöker regelbundet barnhälsovården under sina första levnadsår och personalen där lär ofta känna både barn och föräldrar väl. 

I texten nedan kommer vi nu att redogöra för bakgrunden till vårt projekt och de olika ställningstaganden och reflektioner vi gjort under arbetets inledande fas. Vi kommer sedan utförligt att beskriva själva genomförandet av projektet; hur vi i dialog med personalen på barnavårdscentralerna har funderat, planerat och utfört de olika moment som vårt bokstartsarbete utgjorts av. Avslutningsvis kommer vi också att presentera resultaten vi under projektets gång har samlat in och analysera dessa. Kan vi använda oss av våra resultat och de erfarenheter detta projekt har gett oss, då vi blickar framåt mot nya bokstartssamarbeten?

Tidigare samarbeten med barnhälsovården

Lomma kommun, en relativt liten kommun med cirka 24 000 invånare som ligger mitt emellan Malmö och Lund, består av två större tätorter och några mindre omkringliggande byar. De båda tätorterna har varsitt folkbibliotek och i kommunen finns tre barnavårdscentraler (BVC). Samarbetet mellan bibliotek och barnavårdscentraler har varierat i omfattning under årens lopp. Någon policy eller arbetsrutin som omfattat alla parter har inte funnits, utan samarbetsformerna har i hög grad varit beroende av vilken personal som arbetat på de olika arbetsplatserna. Samarbetet har framför allt rört barnhälsovårdens föräldragrupper. Via barnhälsovården har dessa grupper bjudits in till biblioteken för en informationsstund kring barn, böcker och läsning. 

Det bidrag från Kulturrådet, som vi ansökte om och fick beviljat, möjliggjorde att vi under våren 2018 kunde starta upp ett språknätverk i den ena halvan av kommunen. Ett folkbibliotek, en barnavårdscentral och två förskolor ingick i nätverket. Nya diskussioner kring samarbeten påbörjades. Språknätverket gav oss deltagare en mer lättillgänglig plattform för möten och diskussioner. Dessa diskussioner resulterade så småningom i nya, tydligare rutiner kring samarbete och arbetssätt, något som upplevdes som mycket positivt av både oss bibliotekarier och barnhälsovårdens personal.

Inom ramen för den forskningscirkel som vi nu skulle delta i, bestämde vi oss därför för att försöka sprida och utveckla ovan nämnda arbetssätt till att inbegripa även de övriga två barnavårdscentralerna i kommunen. Kanske var det också möjligt att hitta andra samarbets-former för hur vi på bästa sätt skulle kunna nå vårt gemensamma mål, att stärka små barns språkutveckling? Detta är något som ligger i både folkbibliotekens och barnhälsovården uppdrag (Sverige. Läsdelegationen (2018), s. 54).

Syfte och frågor  

Vårt syfte med detta projekt var således att tillsammans med barnhälsovården utforska hur vi med nya metoder och samarbetsformer kan nå ut till kommunens alla barn (i en viss ålder) och deras föräldrar och därmed på bred front sprida vårt budskap om högläsningens stora betydelse. Genom att stödja och uppmuntra barnhälsovårdens personal får vi en viktig bundsförvant i detta arbete. Hur kan vi då på bästa sätt inspirera och samarbeta med denna yrkeskategori (och kanske andra) till att arbeta mot samma mål? Är det möjligt att formalisera vårt samarbete, så att det inte löper risk att försvagas vid exempelvis byte av personal? Vårt mål med detta projekt är också att locka fler småbarnsfamiljer till biblioteket, så att de får möjlighet att upptäcka allt fantastiskt som erbjuds där.

Vårt bokstartsprojekt

Det projekt som vi genomfört inom ramen för Bokstart är uppdelat i två delar. Den första delen består i att personalen på de tre barnavårdscentralerna har ett bokstartssamtal med alla föräldrar, då deras barn är på hälsokontroll vid 2,5-års ålder. Familjerna blir sedan inbjudna till en dramasagostund på biblioteket. Den andra delen utgörs av de bokpåsar med tillhörande läsbingo, som barnfamiljerna har möjlighet att låna med sig hem från BVC. Vi har använt oss av olika metoder för att dokumentera vårt arbete. Under projektets gång har vi exempelvis kontinuerligt fört loggbok. Vi har också genomfört intervjuer med både personalen på barnavårdscentralerna och ett antal föräldrar, som alla deltagit i ett bokstartssamtal. För att försöka utröna vad familjerna anser om bokpåsarna har vi stoppat i ett enkelt frågeformulär i varje bokpåse. Ibland har vi även haft möjlighet att prata direkt med den förälder som har återlämnat bokpåsen på biblioteket. I följande avsnitt redogör vi mer utförligt för hur vi utformat och genomfört vårt projekt.

