Trygghet

Andelen respondenter (16+ år) som svarade jakande (ja, ibland eller ja, ofta) på frågan: ”Händer det att du avstår från att gå ut ensam av rädsla att bli överfallen, rånad eller på annat sätt ofredad” uppgick till 31 procent. Motsvarande rikssnitt ligger strax under på 27 procent. Andelarna är betydligt högre för kvinnor än män (44 jämfört med 18 procent). Jämfört med föregående mätning år 2019 är andelen för kvinnor dock 7 procentenheter lägre år 2022 (avser 18–80 år), medan männen ligger på samma nivå som tidigare.

Vid en jämförelse mellan olika åldersgrupper skiljer sig mönstren mellan kvinnor och män. För kvinnorna återfinns de högsta andelarna i den yngsta åldersgruppen (16–29 år) som ligger högre än alla övriga åldersgrupper och där över hälften av kvinnorna (56 procent) uppgett att de avstått från att gå ut ensamma. Dessa följs av de två äldsta åldersgrupperna (65–84 år och 85+ år) på 47–48 procent, medan kvinnor 30–44 och 45–64 år ligger ytterligare lägre på 39 procent. För männen är andelarna i stället högst den äldsta gruppen (85+ år) på 28 procent, följt av den näst äldsta gruppen (65–84 år) på 22 procent, medan övriga åldersgrupper (till och med 64 år) uppgår till mellan 15–18 procent.

Vid jämförelser mellan socioekonomiska grupper ses för både kvinnor och män en lägre andel som avstått från att gå ut ensam i gruppen med eftergymnasial utbildning (38 procent för kvinnor och 13 procent för män), jämfört med grupperna med förgymnasial- och gymnasial utbildning (45–46 procent för kvinnor respektive 21–25 procent för män). För kvinnor visar resultaten även på högre andelar i grupperna födda i Sverige och övriga Europa (exklusiva Norden) jämfört med grupperna födda i Norden (exklusive Sverige) och utanför Europa.

Avseende att ha avstått från att gå ut ensam på grund av rädsla för att bli överfallen, rånad eller på annat sätt ofredad skiljer sig 18 procentenheter mellan den kommunen med högst (38 procent) respektive lägst (20 procent) andelar.

Nedan visas resultat för respondenter som svarat jakande (ja, någon gång eller ja, flera gånger) på att man under de senaste tre månaderna blivit behandlad eller bemött på ett sätt så att man känt sig kränkt, vilket närmare 1 av 5 (19 procent) (16+ år) uppgav att de gjorde. Vid en jämförelse mellan kvinnor och män, är andelarna högre bland kvinnor (22 jämfört med 15 procent). Över tid ses stegvis lägre andelar för varje mätning mellan åren 2008–2019, vilket gäller både kvinnor och män. Denna sjunkande utveckling tycks dock ha avstannat år 2022 då männen ligger kvar på samma nivå som år 2019 och kvinnorna i stället ökat någon procentenhet.

För både kvinnor och män tycks det vanligare att yngre än äldre upplevt kränkande behandling eller bemötande. För kvinnorna är andelen högst i den yngsta gruppen (16–29 år) på 36 procent, vilket exempelvis kan jämföras med de två äldsta grupperna (65–84 år och 85+ år) på 9–11 procent. För männen ligger de två yngsta åldersgrupperna (16–29 år och 30–44 år) på 20 procent, vilket kan jämföras med de två äldsta grupperna (65–84 år och 85+ år) på 6–8 procent. Skillnad tycks även förekomma för kvinnorna mellan socioekonomiska grupper, med en variation mellan 13 och 23 procent, med högre andelar ju längre utbildning. Och för männen ses en skillnad mellan födelseregioner, med högre andelar i gruppen utomeuropeiskt födda (20 procent) jämfört med de flesta andra födelseregioner (14–15 procent).

Den skånska kommun med högst andel som rapporterat kränkande behandling eller bemötande de senaste tre månaderna uppgår till 24 procent, det vill säga närmare 1 av 4, medan den kommunen med lägst andelar uppgår till 14 procent.

Respondenter som uppgett att de upplevt kränkande behandling eller bemötande ombads svara på om det hade samband med: etnisk tillhörighet, kön, sexuell identitet, ålder, funktionsnedsättning, religion, hudfärg, utseende, könsidentitet och/eller könsuttryck, annat eller vet inte. Utöver alternativen ”annat” (47 procent) och ”vet inte” (15 procent), var alternativen med högst andelar ”kön” (16 procent), ”utseende” (15 procent), etnisk tillhörighet (13 procent) och ålder (12 procent) (presenteras inte i diagrammet nedan).

