1. Inledning

Sedan 2019 har Region Skåne i uppdrag att ta fram och upprätthålla en regionplan för den fysiska planeringen i Skåne. Tillsammans är Region Stockholm och Region Skåne (senast också Region Halland) de första regionerna att ta fram en lagstadgad plan för den regionala fysiska planeringen och Region Skåne är ensamt först ut med att göra det enligt den nya lagstiftningen. Den 1 januari 2019 trädde lagen om att den regionala fysiska planeringen i Skåne och Stockholms län ska regleras enligt Plan- och bygglagens 7 kapitel 1–4 § (PBL 2010:900) i kraft. I Skåne län är det Region Skåne som ansvarar för detta uppdrag och inom Region Skåne är det avdelningen Regional utveckling och enheten Regional planering som haft i uppdrag att leda arbetet med att ta fram en regionplan för Skåne. Enligt plan- och bygglagens övergångsbestämmelser skulle regionplanen antas senast den 31 december 2022. Eftersom 2022 är ett valår antogs regionplanen i regionfullmäktige redan den 14 juni 2022.

Lagstiftningen kring regionplaneuppdraget liknar den för översiktsplaner men tar plats på en annan geografisk skala, i en mer samordnande roll och med ett större ansvar för regionens övergripande utvecklingsriktning. Regionplanen är en vägledande, strategisk plan som omfattar hela Skåne. Den visar Skånes samlade vilja och ger förutsättningar för utvecklingen av de fysiska strukturerna. Regionplanen visar tillsammans med de kommunala översiktsplanerna riktningen för hur det framtida Skåne ska se ut. Regionplaneprocessen bidrar till att skapa grunden för en samhällsutveckling som ger förutsättningar för arbetsmarknad och näringsliv att utvecklas och för att människor ska kunna bo och leva i hela Skåne. Regionplanen har den regionala skalan i fokus och inriktas på de mellankommunala frågeställningar som kompletterar den kommunala översiktliga planeringen.

Syfte och målgrupp

Syftet med denna publikation är att delge erfarenheter och lärdomar från framtagandet av Skånes första regionplan. Förhoppningen är att lärdomarna ska utgöra ett stöd och fungera som ett verktyg, dels för utvecklingen av Region Skånes interna arbetssätt, dels för tjänstepersoner på andra regioner som är eller kommer att bli regionplaneorgan och ska ta fram regionala planer för den fysiska planeringen.

Denna publikation riktar sig främst till tjänstepersoner som arbetar med samhällsplanering inom politiskt styrda organisationer, men kan även vara av intresse för andra aktörer som arbetar med regional utveckling, storskaliga dialogprocesser eller strategisk fysisk planering.

Denna publikation redogör för Region Skånes arbetsprocess och de lärdomar som genererats under genomförandet av regionplaneuppdraget. Dessa lärdomar behöver inte vara den enda sanningen om processen att ta fram en regionplan utan ska läsas utifrån Region Skånes kontext. Skriften kan ses som ett gemensamt kunskapsbyggande och som ett sätt att skapa transparens och utveckla den regionala samordnande rollen.

Bakgrund

I Skåne har det länge bedrivits ett arbete med fysisk planering. Region Skåne har sedan 2005 arbetat med Strukturbild för Skåne där den fysiska planeringens regionala dimension har utvecklats. Region Skåne har även sedan 2007 tagit fram regionala utvecklingsprogram och strategier enligt förordning (2007:713) om regionalt tillväxtarbete. Den regionala planeringsprocessen tar inspiration från dessa arbeten och har lett fram till en regionplan som också möter de krav som ställs i PBL. Arbetet har haft sin utgångspunkt i det programarbete som genomförts under 2017 inom ramen för uppföljningen och revideringen av Strategier för det flerkärniga Skåne inom Strukturbild för Skåne.

Region Skåne har en särskild roll som regionplaneorgan och planupprättare men också som genomförare av regionplanen utifrån det regionala utvecklingsuppdraget, i egenskap av sjukvårdsaktör, fastighetsägare och fastighetsutvecklare, kollektivtrafikmyndighet och andra statliga och lagstiftade uppdrag.

Forskningsöversikt

I arbetet med processbeskrivningar såsom denna skrift finns en uppsjö av forskning att tillgå. Då publikationen baserats på personliga erfarenheter snarare än akademiska analyser kommer dessa inte presenteras djupare utan endast några möjliga uppslag redovisas överskådligt och ingå i referenslistan för vidare läsning.

Några teoretiska ramverk kring policy- och politiska processer som kan användas för att skapa en djupare förståelse av regionplaneprocessen inkluderar bland annat Punctuated-Equilibrium Theory. Denna teori förstår politiska förändringsprocesser utifrån att förändring kan ske av en drastisk händelse som ”punkterar” stabiliteten och som sedan behöver få ta tid att hitta tillbaka till jämvikt (True, Jones & Baumgartner, 2019). Detta kan liknas vid den ”punktering” av den annars stabila relationen mellan den regionala och kommunala nivån som inträdandet av regionplaneuppdraget i PBL innebar. Det inledande upplevda motståndet ses som en naturlig reaktion innan organisationen landade i en ny jämvikt, med ett nytt regionalt mandat och förändrad relation till kommunerna. En annan teori som går att applicera på regionplaneprocessens utformning är Narrative Framework Theory vilken handlar om skapandet av narrativ för att uppnå mål (Richardson, 2000). I den kontinuerliga kommunikationen kring regionplanen såväl som i dess innehåll finns en tydlig idé om ett visionärt narrativ som handlar om tillsammansskapande, vägledning och positiv uppfyllelse. Även detta har varit ett verktyg att landa i en positivt betingad inställning hos regionplanens mottagare.

Vidare relevant forskning i relation till regionplaneuppdraget är den om samverkansprocesser som presenteras vidare i följeforskarnas artikel Regionplaneuppdraget - Samverkansprocessen fångad i ett intressentperspektiv genom följeforskning under bilagor (Bilaga 1) och avsnitt 3.

Metod och avgränsning

Publikationen är framtagen med hjälp av underlag från intervjuer genomförda med ett urval av 23 medarbetare och förtroendevalda på Region Skåne som varit involverade på olika sätt i regionplaneprocessen. Intervjusubjekten har främst varit medarbetare på enheten för regional planering, men även kollegor från andra enheter, avdelningen för regional utvecklings ledningsgrupp och politiska representanter har delat med sig av sina erfarenheter. Intervjuerna har, med deltagarnas medgivande, spelats in och sedan sammanställts, bearbetats och tematiserats för att utvinna de lärdomar som presenteras under kapitel fem: Lärdomar från regionplaneprocessen. Övriga underlag inkluderar interna utvärderingar på enheten för regional planering genomförda under 2021–2022, den reviderade processplanen för regionplaneprocessen och en stor mängd mötesanteckningar noterade under regionplaneprocessens gång.

Det är viktigt att poängtera att publikationen utgår från personliga upplevelser och berättelser som sedan tolkats och tematiserats av författaren. Detta innebär att publikationen inte är en objektiv sanning utan endast en representation av några av de perspektiv som bedömts vara värdefulla i arbetet med regionplaneprocessen. Skriften fokuserar på erfarenheter och lärdomar som erhållits internt inom avdelningen Regional utveckling med få undantag. Den delger alltså inte upplevelser hos regionala utvecklingsaktörer eller utvärderar utfallet av regionplaneprocessen, utan är avgränsad till att fånga upp de reflexiva lärdomar som kan vara av värde för framtida processorganisationer eller arbetsgrupper i liknande uppdrag.