Bokstartssamtal och dramasagostunder

Personalen på de tre barnavårdscentralerna i kommunen visade sig alla vara mycket positiva till ett fördjupat och utökat samarbete. Gemensamt kom vi fram till att de väl fungerande rutiner kring samarbete, som vi i vårt ovan nämnda språknätverket redan utarbetat, var en bra grund att utgå ifrån och vidareutveckla. Detta innebar alltså att de båda kommunbiblioteken samt alla kommunens barnavårdscentraler nu arbetade utifrån en gemensam plan, med fokus på att kontinuerligt uppmuntra och inspirera föräldrar att läsa högt för sina små barn. Då den nationella satsningen Bokstart är tänkt att fokusera på barn 0-3 år är det främst dessa föräldrar vi ville försöka nå.

De rutiner som vi på biblioteken och kommunens tre barnavårdscentraler nu implementerade i vårt arbete, såg ut enligt följande:

  • Vid det hembesök som barnhälsovården gör när barnet är ca sex månader får familjen informationsbroschyren Barnets språk från ca 6 mån (Statens kulturråd, 2019).
  • Då barnet är ca åtta månader och besöker sin barnavårdscentral får familjen Kulturrådets skrift Språket börjar med dig (Statens kulturråd, 2019).
  • Barnhälsovården bjuder sedan tidigare in föräldrarna till sex föräldragruppsträffar, alla med olika innehåll och fokus. En sjunde träff läggs nu till, där fokus ska vara på språk, läsning och litteratur. Denna träff sker på biblioteket och det är bibliotekspersonalen som är ansvariga. Information om biblioteksbesöket ska delges föräldrarna redan vid första träffen, så att denna sjunde träff ses som en lika naturlig och viktig del av föräldragruppsverksamheten som de övriga sex.
  • Biblioteksbesöket sker när barnet är ca 9-10 månader. En inbjudan till denna träff delas ut av personalen på barnavårdscentralerna vid femte eller sjätte träffen. Då besöket närmar sig mejlar bibliotekspersonalen sedan ut en påminnelse till familjerna och uppmanar dem att höra av sig om de inte har möjlighet att delta. Detta betyder att familjerna inte behöver göra något, förutom att dyka upp på rätt tid och dag.
  • Under biblioteksbesöket uppmuntras föräldrarna att läsa högt för sina barn. Dessutom rimmar vi tillsammans, ramsar och läser högt för de små. Familjen får en gåvobok (det finns flera att välja mellan) att ta med sig hem tillsammans med informationsmaterial, bl.a. Kulturrådets broschyr Barnets språk från ca 18 månader (Statens kulturråd, 2019). Bibliotekspersonalen informerar också om bibliotekets barnverksamhet och visar runt i biblioteket.

Ovanstående rutiner skiljer sig endast delvis från hur samarbetet med barnhälsovården sett ut tidigare, före Bokstart. Den stora förändringen ligger i det faktum att föräldrarna nu vid flera tillfällen och inte bara av biblioteket, blir påminda om hur viktigt det är att läsa för sina barn. Dessutom ”ingår” biblioteksbesöket nu i barnhälsovårdens föräldragruppsverksamhet. En liten men betydelsefull skillnad för deltagandet och hur föräldrarna värderar besöket, tror vi. Viktigt är också att alla kommunens barnavårdscentraler nu arbetar på samma sätt, utifrån samma rutiner. Förändringarna kring våra samarbetsrutiner är på ytan små, men trots detta betydelsefulla. Mycket tid och arbete har lagts ner på att styra upp de egentligen ganska enkla rutinerna kring överlämning av föräldragruppslistor, inbokningar och liknande.

Tillsammans med personalen på de tre barnavårdscentralerna diskuterade vi också hur vi skulle kunna utveckla vårt samarbete, genom fler gemensamma insatser riktade mot småbarnsföräldrar. Ett förslag som framkom vid dessa diskussioner var att barnhälsovårdens personal ”bokstartspratar” vid barnens 2,5-årskontroller. Detta hade testats tidigare på en av kommunens barnavårdscentraler (i samband med att vi startat upp det språknätverk som nämnts ovan) med mycket goda resultat. Eftersom all personal på de tre barnavårdscentralerna var mycket positivt inställda till detta förslag, beslutade vi oss för att utforska denna nya metod i vårt gemensamma arbete. Att det blev bokstartssamtal vid just 2,5-årskontrollen var barnhälsovårdens samstämmiga önskemål. De ansåg alla att detta var den bäst lämpade tidpunkten för ett sådant samtal. Ingen läkarundersökning eller vaccinering sker då och mötet är tillräckligt långt, ca en timme, för att tid även ska finnas till detta. Bland annat görs en språkbedömning av alla barn.

Bokstartssamtalet vid 2,5-årskontrollen utformade vi delvis med Kerstin Rydsjös rapport Dags att höja ribban! (2015, s. 21) i åtanke. Några av de faktorer hon menar leder till framgång, då det gäller språkstimulerande program för familjer, är följande: bokgåvor med kvalitet, föräldrastöd genom att visa hur man kan läsa högt och vikten av att vara lyhörd för familjers olikheter.

