Folkhälsorapporten BoU 2024

Hälsa är ett begrepp som kan definieras på många olika sätt. Den vanligaste definitionen är att hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och inte endast frånvaro av sjukdom, funktionsnedsättning eller skada (1–2).

Självskattad hälsa innebär att individerna själva skattar sin allmänna hälsa vilket ger ett sammantaget subjektivt mått på den psykiska och fysiska hälsan. Måttet kan därför ses som ett övergripande mått på en persons hälsa och det är vanligt förekommande i befolkningsundersökningar (3). I studier utförda i vuxna populationer har det på gruppnivå visats kunna förutsäga den framtida hälsan såsom fysisk och psykisk sjuklighet, dödlighet och vårdsökande (4–6). Hos tonåringar har självskattad hälsa visats vara ett relativt stabilt mått som tydligt minskar med andra självskattade faktorer som sänkt allmänt välbefinnande, graden av socialt och emotionellt stöd, stress, funktionsnedsättning, sjukvårdskonsumtion och ohälsosamma levnadsvanor (7). Självskattad hälsa hos tonåringar har också uppvisat ett positivt samband med faktorer som välbefinnande relaterat till skolan, skolframgång, ekonomin i den egna familjen, samt känslan av trygghet där man bor (8–10). Den självskattade hälsan är ojämlikt fördelad med avseende på faktorer som till exempel socioekonomisk status och bostadsområde (11–12) och könsidentitet (13–15). 

I Sverige rapporterar majoriteten av barn i åldern 11–15 år en god allmän hälsa även om trenden för den självskattade hälsan räknad från det tidiga 2000-talet är svagt negativ enligt Folkhälsomyndighetens nationella undersökningar Skolbarns hälsovanor (8). Resultaten visar också att en lägre andel flickor i åldrarna 13 och 15 år – drygt 80 % år 2021/22 – rapporterar att de har en bra eller mycket bra allmän hälsa jämfört med pojkarna i samma åldrar – med andelar på drygt 90 % – och att den självskattade hälsan minskar med stigande ålder (8).

När det gäller den psykiska hälsan (se definitioner inom begreppet psykisk hälsa nedan) har förändringarna under de senaste decennierna varit mer påtagliga. Det har exempelvis i Folkhälsomyndighetens nationella undersökningar skett en gradvis ökning av de självrapporterade psykosomatiska besvären under en 30-årsperiod hos både flickor och pojkar (16) som fram till år 2021/22 utgör mer än en fördubbling hos 13- och 15-åringarna (8). Samtidigt visar rapporter från Socialstyrelsen på liknande ökningar avseende vård och behandling för psykiatriska tillstånd hos barn upp till 17 år (17–20). Skillnader mellan könen ser olika ut beroende på vilket psykiatriskt tillstånd som har diagnosticerats (17). Behandling för depression eller ångestsyndrom inom den öppna specialiserade psykiatriska vården har ökat påtagligt och det är mer än dubbelt så vanligt att flickor behandlas jämfört med pojkar (17–19). Den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen ADHD har också ökat hos båda könen och behandling för denna diagnos är bland barn ungefär dubbelt så vanlig bland pojkarna än bland flickorna (17, 20).

Hälsans bestämningsfaktorer

Hälsan hos barn och unga liksom hos befolkningen i stort kan ses som ett samspel mellan individ och samhälle. För ett antal decennier sedan var undernäring, graviditets- och förlossningskomplikationer, olycksfall och smittsamma sjukdomar vanliga orsaker till sjukdom och död i barndomen. Detta har förändrats genom att samhällsutvecklingen har medfört bättre levnadsstandard, heltäckande vaccinationsprogram, förebyggande arbete, medicinteknisk utveckling och en mer tillgänglig hälso- och sjukvård (21). Idag betonas i stället faktorer som likvärdiga villkor och förutsättningar för att en god och jämlik hälsa hos både barn och vuxna ska uppnås (19, 21–23). Dessa villkor och förutsättningar benämns ofta som hälsans bestämningsfaktorer (Figur 1).

Figur 1. Hälsans bestämningsfaktorer (21, 24).

En individs hälsa är alltså beroende av faktorer hos individen – till exempel kön, ålder, ärftlighet med mera – och av faktorer som relationer, uppväxt- och livsvillkor, levnadsvanor, utbildning och samhällets stödsystem. Förutsättningarna för att främja barns hälsa, förebygga ohälsa och ge insatser vid tecken på ohälsa förbättras genom ökad kunskap om och förståelse för skydds- och riskfaktorer hos barnet, dess familj och närmiljö och för tidiga symtom på ohälsa. Sambanden mellan bestämningsfaktorerna och hälsan är komplexa och samma bestämningsfaktorer ligger ofta till grund för flera olika hälsoutfall (21). Våra levnadsvanor påverkar risken för många av de sjukdomar som utgör den största sjukdomsbördan i Sverige i dag. Livsvillkoren påverkar i sin tur möjligheten till hälsosamma levnadsvanor. Politiska beslut som fördelnings-, utbildnings- och arbetsmarknadspolitik påverkar vidare livsvillkoren för invånarna. Det finns därför en stor samstämmighet i att ojämlikhet i hälsa skapas av att olika grupper i samhället, som till exempel olika socioekonomiska grupper, har systematiskt olika livsvillkor och levnadsvanor (8, 19, 21–23).

Livsförloppsperspektivet
Det finns också en ökande medvetenhet om att ojämlikheten i hälsa även kan ses ur ett livsförloppsperspektiv, det vill säga att hälsan är ett resultat av processer som pågått sedan tidigt i livet. Det innebär att faktorer som den tidiga anknytningen, familjen och skolan är med och formar förutsättningarna för hälsan hos vuxna (21–23, 25–26). Med ökande medellivslängd för barn som föds idag kommer insatser som görs under barndomen nu och som har bäring på hälsan under resten av livet att få en ännu större betydelse och påverkan än vad de haft tidigare (21).

Barn med olika typer av funktionsnedsättningar ökar
En funktionsnedsättning är definierad som en följd av sjukdom eller annat tillstånd eller till följd av en medfödd eller förvärvad skada, och funktionsnedsättningen kan vara av bestående eller av övergående natur (27). I takt med den medicinska utvecklingen kan man se att vårdbehoven i barnpopulationen är i förändring (21, 28). Till exempel i och med nya behandlingsformer för barn med olika kroniska tillstånd som neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, men även genom att antalet barn som överlever svåra sjukdomar eller andra svåra omständigheter har ökat tack vare avancerad nyföddhetsvård, hjärtkirurgi, nya behandlingar för cancer och andra svåra sjukdomstillstånd (21). Barn och unga med långvariga och stora vårdbehov utgör ungefär 20 procent av barnpopulationen, och av dessa har ungefär en femtedel tre eller fler kroniska diagnoser. Av dessa utgör psykiatriska diagnoser en betydande del (21, 28). Med ökande andelar barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, depression eller ångest ökar antalet barn och unga som behandlas med psykofarmaka med ofta ett påföljande långvarigt behov av behandling, stöd och uppföljning, inte bara i vården utan även i skola och vardag (21).

