Sammanfattning

Majoriteten, 71 procent, skattade sitt allmänna hälsotillstånd som bra eller mycket bra, med något högre andelar bland män jämfört med kvinnor. Över tidsperioden åren 2000–2022 har andelarna legat relativt stabilt runt totalt 70 procent. Jämfört med förra undersökningen år 2019 ses en liten uppgång på två procentenheter som anger bra självskattad hälsa. Jämfört med riket ligger Skåne år 2022 en procentenhet lägre.

Det finns en åldersgradient med högst andelar bra självskattad hälsa i de två yngsta åldersgrupperna och lägst andel i den äldsta. Det finns också en tydlig social gradient med ökande andelar med ökande utbildningsnivå som skattar sitt hälsotillstånd som bra. Mellan grupperna med förgymnasial respektive eftergymnasial utbildning skiljer det för både kvinnor och män 20 procentenheter.

För den psykiska hälsan finns det liksom tidigare undersökningsår tydliga köns- och åldersskillnader i befolkningen med högre andelar psykisk ohälsa bland flickor och kvinnor än hos pojkar och män, och gradvis minskad psykisk ohälsa och ökat psykiskt välbefinnande med stigande ålder. Trenderna för könen följer varandra över tid och den högsta nivån för psykisk ohälsa under tidsperioden sågs vid den förra undersökningen år 2019. År 2022 ses alltså en liten förbättring av den psykiska hälsan jämfört med år 2019, men den är fortfarande på en något sämre nivå mot vad den var i början av 2000-talet.

Självrapporterade lätta eller svåra besvär av oro (”ängslan, oro eller ångest”) har ökat mellan åren 2019 och 2022 hos båda könen, med totalt 7 procentenheter. Flickor och kvinnor har högre andelar självrapporterad oro jämfört med pojkar och män, totalt 45 respektive 38 procent. Skillnaden mot det andra könet är störst bland de yngsta (16–29 år) där det skiljer hela 26 procentenheter (70 respektive 44 procent).

Det var totalt 3,5 procent (4,4 procent av kvinnorna och 2,6 procent av männen) som år 2022 uppgav att de under de senaste 12 månaderna fått diagnosen depression av en läkare, 3,6 procent uppgav att de haft självmordstankar, och 0,5 procent angav att de gjort ett självmordsförsök under det senaste året. Det är lika stora andelar som det var år 2019.

Skåningarna har också fått svara på om de tycker att de får tillräckligt med sömn för att känna sig utvilade, och här ser vi att det är en större andel år 2022 jämfört med 2019 som anser att de som regel får det, genom en uppgång på fem procentenheter till 51 procent. Det är dock fortfarande en lägre andel än vad det var år 2000, då det var 58 procent som ansåg att de fick tillräckligt med sömn. Om man ser till de skåningar som svarat att de aldrig eller nästan aldrig får tillräckligt med sömn så ses en liten minskning mellan åren 2019 och 2022, från 17 till 15 procent. År 2000 var det 10 procent som upplevde detta. 

Självrapporterad trötthet/utmattning ökade under tidsperioden 2004–2022 från totalt 20 till 25 procent, med den största procentuella uppgången mellan åren 2012 och 2019. År 2022 är andelarna i paritet med vad de var år 2019. Det finns stora skillnader i självrapporterad trötthet/utmattning mellan könen med störst skillnad i den yngsta åldersgruppen 16–29 år, där kvinnorna ligger på en nästan dubbelt så hög nivå, 41 procent, mot männen på 22 procent.

Andelarna med övervikt eller obesitas (fetma) respektive obesitas i Skåne är 53 respektive 17 procent år 2022. Övervikt/obesitas är vanligare hos män, medan för obesitas finns inga skillnader mellan könen. Jämfört med förra mätningen år 2019 är andelarna ungefär desamma, men sett över tidsperioden åren 2000–2022 har det för båda dessa indikatorer skett en ökning med 8 procentenheter. Skåne ligger år 2022 en procentenhet högre i andelen med obesitas jämfört med riket. Det är vanligare med övervikt/obesitas och obesitas bland de med förgymnasial eller gymnasial utbildning jämfört med de med eftergymnasial utbildning, med en skillnad på totalt 13–14 respektive 8–9 procentenheter.

Andelen som uppger att de har en bra tandhälsa är några procentenheter högre hos kvinnor jämfört med män och har inte förändrats över tid. År 2022 är det 74 procent av kvinnorna och 70 procent av männen som uppger det. Det är lika stora andelar som det är i riket. Den åldersmässiga fördelningen av självskattad bra tandhälsa är väldigt jämn, men det skiljer sig åt mellan utbildningsgrupperna med ökande andelar som uppger bra tandhälsa med ökande utbildningslängd. Bra tandhälsa uppges i högre utsträckning bland de födda i Sverige jämfört med övriga grupper baserade på födelseregion.

Resultaten år 2022 visar både positiva och negativa exempel för hur utvecklingen av levnadsvanorna ser ut bland skåningarna. Till de positiva resultaten hör att daglig tobaksrökning som minskat succesivt de senaste 20 åren fortsätter att göra det. År 2022 uppgår andelen dagligrökare till 7 procent. Andra positiva resultat är att i alla fall för män ses en något lägre andel med riskkonsumtion av alkohol liksom en något högre andel som uppnår rekommendationerna för fysisk aktivitet (minst 150 minuter/vecka) jämfört med år 2019. Resultat i negativ riktning är att andelen stillasittande minst 10 timmar/dygn ligger 4 procentenheter högre år 2022 jämfört med år 2019. Även andelen som snusar dagligen respektive har använt cannabis någon gång har ökat något under samma tidsperiod.