Bokstartssamtalen på BVC utformades på följande sätt:

  • Barnhälsovårdens personal försöker med goda argument inspirera och uppmuntra föräldern till att läsa högt för sitt barn.
  • Barnhälsovårdens personal läser bilderboken Godnatt alla djur (Arro & Kruusval, 2002) för barnet.
  • Boken får barnet och föräldern sedan som en gåva att ta med sig hem, tillsammans med informationsmaterial från Kulturrådet samt biblioteket. Allt stoppas sedan ned i en fin tygpåse från Kulturrådet med bokstartsloggan på.
  • Ifall någon familj redan har Godnatt alla djur och hellre vill ha någon annan bok, så finns det ytterligare böcker att välja mellan.
  • Gåvoböckerna bekostas av kommunens bibliotek och för att synliggöra bibliotekens roll i sammanhanget och ge en positiv bild av biblioteken klistrar vi in ett litet klistermärke i alla gåvoböcker.

KlistermärkeEtt av våra mål med projektet var också att locka fler familjer med små barn till biblioteket. Hur kan vi då lyckas med detta inom ramen för vårt bokstartssamarbete med barnhälsovården? Kan vi använda gåvoboken Godnatt alla djur för att uppnå detta mål och skapa en ”bro” mellan bokstartssamtalet på barnavårdscentralen och ett besök på biblioteket? Godnatt alla djur är en bilderbok med ett mycket välkomnande och inkluderande budskap, som dessutom lämpar sig mycket väl för dramatisering. Vi bestämde oss därför för att bjuda in de familjer som fått boken vid ett bokstartssamtal till barnteater på biblioteken. Vi valde dock att kalla det dramasagostunder istället, eftersom det var vi bibliotekarier som skulle agera och inte en professionell teatergrupp. En skriftlig inbjudan till dramasagostunderna stoppades ner i gåvoböckerna och vi bad också personalen på barnavårdscentralerna om hjälp med att marknadsföra arrangemanget.

De inbjudna familjerna kunde välja mellan fyra olika dramasagotillfällen under våren. Vi förlade dem till olika tider och veckodagar och på båda kommunens bibliotek, för att så många som möjligt skulle kunna komma. Vi inledde våra dramasagostunder med att berätta om Bokstart och frågade också om någon i publiken varit med om ett bokstartssamtal på BVC. Vi iakttog sedan dessa barn lite extra under föreställningarna, för att kunna avgöra om de var bekanta med sagan och dess innehåll. Sedan tackade vi för oss och gick ut ur rummet. När vi några sekunder senare återvände till vår publik, hade vi med hjälp av diverse rekvisita iklätt oss rollerna som Bubblan och Pärlan, bokens huvudpersoner. Vårt tält var redan uppsatt i rummet och vi frågade barnen om de ville se hur det gick till när vi tältade i somras. Vi följde i möjligaste mån bokens text och handling, eftersom vi ville skapa igenkänning för de barn som var bekanta med boken sedan tidigare. Djuren krafsade, prasslade och stampade och fick komma in i tältet i samma ordning som i berättelsen. Vi försökte interagera med barnen och de fick gissa vilket djur som nu “kände sig ensam i natten”.

Efter att sagan var slut och vi vaknade igen, låtsades vi förvånade över att barnen fortfarande var kvar och frågade om de ville hjälpa oss att väcka djuren. Vi bjöd även in barnen i tältet, så att de fick prova på att tälta. Bubblan blev sedan hungrig och frågade barnen om de var sugna på att ha picknick (en lösning som vi kom på för att kunna sitta kvar på golvet, eftersom vi inte hade möjlighet att enkelt bära fram bord och stolar). Tillsammans med barnen packade vi undan djuren och sedan plockades picknickkorgen fram. Både barn och vuxna bjöds på fika och medan de mumsade på kanelbullar och majskrokar passade vi på att lite informellt prata om böcker och högläsning. Främst var det de familjer som varit med om ett bokstartssamtal på BVC som vi ville byta några ord med, men flera andra föräldrar var också delaktiga i samtalen.

Dramasagostund med boken Godnatt alla djur av Lena Arro

Dramasagostund med boken Gonatt alla djur av Lena Arro och Catarina Kruusvall. 

Bokpåsar och läsbingo

Bokstartssamtalen på BVC och dramasagostunderna var insatser främst riktade till barn i 2,5-årsåldern och deras föräldrar. Vi ville emellertid också nå familjer med yngre barn. Hur skulle då dessa insatser se ut? I dialog med personalen på barnavårdscentralerna kom vi fram till att åldersanpassade bokpåsar var något vi borde satsa på. Vi bestämde oss därför för att “bokstartifiera” väntrummen på BVC genom att erbjuda bokpåsar, som familjerna kunde låna med sig hem. Bokpåsarna anpassades till tre olika åldrar: 0-1 år, 1-2 år och 2-3 år. Varje påse innehöll fem olika boktitlar. För att reducera kostnaderna för bokinköpen valde vi att beställa böckerna outrustade (dvs. utan förstärkning och etiketter).