Hälsoreform
Den statliga utredningen för en sammanhållen god och nära vård för barn och unga (29) har föreslagit en hälsoreform som ska stärka den nationella styrningen av det hälsofrämjande och förbyggande arbetet inom barn- och ungdomshälsovården och samverkan mellan berörda vårdgivare (21, 30). Regeringen har därefter gett Socialstyrelsen i uppdrag att tillsammans med ett flertal andra myndigheter (Folkhälsomyndigheten, Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, Specialpedagogiska skolmyndigheten, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) och Statens skolverk) ta fram ett nationellt hälsoprogram för barn och unga till och med 20 års ålder där det hälsofrämjande och förebyggande arbetet får ett större genomslag än idag (31–32). Därutöver har regeringen nyligen lämnat förslag om en ny socialtjänstlag med fokus på barns stärkta rättigheter och en intensifiering av socialtjänstens tidiga förebyggande insatser som förväntas träda i kraft i juli år 2025 (33–34).

Definitioner inom begreppet psykisk hälsa

Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och SBU har presenterat en modell där psykisk hälsa är ett paraplybegrepp som inbegriper psykiskt välbefinnande och psykisk ohälsa (Figur 2). I modellen används begreppet psykisk hälsa bland annat när diskussioner förs på en övergripande nivå som omfattar hela samhället (35).

Världshälsoorganisationen (WHO) har definierat att psykisk hälsa är ett tillstånd med mentalt välbefinnande där varje individ kan förverkliga de egna möjligheterna, kan klara av vanliga påfrestningar, kan arbeta produktivt och kan bidra till det samhälle hon eller han lever i. I WHOs definition, som utgår från enskilda individers tillstånd, är psykisk hälsa alltså inte detsamma som frånvaro av psykisk ohälsa (8, 36).

 

Figur 2. Begreppet psykisk hälsa och hur olika fenomen inom begreppet förhåller sig till varandra (35).

 

Psykiskt välbefinnande

Psykiskt välbefinnande omfattar både välbefinnande och funktionsförmåga. Det handlar om att kunna balansera positiva och negativa känslor, att känna tillfredställelse med livet, att ha goda sociala relationer och att utveckla sin inre potential. Psykiskt välbefinnande är en grundläggande resurs för att man ska kunna bemästra livets olika svårigheter, och en tillgång för samhället ur social och ekonomisk synvinkel (35). Vad som utgör välbefinnande bestäms dock delvis av samhällets föreställningar om vad ett gott liv innebär vilket kan vara en bidragande förklaring till att skattningar av välbefinnande har funnits osäkra med liten variation över tid och mellan länder (36–37). 

Psykisk ohälsa

Psykisk ohälsa är ett samlingsbegrepp för tillstånd av olika svårighetsgrad och varaktighet. Hit hör både psykiatriska tillstånd och psykiska besvär och gemensamt är att båda orsakar lidande för individen själv eller för omgivningen. Psykiska besvär kan leda till att en individ senare utvecklar psykiatriska tillstånd (35–36). 

Psykisk ohälsa är ofta förenat med svårigheter att fungera i vardagslivet, exempelvis i relation till andra människor eller att studera. Graden av svårigheter ser dock väldigt olika ut bland annat beroende på individens egenskaper, det sociala sammanhanget och vilken typ av psykisk ohälsa det handlar om. Psykiska besvär påverkar ofta mindre vårt sätt att fungera än vad psykiatriska tillstånd gör (35). 

Psykiska besvär

Psykiska besvär är vanligt förekommande i befolkningen och något alla kan drabbas av emellanåt. Ofta handlar det om normala reaktioner på påfrestningar i livet (35–36). Ibland kan psykiska besvär ge kroppsliga eller psykosomatiska symtom som exempelvis huvudvärk, magont, ryggvärk eller yrsel och dessa ingår i begreppen psykiska besvär och psykisk ohälsa (35, 38). Andra exempel på psykiska besvär är koncentrationssvårigheter, oro och ångest, nedstämdhet, trötthet, självhat och destruktivitet, självmordstankar och sömnsvårigheter (35).

Begreppet psykiska besvär används för att beteckna psykisk ohälsa där kraven för en psykiatrisk diagnos inte är uppfyllda (35–36).

Psykiatriska tillstånd

Psykiatriska tillstånd är diagnosticerad psykisk ohälsa. För att en diagnos ska kunna ställas måste flera olika symptom föreligga och symtomen ska ha funnits under en längre sammanhängande tid, vanligen minst 14 dagar. Även funktionsförmågan ska vara nedsatt (35–36).

Psykiatriska tillstånd avgränsas utifrån diagnostiska kriterier i internationella diagnossystem och tillstånden kan vara bestående eller övergående. I de mätningar som görs av psykiatriska tillstånd i befolkningen inkluderas oftast enbart fastställda och registrerade diagnoser (35). Psykiatriska tillstånd delas in i psykiska sjukdomar och syndrom och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Psykiska sjukdomar och syndrom

Psykiska sjukdomar och syndrom kan debutera när som helst under livet. Exempel på tillstånd som ingår är depressiva syndrom, ångestsyndrom, skadligt bruk och beroende av alkohol eller droger, tvångssyndrom, trauma- och stressrelaterade syndrom, utagerande beteende- och impulskontrollstörningar, personlighetssyndrom, psykoser inklusive schizofrenispektrumsyndrom (35).

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är psykiska funktionsavvikelser som debuterar i barndomen och som ofta kvarstår i vuxen ålder. Exempel på neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är ADHD (förkortning för Attention Deficit Hyperactivity Disorder), autismspektrumsyndrom inklusive autism och Aspergers syndrom, intellektuell funktionsnedsättning, specifika inlärningssvårigheter som dyslexi (läs- och skrivsvårigheter) eller dyskalkyli (svårigheter att räkna och förstå siffror), samt tics och Tourettes syndrom (35).

Övervikt och obesitas

Övervikt hos barn är en riskfaktor för att utveckla sjukdomen obesitas (fetma) och andra följdsjukdomar (39). I den svenska befolkningen är övervikt och obesitas bland de främsta bidragande riskfaktorerna för sjukdomsbördan, det vill säga kombinationen av funktionsnedsättning och dödsfall (40). Obesitas räknas som en komplex kronisk sjukdom som ofta kräver långsiktig behandling och uppföljning (8, 39). Förekomsten av obesitas hos barn i åldern 0–18 år har ökat i hela världen och i Sverige har cirka 5–10 % av alla barn utvecklat sjukdomen. Enligt beräkningar kommer obesitas på några års sikt (år 2030) att bli en av de vanligaste diagnoserna inom svensk barnsjukvård (39). Förutom genetiska faktorer och levnadsvanorna spelar socioekonomiska faktorer en roll i utvecklingen av obesitas som är vanligare bland barn till föräldrar med lägre socioekonomisk position (8, 39, 41).

