Bokstart Skåne

Ett bokrum

En av de saker som det tidigare projektet Läslusten resulterat i var tanken att skapa en plats där personalen kan läsa böcker med barnen individuellt eller i mindre grupp. Viktigt var möjligheten att sitta ostört och läsa.  En av de första sakerna personalen på Tofta förskola gjorde var att de skapade ett bokrum som de inredde för läsning. Där fanns en matta med plats för alla att sitta och läsa tillsammans, en bokhylla med olika slags böcker, en soffa att krypa upp i och ett runt bord. Det fanns möjlighet att stänga dörren till rummet. Just detta rum bidrog till att läsningen blev just så som personalen önskade.

Uppstart första veckan

Personalen hade lånat hem en mängd böcker till bokrummet och placerat ut dem i bokhyllan. Som rutin är vid inskolning går personalen tillsammans med barn och förälder runt och bekantar sig med lokalerna, inklusive bokrummet. Föräldrarna har tidigare på ett kvällsmöte fått information om projektet med Bokstart, så när förskolläraren nämner det under det första samtalet verkar föräldrarna införstådda med vad det innebär.

I observationsanteckningar beskrivs att en bit in på första förmiddagen samlar förskolläraren Röda gruppen i bokrummet. De inleder med en fruktstund. Hon visar sedan boken för barnen och plockar fram alla djur som finns i berättelsen. Några av barnen visar intresse för böckerna i bokhyllan och börjar plocka med dem, andra leker med mjukisdjuren. Barnen tar ner böcker, vill visa läraren och vill att hon ska läsa. Just denna första gången läser läraren inte ur den valda boken utan låter barnen bekanta sig med rummet och den nya situationen. Stunden i bokrummet blir denna gång cirka 25 minuter. Det upplevdes av läraren som en bra start.

Följande dag samlas Röda gruppen (6 barn) och pedagogerna i läsrummet igen. Ett exempel från observationer hur arbetet fortsätter:

”Ska vi ta fram vår fina bok?” säger Lotta, och lyfter ner God natt, alla djuren. Hon håller upp den så att alla ser framsidan, och berättar lite om den ”Där är ett tält, som man kan sova i.” Barnen kryper fram och tittar.

”Ska vi se om vi hittar en hund i boken?” Lotta bläddrar och visar bilderna. En pojke plockar med lite andra böcker.  ”Vi fokuserar på att prata om bilderna idag,” säger Lotta. Hon visar hönan för barnen. Barnen plockar upp andra djur och visar. Lotta sätter tillbaka boken. ”Vi läser mer imorgon”. (Paula Brantes obs-anteckningar)

Tisdagen blir en dag där förskolläraren känner att hon inte riktigt får med sig barnen så lässtunden blir kort. Inför stunden pratar personalen sig samman hur de ska möta gruppen. Ska vi ägna oss åt enbart bilderna? De beslutar att läsa boken fram tills första djuret dyker upp. Personalen Sara har plastat in sidorna så barnen kan hålla i dem utan att de riskerar att gå sönder.

De följande dagarna har personalen samling varje dag och på olika sätt läser boken, samtalar och låter barnen plocka med djuren och med böckerna.

Vid ett tillfälle när barnen samlas i bokrummet får föräldrarna sin informationspåse och ytterligare information i form av en film på YouTube om Bokstart. Vid samma tillfälle visas en kort film om vikten av högläsning. I samtalet efteråt uttrycker föräldrarna positivt intresse till projektet.

I observationsanteckningarna blir det tydligt att barnen blir allt mer vana vid lässtunden och att de är aktiva. Under lässtunden är de engagerade, går fram till boken och pekar när förskolläraren ställer frågor och berättar om något djur. De ”pratar” om bilderna och pekar. De plockar gärna med de inplastade bilderna och visar varandra. Förskolläraren beskriver i sina dagboksanteckningar att ”det är betydligt lättare att fånga barnens intresse då föräldrarna inte är med.” Flera av föräldrarna har berättat att de läst eller tittat i boken hemma.