Inspirerade av Robertson och Reese artikel The very hungry caterpillar turned into a butterfly (2017, s. 5-6) funderade vi mycket över vilka boktitlar vi skulle välja till våra bokpåsar. Enligt artikeln visar forskningen att  den vuxnes sätt att högläsa påverkas av litteraturgenren. Högläsaren pausar exempelvis ofta helt kort inför det sista ordet i en mening som rimmar, vilket kan hjälpa barnet att lättare komma ihåg ordet. En alfabetsbok leder till ökat samtal om text och bokstäver och föräldrar och barn interagerar mer språkligt när de läser en faktabok tillsammans. Kanske är det så att högläsaren då måste anstränga sig för att bibehålla barnets intresse och därför pratar mer med barnet under högläsningsstunden? Robertson och Reese betonar i sin rapport vikten av att läsa böcker i varierande genrer och detta var något vi ville uppmuntra i vårt bokval. Vi valde därför ut böckerna utifrån följande kriterier: i varje bokpåse skulle det finnas en textlös bilderbok som var lämplig att prata kring oavsett vilket språk som talas hemma, en faktabok och en rim- och ramsbok eller sångbok. Böckerna skulle dessutom finnas tillgängliga för beställning och inte vara alltför kostsamma. Aspekter som genus, lekbarhet och mångfald vägdes också in. Det låga antalet böcker och vår begränsade budget för bokinköp, medförde dock att alla dessa kriterier inte kunde uppfyllas i varje bokpåse.

I påsarna stoppade vi, förutom böckerna, också Kulturrådets informationsmaterial Barnets språk för olika åldrar och Språket börjar med dig! samt en informationsfolder om biblioteket. Eftersom vi inte ville belasta personalen på barnavårdscentralerna med ytterligare arbetsuppgifter, tänkte vi prova att låna ut bokpåsarna med en slags “lån under eget ansvar”-policy, dvs. familjerna kunde låna med sig påsarna hem utan att detta registrerades. I påsarnas handtag hängde vi en lapp där det stod att lånetiden var två veckor samt att påsarna skulle återlämnas till biblioteket, inte barnavårdscentralen. Återlämningen till biblioteket skulle göra det möjligt för oss att föra statistik över utlåningen samt kontrollera påsarnas innehåll. Trasiga böcker skulle behöva bytas ut och saknat informationsmaterial ersättas. Dessutom blev det faktum att återlämningen skulle ske på biblioteket ett sätt att locka barnfamiljerna till oss, vilket var ett av våra uppsatta mål med detta projekt.

LäsbingoFör att ge familjerna ett incitament till återlämning av bokpåsen och samtidigt uppmuntra till högläsning, valde vi att utforma ett “läsbingo” som stoppades ned i alla bokpåsar. Vår tanke var att ett ifyllt läsbingo skulle generera en bokgåva i samband med att man lämnade tillbaka den på biblioteket. Läsbingoaktiviteterna valde vi delvis ut med Jonas Anderssons rapport Med läsning som mål (2015, s. 44) i åtanke. I sin rapport redogör författaren för forskning som visar på de goda effekterna av så kallad dialogisk läsning. Vid denna typ av läsning involveras barnet med hjälp av exempelvis frågor kring texten. Det handlar alltså om högläsning med barnet, snarare än för barnet. Dialogisk läsning har visat sig ha störst inverkan på de yngre barnens språkutveckling. För att uppmuntra till interaktion och samtidigt göra lässtunden till en rolig och kanske något annorlunda läsupplevelse, valde vi sex olika läsaktiviteter till vårt bingo. Dessa var bl.a. “läs med konstiga röster”, “lek en bok” och “läs en bok under ett bord”.

För att få en uppfattning om hur bokpåsarna upplevdes av de familjer som lånat dem, stoppade vi också i ett frågeformulär. De frågor vi ville ha svar på var:

  • Vad tycker ni om böckerna i bokpåsen? Hur fungerade de för den angivna åldern?
  • Berätta hur läsbingot fungerade, bra och dåligt.
  • Vad tycker ni om att låna böcker på BVC?
  • Har ni besökt biblioteket tidigare?

Då påsarna var iordningställda levererade vi dem till barnavårdscentralernas väntrum, där de hängdes upp på färgglada, nyinköpta klädhängare för barn. Vi bad sedan personalen om hjälp med att marknadsföra dem, så att utlåningen skulle komma igång. Varje barnavårdscentral fick i inledningsskedet nio bokpåsar att låna ut.

Det här kom vi fram till

Genom intervjuer, frågeformulär och informella samtal med föräldrar har vi försökt att skapa oss en bild av hur framgångsrikt vårt bokstartsarbete har varit. I texten nedan presenterar vi de resultat som vi under projektets gång har samlat in och reflekterar kring dessa.