Andelen skolbarn i åldern 11–15 år som enligt Folkhälsomyndighetens nationella enkätundersökningar har övervikt eller obesitas mer än dubblerades – från 7 till 15 procent – under en 30-årsperiod efter år 1990 (42–43). Enligt samma självrapporterade data tredubblades under denna period fram till åren 2021/2022 andelen med obesitas bland flickorna, medan den femdubblades bland pojkarna (8). Övervikt och obesitas är vanligare bland pojkar än flickor, och ökar generellt med åldern (8, 42).

Diagrammet för god självskattad hälsa nedan redovisar andelar elever i Skåne som har svarat ”bra” eller ”mycket bra” på frågan ”Hur mår du rent allmänt?”. Det är genomgående högre andelar pojkar än flickor som upplever sin hälsa som god och andelarna minskar generellt något med åldern. År 2024 rapporterar 68 % av flickorna i årskurs 6, och cirka 60 % av flickorna i årskurs 9 och år 2 på gymnasiet att de har en god självskattad hälsa. Motsvarande andelar för pojkarna är 85 % i årskurs 6, 82 % i årskurs 9 och 80 % i gymnasiet år 2.

Sett över tid har andelarna med god självskattad hälsa minskat för både flickor och pojkar. Mellan åren 2012 och 2021 minskade andelarna med över 20 procentenheter för flickor i samtliga årskurser, medan motsvarande minskning för pojkar var mellan 7 och 10 procentenheter. År 2024 ligger andelarna god självskattad hälsa i stort sett på samma nivåer som de gjorde år 2021.

För självskattad hälsa gjordes även en jämförelse mellan olika könsidentiteter (cispersoner, binära transpersoner och ickebinära transpersoner. Eftersom gruppen transpersoner är så liten, totalt cirka 2–3 procent i de olika årskurserna, visar diagrammet jämförelsen för alla tre årskurserna sammantaget. För samtliga år 2016–2024 finns de klart högsta andelarna god självskattad hälsa i gruppen cispersoner. År 2024 är andelarna med god självskattad hälsa  73 % hos cispersoner, 46 % hos binära transpersoner och 41 % hos ickebinära transpersoner.

Mellan åren 2016 och 2021 minskade den självskattade hälsan i alla tre könsidentitetsgrupperna, och år 2024 ligger de kvar på likartade nivåer som år 2021. Dock ses en svag tendens till positiv utveckling som är störst i grupperna binära (knappt 3 procentenheter) och ickebinära (knappt 5 procentenheter) transpersoner.

I Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne 2024 ställdes frågan ”Hur trivs du i stort sett med livet just nu?” I diagrammet redovisas de som svarat att de trivs ganska eller mycket bra med livet. År 2024 är det drygt 80 % av flickorna och 90 % av pojkarna som uppger att de gör det. Andelarna är samtliga år genomgående högre bland pojkar än flickor.

Över tid har andelen elever som trivs bra med livet minskat något men år 2024 ligger de i stort sett på likartade nivåer som år 2021. På gymnasiet kan en liten ökning på 3–5 procentenheter skönjas mellan åren 2021 och 2024, med den större ökningen bland flickorna.

Självkänsla brukar ses som en skyddsfaktor när det gäller att hantera olika stressfaktorer i livet (38, 44). I Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne 2024 besvarade eleverna frågan ”Känner du dig nöjd med dig själv?” med tre svarsalternativ: ”Ja, oftast”; ”Ja, ibland”; ”Nej, nästan aldrig”. Diagrammet visar andelen elever som oftast kände sig nöjda med sig själva. Det är genomgående klart större andelar pojkar än flickor som uppger detta. År 2024 var 35–44 % av flickorna och 62–65 % av pojkarna oftast nöjda med sig själva med de högre andelarna i årskurs 6.

Andelarna har över lag minskat successivt hos både flickor och pojkar i alla tre årskurserna från den första undersökningen år 2012, om än i mindre omfattning mellan åren 2021 och 2024. Mellan åren 2016 och 2021 sjönk andelen flickor i årskurs 6 som är nöjda med sig själva drastiskt från 60 till 44 % och år 2024 ligger de kvar på samma låga nivå.

I Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne 2024 ställdes frågan: ”Känner du dig stressad i din vardag?” med tre svarsalternativ: ”Ja, ofta”; ”Ja, ibland”; ”Nej, nästan aldrig”. I diagrammet visas andelar elever som angett att de ofta känner sig stressade i sin vardag. År 2024 är andelen för flickor i årskurs 6 nästan dubbelt så hög jämfört med den för pojkar (21 respektive 12 %), och i de två högre årskurserna är de mer än dubbelt så höga för flickorna jämfört med pojkarna. I årskurs 9 var andelarna 41 % hos flickor och 17 % hos pojkar. Särskilt stor är könsskillnaden på gymnasiet där 50 % av flickorna och 19 % av pojkarna ofta känner sig stressade i vardagen. Andelen som känner stress i vardagen ökar alltså markant med åldern.

Trenderna över tid ser lite olika ut i olika årskurser. I årskurs 6 är den procentuella förändringen mellan åren 2012 och 2024 störst med en tredubbling för flickor och fördubbling för pojkar. I årskurs 9 och på gymnasiet skedde en stor uppgång i andel stressade mellan åren 2012 och 2016. Pandemiåret 2021 sjönk andelen stressade flickor och pojkar på gymnasiet. År 2024 är gymnasieflickornas andel tillbaka på samma nivå som år 2016, medan gymnasiepojkarnas andel ligger kvar på den lägre nivån som sågs år 2021.

Sömn är en mycket viktig faktor för hälsan eftersom den behövs för att kroppen och hjärnan ska få återhämtning. Under sömnen aktiveras kroppens immunsystem och viktiga hormoner bildas, och produktionen av stresshormoner minskar. Med god sömn på natten ökar chansen att klara av stress och påfrestningar under dagen. Det finns också ett samband mellan sömnunderskott och övervikt hos både barn och vuxna. För barn och ungdomar som växer har sömnen stor betydelse eftersom tillväxthormon bildas under sömnen (45–47).

Sömnbehovet är större ju yngre man är, men behovet av sömn varierar stort mellan olika personer. Att känna sig utsövd vid uppvaknandet och fungera bra på dagen är en god indikation på att sömnbehovet är tillfredsställt (48). De flesta barn i åldern 6–12 år behöver omkring 9–12 timmars sömn per natt, medan de mellan 13 och 17 år behöver 8–10 timmars sömn (48–49).

I Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne 2024 svarade eleverna på hur många timmar de sover per natt på vardagar. Svarsalternativen var 6 timmar eller mindre; 7 timmar; 8 timmar; 9 timmar; och 10 timmar eller mer.

I diagrammet nedan redovisas för år 2024 dessa fem svarsalternativ var för sig. Det framgår som förväntat att ju yngre eleverna är desto fler timmar per natt uppger de att de sover. Flickor i de två yngre årskurserna sover generellt färre timmar per natt jämfört med pojkar, medan på gymnasiet är könsskillnaderna i antal sömntimmar per natt mindre.

