Bokstart Skåne

Sofia Blandford är barnbibliotekarie på Höganäs bibliotek och känner extra för bilderböcker och de små barnens läsning.

Maria Nilsson är skol- och barnbibliotekarie på Jonstorps bibliotek och brinner för att få fler barn (och vuxna) att upptäcka den förtrollande glädjen i att läsa.

Läsande familjer - Ett samarbete mellan bibliotek och förskola

Inledning

Att läsa med små barn har enbart fördelar; språkutvecklingen stimuleras, läsförståelsen övas upp och relationer fördjupas när man sitter nära och delar en upplevelse. Men framförallt kan läsning vara roligt och njutbart!

"Medan vi delar ord, bilder, idéer och åsikter, rytmer och rim, smärta och tröst, förhoppningar och fasor och stora livsfrågor som vi möter tillsammans på sidorna i en bok knyter vi via hjärnan och hjärtat an till våra barn och binds samman med varandra i ett hemligt sällskap knutet till de böcker vi har delat. Längtan efter att kunna läsa och skriva tänds av de känslomässiga gnistor som uppstår mellan ett barn, en bok och en vuxen som läser." (Fox 2001 s.16-17)

Det finns berättelser och läsning i alla familjer, ofta mer än man tänker på, men böcker och bibliotek är en tillgång som inte alla hittar till. Vårt mål är att ge familjer verktyg och motivation att börja eller fortsätta läsa och berätta för sina barn. För att göra det vill vi utforska och utvärdera nya vägar för folkbibliotek att nå barnfamiljer.

I den statliga utredningen Barn och ungas läsning - ett ansvar för hela samhället talar man om hur avgörande det är för barn och ungas läsförmågor att det finns en medvetenhet om läsningens betydelse i hemmet och att de vuxna i barnens närhet förstår värdet i att läsa, både att läsa själv och att läsa för sina barn (Sverige läsdelegationen, 2018, s. 25). Även Carina Fast beskriver i sin bok Literacy – i familj, förskola och skola att vägarna in i skriftspråket sker främst genom föräldrar, syskon och andra närstående. Eftersom läsande och skrivande ser olika ut i olika familjer skiljer sig därmed även barnens erfarenheter av och förutsättningar för att ta till sig skriftspråket (Fast, 2019, s. 51-55). Förutom föräldrarnas betydande roll, tas det även upp vikten av att olika aktörer som biblioteken, barnhälsovården och förskolan samarbetar kring barns språkutveckling och läsförmåga (Sverige, Läsdelegationen, 2018 s. 28). Det är just genom att bygga vidare på tidigare positiva erfarenheter av samarbete med förskolor som vi vill försöka sprida läslusten till barnens hem. Från att innan främst ha riktat oss till pedagoger, ser vi nu även förskolan som en länk till att kunna nå barnens föräldrar.

Om Bokstart

Bokstart startade i England på 1990-talet och finns nu representerat i runt 40 länder. Projektet bygger på forskning som visat betydelsen av att tidigt läsa med små barn i hemmet, men också på idén att alla barn har rätt till böcker. Bokstart kan se lite olika ut men gemensamt är att projekten bygger på samarbeten mellan olika aktörer som arbetar med små barns språkutveckling. Ofta är barnhälsovård och bibliotek drivande, men även exempelvis läsorganisationer, förskolor och företag kan vara involverade.

Det finns stor variation i utformningen av bokstart men grunden är bokgåvor och information om barns läsning och språkutveckling (Rydsjö 2012, s.25-29; Andersson 2001, s.33-34).

Syfte

Syftet med bokstartsprojektet är att få kunskap om hur biblioteket kan stödja föräldrar i att läsa med sina barn. Vi vill stärka deras roll i att stimulera barnens språkutveckling och läslust. Genom att informera, inspirera och förse föräldrarna med litteratur vill vi öka deras insikt och möjligheter att kunna, våga och vilja läsa med sina barn.

Frågeställningar:

Kan vi nå barnfamiljer via förskolan?

Vad kan vi då göra för att inspirera och motivera föräldrar att börja eller fortsätta läsa med sina barn?

Det här ville vi göra

Vi ville som sagt undersöka vägar att nå föräldrar och inspirera dem till att läsa med sina barn. För att göra det har vi valt att rikta in oss på förskolan. Eftersom många föräldrar har sina barn på förskolan tänkte vi att det kan vara ett sätt för oss att även nå ut till familjer som vanligtvis inte läser eller besöker biblioteket. Tidigare har vi bara gjort sporadiska försök med bokpåsar på en förskola när personalen efterfrågat det. Vi fick då positiv respons både från personal och föräldrar och tyckte därför att detta kunde vara en bra metod att vidareutveckla. Från början var det tänkt att vi skulle fortsätta med den förskola där vi redan inlett ett samarbete, men eftersom responsen från chefen inte var så stor valde vi istället en annan förskola som visade större intresse och som Höganäs bibliotek redan besöker regelbundet med sin bokbuss. Inledningsvis har vi alltså valt att genomföra bokstart på bara en förskola för att se hur väl projektet faller ut innan vi eventuellt utökar samarbetet.