Bokstartssamtal och dramasagostunder

För att kunna utvärdera och analysera bokstartssamtalen genomförde vi ett antal intervjuer med personalen på barnavårdscentralerna. I något enstaka fall har vi också fått skriftliga svar på vissa specifika frågor. Uppskattningsvis har drygt 100 barn med familjer varit med om ett bokstartssamtal då denna rapport skrivs. Eftersom alla barn som är “listade” på barnavårdscentralerna kommer till de erbjudna 2,5-årskontrollerna, kan vi dra slutsatsen att vi i princip når alla barn i den här åldern. Barnavårdscentralerna är med andra ord en fantastisk samarbetspartner om man önskar nå ut i denna omfattning. Bokstartssamtalen har blivit en inarbetad rutin, som alltid genomförs vid 2,5-årskontrollerna. Sköterskorna menar samtliga att det är en arbetsuppgift som de uppskattar väldigt mycket. Budskapet är både positivt och viktigt och dessutom känns det glädjande att få ge en bokgåva. En BVC-sköterska berättade att hon var tveksam till bokstartssamtalen till en början, då dessa medförde ytterligare en arbetsuppgift till deras redan pressade schema. Nu har hon ändrat uppfattning och anser att boken och lässtunden har blivit ett användbart arbetsredskap, ett sätt att närma sig barnet.

Enligt Rikshandboken i barnhälsovård (2019), som alla barnavårdscentraler i Sverige ska arbeta utifrån och följa, utvärderas barnens språkliga utveckling vid detta besök. Då faller det sig naturligt att också samtala om litteratur och läsning med den medföljande föräldern. Att ha bokstartssamtalen vid just 2,5-årskontrollerna anser personalen på barnavårdscentralerna är mycket lämpligt, dels för att ämnet passar väl, men också för att det tidsmässigt finns utrymme. 

Bokstartssamtalen har tidsmässigt ännu inte någon fast placering under 2,5-årskontrollerna, som brukar vara ca en timme. Ibland sker samtalet inledningsvis under besöket, ibland i mitten och ibland som avslutning. Detta tolkar vi som att sköterskorna verkligen är lyhörda för barnet och familjen och anpassar sig väl efter situationen. Flera av BVC-sköterskorna poängterar under intervjuerna vikten av att aldrig skuldbelägga de familjer som inte läser i särskilt stor utsträckning för sina barn. Däremot vill man förmedla hur stor betydelse läsningen faktiskt har och att det aldrig är försent att börja.

Det enda som någon ur personalen på de tre barnavårdscentralerna har upplevt som problematiskt i samband med bokstartssamtalen är läsmomentet. Det har inte alltid känts naturligt att läsa högt för barnen, framför allt inte för de barn som personalen möter för första gången. Ett par av sköterskorna är relativt nya på sina respektive arbetsplatser och har därför inte hunnit skapa någon relation till familjerna och barnen. Lässtunden hinner man nästan alltid med, men sköterskorna läser sällan hela boken. Ofta säger man “ni kan fortsätta läsa hemma”, med förhoppningen att väcka nyfikenhet och uppmuntra till en högläsningsstund redan samma dag. 

Enligt personalen på barnavårdscentralerna säger sig de flesta föräldrar vara medvetna om läsningens betydelse. En del föräldrar menar dock att deras barn inte har intresse av böcker och läsning och att de därför inte läser i särskilt stor utsträckning hemma. De intervjuade BVC-sköterskorna tycker sig väldigt tydligt märka vilka barn som är vana vid bokläsning och vilka som inte är det. Nyfikenhet och intresse för boken och högläsningsstunden är ett tydligt tecken på bokvana, menar de. Visserligen skulle ointresse från barnets sida också kunna tolkas som osäkerhet inför den ovanliga situationen, men vi förmodar att BVC-sköterskorna har rätt i sitt antagande. De flesta har lång erfarenhet av att möta barn och är därför högst kompetenta, då det handlar om att tolka barns beteenden och signaler. Ett önskemål, som här framkom, var att de intervjuade sköterskorna vill ha redskap för att bättre kunna stötta och uppmuntra de föräldrar med barn som visar ointresse för läsning och böcker. En “lathund” som innehåller goda argument för högläsning efterfrågades bland annat, något som vi bibliotekarier kommer att bistå dem med.

Det finns en vilja hos både oss bibliotekarier och hos personalen på barnavårdscentralerna att formalisera vårt bokstartsarbete. Helst skulle båda parter vilja fortsätta samarbetet på ungefär samma sätt som under detta projekt. En fortsättning kräver dock en tydlig ansvarsfördelning, för att minimera de olika parternas arbetsinsatser. I nuläget ser ansvarsfördelningen ut enligt följande:

Biblioteken ansvarar för:

  • att välja ut gåvoboken. Denna kommer att behöva bytas ut ungefär vartannat år, eftersom vi inte vill att familjer som har varit på bokstartssamtal tidigare ska få samma bok igen.
  • att bekosta gåvoböckerna och de böcker som ligger i bokpåsarna. Häri ligger den största utmaningen med ett fortsatt samarbete på samma nivå som idag. I nuläget bekostas böckerna med hjälp av bibliotekens ordinarie budget. Om det kommer att finns pengar i framtiden är dock osäkert. Önskvärt vore att det fanns öronmärkta pengar avsatta för just detta ändamål.
  • att tillhandahålla allt övrigt material som rör Bokstart; listor, inbjudningar, foldrar, bokpåsar etc.