I nästa diagram visas för åren 2021 och 2024 andelar elever som angett att de sover 9 timmar eller mer per natt på vardagar. I årskurs 6 år 2024 är andelen flickor som sover minst 9 timmar per natt 32 % och andelen bland pojkarna är 42 %. Det är likartade nivåer som de år 2021. I årskurs 9 är andelarna lägre, 9 och 13 % för flickor respektive pojkar, och även här var nivåerna likartade mellan de två undersökningsåren. I gymnasiet år 2 ses de lägsta andelarna, 4 respektive knappt 6 %.

På gymnasiet ses jämfört med pandemiåret 2021 minskningar i andelar som sover minst 9 timmar per natt, för flickorna mer än en halvering.

I Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne 2024 svarade eleverna på frågan hur ofta de under de senaste sex månaderna haft följande fyra somatiska (huvudvärk, ont i magen, ont i ryggen, känt sig yr) och fyra psykiska (känt sig nere, varit irriterad eller på dåligt humör, ängslig/orolig, haft svårt att somna) besvär vilka här benämns som psykosomatiska besvär.

Diagrammet visar andelen elever som åren 2012–2024 uppgett att de haft minst två psykosomatiska besvär mer än en gång i veckan det senaste halvåret. Det var genomgående större andelar flickor än pojkar som uppgav minst två besvär. År 2024 var det av flickorna 55–68 % och av pojkarna 32–34 % som uppgav minst två psykosomatiska besvär, med ökande andelar med stigande ålder.

Trenden över tid är fortsatt uppåtgående och jämfört med undersökningen år 2021 så har andelarna ökat något i alla tre årskurser och särskilt för flickor. Störst var ökningen (7 procentenheter) för flickor på gymnasiet, medan övriga ökningar mellan åren 2021 och 2024 var endast någon eller några procentenheter.

I Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne 2024 fick eleverna svara på om de under de senaste 12 månaderna vänt sig till någon eller några för att få stöd för att de mått dåligt. Diagrammet visar som genomsnitt för alla tre årskurserna uppdelat på kön andelar för de som sökt stöd hos de alternativ som fanns att välja på i enkäten.

Det är generellt vanligare bland flickor än bland pojkar att ha sökt stöd för att man mått dåligt. Vanligast är att ha vänt sig till förälder (60 % av flickorna och 44 % av pojkarna) och jämnårig (63 % respektive 32 %).

Det är ungefär lika vanligt att eleverna vänt sig till skolans Elevhälsa (9 % av flickorna och 4 % av pojkarna) och Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) (8 % och 3 % för flickor respektive pojkar).

Minst skillnader mellan könen ses för alternativen ledare/tränare/fritidsgårdspersonal och chattforum som totalt cirka 4 % vardera har vänt sig till för att få stöd.

I Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne i Skåne 2024 fick eleverna svara på om de hade mått dåligt under en lite längre period (minst två veckor i rad), av exempelvis stress, nedstämdhet, depression, oro, ensamhet, mobbning, ångest eller självmordstankar. Diagrammet visar andelar över tid för de som svarat ja på frågan om de under de senaste 12 månaderna haft någon period som de mått dåligt på detta sätt.

Det är stora skillnader mellan könen i samtliga årskurser där flickor i högre grad uppger att de mått dåligt i minst två veckor under det senaste året. År 2024 är det cirka 55–68 % av flickorna som uppger att de har mått dåligt i minst två veckor, med de högsta andelarna i årskurs 9 och gymnasiet år 2. Motsvarande andelar för pojkar är 33–38 %.

Jämfört med år 2021 har andelen elever som mått dåligt i minst två veckor minskat något i samtliga årskurser med förändringar på cirka 2–5 procentenheter. Det ska dock noteras att andelarna år 2024 generellt sett (utom för pojkar i gymnasiet år 2) fortfarande är högre jämfört med vad de var år 2016 och särskilt i årskurs 6.

Självskadebeteende innebär att medvetet göra sig själv illa fysiskt och är vanligt hos ungdomar. Att skada sig själv brukar vara ett sätt att hantera eller undvika svåra och obehagliga känslor eller ett sätt att slippa tänka på svåra minnen eller upplevelser. Det är också vanligt att den som skadar sig själv har mycket självkritiska tankar (50–52). Självskadebeteende medför en ökad risk för självmord senare i livet (53–54) men i de flesta fallen upphör självskadebeteendet av sig självt under tonåren (54). 

Från nationella patientregister kan man studera vård för självskador inklusive sådana som skett genom förgiftning och innefattande både självskador med suicidavsikt (självmords­försök) och utan suicidavsikt (självskadebeteende). De går under den sammanfattande benämningen ”avsiktligt självdestruktiv handling” (55). Socialstyrelsen (56–57) studerade sådana självskador under pandemiåren 2020 och 2021 i jämförelse med de tre föregående åren. Medan en liten minskning observerades år 2020 fann de för unga flickor påfallande ökningar år 2021. Bland 12-åriga (motsvarande åldern i årskurs 6) flickor var den procentuella ökningen särskilt kraftig med 80 %. Procentuella ökningar bland flickor i åldern 13–16 år var 40–50 % och bland 17-åriga (motsvarande gymnasiet år 2) flickor knappt 15 % (57).

I Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne 2024 besvarade eleverna en fråga om man under de senaste 12 månaderna försökt att skära, rispa eller på annat sätt skada sig själv. Svarsalternativen var ”Nej”, ”Ja, en gång”, ”Ja, 2–5 gånger” och ”Ja, mer än 5 gånger”. Diagrammet nedan visar andelar för år 2024 för de olika svarsalternativen. Andelarna för de som svarat ja på något av alternativen är över lag är likartade.

Nästa diagram visar andelar åren 2021 och 2024 för de som skadat sig själva minst en gång under det senaste året (det vill säga de som svarat något av ja-alternativen på ovanstående fråga).

Andelarna är klart större för flickor än för pojkar i samtliga årskurser. Högre andelar ses för elever av båda könen i de två yngre årskurserna jämfört med de i gymnasiet. År 2024 är det 27 % av flickorna och 13 % av pojkarna i årskurs 6 som försökt skada sig själva minst en gång. I årskurs 9 är motsvarande andelar 29 % för flickorna och 10 % för pojkarna, och på gymnasiet 18 % respektive 5 %.

Andelarna är likartade mellan åren 2021 och 2024 för både pojkar och flickor i samtliga årskurser, dock ses en liten ökning i årskurs 9 på totalt cirka 3 procentenheter.

I nästa diagram visas andelar som uppgett att de skadat sig själva minst en gång under det senaste året för den grupp elever som svarat ja på frågan om de mått dåligt i minst två veckor (se ovan) under motsvarande tidsperiod. För år 2016 finns statistiken för självskadebeteende enbart för denna grupp och därför är det året med i tidsserien i nedanstående diagram. 