Nedan redovisas andel som svarat jakande på minst någon av frågorna: ”Har du under de senaste 12 månaderna blivit utsatt för hot eller hotelser om våld så att du blivit rädd” och ”Har du under se senaste 12 månaderna blivit utsatt för fysiskt våld?”, vilket 6 procent (16+ år) gjorde. Motsvarande rikssnitt ligger på 5 procent. Andelarna ligger i nivå med mätningen år 2019, men någon procentenhet lägre jämfört med för ungefär 15–20 år sedan.

Att ha blivit utsatt för fysiskt våld eller hot om våld tycks vanligast i den yngsta gruppen,16–29 år som uppgick till 9 procent för både kvinnor och män. För kvinnorna var denna andel högre än samtliga övriga åldersgrupper. Sett till födelseregion var det en högre andel män i gruppen födda i utomeuropeiskt land jämför gruppen födda i Sverige som uppgav att de utsatts för fysiskt våld eller hot om våld de senaste 12 månaderna (9 jämfört med 5 procent).

Andelen som uppgett att de utsatts för fysiskt våld eller hot om våld uppgick till mellan 3 och 9 procent baserat på Skånes kommuner.

De som svarade jakande på frågan om de hade blivit utsatta för fysiskt våld ombads svara på en följdfråga om var våldet skedde. Vanligaste platserna som uppgavs var: ”på arbetsplatsen, i arbetet eller i skolan” (23 procent), ”på allmän plats eller på nöjesställen” (22 procent) och ”i hemmet” (17 procent) (presenteras inte i diagrammet nedan). 

Resultaten för ekonomisk kris, vilket i detta fall innebär att man vid ett eller flera tillfällen har haft svårigheter att klara sina löpande utgifter för mat, hyra, räkningar m.m. under de senaste 12 månaderna, uppgick till 14 procent (16+ år). Motsvarande rikssnitt ligger på 11 procent. Jämfört med föregående mätning år 2019 har andelen ökat ett par procentenheter för både kvinnor och män (avser 18–80 år).

Sett till åldersgrupper ses högst andelar i de två yngsta åldersgrupperna och därefter sjunker andelarna för varje åldersgrupp. För kvinnorna exempelvis var det 18 respektive 20 procent som uppgav att de upplevt ekonomisk kris i åldrarna 16–29 år och 30–44 år, vilket följs av grupperna 45–64 år (15 procent), 65–84 år (7 procent) och 85 + år (2 procent). För både kvinnor och män ses en skillnad mellan socioekonomiska grupper med högre andelar i grupperna med förgymnasial- och gymnasial utbildning (16 respektive 14–16 procent) jämfört med gruppen med eftergymnasial utbildning (12 respektive 10 procent). Likaså ses skillnader mellan födelseregioner för både kvinnor och män. För kvinnorna ses en variation från 8 procent till 27 procent och för männen från 10 procent till 33 procent. I båda fallen är det gruppen födda i övriga världen (exklusive Europa) som ligger högst, följt av gruppen födda i Europa (exklusive Norden).

Variationen som uppger ekonomisk kris enligt definitionen ovan ligger mellan 6 och 20 procent sett till de skånska kommunerna.

1.      Folkhälsomyndigheten. Folkhälsans utveckling- årsrapport 2021. Artikelnummer 21014. Folkhälsomyndigheten, 2021. Folkhälsans utveckling – årsrapport 2021 — Folkhälsomyndigheten (folkhalsomyndigheten.se) Hämtad 2023-02-03.

2.      Folkhälsomyndigheten. Öppna jämförelser folkhälsa 2019. Folkhälsomyndigheten, 2019. Öppna jämförelser folkhälsa 2019 (folkhalsomyndigheten.se) Hämtad 2023-02-03.

3.      Maslow AH. Motivation and personality. (3 ed.) New York: Harper & Row, 1970.

4.      Trygghetskommissionen. Aktivera samhället mot livskvalitetsbrott. Trygghetskommissionens förslag på hur säkerhet och trygghet ska kunna öka i människors vardag. Trygghetskommissionen,2018. tk_rapport_webb.pdf (wordpress.com) Hämtad 2023-02-03.

5.      Boverket. Trygghet - ett mångtydigt begrepp. [Internet]. Trygghet - ett mångtydigt begrepp - Boverket Hämtad 2023-02-03.

6.      Folkhälsomyndigheten. Folkhälsans utveckling- årsrapport 2022. Artikelnummer 22026. Folkhälsomyndigheten, 2022. Folkhälsans utveckling – årsrapport 2022 — Folkhälsomyndigheten (folkhalsomyndigheten.se) Hämtad 2023-02-03.