Barnavårdscentralerna ansvarar för:

  • att förmedla listor till biblioteken, med namn och kontaktuppgifter till de föräldrar som ingår i deras föräldragrupper.
  • att se till att föräldragruppernas biblioteksbesök blir inbokade.
  • att dela ut bokstartsmaterial till familjerna vid de olika hälsokontrollerna.
  • att vid 2,5-årskontrollerna genomföra ett bokstartssamtal med föräldrarna, läsa för barnen samt dela ut gåvoboken.

Ansvarsfördelningen bör enligt vår uppfattning skrivas in i de styrdokument som reglerar de olika parternas verksamhet på lokal nivå. I bibliotekens verksamhetsplaner finns det numera inskrivet, återstår alltså för barnavårdscentralerna att göra detsamma. Av stor vikt är också möjligheten och viljan från alla parter att regelbundet kunna träffas och reflektera över vårt gemensamma arbete.

För att få en uppfattning om hur familjerna har upplevt bokstartssamtalen på BVC har vi också genomfört intervjuer med två föräldrar. Dessa föräldrar har båda deltagit vid ett bokstartssamtal och själva anmält sitt intresse för att bli intervjuade. I alla gåvoböcker har det stoppats ned en lapp, där vi eftersökt villiga intervjupersoner, och det är denna förfrågan de hörsammat. Vi hade naturligtvis gärna sett att fler föräldrar blev intervjuade, men tyvärr var dessa två de enda som anmälde sig. Resultaten av intervjuerna kan därför knappast anses vara representativt, det är vi medvetna om. De föräldrar som läser väldigt lite för sina barn, skulle förmodligen inte anmäla sig till en dylik intervju.

I båda de intervjuade personernas familjer är läsningen en central och självklar del av vardagen. Bokstartssamtalen på BVC upplevde de som mycket positivt, även om det just för deras familj inte hade så stor betydelse då de redan läser så mycket hemma. En förälder nämnde att det var föräldragruppsbesöket på biblioteket, som fått henne att inse hur viktigt det är att högläsa för sina barn. Den andra föräldern menade att “det där med att läsa är så viktigt och det vet man bara, det är en världslig sanning”.

De intervjuade föräldrarna nämnde båda att BVC-sköterskan läst gåvoboken under bokstartssamtalet och att detta varit mycket uppskattat av barnen. Att sedan få ta med sig boken hem upplevdes också som väldigt positivt. En förälder berättade att gåvoboken blivit en ny favorit därhemma, som lästs många gånger. Den upplevdes som “speciell”, eftersom barnet fått den i gåva. De båda föräldrarna använde orden “trovärdiga” och “tillförlitliga”, då de beskrev personalen på barnavårdscentralen. Man litar helt enkelt på dem och tar till sig det budskap de förmedlar.

Uppskattningsvis hade drygt hälften av de familjer som kom till våra dramasagostunder, haft ett bokstartssamtal på någon av de tre barnavårdscentralerna i kommunen. Eftersom vi inte fått in tillräckligt många anmälningar från denna grupp, valde vi att ca en vecka före sagotillfällena även bjuda in allmänheten. Vi hade naturligtvis hoppats på att “bokstartsfamiljerna” från BVC skulle utgöra en större grupp. Anledningen till att inte fler kom kan vi bara spekulera i. Kanske berodde det på att inbjudan delades ut för långt i förväg och man därför hann glömma bort det eller så “försvann” inbjudan bland all annan information som familjerna fick vid 2,5-årskontrollerna? Kanske var tidpunkten också fel? Det kom dock trots allt ett flertal “bokstartsfamiljer” till våra dramasagotillfällen och barnen i dessa familjer iakttog vi lite extra. Vår uppfattning är att dessa barn verkade vara väl bekanta med boken Godnatt alla djur (Arro & Kruusval, 2002) och dess innehåll. De förekom oss exempelvis flera gånger under föreställningen, svarade ofta på frågor och var mer språkligt aktiva än de andra barnen. Slutsatsen vi här drar är att familjerna faktiskt har läst gåvoboken flera gånger därhemma.

Efter själva föreställningen, då vi hade gemensam picknick, fick vi möjlighet att samtala med föräldrarna. Samtalen handlade framförallt om högläsning och böcker, men också om biblioteket och familjernas biblioteksvanor. De flesta av de närvarande familjerna var vana biblioteksbesökare, men långt ifrån alla. Vi träffade också familjer som hade provat att läsa högt under barnets första år, men givit upp på grund av bristande intresse från barnets sida. De blev motiverade att prova igen, efter att ha blivit inspirerade vid bokstartsamtalen på BVC. Nu läser de mycket därhemma och har blivit aktiva biblioteksbesökare, som lånar mycket böcker till sina barn. 

