Sjukvård och tandvård

Att individer har ett högt förtroende för hälso- och sjukvården har betydelse för båda parter. Det är till exempel en förutsättning för en hälso- och sjukvård som är effektiv och legitim. Dessutom främjar det vårdens möjlighet att bedriva utvecklingsarbete samt att hantera kriser. På individnivå kan i sin tur ett högt förtroende sättas i samband med en större benägenhet att söka vård och att följa den behandling som ges (1). Undersökningar på nationell nivå har visat att det generella förtroendet för hälso- och sjukvården är stort, att det inte skett några stora förändringar under de senaste decennierna (1), och att förtroendet ökade något under åren 2020 och 2021 (2).

Lågt förtroende för sjukvården

I Folkhälsoenkät Skåne har frågor kring vilket förtroende man har för olika samhällsinstitutioner och grupper ställts från och med år 2004. Bland institutionerna ingick ”Sjukvården” och på en fyrgradig skala kunde man svara från ”Mycket stort” till ”Inget alls”; man kunde även svara ”Har ingen åsikt”. Här redovisas svaren "Inte särskilt stort" och "Inget alls" som "lågt förtroende för sjukvården". 

Totalt sett svarade 24 procent att de har ett lågt förtroende för sjukvården. Detta är den lägsta andelen sedan frågan ställdes för första gången år 2004. Jämfört med undersökningen år 2019, då den under tidsperioden högsta andelen på 31 procent uppmättes, är det alltså en minskning med 7 procentenheter.

Generellt är det små skillnader mellan könen förutom i de två äldsta åldersgrupperna, där det är högre andelar lågt förtroende hos kvinnorna. Högst andel lågt förtroende för sjukvården, 28 procent, finns år 2022 i åldersgruppen 30–44 år. Efter uppdelning på utbildningsgrupper återfinns de högsta andelarna med lågt förtroende för sjukvården i grupper med förgymnasial och gymnasial utbildning. Grupper födda utanför Norden har betydligt högre andelar lågt förtroende för sjukvården, uppåt 35 procent, jämfört med de födda i Sverige och övriga Norden, som ligger på 19–24 procent.

Det finns stora skillnader mellan kommunerna i andelar med lågt förtroende för sjukvården, med en variation mellan 16 och 35 procent.

Jämförelse över tid och mot riket
Andel med lågt förtroende för sjukvården, %

Geografiska skillnader

Andel med lågt förtroende för sjukvården, %

31-35
26-30
21-25
16-20
31-35
26-30
21-25
16-20

Avstått läkarvård trots behov

I Folkhälsoenkät Skåne ställdes även en fråga om man under de senaste tre månaderna ansett sig vara i behov av läkarvård men ändå avstått från att söka vård. Om man svarade ja på denna fråga benämns det här som att man "avstått läkarvård trots behov".

År 2022 var det totalt 20 procent i åldersgruppen 18–80 år som uppgav att de avstått från läkarvård trots behov. Andelar för denna indikator har sedan frågan först ställdes år 2004 legat på totalt 18–20 procent, med det stora undantaget år 2019 då andelen var totalt 31 procent.

Flickor och kvinnor har över lag något högre andelar som anger att de avstått från läkarvård trots behov: år 2022 är det 21 procent i åldern 16+ år mot 18 procent hos det andra könet. Det finns år 2022 inga statistiskt signifikanta skillnader mellan utbildningsgrupperna i andelar som avstått läkarvård trots behov. Baserat på födelseregion ses lägst andel som avstått läkarvård i gruppen född i Sverige (totalt 16 procent) och högst i grupperna födda utanför Norden (27–29 procent).

Av de som avstått läkarvård trots behov var det störst andel (50 procent) som angett "Annan orsak" som orsak till detta, följt av "Jag hade inte tid" (25 procent) och "Kliniken hade inte tid" (21 procent).

Det skiljer mellan kommunerna i andelar som avstått läkarvård trots behov, från 11 procent i kommunen med lägst andel till 28 procent i den med högst.

Jämförelse över tid och mot riket
Andel som avstått från läkarvård trots behov, %

Geografiska skillnader

Andel som avstått från läkarvård trots behov, %

25-28
20-24
15-19
11-14
25-28
20-24
15-19
11-14

Avstått tandläkarvård trots behov

I Folkhälsoenkät Skåne ställdes i likhet med frågan om läkarvård en fråga om man under de senaste tre månaderna ansett sig vara i behov av tandläkarvård men ändå avstått från att söka vård. Om man svarade ja på denna fråga benämns det här som att man "avstått tandläkarvård trots behov".

Det var år 2022 totalt 18 procent som avstått från tandläkarvård trots behov. Det var totalt sett inga signifikanta skillnader mellan könen och inga större skillnader mellan åren ses. Jämfört med riket ligger Skåne en knapp procentenhet högre.

Det är år 2022 högst andel i åldersgruppen 30–44 år som avstått från tandläkarvård trots behov, 21 procent hos både kvinnor och män. Det finns skillnader mellan utbildningsgrupperna med högst andel som avstått tandläkarvård i gruppen med förgymnasial utbildning, 22 procent, och lägst bland de med eftergymnasial utbildning, 16 procent. Efter uppdelning på födelseregion ses högre andelar som avstått tandläkarvård ju längre från Sverige som födelselandet ligger. Bland de födda i Sverige är det totalt 14 procent som avstått från tandläkarvård och bland de födda utanför Europa är det totalt 32 procent som gjort det, en skillnad på 18 procentenheter.

Det finns skillnader mellan kommunerna i andelar som avstått från tandläkarvård trots behov, med en variation mellan 10 och 23 procent.

Jämförelse över tid och mot riket
Andel som avstått från tandläkarvård trots behov, %

Geografiska skillnader

Andel som avstått från tandläkarvård trots behov, %

21-23
18-20
14-17
10-13
21-23
18-20
14-17
10-13

Referenser

  1. Vårdanalys. Förnuft och känsla. Befolkningens förtroende för hälso- och sjukvården. Rapport 2018:4. Stockholm: Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, 2018.  https://www.vardanalys.se/rapporter/fornuft-och-kansla/  Hämtad 2022-02-13.
  2. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) (2022). Hälso- och sjukvårdsbarometern 2021. Befolkningens attityder till, förtroende för och uppfattning om hälso- och sjukvården. Hälso och sjukvårdsbarometern 2021 (skr.se) Hämtad 2022-02-13.