Det första vi planerade att göra för att komma i kontakt med föräldrarna var att närvara vid ett föräldramöte på förskolan. Där tänkte vi informera om Bokstart, barns språkutveckling och vikten av att läsa med små barn, men framförallt också inspirera och ge verktyg och boktips till föräldrarna för att väcka eller stärka deras motivation att läsa med barnen. I anslutning till föräldramötet planerade vi att inviga ett kapprumsbibliotek där det skulle vara möjligt för föräldrar att låna hem bokpåsar med böcker utan några som helst förpliktelser eller registrering. Vi ville inte sätta upp några begräsningar för hur länge de får låna bokpåsarna utan de kan låna och sen lämna tillbaka på förskolan efter behov. Innehållet i bokpåsarna kommer bytas ut och fyllas på regelbundet beroende på hur stor efterfrågan blir. Detta för att göra det så enkelt och smidigt som möjligt för föräldrar att få tillgång till litteratur. Om det trots allt ändå skulle kännas främmande eller otänkbart för några föräldrar att låna hem böcker så tänkte vi också ge ett bokpaket som gåva till alla familjer. På så vis skulle alla föräldrar få möjlighet att låta barnen få höra, klämma, känna och tugga på några böcker. Samtidigt skulle det förhoppningsvis även skapa eller öka intresset för att börja låna hem bokpåsar.

Eftersom Bokstart vänder sig till de allra minsta barnen mellan 0-3 år har vi valt att framförallt samarbeta med den avdelning på förskolan där barn mellan 1-2 år går. Enligt tidigare forskning tyder dessutom allt på att den första tiden är den mest avgörande för barns framtida språk- och läsförmågor.

Ann-Katrin Svensson skriver i Barnet språket och miljön (2009, s. 142) att läsinlärningen börjar redan när ett litet barn sitter i en vuxens knä och tittar i en bok. Barnet får känna på boken, bläddra, kanske även bita och suga på den och den vuxne kommenterar och pekar på bilderna.

"Barnet inser att böcker kan ge något, vara roliga, intressanta och skapa gemenskap. Det lär sig att boken kan visa något utöver det som finns omkring barnet och att relatera det lästa till sitt eget liv" (Svensson, 2009, s. 143). 

Genom att läsa böcker lär sig barnen hur berättelser byggs upp och så småningom kan barnet själv bygga upp egna berättelser på samma sätt utifrån sitt liv och sina erfarenheter.

Enligt forskningen är alltså den första tiden i ett barns liv av stor betydelse för språkutvecklingen. Biblioteken och andra i små barns närhet har därför en viktig uppgift att medvetandegöra och inspirera föräldrar att börja läsa med sina barn så tidigt som möjligt. I det här projektet har vi alltså valt att samarbeta med förskolan för att komma i kontakt med och informera småbarnsfamiljerna och på så sätt hoppas att de ska upptäcka lusten, glädjen och nyttan av att läsa tillsammans med sina barn. 

Tidigare erfarenheter – våra egna och andras

Vi har båda var för sig varit med på förskolors föräldramöten tidigare. Dessutom har vi också flera års erfarenhet av att prata om läsning och bibliotek med barnhälsovårdens föräldragrupper. Inför projektet har vi också läst om hur andra har gjort och tänkt kring små barns läsning. Innan vi satte igång med vårt projekt diskuterade vi våra egna och andras erfarenheter inom ämnet.

Vi lade ner ganska mycket tid på att finslipa presentationen som vi skulle hålla på föräldramötet och en sak vi diskuterade var tidsåtgången. Barns läsning och barnlitteratur är något vi brinner för och då är det lätt att lägga ut texten, men vi har båda erfarenhet av att föräldrar inte orkar lyssna och ta till sig hur mycket som helst. Vi var båda överens om att hålla en kort presentation och vi skrev, skrev om och diskuterade upplägget flera gånger.

En annan viktig sak vi tog upp var hur barn handskas med böcker. När man diskuterar små barns läsning handlar det ofta om det litterära innehållet. Men man ska inte glömma att boken även är ett fysiskt föremål som barn kan röra vid och leka med. Vid tidigare föräldramöten har vi lagt märke till hur viktigt det är att påpeka att det inte gör något om små barn biter i biblioteksböcker. En förälder som besökte biblioteket efter ett föräldramöte berättade att hen inte vågat låna böcker till sitt lilla barn innan hen fick den informationen. Samma erfarenhet har vi fått från föräldragrupper som bjuds in via barnhälsovården. Föräldrar är rädda för att de ska bli ersättningsskyldiga om barnen är ovarsamma med böckerna.