Någon förälder berättade att de nu läser varenda kväll och att gåvoboken, Godnatt alla djur som de fått på BVC, fortfarande är favoriten. Vi har under projektets gång hört från flera föräldrar att denna bok är mycket uppskattad, att den blivit just en ”favoritbok”. Detta är naturligtvis mycket glädjande för oss att få höra, men sätter oss samtidigt under viss press. Nästa bok vi väljer måste bli minst lika uppskattad och dessutom helst möjlig att på ett enkelt sätt dramatisera. För vi har tänkt att fortsätta med våra dramasagostunder. De är visserligen ganska tidskrävande, mycket förberedelser behövs, men med tanke på den fina respons vi hitintills fått är det väl värt det. Till dramatiseringarna av Godnatt alla djur har vi nu dessutom all rekvisita vi behöver och ett väl inarbetat program, som vi känner oss trygga med.

Bokpåsar och läsbingo

Intresset för de bokpåsar som vi hängt till utlåning i barnavårdscentralernas väntrum blev betydligt större än vad vi hade förväntat oss. På bara några dagar hade en majoritet av påsarna lånats ut och vi insåg att vi skulle behöva iordningställa många fler tämligen omgående. Vi köpte in fler böcker och utökade snabbt beståndet. Intresset för att låna bokpåsar har sedan fortsatt, men vi tror att vi nu nått en lagom nivå när det gäller antalet. Framgången är nog till stor del BVC-sköterskornas förtjänt. De har marknadsfört dem på ett fantastiskt sätt, vilket gett resultat. Dessutom har nog bokpåsarna fyllt ett behov. Mängden böcker på ett bibliotek kan säkert upplevas som överväldigande för vissa besökare. Vilka böcker ska man välja? Vilka böcker passar för mitt barn? Här erbjuder vi böcker som är anpassade för en viss ålder och man behöver inte ens bege sig till biblioteket för att låna dem.

I det frågeformulär vi stoppat ner i bokpåsarna ställde vi bland annat frågan hur man upplevt möjligheten att låna böcker på BVC. Alla familjer som lämnat in ett ifyllt frågeformulär (sammanlagt ca 30 stycken såhär långt) var odelat positiva till detta. Vi fick bland annat följande kommentarer:

“Superbra som komplement till biblioteksbesöken!”

“Mycket bra och lättillgängligt!”

“Supersmidigt att ta med sig en påse när man ändå är på BVC.”

Ett annat tydligt tecken på att bokpåsarna blivit uppskattade är det faktum att många familjer efterfrågat en ny bokpåse, då de besökt biblioteket för att återlämna den de lånat på BVC. Bokpåsar för äldre barn har också efterfrågats, både hos oss på biblioteken och på barnavårdscentralerna.

I frågeformuläret fick föräldrarna också möjlighet att kommentera läsbingot, som låg nedstoppat i bokpåsarna. Även här var blev det enbart positiva kommentarer:

“Roligt att ha som mål att kryssa en ruta per dag.”

“Genom läsbingot har vi fått inspiration till att läsa böcker på olika sätt.”

“Det var spännande och roligt för barnen att läsa på annat vis.”

“Kul med en morot, som utmanade till att läsa för vår son.”

“Läsbingot var skoj! Det var lite svårt att fokusera under bordet, men extra kul att läsa med konstiga röster.”

Vår avsikt med läsbingot var att förmedla läslust och prestigelöshet kring högläsningen. Vi ville visa att läsning kan var både kul och lite knasigt. Ovanstående kommentarer får oss att tro att vi, hos åtminstone vissa familjer, har lyckats med detta. För att föräldrarna ska få ytterligare inspiration och variation i sin högläsning kommer vi att utforma nya läsbingon med andra “läsaktiviteter” framöver.

Utifrån de ifyllda svaren på frågeformuläret kan vi också konstatera att vi lyckats med vårt mål att få fler småbarnsfamiljer att besöka biblioteken. Ungefär en tredjedel av dem som svarat på frågorna har aldrig besökt biblioteket tidigare. Vi har fått många nya besökare som också har registrerat sig som låntagare hos oss. Nedan följer några kommentarer från frågeformulären:

“Nu vill vi skaffa lånekort, så att vi kan låna fler bra böcker.”

“Har sällan varit på biblioteket, men kommer nu fixa lånekort så vi kan läsa fler roliga böcker!”

“Nu har vi återupptäckt bibblan!

Vi har under projektets gång fört statistik över utlåningen av bokpåsarna. Vad vi så här långt kan konstatera är att vår “lån under eget ansvar”-policy har fungerat över förväntan. Vi var oroliga att bokpåsarna skulle försvinna, men så har det inte blivit. Vad vi däremot kan konstatera är att många behåller bokpåsarna hemma längre än den föreskrivna lånetiden på två veckor. Att låna ut böcker utan registreringen känns obekant för oss och vi vet naturligtvis inte hur detta kommer att fungera på längre sikt. Eftersom vi inte har “koll” på bokpåsarna vet vi heller inte hur många som är utlånade. Vi vill helst inte att det ska vara tomt på klädhängarna i barnavårdscentralernas väntrum, men får här förlita oss på att personalen informerar oss om så är fallet.

Att “underhålla” bokpåsarna kräver en hel del arbete; trasiga böcker ska bytas ut, material kompletteras och påsarna återbördas till barnavårdscentralerna. De redan många utlånen i kombination med all positiv respons vi fått, har dock gett oss en stark motivation till att fortsätta. Troligtvis kommer vi inom kort också att erbjuda åldersanpassade bokpåsar på biblioteken samt bokpåsar för äldre barn.