En första intensiv vecka är slut. Delen att observera projektet skjuts fram några veckor så att personalen får fokusera på inskolningen fullt ut och att arbeta med projektet i egen takt.

Tankar efter första veckan

En sammanfattning av observationerna efter en vecka är att arbetet med att föra in läsning med de yngsta barnen fungerat i stort sett bra. Personalen känner sig troligen ”bevakade” och ber att få koncentrera sig på inskolningen och projektet i egen takt. Lässtunderna har varit varierade och genomförts av intresserade, inlyssnande lärare som är engagerade och som tror på det de gör. Samtidigt bygger arbetet med lässtunderna på att lärarna är duktiga på att lyssna in gruppen och upplägget bygger mycket på intuition. Här kan man fundera på vilken fortbildning lärarna kan behöva för att möta de yngstas läsning av böcker.

Det fortsatta arbetet

Efter cirka tre veckor när observationerna startar igen har arbetet fortsatt som de planerade. De har sammanställt information om projektet för föräldrar. Informationen sitter uppsatt för alla att läsa.

Pedagogerna dokumenterar de olika veckornas fokus och beskriver hur arbetet fortlöpt. De första veckorna är det naturligt att fokus ligger på att introducera boken, skapa rutiner för läsning och lära känna rummet. Relativt snart upplever personalen att rummet är en trygg plats för barnen. De presenterar ett eller två djur från boken varje gång och barnen upplevs vara intresserade. Genom att läsa fram tills det nya djuret kommer in i tältet och att de då tar fram djuret bygger det upp en spänning. Personalen upplever att samspelet mellan barnen i Röda gruppen ökar, barnen tittar på vad kamraten gör och gör likadant. Då och då sätter sig barnen två och två tillsammans och tittar i boken, pekar och gör ljud. Personalen är också uppmärksam på vad i bokrummet som barnen intresserar sig för. Det är framför allt alla mjukisdjuren som ligger på ett bord, boken God natt alla djur och de övriga böckerna i bokrummet. De har samling i bokrummet varje dag för att skapa rutiner och trygghet. De skriver själva: ”Vi kan idag se det genom att barnen är glada, positiva och trygga. Barnen har blommat ut och utforskat miljön.”

Ett par veckor senare har de fortsatt med arbetet att läsa boken och presentera de olika djuren. De ser hur några barn då och då själva söker sig till bokrummet. Barnen fortsätter då och då att ”läsa” böcker tillsammans två och två. De inplastade bilderna plockar barnen då och då fram efter samlingen. Pedagogernas plan är att fortsätta ha samlingen som tidigare – det vill säga de läser boken och sedan växer arbetet fram utifrån barnens visade intresse.

Först ut är att arbeta vidare med möss. De har tillsammans med barnen gått på spaning efter möss. De har sett boken, rörliga bilder på YouTube på möss. Barnens intresse riktas mot projektorn och de rörliga bilderna på väggen. Lärarna märker också att intresset för att läsa i bok har svårt att konkurrera med rörliga bilder, så de hittar en annan strategi. De startar med läsning och sedan visar rörliga bilder.

När observatören kommer på besök igen en bit in på terminen fortsätter pedagogerna med lässamlingar kring samma bok och har nu arbetat och läst den i cirka 2 månader. De har samling varje förmiddag, berättar de. Pedagogerna har fortsatt ta foton vid olika tillfällen och barnen viftar idag med var sitt kort där de själva syns tydligt. Uppslaget i boken med många stjärnor intresserar barnen och personalen har beslutat fortsätta arbeta med just stjärnor. Pedagogen Sara har gjort stjärnor på ett av fönstren in till rummet. Lotta läser boken igen med dramatiserande ljud. Barnen är mycket koncentrerade. Ett av barnen hämtar musen när de presenteras i boken. Efteråt ser de en kort film om ”Roliga djur” och en film om möss. Barnen ställer sig upp, de tar på filmväggen. Efteråt hämtar en av flickorna boken och säger ”Titta” till kamraten. Hon sätter sig och bläddrar och läser. Hon går och hämtar djuren och kramar dem. Lådan med bilder av djuren används mycket.