Kerstin Dominković, Yvonne Eriksson och Kerstin Fellenius påpekar i Läsa högt för barn att även riktigt små barn interagerar med böcker. När barn är 2-4 månader tittar de på bilderna utan att försöka ta tag i boken. Men redan runt 6 månaders ålder försöker barnen greppa boken med händerna för att suga och tugga, skaka, krama och vifta och även riva sönder den om tillfälle ges. När barnen är något äldre ca 7-8 månader börjar de försöka hjälpa den vuxna att vända blad. Det är också då som barnen börjar kunna sitta lite längre stunder och titta i en bok. De kan visa sitt igenkännande genom att peka, le, skratta eller jollra åt bilderna. Vid 1 års ålder brukar barnen inte längre riva sönder böckerna avsiktligt, men det kan ju ändå hända att någon sida går sönder när barnet bläddrar i boken. Vid 15 månaders ålder är motoriken så välutvecklad att det brukar gå bra att vända blad utan att få med flera boksidor samtidigt och barnen börjar även ha koll på att boken är rättvänd (Dominokovic, Eriksson, Fellenius, 2006). Små barn kan helt enkelt inte hantera böcker på ett varsamt sätt och vi var båda överens om att vi ville poängtera att vi som bibliotekarier är medvetna om det och att det är okej.

Boktips brukar vara populärt när vi pratar med föräldrar och det är inte konstigt. Bra berättelser och bilder är ju anledningen till att vi läser. Vår erfarenhet från tidigare möten är att föräldrar uppskattar att man tar med böcker som de redan känner till. Under ett föräldramöte då vi tipsade om Tidholms Knacka på! räckte en förälder upp handen och berättade spontant för hela gruppen om sina positiva erfarenheter av boken. Andra gånger har föräldrar nickat glatt och igenkännande när vi berättat om böcker de också läst och gillat.

Vi tror att igenkänning är en faktor som påverkar föräldrarnas upplevelse av boktipsen. Igenkänningen blir dels ett kvitto på att föräldrarna ”gjort rätt” och dels en glädje över att vilja diskutera och dela erfarenheter av litteratur. För en boktipsare är det guld värt när föräldrar ger positiv respons, det har vi erfarenhet av både från tidigare föräldramöten och från föräldragrupper. Andra föräldrars tips och omdömen kan ofta väga tyngre än bibliotekariernas och det tycker vi att man bör se som en tillgång. Samtidigt vill vi så klart få in nya titlar som föräldrarna kanske inte hade hittat till annars. Vi var båda överens om att vi ville ha med boktips på vårt föräldramöte och att vi ville ha en blandning av lite äldre och troligtvis välkända titlar samt nyare böcker.

Vi var något tveksamma till att ha med information om hur läsningen hjälper barns språkutveckling och läsförståelse. Det blir lätt torrt, tråkigt och kanske svårt att ta till sig. Vid ett tidigare möte (som överlag var alldeles för långt) märkte man hur rummet dränerades på energi och blickar förlorade sig i fjärran när vi började prata ordförråd.

Flera forskare inom ämnet har också påpekat att läsning som görs för nöjes skull har mycket större påverkan på barns språkutveckling än läsning som sker för att den vuxne känner att man måste eller borde läsa. Svensson påpekar att visserligen är all läsning, även renodlad läsning från pärm till pärm, av stor betydelse för språkutvecklingen. Men om högläsaren läser med intresse och inlevelse och samtalar kring texten med barnet ger läsningen ännu större effekt. Svensson menar att den vuxnes syfte och inställning till läsningen påverkar hur barnet upplever läsningen. En läsare som läser för nöjes skull, för att det är roligt ger barnen den bästa stimulansen (Svensson 2009 s.145, 150-151). Även Dominković, Eriksson och Fellenius skriver att den vuxne hela tiden finns med som vägledare i samspelet mellan barnet och att attityden till böcker, både de vuxnas vilja eller ovilja att läsa förmedlas till barnet (Dominković, Eriksson, Fellenius, 2006, s.19-20). Den forskning vi tagit del av säger att det viktigaste för barns språkutveckling är att föräldrarna har kul när de läser med sina barn. Vår egen erfarenhet säger oss också att inspiration och uppmuntran fungerar bättre än krav och pekpinnar.

Vi diskuterade också vilka fördelar med högläsning vi ville betona eftersom vi ville hålla det kort och koncist. Vi tycker att Maria Björsell och Anna-Lena Cockin beskriver enkelt och bra varför det är viktigt att läsa högt för sitt barn i En sagolik gåva Från sagostund till läsglädje (2015). De menar att dels hörs bokstavsljuden tydligare eftersom man artikulerar bättre när man läser jämfört med om man talar. Att läsa högt innebär också att barnen lär sig att läsning är roligt, intressant och viktigt. Genom att barnen får lyssna på och lära känna nya ord byggs ordförrådet upp. De får en förståelse för hur ord tillsammans bildar meningar som i sin tur skapar texter och berättelser. Nya världar bortom barnets eget här och nu skapas. Barnen får närhet och uppmärksamhet av den som läser högt och det sociala och känslomässiga färdigheterna utvecklas (Björsell, Cockin, 2015, s. 63). Även Anne-Marie Körling skriver i Den meningsfulla högläsningen att föräldrarösten är den vackraste rösten för barnen, att högläsning ger mer än bokens innehåll, att bokstäverna får liv som gör det möjligt att tänka, fråga och samtala och dela berättelsen med någon man tycker om (Körling, 2012, s. 11).