Ringar på vattnet – en avslutande diskussion

Genom att fokusera på en särskild åldersgrupp, i det här fallet de riktigt små barnen, har vårt sätt att tänka kring verksamheten på våra respektive bibliotek förändrats. Idag betraktar vi exempelvis våra barnavdelningar utifrån ett lite annorlunda perspektiv. Med små förändringar, såsom inköp av babypöl och babyleksaker, har bibliotekens minsta besökare hamnat betydligt mer i fokus. I det ena biblioteket, där det finns ett café, kan man exempelvis numera köpa babydrycker och fler barnstolar och en mikrovågsugn för uppvärmning av barnmat har också införskaffats.

Vårt dagliga arbete har i större utsträckning också koncentrerats kring de minsta barnen och deras behov. Vi har exempelvis deltagit vid föräldramöten på småbarnsavdelningar och haft mer kontinuerlig kontakt med kommunens logopeder och specialpedagoger. Inom en snar framtid kommer vi också att starta upp “Baby på bibblan”-verksamhet på de båda biblioteken.

Vi har noterat att ett flertal familjer kommer till biblioteken, efter att ha blivit uppmuntrade till detta vid bokstartssamtalen på BVC. För att kunna ta emot dem på bästa sätt behöver vi förbereda oss. Planer finns exempelvis på att införskaffa boktråg, som vi kan fylla med böcker som passar för just dessa “bokstartsbarn”, alltså barn i 2,5-årsåldern.

Personalen på barnavårdscentralerna har bidragit med flera nya idéer kring hur vi skulle kunna utöka vårt samarbete i framtiden. På en av barnavårdscentralerna ser man exempelvis gärna att någon från biblioteket kommer och bokpratar under deras babycaféer. På en annan barnavårdscentral vill man att vi skyltar upp med nya barnböcker och aktuell och relevant facklitteratur för vuxna. Vi har lärt oss otroligt mycket om BVC-sköterskornas arbete under projektets gång och är nu än mer övertygade om att det är en yrkeskår som biblioteket bör samarbeta med. De är, som vi har hört från flera föräldrar, mycket trovärdiga och engagerade och tillsammans möter de i stort sett alla familjer med små barn i kommunen.

Många nya frågor har tillkommit under projektets gång. Hur vet vi att vårt bokstartsarbete har effekt? Kommer de förälder, som varit med om ett bokstartssamtal, att läsa i större utsträckning för sina barn nu och i framtiden? Kommer dessa barn att få en mer positiv bild av läsning, böcker och berättelser? Kanske kan vi få svaret på någon av dessa frågor genom uppföljande undersökningar framöver.

Vi har under projektets gång känt (och känner fortfarande) stor tillfredsställelse med vårt bokstartsarbete. Nya barnfamiljer besöker biblioteken, bokpåsarna har fått mycket positiv respons och personalen på barnavårdscentralerna redogör för fina möten med barn och föräldrar vid 2,5-årskontrollerna. Detta har fått oss att fundera på om vi kan “bokstarta” på fler sätt, på nya platser och med nya samarbetsparters. Vi skulle exempelvis gärna vilja utveckla vårt samarbete med pedagogerna på förskolornas småbarnsavdelningar. Kanske skulle Öppna förskolan också vara en bra plattform i vårt fortsatta arbete? Mor- och farföräldrar är ofta mycket delaktiga i de små barnens liv. Kanske kan vi också på något sätt involvera dem. Vi vill ta alla chanser att sprida budskapet om hur viktigt det är för små barn att få en god Bokstart!

Litteratur

Andersson, J. (2015). Med läsning som mål: om metoder och forskning på det läsfrämjande området. Stockholm: Statens kulturråd.

Arro, L. & Kruusval, C. (2002). Godnatt alla djur. Stockholm: Rabén & Sjögren.

Rikshandboken. Hämtad 4 februari 2019 från: https://www.rikshandboken-bhv.se. 

Robertson & Reese (2017). The very hungry caterpillar turned into a butterfly: Children’s and parents’ enjoyment of different book genres. Journal of Early Childhood Literacy. Vol. 17 (1).

Rydsjö, K. (2015). Dags att höja ribban!: samverkan för små barns språkutveckling. Halmstad: Regionbibliotek Halland.

Statens kulturråd (2019). Barnets språk från 6 mån. Bokstart [broschyr].

Statens kulturråd (2019). Barnets språk från 12 mån. Bokstart [broschyr].

Statens kulturråd (2019). Barnets språk från 18 mån. Bokstart [broschyr].

Statens kulturråd (2019). Barnets språk från 3 år. Bokstart [broschyr].

Statens kulturråd (2019). Språket börjar med dig. Bokstart [skrift].

Sverige. Litteraturutredningen (2012). Läsandets kultur: slutbetänkande. Stockholm: Fritze.

Sverige. Läsdelegationen (2018). Barns och ungas läsning: ett ansvar för hela samhället. Stockholm: Norstedts juridik