I gruppen som angett att de mått dåligt i minst två veckor är andelarna som skadat sig själva oväntat över lag något lägre än eller lika stora som andelarna för samtliga svarande elever som redovisades i föregående diagram. Detta ses för både år 2021 och år 2024.

Mellan åren 2021 och 2024 är förändringarna över lag små, medan mellan åren 2016 och 2021 sågs en stor ökning av andelarna för både pojkar och flickor i samtliga årskurser. Störst procentuell förändring mellan undersökningsåren rapporterades i årskurs 6 där en fördubbling (procentuell ökning med 100 %) sågs för både flickor och pojkar. I årskurs 9 var den procentuella ökningen över 30 % för båda könen, medan den på gymnasiet var 20 % för flickor och över 50 % för pojkar. 

 

Dyslexi räknas till kategorin neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (35) och innebär svårigheter att lära sig att läsa och stava. Det är ofta ärftligt och kan upptäckas i tidig ålder. Kartläggning och utredning av dyslexi kan göras av speciallärare, specialpedagog, dyslexipedagog, logoped eller psykolog som har kunskap om dyslexi, och syftet är att komma fram till vilka åtgärdsprogram och anpassningar som behövs. Med rätt stöd och hjälp klarar man ofta skolan bra (58).

I Folkhälsoenkät barn och unga 2024 uppgav 7–11 % av eleverna att de har dyslexi. Andelarna är över lag likartade mellan könen. Jämfört med undersökningen år 2021 har andelarna som år 2024 uppger att de har dyslexi generellt minskat med 2–3 procentenheter. Det finns inte tillgång till nationella diagnosregister som skulle kunna bekräfta om denna nedgång speglar en reell generell trend, eller uppgifter på vad en eventuell nedgång skulle kunna bero på.

 

ADHD (förkortning av engelskans Attention Deficit Hyperactivity Disorder) eller uppmärksamhets- och överaktivitetsstörning är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som påverkar förmågan att koncentrera sig och att styra och kontrollera sitt beteende. Den kan också påverka hur aktiv eller intensiv man är som person. Svårigheterna uppstår ofta i vissa situationer eller miljöer, till exempel om det är en stökig omgivning eller om en uppgift inte känns stimulerande (59–60).

Om det främst föreligger uppmärksamhetsproblem och mindre av överaktivitet kallas det för ADD (Attention Deficit Disorder) eller uppmärksamhetsstörning. ADD är en undergrupp av ADHD som är vanligare hos flickor än hos pojkar (20). Barn och vuxna med funktionsnedsättande ADHD har nästan alltid annan samtidig problematik, och det är inte ovanligt att personer med ADHD har flera funktionsnedsättningar och psykiatriska diagnoser. Bland barn och unga med ADHD är exempelvis dyslexi, ångesttillstånd och depression vanligt (58). Vidare är övervikt/obesitas och ätstörning också överrepresenterat hos de med ADHD. ADHD är även vanligt förekommande hos de med autism och Tourettes syndrom, och överrepresenterat vid epilepsi, cerebral pares och utvecklingsstörning (17, 60–61).

I Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne 2024 kunde eleverna svara på om de har "ADHD eller ADD". I diagrammet nedan framgår att det är fler pojkar än flickor som uppger att de har det. År 2024 uppger 11–12 % av flickorna och 13–15 % av pojkarna att de har ADHD eller ADD. Under åren 2012–2024 ses en successivt ökande trend för både flickor och pojkar med ökningar i storleksordningen 4–9 procentenheter för flickorna och 8–11 procentenheter för pojkarna för hela perioden. Jämfört med föregående undersökning år 2021 ses år 2024 en ökning med 3–5 procentenheter i samtliga årskurser. 

Autism är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som påverkar ens sätt att tänka, vara och kommunicera med andra människor. Det har att göra med hur hjärnan fungerar och hanterar information. Hur mycket livet påverkas av det kan variera mycket mellan olika personer. Det är vanligare att pojkar får en autismdiagnos jämfört med flickor. Det är ett generellt mönster att denna diagnos har ökat hos båda könen de senaste decennierna, vilket tros framför allt beror på förändrade diagnoskriterier. Många som får autismdiagnoser idag skulle tidigare ha fått andra diagnoser eller klarat sig utan diagnos och stöd. Det är vanligt att ha andra funktionsnedsättningar samtidigt med autism, till exempel ADHD (62–67).

I Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne 2024 fick eleverna svara på om de har ett autismspektrumtillstånd inklusive Aspergers syndrom. Liksom tidigare undersökningsår (2016 och 2021) är det fler pojkar än flickor som uppger att de har detta, med störst skillnader mellan könen i de två yngre årskurserna. År 2024 är det mellan knappt 5 % och knappt 7 % av pojkarna som uppger att de har autism med den högsta andelen i årskurs 9. Av flickorna är motsvarande andelar år 2024 mellan 2 % och knappt 5 %.

Över tid finns i samtliga årskurser och hos båda könen en ökande trend av elever som uppger att de har autism. Den största ökningen år 2024 jämfört med föregående undersökning ses i årskurs 9 med en ökning på cirka 2,5 procentenheter hos både flickor och pojkar.

De som svarat ja på frågan om de har någon av ovanstående funktionsnedsättningar dyslexi, ADHD/ADD eller autism fick också svara på om de upplever att funktionsnedsättningen påverkar deltagandet i skolan. I följande diagram framgår att flickor generellt upplever detta i högre grad än pojkar, och att denna könsskillnad ökar med stigande årskurs.

Skillnader mellan könen avseende upplevd påverkan på skoldeltagandet av dyslexi finns framför allt i gymnasiet med 82 % av flickorna och 62 % av pojkarna som uppger detta. Jämfört med undersökningen år 2021 kan man se att andelarna som tycker att dyslexi påverkar deltagandet i skolan år 2024 ökat hos både pojkar och flickor i samtliga årskurser. Störst var ökningen för flickorna, för vilka den var 15 procentenheter i de två lägre årskurserna och 20 procentenheter på gymnasiet. För pojkarna var ökningen mellan 8 och 10 procentenheter. 

Eftersom det år 2024 är totalt knappt 3 procentenheter färre som uppger att de har dyslexi jämfört med föregående undersökning år 2021 så skulle dessa ökningar åtminstone delvis kunna bero på att de som nu fått diagnosen dyslexi är de med mer uttalade läs- och skrivsvårigheter.

Av de som år 2024 uppgett att de har ADHD eller ADD är det 61–82 % som upplever att funktionsnedsättningen påverkar deltagandet i skolan. Det är likartade andelar som det var tidigare undersökningsår. Störst skillnad mellan pojkar och flickor avseende upplevd påverkan av funktionsnedsättningen i skolan ses liksom för dyslexi på gymnasiet (82 % för flickorna och 61 % för pojkarna).

Av de som år 2024 uppgett att de har autism är det 59–81 % som upplever att funktionsnedsättningen påverkar skoldeltagandet. Den högsta andelen finns bland flickor i årskurs 9. För pojkarna är andelarna mer likartade mellan årskurserna. Sett över tid är det framför allt eleverna på gymnasiet som uppvisar en trend med ökande andelar som upplever att funktionsnedsättningen påverkar skoldeltagandet.