En annan aspekt som är viktig för barns läs- och språkutveckling är vuxna som läsande förebilder, vilket bland annat diskuteras i Läsdelegationens rapport Barns och ungas läsning: ett ansvar för hela samhället (Sverige, Läsdelegationen, 2018). Det är en intressant aspekt och i ett annat projekt skulle man kunna fokusera mer på att stärka föräldrarna i deras egen läsning. Men eftersom båda författarna i första hand jobbar med barnlitteratur kände vi att det var inom det området vi kunde utnyttja vår kompetens bäst.

Det här gjorde vi

Vi fick lov att vara med på föräldramöte på Naturglimtens förskola i Farhult i Höganäs kommun. Det är en liten by som ligger vackert vid Skäldervikens kust. Naturglimten är en fristående förskola med stort upptagningsområde, så trots att det är en liten by går här många barn, och barn med olika socioekonomiska förutsättningar. Förskolan ligger lite i utkanten av samhället i en vacker gammal tegelbyggnad som tidigare varit ålderdomshem. Närmaste grannar är kyrkan och vidsträckta åkrar.

Det är natursköna omgivningar men en februarikväll, som den när vi besökte förskolan, är det mörkt. Vi visste inte var vi skulle gå in och snubblade runt i mörkret med våra bokpåsar. Rektorn som skymtade oss tyckte, helt förståeligt, att det var lite skumt och ringde en granne som sladdade in på förskolans parkering så att gruset stänkte. Två kvinnliga bibliotekarier ser nog inte så skräckinjagande ut för efter en snabb inspektion körde grannen vidare och vi kunde fortsätta leta efter ingången.

När vi väl hittat rätt hälsades vi glatt välkomna och fick en liten stund att andas ut innan föräldrarna började droppa in. Naturglimtens förskola har åldersindelade grupper och vi skulle prata med föräldrarna till ettårsgruppen. Alla föräldrar närvarade och det bjöds på kaffe och kladdkaka. Vi fick inleda föräldramötet med att presentera oss och projektet. Vi hade valt att hålla enbart en muntlig presentation utan PowerPoint eller liknande, dels för att vi ville hålla det kort och dels för att vi ville ha ett så personligt tilltal som möjligt.

Vår grundtanke var att vara positiva och poängtera att både föräldrarna och förskolan redan gör mycket för barnens språkutveckling genom att till exempel berätta, sjunga och ramsa och att det inte bara är de tryckta orden som räknas. Vi ville också lyfta fram att syftet med projektet inte är att kritisera utan att komma med inspiration och underlätta möjligheterna för föräldrarna att läsa med sina barn genom att bland annat förse dem med böcker och boktips. Vi försökte också betona att vi med projektet inte är ute efter att utvärdera föräldrarna eller förskolan utan oss som bibliotekarier och vår insats för små barns läsning. Vi poängterade att det enbart är därför som vi ber dem fylla i en kort enkät med frågor om barnens läsvanor i anslutning till projektet.

Efter en kort introduktion berättade vi hur mycket föräldrarna ger sina barn när de läser med dem. Vi ville inte hålla en faktaspäckad föreläsning om språkutveckling och litteracitet, men det är ett viktigt ämne så vad vi gjorde var att tona ner och lätta upp presentationen. Föräldrarna fick därför en mycket kortfattat föreläsning.

Vi berättade om hur tidig läsning bidrar enormt mycket till barns språkutveckling och förutsättningar att själva bli läsare. Vi poängterade att den dagliga kommunikationen med andra människor är den viktigaste delen i barns språkutveckling men att böcker och läsning är en otrolig hjälp på vägen.

För att göra vårt resonemang mer konkret lyfte vi fram tre områden där tidig läsning med barn får stor effekt nämligen:

• Ordförråd
• Läsförståelse
• Attityd till läsning.

När det gäller att bygga och utvidga sitt ordförråd så lyfte vi fram att litteratur är nästintill oumbärlig. Genom litteratur kommer barn i kontakt med nya ord och framförallt får man orden i en kontext som dessutom ofta stöds av bilder. En annan viktig faktor är att man vid högläsning automatiskt drar ner på tempot vilket gör det lättare för barnen att hänga med och fånga upp nya ord.

När det gäller läsförståelse så poängterade vi att läsning handlar om mer än att kunna sätta samman bokstäver till ord och ord till meningar. Läsförståelse handlar till exempel om att kunna tolka och förhålla sig till en text, dra egna slutsatser och sätta det man läser i samband med egna erfarenheter. Det är nog ganska självklart för de flesta, men vad man kanske inte tänker på är att läsförståelse är en förmåga som man övar upp genom att läsa mycket och ofta och framförallt att diskutera vad man har läst.

Till sist tog vi också upp attityd till läsning som en viktig aspekt. Om barn får se vuxna och syskon läsa, om det finns böcker i hemmet och om barnen uppfattar läsning som något roligt och viktigt så har man lagt en väldigt bra grund för dem. Som exempel berättade vi om en äldre bekant som brukar ligga på soffan och läsa biltema-katalogen tillsammans med sitt barnbarn. Det lär dröja innan en bibliotekarie rekommenderar biltema-katalogen som barnboksläsning, men den här morfadern gjorde helt rätt som valde en bok både han och barnbarnet uppskattade. Det är det som är det fantastiska med läsning; ju roligare man har desto större positiv effekt får man.