Så här långt har föräldrarna berättat att de ofta läser hemma. De ser nästan lite ursäktande ut när de berättar att de också läser andra böcker än Godnatt alla djur. Under veckan som följer börjar arbetet med att skapa tält – ett litet och ett så stort som barnen kan vara i. I boken spelar tältet en viktig roll. När tältet är färdigbyggt låter de barnen lägga in djuren i tältet i tur och ordning allt eftersom berättelsen fortsätter. De hjälps åt att veta vilket djur och att placera det fint i tältet. Pedagogerna menar att de tränar barnens förmåga att ta instruktioner. Barnen tycker det är spännande att både hämta, lämna och lägga djuren i tältet. 

Även om projektet inledningsvis genomförs i Röda gruppen, blir också Gula gruppen (2-åringar) och de andra pedagogerna på Fören inblandade och de arbetar på liknande sätt med innehållet i boken.  Alla barn på avdelningen blir delaktiga i projektet.

Barnens intresse för stjärnor och ljus blir föremål för pedagogernas fortsatta planering. De skriver i sin dokumentation: ”Läser ur boken, visar stjärnor och sjunger om dem. Vi går till ateljén och skapar stjärnor.”

Det dokumenterade arbetet med boken Godnatt alla djur som startade under inskolningen får sin avslutning när personalen en tidig dag i november dramatiserar boken för barnen.  De använder alla mjukisdjuren och det nya, stora tältet. Som bakgrundsmusik har de skapat skogsljud. Dramatiseringen beskrivs av pedagogerna som en positiv upplevelse för barnen och de visar ett fördjupat intresse. Möjligen var det en aning svårt för barnen att både titta på det som hände i dramatiseringen och att lyssna på uppläsningen. Under dramatiseringen fotograferade de och efteråt tittade barnen på dokumentationsväggen med bilder och de ville gärna berätta vad de sett.

Erfarenheter – tankar efteråt

Det vi tagit del av här är ett projekt med läsning av böcker redan från inskolningen. Förskolan som tog på sig uppdraget, avdelningen Fören på Tofta förskola, visar att det är fullt möjligt. Frånsett känslan av att ständigt under en tid vara observerad finns det inga hinder för att redan i starten skapa rutiner med bokläsning i gruppen. En bit in i projektet behövde de en kort tid slippa att bli observerade, och det är fullt förståeligt. Arbetet med Bokstart fortsatte ändå, även om de kunde fokusera på inskolningen tydligare.

Vi har sett hur gruppen barn och lärare tillsammans skapade många aktiviteter med inriktning mot språkande. Barnen har fått ta del av läsning som kulturell verksamhet (Liberg 2009). Boken som valdes fungerade bra, men valet kan dock även ifrågasättas då den inte skildrar olika sorters bakgrunder och att man kan ana att alla barn inte känner igen sig i barnens porträtt. På förskolan valde man att fokusera på djuren, och det tog flera veckor innan barnen som inskolades visade intresse för barnkaraktärerna i boken. Något som man hade kunnat undersöka mer är om det fanns liknande böcker som var översatta till flera olika språk, för att erbjuda föräldrar med annat språk än svenska en möjlighet att få boken på sitt eget språk istället. Även att undersöka hur föräldrar med svenska som modersmål men med dyslexi, synnedsättning eller andra omständigheter som kan försvåra läsning kan ta till sig boken är viktigt att tänka på.

I den reviderade läroplanen för förskolan som börjar gälla under 2019 har just läsning fått en framskjutande roll:

Språk, lärande och identitetsutveckling hänger nära samman. Förskolan ska därför lägga stor vikt vid att stimulera barnens språkutveckling i svenska, genom att uppmuntra och ta tillvara deras nyfikenhet och intresse för att kommunicera på olika sätt. Barnen ska erbjudas en stimulerande miljö där de får förutsättningar att utveckla sitt språk genom att lyssna till högläsning och samtala om litteratur och andra texter. (Lpfö98/2019, s 8)