Baserat på självrapporterade uppgifter på längd och vikt i Folkhälsoenkät barn och unga 2024 har så kallade iso-BMI-värden beräknats i enlighet med internationella tillväxtkurvor som tagits fram av International Obesity Task Force (IOTF) (68). Gränsvärden vid 18 års ålder för övervikt (BMI ≥25 och <30) och obesitas (BMI ≥30) har härigenom översatts till motsvarande gränsvärden för barn, vilka är olika för pojkar och flickor (68–69).

I diagrammet nedan kan utläsas att övervikt eller obesitas (motsvarande iso-BMI ≥25) år 2024 är vanligare hos pojkar (18–21 %) än hos flickor (12–16 %). Andelarna är generellt högre i högre årskurser jämfört med lägre.

Sett över tid åren 2012–2024 ses för pojkar i de två högre årskurserna en sjunkande trend av övervikt/obesitas. Under samma period i de två högre årskurserna ses för flickor att den stigande trenden mellan åren 2012 och 2021 bröts år 2024 och att andelarna ligger cirka 3 procentenheter lägre jämfört med år 2021. I årskurs 6 ses under perioden inte någon tydlig trend men andelarna är ett par procentenheter lägre år 2024 jämfört med år 2016.

År 2024 är andelarna med obesitas bland flickor 1,8–3,5 % med ökande andelar med stigande årskurs. Bland pojkar är andelarna 3,2–4,8 % med högre andelar i de två högre årskurserna.

Sett över tid under perioden 2012–2024 ses inga tydliga trender. Jämfört med den senaste undersökningen år 2021 ses den största förändringen för flickor i årskurs 6 med en minskning från 3 % till 1,8 %.