Efter information om språkutveckling informerade vi om Höganäs kommuns bibliotek, hälsade familjerna välkomna till oss och poängterade särskilt att barnböcker inte genererar förseningsavgifter samt att det är helt okej om barnet skulle riva i eller tugga på bibliotekets böcker.  Avslutningsvis tipsade vi om bland annat de här böckerna som vi båda tycker om och har erfarenhet av att barn också brukar gilla:

Totte-böckerna av Gun Wolde

Böckerna om Totte är vardagsdramatik i lugnt tempo från 70-talet som vi anser fortfarande håller.

Lilla Pussboken av Kenneth Andersson

Lilla Pussboken är något av en sanitär olägenhet som biblioteksbok, men om man torkar av den ofta är det en riktig pärla! Varje sida visar ett djur med pussmun. Barnet pussar sig igenom hela boken fram till sista sidan som är en spegel där barnet ger sig själv en puss. Vår erfarenhet är att den brukar vara populär även hos riktigt små barn.

God natt alla djur av Lena Arro, Knuttes hus av Barbro Lindgren, Här är den lilla gården av Barbro Lindgren

De här böckerna har olika ramberättelser men samma grundtema. Ett nytt djur dyker upp på varje sida och läsaren kan välja att antingen följa texten eller helt enkelt fokusera på djuren.

Var bor du lilla råtta?, Björnen sover och Vi äro musikanter med illustrationer av Katarina Kruusval.

Det finns många böcker i den här serien med illustrerade barnvisor. Många föräldrar sjunger för sina barn innan de börjar läsa och då kan de här titlarna vara en naturlig övergång till litteraturen.

Knacka på! Av Anna-Clara Tidholm

Knacka på! är en interaktiv bok som gavs ut långt innan appar och smarta telefoner fanns. Varannan sida är en dörr som man knackar på för att på nästa uppslag kliva in i ett nytt rum. Många föräldrar, pedagoger och BVC-sköterskor vi pratat med har berättat om hur populär den här boken brukar vara hos både små och större barn.

Efter boktipsen tackade vi för oss och lämnade kvar bokpåsar som förskole- pedagogerna delade ut när de avslutat mötet. Bokpåsarna innehöll tre bokgåvor, Knacka på! av Anna-Clara Tidholm, Här är den lilla gården av Barbro Lindgren med illustrationer av Eva Eriksson och Trycka knappen av Lotta Olsson med illustrationer av Charlotte Ramel. Vi skickade även med kulturrådets information om barns språkutveckling vid olika åldrar, information om biblioteken i Höganäs Kommun och Höganäs Kommuns kulturkalender med vårens kulturarrangemang för både barn och vuxna.

På vägen ut invigde vi kapprumsbiblioteket medan föräldramötet fortsatte. Tyvärr utan pompa och ståt, för vi tyckte att det var viktigare att föräldrarna skulle kunna låna med sig böcker hem redan samma dag. Barnen hade själva fått sätta upp krokar i blandade färger i olika höjder utspridda i hela kapprummet. Vi hade velat använda Kulturrådets Bokstartspåsar i tyg, men det blev problem med beställningen så vi fick använda oss av Höganäs Biblioteks egna påsar. Vi hängde upp sex påsar med 4-5 böcker i varje och lämnade därefter förskolan med försiktig optimism.

Så här gick det

Vi observerade som sagt själva under föräldramötet och skickade senare, med hjälp av förskolan, ut en elektronisk enkät till föräldrarna. Förskolepedagogerna har dessutom fortlöpande gett oss kommentarer och respons om sina intryck. Först kommer vi att redogöra för våra observationer samt kommentarer från pedagogerna och därefter vilka svar vi fick på enkäten.

Som vi har nämnt tidigare var tidsaspekten något vi diskuterade före föräldramötet. Vi var vi båda överens om att försöka hålla framförandet kort och koncist. Inför mötet i Farhult gick vi igenom vår presentation, strök saker och gick igenom igen. Till slut landade vi på totalt 15 minuter och det kändes som en bra avvägning. Föräldrarna var uppmärksamma och följde med i vår presentation hela tiden och det tog vi som ett gott tecken.

Både våra egna erfarenheter och tidigare forskning säger oss att små barn helt enkelt inte kan vara varsamma med böcker. Därför var vi noga med att upplysa om att pekböcker på bibliotek ska användas och att det inte gör något om någon sida är sönderriven eller har bitmärken. Många föräldrar såg lite lättade ut, så vi tror att informationen togs emot väl. Under arbetet med detta projekt har vi däremot upptäckt en annan aspekt. I låneavtalet för bibliotekskort till Bibliotek Familjen Helsingborg står klart och tydligt att skadade böcker ska ersättas och det gäller alla böcker, även pekböcker. (Bibliotek Familjen Helsingborg 2019). Det går så klart alltid att göra undantag från regler men vi har haft uppe frågan på olika möten där det blev tydligt att alla bibliotekarier inte har samma syn på saken som vi.

På föräldramötet valde vi att presentera relativt många titlar mycket kortfattat istället för att gå djupare in på enskilda titlar och det upplägget verkar ha fungerat bra. Vi fick många skratt och positivt igenkännande nickningar både från föräldrar och förskolepersonal.