I den första meningen ”Språk, lärande och identitetsutveckling hänger nära samman” kan vi se det som ofta beskrivs som en triangel med tre hörn: Personlig utveckling, språkutveckling och kunskapsutveckling (Damber, Nilsson & Ohlsson, 2013). Vi har sett hur läsningen och språkandet i projektet haft en tydlig social funktion med riktning mot den personliga utvecklingen. Pedagogerna talar om trygghet i sin dokumentation. Vi har också sett att de gemensamma erfarenheterna i bokrummet skapade bokaktiviteter och läsaraktiviteter mellan barnen och med de vuxna med tydlig inriktning mot språkutveckling.  Det som också kan ses är den tredje dimensionen, kunskapsutveckling, där böckerna blir en källa att lära sig något om världen. Barnen är tydligt innehållsintresserade. När pedagogerna fångar in vad barnens intresse riktas mot kan man se att fokusering och arbetet kring till exempel möss och stjärnor också riktar fokus mot kunskapsutveckling.

Föräldrarnas kommenterar att de tycker att barnen hemma visar att de tycker om att läsa. Även om barnen enligt föräldrarna inte får ha böckerna själv hemma för de kan eventuellt ha sönder dem, så pratar och sjunger barnen mycket kring böckerna hemma. De sitter gärna med böcker och kommer och vill att mamma/pappa ska läsa. Om detta skiljer sig mot vad de annars skulle gjort vet vi inget. Men barnens intresse för böcker och läsning också hos dessa yngsta är tydligt, menar föräldrarna.

Pedagogerna menar att just intresset för böcker överlag blivit tydligt. Barnen visar att de tycker om att vara i bokrummet och att välja böcker ur bokhyllan. De hämtar böcker och ber personalen läsa. Samtidigt sätter de sig gärna och ”läser” för sig själva eller i par. Personalen har beslutat att också till hösten starta inskolningen på samma sätt med en ny bok.

De erfarenheter vi gjort under hösten vill vi sammanfatta och sprida till andra förskolor. Att börja med bokläsning så tidigt som vid inskolningen har sammantaget varit mycket positivt och något att rekommendera. En viktig del, för att inte säga den allra viktigaste, verkar det vara att bokläsningen skett på en speciell plats. För förskolan Fören handlade det om bokrummet. För andra förskolor kan det vara en del av ett rum eller en plats där det är möjligt att skapa lite avskildhet.

Ett av Bokstarts mål handlar om att stärka föräldrarnas roll när det gäller barns språkutveckling. Det är viktigt att få föräldrarnas förståelse för det som sker på förskolan. Föräldrarna i Sjöbo fick information första gången redan på våren innan barnen skulle börja i augusti. Under den första inskolningsveckan fick de ytterligare information via en bokpåse, och samtidigt såg föräldrarna en film från Bokstart och en kortare film om vikten av högläsning.  Att ha med föräldrarna i det som ska hända framöver känns viktigt. Att som pedagogerna på Fören skapa bilder med information som placerades tydligt var också viktigt. De satte upp bilder från lässtunderna där föräldrarna, och barnen, kunde se hur arbetet fortlöpte. I de första utvecklingssamtalen blev projektet Bokstart också diskuterat. Den delen av projektet kan utvecklas så att dialogen blir mer återkommande.

En ambition med Bokstart finns att i arbetet utgå från den individuella familjens behov när det gäller bokläsning. Eftersom projektet startade första dagen på inskolningen var det inte lätt att välja böcker efter familjens individuella behov, eftersom personalen kände familjerna för lite. Den allra första boken valdes därför så att det var samma bok hemma som i förskolan. Tanken var att den skulle vara en brygga mellan förskolan och hemmet och fungera som trygghet och igenkänningsfaktor. På sikt är det helt klart både en fördel och en möjlighet att bokvalet blir mer individuellt riktat till familjerna. Det kan gälla både innehåll men också möjlighet att ha böcker på olika språk. Sammanfattning i några punkter till personalen på andra förskolor:

• Starta redan under inskolningen
• Välj en bok med ett brett innehåll för att kunna ta tillvara det barnen fångas av
• Skapa en särskild plats för bokläsningen
• Ha en återkommande dialog med föräldrarna
• Ta del av fortbildning om litteraturläsning med yngre barn