1. World Health Organization, WHO (1948). Constitution of the World Health Organization. New York: WHO. 
2. Socialstyrelsens termbank. Socialstyrelsens termbank/hälsa Hämtad 2024-09-26
3. Folkhälsomyndigheten (2022). Syfte och bakgrund till frågorna i nationella folkhälsoenkäten. Solna: Folkhälsomyndigheten. Syfte och bakgrund till frågorna i nationella folkhälsoenkäten (Hälsa på lika villkor 2022) — Folkhälsomyndigheten (folkhalsomyndigheten.se) Hämtad 2024-09-26
4. Latham, K., & Peek, C. W. (2013). Self-rated health and morbidity onset among late midlife U.S. adults. The journals of gerontology. Series B, Psychological sciences and social sciences, 68(1), 107–116. https://doi.org/10.1093/geronb/gbs104
5. Schnittker, J., & Bacak, V. (2014). The increasing predictive validity of self-rated health. PloS one, 9(1), e84933. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0084933
6. Idler, E. L., & Benyamini, Y. (1997). Self-rated health and mortality: a review of twenty-seven community studies. Journal of health and social behavior, 38(1), 21–37. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/9097506/
7. Breidablik, H. J., Meland, E., & Lydersen, S. (2009). Self-rated health during adolescence: stability and predictors of change (Young-HUNT study, Norway). European journal of public health, 19(1), 73–78. https://doi.org/10.1093/eurpub/ckn111
8. Folkhälsomyndigheten (2023). Skolbarns hälsovanor i Sverige 2021/22. Nationella resultat. Artikelnummer 22228. Skolbarns hälsovanor i Sverige 2021-22 Nationella resultat (folkhalsomyndigheten.se) Hämtad 2024-10-03
9. Rathmann, K., Herke, M., Heilmann, K., Kinnunen, J. M., Rimpelä, A., Hurrelmann, K., & Richter, M. (2018). Perceived school climate, academic well-being and school-aged children's self-rated health: a mediator analysis. European journal of public health, 28(6), 1012–1018. https://doi.org/10.1093/eurpub/cky089
10. Saab, H., & Klinger, D. (2010). School differences in adolescent health and wellbeing: findings from the Canadian Health Behaviour in School-aged Children Study. Social science & medicine (1982), 70(6), 850–858. https://doi.org/10.1016/j.socscimed.2009.11.012
11. Reche, E., König, H. H., & Hajek, A. (2019). Income, Self-Rated Health, and Morbidity. A Systematic Review of Longitudinal Studies. International journal of environmental research and public health, 16(16), 2884. https://doi.org/10.3390/ijerph16162884
12. Kristenson, M (2017). Betydelsen av psykosociala faktorer för en jämlik hälsa: underlagsrapport nr 7 till Kommissionen för jämlik hälsa S 2015:02. Stockholm: Kommissionen för jämlik hälsa. http://kommissionjamlikhalsa.se/publikationer/betydelsen-av-psykosociala-faktorer-for-en-jamlik-halsa/ Hämtad 2024-09-26
13. Forte: Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (2018). Hälsa och livsvillkor bland unga hbtq-personer. Hälsa och livsvillkor bland unga hbtq-personer (forte.se) Hämtad 2024-09-26
14. Folkhälsomyndigheten (2015). Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner: en rapport om hälsoläget bland transpersoner i Sverige. Artikelnummer: 15038. Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner - en rapport om hälsoläget bland transpersoner i Sverige (folkhalsomyndigheten.se) Hämtad 2024-09-26
15. Region Skåne (2022). Ungas hälsa utifrån könsidentitet 2022. En statistikbilaga till Folkhälsorapport barn och unga i Skåne 2021.
    Statistikbilaga könsidentitet (skane.se) Hämtad 2024-09-26
16. Folkhälsomyndigheten (2018). Varför har den psykiska ohälsan ökat bland barn och unga i Sverige? Utvecklingen under perioden 1985–2014. Artikelnummer 18023-1. https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/628f1bfc932b474f9503cc6f8e29fd45/varfor-psykiska-ohalsan-okat-barn-unga-18023-2-webb-rapport.pdf Hämtad 2024-08-15
17. Socialstyrelsen (2019). Psykiatrisk vård och behandling till barn och unga. Öppna jämförelser 2019. Stockholm: Socialstyrelsen. Artikelnummer: 2019-12-6475. Psykiatrisk vård och behandling till barn och unga (socialstyrelsen.se)  Hämtad 2024-09-26
18. Socialstyrelsen (2020). Inrapporterade depressioner och
    ångestsyndrom bland barn och unga vuxna – utvecklingen till och med 2018. Inrapporterade depressioner och ångestsyndrom bland barn och unga vuxna – utvecklingen till och med 2018 (socialstyrelsen.se) Hämtad 2024-09-26
19. Socialstyrelsen (2024). Förekomst av psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna. Aspekter av socioekonomiska utmaningar och förutsättningar. Artikelnummer 2024-5-9083. Förekomst av psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna (socialstyrelsen.se) Hämtad 2024-10-02
20. Socialstyrelsen (2023). Diagnostik och läkemedelsbehandling vid adhd. Förekomst, trend och könsskillnader. Artikelnummer 2023-11-8862. Diagnostik och läkemedelsbehandling vid adhd (socialstyrelsen.se) Hämtad 2024-10-02
21. Börja med barnen! En sammanhållen god och nära vård för barn och unga (2021). Delbetänkande av Utredningen om en sammanhållen god och nära vård för barn och unga (SOU 2021:34). Stockholm: Socialdepartementet. Börja med barnen! Sammanhållen god och nära vård för barn och unga - Regeringen.se Hämtad 2024-10-02
22. Folkhälsomyndigheten (2024). Folkhälsan i Sverige 2024:
    ökar eller minskar ojämlikheten? Analys av ett urval av hälsotillstånd och förutsättningar för hälsa. Artikelnummer 24064. Folkhälsan i Sverige 2024: ökar eller minskar ojämlikheten? Analys av ett urval av hälsotillstånd och förutsättningar för hälsa (folkhalsomyndigheten.se) Hämtad 2024-10-02
23. Nästa steg på vägen mot en mer jämlik hälsa. Förslag för ett långsiktigt arbete för en god och jämlik hälsa (2017). Slutbetänkande av Kommissionen för jämlik hälsa (SOU 2017:47). Stockholm: Socialdepartementet. Nästa steg mot en mer jämlik hälsa Förslag för en god och jämlik hälsa SOU 2017:47 Slutbetänkande av Kommissionen för jämlik hälsa (regeringen.se) Hämtad 2024-10-02
24. Dahlgren, G., & Whitehead, M. (1991). Policies and Strategies to Promote Social Equtiy in Health. Stockholm, Sweden: Institute for Futures Studies.
25. Karolinska institutet (2011). Att främja barns och ungas psykiska hälsa. Vägledning inför val och implementering av metoder. Karolinska institutets folkhälsoakademi 2011:22. Stockholm: Karolinska institutet på uppdrag av Stockholms läns landsting. ISBN 978-91-86313-84-5. https://www.uppdragpsykiskhalsa.se/wp-content/uploads/2017/07/Att-fra%CC%88mja-barns-och-ungas-psykiska-ha%CC%88lsa-.pdf Hämtad 2024-10-02
26. Marmot, M. (2006). Statussyndromet. Hur vår sociala position påverkar hälsan och livslängden. Stockholm: Natur och Kultur.
27. Socialstyrelsens termbank. Socialstyrelsens termbank/funktionsnedsättning Hämtad 2024-10-02
28. Almgren, P., Gelander, L., Kjerfve, M., Sparud, A., Wemminger, M., & Mellgren, K. (2020). Många barn har långvariga och stora behov av hälso- och sjukvård. Läkartidningen, 117, 20045. Läkartidningen, 117, 20045. 20045.pdf (lakartidningen.se) Hämtad 2024-10-02
29. Regeringen (2019). En sammanhållen god och nära vård för barn och unga. Dir. 2019:93. En sammanhållen god och nära vård för barn och unga - Regeringen.se Hämtad 2024-10-02
30. Börja med barnen! Följa upp hälsa och dela information för en god och nära vård (2021). Slutbetänkande av Utredningen om en sammanhållen god och nära vård för barn och unga (SOU 2021:78). Stockholm: Socialdepartementet. Börja med barnen! Följa upp hälsa och dela information för en god och nära vård - Regeringen.se Hämtad 2024-10-02
31. Regeringen (2023). Uppdrag att ta fram ett nationellt hälsoprogram för barn och unga. Diarienummer S2023/02379. Uppdrag att ta fram ett nationellt hälsoprogram för barn och unga - Regeringen.se Hämtad 2024-10-02
32. Socialstyrelsen (2023). Nationellt hälsoprogram för barn och unga ska ge bättre och mer jämlik hälsa. Nationellt hälsoprogram för barn och unga ska ge bättre och mer jämlik hälsa - Socialstyrelsen Hämtad 2024-10-02
33. Regeringen (2024). En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter. En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter - Regeringen.se Hämtad 2024-10-02