Ren information om vikten av läsning och språkutveckling brukar inte ge så bra respons enligt vår egen erfarenhet. På mötet i Farhult hade vi ändå valt att ta med en kortfattad faktasektion. Vi upplevde att vi höll kvar uppmärksamheten men inte fick samma respons som när vi exempelvis presenterade boktips. Enkäten gav intressant nog ett annat svar vilket vi kommer att diskutera närmare.

Under hela projektet har vi som sagt haft regelbunden kontakt med förskole- personalen och fått deras syn på hur väl det har fallit ut. De har berättat att utlåningen av bokpåsar gick trögt i början men efter uppmuntran från pedagogerna har fler och fler börjat låna. Det kan ju också vara så att den ökade utlåningen beror på att föräldrarna har tipsat varandra. En anledning till den tröga starten kan vara att alla familjer redan hade lite nytt att läsa eftersom de fick tre böcker i gåva från biblioteket.

Som nämnts tidigare skickade vi ut en elektronisk enkät via förskolan, cirka två månader efter föräldramötet, för att få reda på hur föräldrarna har tagit del av vårt bokstartsprojekt. Vid första utskicket var det bara en som svarade på enkäten. Det kändes lite uppgivet och vi började överväga andra alternativ för att utvärdera vår insats. Men efter en påminnelse och lite påtryckningar från förskolepedagogerna fick vi till slut in sex av fjorton svar. Vi hade så klart hoppats på ett större deltagande eftersom underlaget är i minsta laget för att vi ska kunna dra några slutsatser. Svaren kan dock ge indikationer på vad föräldrarna har tyckt om vårt projekt och förhoppningsvis får vi en bild av hur vi kan arbeta vidare med bokstart med familjer och förskolor.

På den första frågan, Hur ofta läser någon högt för ditt barn? svarade fem av sex deltagare att de läser dagligen för sitt barn och en deltagare angav att de läser för barnet någon eller några gånger i veckan. Ingen svarade att de läser någon/några gånger i månaden, sällan eller aldrig. Vi blev förvånade och glada för att så många familjer läser ofta för sina barn.

På fråga två Om någon läser högt för ditt barn, varför? fick deltagarna rangordna sina svar och alla sex deltagare angav att de främst läser för att främja barnets språkutveckling. Näst främsta anledningen till högläsning var för att det är mysigt, roligt eller trevligt. Hälften, tre stycken, angav också att de läser högt för att barnet ska somna eller komma till ro. Två deltagare nämner även att de läser högt för att barnet ska lära sig eller förbereda sig för saker som exempelvis tandläkarbesök, få ett husdjur eller hur kroppen ser ut. Endast en deltagare angav att de läste för att det är bra eller något som man ska göra. Föräldrarna verkar ha ett syfte med varför, vad och hur de läser. Det hade varit intressant att veta om anledningen till att alla läser för att stärka barnen språk är att de tog till sig vår information eller om de var insatta och kände till högläsningens betydelse sedan innan. Vi trodde på förhand inte att kunskap om barns språkutveckling skulle vara så motiverande så det var intressant att läsa.

Eftersom alla svarade att de läser för sina barn, fick vi inget svar på fråga tre, Om det inte läses för ert barn, varför inte? Det är så klart positivt att alla läser för sitt barn, men samtidigt hade det varit väldigt intressant för oss att få höra varför man inte läser. 

På fråga fyra, Hur ofta besöker ni biblioteket? var det ingen deltagare som var en så flitig besökare att de svarade att de kommer varje vecka. Däremot anger två att de besöker biblioteket varje månad. Ytterligare två anger att de går till biblioteket varje halvår medan två deltagare angav att de aldrig besöker biblioteket. Eftersom nästan alla deltagare anger att de läser dagligen för sina barn hade vi trott på fler biblioteksbesök. Samtidigt rör det sig om väldigt små barn som gärna läser samma bok om och om igen. Det behövs med andra ord kanske inte så många olika böcker.

På Om biblioteket aldrig besöks, varför inte? svarade båda som angett att de inte besöker bibliotek att det beror på att de inte har behov eller att de har böcker själva. En av dem angav också att det beror på bristande tillgänglighet som avstånd eller öppettider. På övrigt skriver en av dem ”Har inte gjort det än men kommer absolut att göra det i framtiden”. Svaren här tyder på att en del familjer verkar förse sig själva med böcker. För den deltagare som tycker att tillgängligheten är ett hinder kan ju kapprumsbibliotek vara ett sätt att kompensera detta. Vi kan också hoppas att vi lyckats inspirera tillräckligt mycket för att det tänkta biblioteksbesöket verkligen ska bli av.

I nästa fråga, nummer sex, Har ni lånat hem någon bokpåse från förskolan? svarar två att de har lånat hem bokpåsar en gång, en svarar att de har lånat hem bokpåsar flera gånger och tre svarar att de inte har lånat hem några bokpåsar alls. Även här tyder svaren på att en del familjer verkar vara självförsörjande när det gäller böcker. Men det verkar ändå finnas en liten efterfrågan på att kunna låna böcker på förskolan. Förhoppningsvis kan både intresset och behovet att låna öka i takt med att barnen blir äldre och därmed ställer högre krav på innehåll och variation på böckerna.