34. Socialstyrelsen (2024). Ny socialtjänstlag 2025 – förberedelser och förändringar. Ny socialtjänstlag 2025 – förberedelser och förändringar Hämtad 2024-10-02
35. Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, SKR, & SBU (2024). Begrepp inom området psykisk hälsa. Version 1.1. Begrepp inom området psykisk hälsa (skr.se) Hämtad 2024-10-03
36. Dalman, C., Bremberg, S., Åhlén, J., Ohlis, A., Agardh, E., Wicks, S., & Lundin, A. (2021). Psykiskt välbefinnande, psykiska besvär och psykiatriska tillstånd hos barn och unga – begrepp, mätmetoder och förekomst. En kunskapsöversikt. Stockholm: Forte. ISBN: 978-91-88561-40-4. Psykiskt välbefinnande, psykiska besvär och psykiatriska tillstånd hos barn och unga – begrepp, mätmetoder och förekomst (forte.se) Hämtad 2024-10-03
37. Får vi det bättre? Om mått på livskvalitet (2015). Betänkande av Utredningen om mått på livskvalitet (SOU 2015:56). Stockholm: Finansdepartementet. Får vi det bättre? Om mått på livskvalitet, SOU 2015:56 (regeringen.se) Hämtad 2024-10-03
38. Folkhälsomyndigheten (2019). Skolbarns hälsovanor i Sverige 2017/18. Grundrapport. Artikelnummer 18065. Skolbarns hälsovanor i Sverige 2017_18 (folkhalsomyndigheten.se) Hämtad 2024-10-03
39. Nationellt programområde för barns och ungdomars hälsa (2023). Nationellt vårdprogram för behandling av obesitas hos barn och ungdomar. Nationellt system för kunskapsstyrning. Sveriges regioner i samverkan. Nationellt vårdprogram för behandling av obesitas hos barn och ungdomar (1177.se) Hämtad 2024-10-07
40. Institute of Health Metrics and Evaluation (IHME). Sverige. Sweden | Institute for Health Metrics and Evaluation (healthdata.org) Hämtad 2024-10-07
41. Sares-Jäske, L., Grönqvist, A., Mäki, P., Tolonen, H., & Laatikainen, T. (2022). Family socioeconomic status and childhood adiposity in Europe - A scoping review. Preventive medicine, 160, 107095. https://doi.org/10.1016/j.ypmed.2022.107095
42. Folkhälsomyndigheten (2020). Övervikt och fetma bland skolbarn 11–15 år fortsätter öka. Artikelnummer: 20020. Överrvikt och femta bland skolbarrn 11-15 år fortsätter öka (folkhalsomyndigheten.se) Hämtad 2024-10-07
43. Folkhälsomyndigheten (2024). Statistik om övervikt och fetma hos barn 11–15 år. Statistik om övervikt och fetma hos barn 11–15 år — Folkhälsomyndigheten (folkhalsomyndigheten.se) Hämtad 2024-10-07
44. Ryff C. D. (2014). Psychological well-being revisited: advances in the science and practice of eudaimonia. Psychotherapy and psychosomatics, 83(1), 10–28. https://doi.org/10.1159/000353263
45. Larsson, J. O., & Smedje, H. (2013). Ungas sömn ofta en fråga om livsstil - men inte alltid. Läkartidningen, 110(36), 1542–1545. CESL.pdf (lakartidningen.se) Hämtad 2024-10-09
46. Åkerstedt, T. (2010). Livsstilen påverkar sömnen--på gott och ont Läkartidningen, 107(36), 2072–2076. LKT1036s2072_2076.pdf (lakartidningen.se) Hämtad 2024-10-09
47. Åkerstedt T. (2004). Sömn som återhämtning efter stress. Läkartidningen, 101(17), 1501–1505. https://lakartidningen.se/wp-content/uploads/OldPdfFiles/2004/28470.pdf Hämtad 2024-10-09
48. Norell, A. & Garmy, P. (2023). Sömn hos barn och ungdomar. I Garmy, P., Gellerstedt, L., Hellström, A., Norell, A., & Sandlund, C. (red.). Sömn vid hälsa och ohälsa. (Upplaga 1). Lund: Studentlitteratur. ISBN: 9789144143583.
49. Hirshkowitz, M., Whiton, K., Albert, S. M., Alessi, C., Bruni, O., DonCarlos, L., Hazen, N., Herman, J., Katz, E. S., Kheirandish-Gozal, L., Neubauer, D. N., O'Donnell, A. E., Ohayon, M., Peever, J., Rawding, R., Sachdeva, R. C., Setters, B., Vitiello, M. V., Ware, J. C., & Adams Hillard, P. J. (2015). National Sleep Foundation's sleep time duration recommendations: methodology and results summary. Sleep health, 1(1), 40–43. https://doi.org/10.1016/j.sleh.2014.12.010
50. 1177 Vårdguiden. Att skada sig själv. https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/att-skada-sig-sjalv/att-skada-sig-sjalv/ Hämtad 2024-10-09
51. Westling, S., & Ramklint, M. (2016). Självskadebeteende vanligt även utan personlighetssyndrom - Felaktig koppling trolig orsak till överdiagnostik av borderline-personlighetssyndrom. Läkartidningen, 113, DZTL. DZTL.pdf (lakartidningen.se) Hämtad 2024-10-09
52. Hellner Gumpert, C., & Ljótson, B (2014). Självskadebeteende är vanligt och stigmatiserande. Nationella självskadeprojektet arbetar för bättre bemötande och vård. Läkartidningen. 2014;111:CP3L CH9E.pdf (lakartidningen.se) Hämtad 2024-10-09
53. Cooper, J., Kapur, N., Webb, R., Lawlor, M., Guthrie, E., Mackway-Jones, K., & Appleby, L. (2005). Suicide after deliberate self-harm: a 4-year cohort study. The American journal of psychiatry, 162(2), 297–303. https://doi.org/10.1176/appi.ajp.162.2.297
54. Moran, P., Coffey, C., Romaniuk, H., Olsson, C., Borschmann, R., Carlin, J. B., & Patton, G. C. (2012). The natural history of self-harm from adolescence to young adulthood: a population-based cohort study. Lancet (London, England), 379(9812), 236–243. https://doi.org/10.1016/S0140-6736(11)61141-0
55. Socialstyrelsen. Statistikdatabas för yttre orsaker till skador och förgiftningar. Statistikdatabaser - Yttre orsaker till skador och förgiftningar - Val (socialstyrelsen.se) Hämtad 2024-10-15
56. Socialstyrelsen (2022). Kraftig ökning av självskador bland unga flickor.  Kraftig ökning av självskador bland unga flickor - Socialstyrelsen Hämtad 2024-10-09
57. Socialstyrelsen (2022). Ökning av nya fall av avsiktlig självdestruktiv handling bland flickor under pandemiåret 2021. Artikelnummer 2022-10-8154. Ökning av nya fall av avsiktlig självdestruktiv handling bland flickor under pandemiåret 2021 (socialstyrelsen.se) Hämtad 2024-10-09
58. 1177 Vårdguiden. Dyslexi. Dyslexi - 1177  Hämtad 2024-10-09
59. 1177 Vårdguiden. Adhd. Adhd - 1177 Vårdguiden Hämtad 2024-10-09
60. Fernell, E., Nylander, L., Kadesjö, B., & Gillberg, C. (2014). ADHD bör uppmärksammas mer - tidiga insatser spar lidande. Läkartidningen, 111(39), 1652–1655. CUMM.pdf (lakartidningen.se) Hämtad 2024-10-09
61. Björk, A., Dahlgren, J., Gronowitz, E., Henriksson Wessely, F., Janson, A., Engström, M., Sjögren, L., Olbers, T., & Järvholm, K. (2021). High prevalence of neurodevelopmental problems in adolescents eligible for bariatric surgery for severe obesity. Acta paediatrica (Oslo, Norway: 1992), 110(5), 1534–1540. https://doi.org/10.1111/apa.15702
62. 1177 Vårdguiden. Autism. Autism - 1177 Hämtad 2024-10-09
63. Hjärnfonden. Vad är autism? Autismspektrumtillstånd | Hjärnfonden (hjarnfonden.se) Hämtad 2024-10-09
64. Socialstyrelsen (2024). Nationella riktlinjer 2024: Adhd och autism. Prioriteringsstöd till dig som beslutar om resurser i hälso- och sjukvården eller socialtjänsten. Nationella riktlinjer 2024: Adhd och autism (socialstyrelsen.se) Hämtad 2024-10-09
65. Lundström, S., & Gillberg, C. (2015). Autism: symtom kontra registrerad diagnos. Läkartidningen 112:D19W Autism: symtom kontra registrerad diagnos (lakartidningen.se) Hämtad 2024-10-09
66. Lundström, S., Reichenberg, A., Anckarsäter, H., Lichtenstein, P., & Gillberg, C. (2015). Autism phenotype versus registered diagnosis in Swedish children: prevalence trends over 10 years in general population samples. BMJ (Clinical research ed.), 350, h1961. https://doi.org/10.1136/bmj.h1961
67. Lundström, S., Reichenberg, A., Melke, J., Råstam, M., Kerekes, N., Lichtenstein, P., Gillberg, C., & Anckarsäter, H. (2015). Autism spectrum disorders and coexisting disorders in a nationwide Swedish twin study. Journal of child psychology and psychiatry, and allied disciplines, 56(6), 702–710. https://doi.org/10.1111/jcpp.12329
68. Cole, T. J., Bellizzi, M. C., Flegal, K. M., & Dietz, W. H. (2000). Establishing a standard definition for child overweight and obesity worldwide: international survey. BMJ (Clinical research ed.), 320(7244), 1240–1243. https://doi.org/10.1136/bmj.320.7244.1240
69. Folkhälsomyndigheten (2024). Att mäta övervikt och fetma bland barn. Artikelnummer 24021. Att mäta övervikt och fetma bland barn (folkhalsomyndigheten.se) Hämtad 2024-10-07