Av de som svarat på fråga sju, Om ni inte har lånat hem några bokpåsar, varför inte? anger en att de glömt eller inte visste om möjligheten, en att det beror på tidsbrist och en skriver på övrigt att de ”Inte haft barn på förskolan så länge, så bara lånat en gång”. Det är möjligt att utlåning av bokpåsar skulle kunna öka när de uteblivna lånen verkar handla mer om tid och kännedom än om bristande intresse.

På fråga åtta undrar vi Har läsningen för ert barn påverkats genom Bokstartsprojektet? Fyra deltagare anger att de läser mycket mer, en att de läser lite mer och en att det inte är någon skillnad sen de deltog i bokstart. Vi blev väldigt glada över att höra att läsandet verkar har ökat i det flesta familjerna som svarat. Det är ett kvitto på att vårt projekt har gjort nytta. Med ytterligare insatser skulle det kanske kunna leda till att ännu fler börjar eller fortsätter läsa med sina barn.

Slutligen på fråga nio frågade vi Vad tror du har eller skulle ha mest betydelse för läsningen för ditt barn? De flesta, fem av sex anger att information om högläsning eller barns språkutveckling har störst betydelse. Fyra av sex anger bokpaketet som de fick i gåva från biblioteket som viktigt. Lika många, tre stycken, svarar att boktips, biblioteket och möjligheten att låna hem bokpåsar på förskolan är betydelsefullt. En deltagare anger också att det är viktigt att förskolan uppmanar till läsning. Ingen av deltagarna anger att tiden har betydelse för högläsningen.

Även här kommer det fram att informationen om högläsningens betydelse för barnens språkutveckling kan ha varit en av det mest avgörande faktorerna för intresset för att läsa med sina barn. Det är intressant att resultatet var annat än det förväntade. Möjligtvis har det med själva presentationen att göra. Vi var oroliga för att det skulle bli för torrt och ansträngde oss verkligen för att koka ner det vi ville få fram till ett koncentrat så att det inte blev några långa utläggningar. Vi var också måna om att försöka hålla en positiv ton och berömma föräldrarna för vad det gör snarare än att klandra dem för vad de inte gör.

Det här kom vi fram till

Att samarbeta med förskolan för att nå barnfamiljer ser vi som ett lyckat arbetssätt för biblioteket. Utan att dra för långtgående slutsatser så var det enligt enkäten många föräldrar som verkade bli mer motiverade och började läsa i större utsträckning för sina barn i samband med vårt projekt. Men det krävs ett intresse och engagemang från personalen på förskolan. Är pedagogerna positiva kan det förhoppningsvis smitta av sig även på föräldrarna. När det gick lite trögt med utlåningen i kapprumsbiblioteket i början hjälpte förskollärarnas entusiasm och uppmuntran till. Det finns dock saker som vi i framtiden skulle kunna förbättra för att kanske kunna nå ännu fler familjer. Mer om det kommer i nästa avsnitt.

Inledningsvis frågade vi oss också vad vi kan göra för att inspirera och motivera föräldrar att börja eller fortsätta läsa med sina barn. Det var intressant för oss att se att det som verkar gett mest inspiration var information om läsningens betydelse för barns språkutveckling. Alltså den delen som vi valde att tona ner för att inte föräldrarna skulle tappa intresset eller på något sätt känna sig pressade. För att nå fler familjer i framtiden är det kanske lika viktigt att betona vikten och fördelen med att läsa som att ge tips och inspiration.

Att inreda kapprumsbibliotek ser vi också som positivt. Efter en trög start är det allt fler som använder kapprumsbiblioteket och sen delar sina positiva upplevelser med andra föräldrar, vilket i sin tur kan leda till att fler och fler får upp ögonen för att börja låna och läsa med sina barn. Vi hoppas också att det redan ökade intresset för läsning som vi sett kommer hålla i sig och på sikt leda till ett större behov av att låna böcker som i sin tur gör att kapprumsbiblioteket kommer nyttjas mer. Förhoppningsvis kan det också leda till att fler familjer besöker biblioteket för att få ett ännu större utbud av böcker.

Något som vi också märkt är hur viktigt det är att påpeka för föräldrar att det är okej om en bok går sönder. Det framgår både av vad vi läst i ämnet, av det här projektet och av våra tidigare erfarenheter. Frågan är om ersättningskravet även borde strykas från bibliotekets styrdokument. Kanske det räcker med att policyn ändras, så att personalen gör lika och inte kräver betalning. Skulle det stå skrivet i avtalet att böcker inte behöver ersättas kan det i värsta fall leda till att låntagare blir mer oaktsamma om böckerna. Vi anser att bitmärken i en pekbok bör ses som normalt slitage. Det är ett svårt övervägande och en aktuell fråga att diskutera, för det allra viktigaste är trots allt att böckerna blir utlånade, inte att det blir stående orörda på hyllorna och samlar damm.

Det här vill vi göra i framtiden

Det vi gjort visar att familjerna har fått ett ökat intresse av att läsa med sina barn. För att nå ännu fler, kanske framförallt de läsovana, skulle ett sätt kunna vara att träffa varje familj för sig, kanske i samband med inskolning, hämtning eller lämning eller vid ett utvecklingssamtal på förskolan så att vi fick till ett mer personligt möte då vi sett att det varit framgångsrikt i andra bokstartsprojekt. Det skulle också göra det möjligt för oss att ta med oss dator och kunna göra lånekort direkt till de som önskar. Vi skulle också vilja arbeta vidare med att försöka locka fler familjer till biblioteket, kanske i form av att bjuda in familjerna till teater, högläsningsstunder eller andra arrangemang. Eftersom mycket av forskningen tar upp hur viktigt det är med läsande förebilder skulle det vara kul att i framtiden även kunna ge någon form av läsinspiration till föräldrarna och erbjuda böcker för dem att låna hem i kapprummen.

Vi skulle också vilja arbeta vidare med att försöka locka fler familjer till biblioteket, kanske i form av att bjuda in familjerna till teater, högläsningsstunder eller andra arrangemang. Eftersom mycket av forskningen tar upp hur viktigt det är med läsande förebilder skulle det vara kul att i framtiden även kunna ge någon form av läsinspiration till föräldrarna och erbjuda böcker för dem att låna hem i kapprummen.

Andra planer för framtiden är att utöka bokpåsar för de yngsta till fler förskolor samt barnavårdscentralernas väntrum. Ett sätt som också kunde vara kul att prova är att försöka nå barnfamiljer på sin fritid genom att finnas där familjerna är då, t.ex. på lekplatser, vid stranden, i parker, på fotbollsplaner och så vidare med bokbussen eller någon annan form av pop-up bibliotek.

Ringar på vattnet

Vårt bokstartsprojekt har skett inom ramen för en forskningscirkel vid Malmö universitet. Det har varit en otroligt lärorik och utvecklande erfarenhet. Vanligtvis rullar arbetet på från en dag till nästa utan möjlighet att stanna upp, reflektera och kanske ifrågasätta det man gör. Framförallt är det inte ofta man får tid till att så strukturerat få diskutera sitt arbete med kollegor.

Förutom det genomförda projektet har vi fått enormt mycket inspiration från övriga deltagare i forskningscirkeln som har lett till förändringar inom vår egen verksamhet. Höganäs Bibliotek har till exempel länge haft kaffe till försäljning till vuxna besökare men nu kan man även köpa klämmisar med fruktpuré som passar utmärkt som mellanmål till små biblioteksbesökare.

Vi har bytt ut barnens första bok, som alla nyfödda i kommunen erbjuds som gåva, från en antologi med längre texter till en pekbok som är mer direkt användbar för familjerna. Barnhälsovårdens besök på biblioteket har också ändrats och riktas nu direkt till bebisarna med sagoläsning. Att läsa för en publik som skriker, skrattar, gråter eller helt enkelt kryper iväg är inte helt lätt men otroligt kul!

Till sist vill vi tacka de andra deltagarna i forskningscirkel och vår handledare Lotta Bergman.

 

Andersson, K. (2005). Lilla pussboken. Stockholm: Alfabeta.

Arro, L. (2010). Godnatt alla djur. (3. uppl.) Stockholm: Rabén & Sjögren.

Bibliotek familjen Helsingborg (2019) Skaffa bibliotekskort. Hämtad 2019-05-13.

Dominković, K., Eriksson, Y. & Fellenius, K. (2006). Läsa högt för barn. Lund: Studentlitteratur.

Fast, C. (2019). Literacy: i familj, förskola och skola. (Andra upplagan). Lund: Studentlitteratur.

Fox, M. (2003). Läsa högt: en bok om högläsningens förtrollande verkan. (1. uppl.) Ystad: Kabusa böcker.

Hallqvist, B.G. (2009). Var bor du lilla råtta?. Stockholm: Rabén & Sjögren.

Kruusval, C. (2008). Björnen sover. Stockholm: Rabén & Sjögren.

Kruusval, C. (2012). Vi äro musikanter. Stockholm: Rabén & Sjögren.

Körling, A. (2018). Väck läshungern!. [Stockholm]: Brombergs.

Körling, A. (2012). Den meningsfulla högläsningen. (1. uppl.) Stockholm: Natur & kultur.

Lindgren, B. (2017). Knuttes hus. Stockholm: Rabén & Sjögren.

Lindgren, B. (2013). Här är den lilla gården. Stockholm: Karneval.

Olsson, L. (2014). Trycka knappen. Stockholm: Bonnier Carlsen.

Rydsjö, K. (2012). Dags att höja ribban!?: en rapport om samverkan mellan barnhälsovård och bibliotek kring små barns språk- och litteracitetsutveckling. Halmstad: Regionbibliotek Halland.

Svensson, A. (2009). Barnet, språket och miljön: från ord till mening. (2., omarb. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Sverige Läsdelegationen (2018). Barns och ungas läsning: ett ansvar för hela samhället. Stockholm: Norstedts juridik.

Tidholm, A. (2016). Knacka på!. ([Ny utg.]). Stockholm: Alfabeta.

Wolde, G. (2014). Totte leker med kisse. (4. uppl.) Stockholm: Natur & Kultur.