Skillnader mellan män och kvinnor ses för de flesta levnadsvanorna. Sett till olika åldersgrupper ses exempelvis skillnader för andelar som når rekommendationen för fysisk aktivitet (minst 150 minuter/vecka) som är högre bland yngre än äldre, och allra lägst bland de äldsta (85+ år). Samtidigt är andelen stillasittande minst 10 timmar/dygn högst i den yngsta gruppen (16–29 år). Olikheter förekommer också mellan socioekonomiska grupper baserat på utbildningsnivå, vilka går i olika riktning beroende på levnadsvana. Exempelvis är andelen dagligrökare högre i grupper med kortare utbildning än längre, något som också gäller avseende att nå rekommendationen för fysisk aktivitet. Däremot är andelen med riskbruk av alkohol respektive att ha använt cannabis någon gång högre i grupper med längre än kortare utbildning. Vidare ses också en variation i flera fall mellan födelseregioner. Några exempel är att andelen som uppnår rekommendationen för fysisk aktivitet skiljer sig med mer än 20 procentenheter mellan gruppen födda i Sverige (70 procent) och gruppen utomeuropeiskt födda (48 procent). Däremot är dagligt bruk av tobakssnus vanligare i gruppen födda i Sverige jämfört med övriga födelseregioner.

En nyhet bland levnadsvanefrågorna i enkäten år 2022 var att fråga separat om tobak- respektive nikotinsnus, eller vitt snus som det också kallas. Medan det finns en tydlig könsskillnad för tobakssnus, med högre andelar för män än kvinnor (15 jämfört med 3 procent), ses inte detta för nikotinsnus som uppgår till 2,4 procent för kvinnorna och 2,6 procent för männen. Och medan dagligt tobakssnusande är vanligast i åldersgrupperna mellan 30–64 år, är andelarna i stället högst i den yngsta gruppen, 16–29 år vad gäller dagligt nikotinsnusbruk.

Mellan år 2019 och 2022 så ökade andelen med lågt socialt deltagande med ca 70 procent och låg därmed på 28 procent år 2022. En tydlig åldersskillnad syns där det är mer än tre gånger så vanligt att ha lågt socialt deltagande i den äldsta åldersgruppen (85+ år) jämfört med den yngsta (16–29 år). Utbildningsskillnader är också tydlig, det är tre gånger så vanligt att de med kortare utbildning har lågt socialt deltagande jämfört med de med längst utbildning. En skillnad syns också för födelseland men inte lika påtagligt.

Andelen som saknar praktiskt stöd har minskat med en procentenhet i jämförelse med år 2019 medan andelen som saknar emotionellt stöd är oförändrad. Att sakna emotionellt stöd är dock dubbelt så vanligt än att sakna praktiskt stöd (14 respektive 7 procent). Avsaknad av praktiskt stöd ligger ganska jämnt mellan åldersgrupper medan avsaknad av emotionellt stöd är högst i den yngsta åldersgruppen, följt av den äldsta åldersgruppen. Utbildningsskillnader syns tydligt för båda utfallen där de med kortare utbildning har lägre stöd. För födelseregion uppger de födda utanför Sverige ett lägre stöd, vilket blir mer markant ju längre geografiskt avstånd födelselandet är från Sverige.

Andelen som har svårt att lita på andra minskade något i jämförelse med år 2019, från 35 till 33 procentenheter. En tydlig åldersskillnad syns med en högre andel bland de yngsta och sedan avtagande med stigande ålder. Utbildningsskillnader syns också där de med förgymnasial och gymnasial utbildning uppger högre andelar än de med eftergymnasial. Födelseregion har också betydelse med högst andel för de födda i övriga Europa och övriga världen.

Frågan om ensamhet och isolering är ny för år 2022 och var högst i den yngsta och äldsta åldersgruppen. I den äldsta åldersgruppen framträder dessutom tydliga könsskillnader. Det är betydligt vanligare med ensamhet och isolering bland kvinnorna. Skillnader mellan utbildningsgrupper och födelseland förekommer också men inte i samma utsträckning som åldersskillnaderna.

Huruvida man avstått från att gå ut ensam på grund av rädsla att bli överfallen, rånad eller på annat sätt ofredad, visar att det är en betydligt högre andel som uppgett detta bland kvinnor jämfört med män (44 respektive 18 procent). Allra högst andelar återfinns för de yngsta kvinnorna (16–29 år) på 56 procent. Sett till hela gruppen kvinnor ses dock en förändring i positiv riktning med lägre andelar år 2022 än föregående mätning år 2019, med en minskning om 7 procentenheter. Förutom könsskillnader ses även skillnader mellan socioekonomiska grupper, med högre andelar i grupperna med förgymnasial och gymnasial utbildning  jämfört med eftergymnasial utbildning. 

Vi frågade också om man en eller flera gånger har haft svårt att betala löpande utgifter de senaste 12 månaderna (benämnt som ekonomisk kris). Resultaten visar ett par procentenheter högre för både kvinnor och män år 2022 jämfört med år 2019. Sett till skillnader mellan grupper tycks ekonomisk kris vara vanligare bland yngre än äldre, i grupper med förgymnasial- och gymnasial utbildning jämfört med eftergymnasial utbildning respektive i grupperna utomnordiskt födda jämfört med grupperna födda i Norden (inklusive Sverige).

Ungefär 1 av 10 yrkesarbetade (16–64 år) uppgav oro att förlora arbetet det närmaste året år 2022, vilket är i linje med resultaten från år 2019. Sett till skillnader mellan grupper var de tydligast avseende födelseregion, där andelarna som uppgav oro var högre i grupperna utomnordiskt födda jämfört med svenskfödda. För männen exempelvis ses en skillnad på ungefär 20 procentenheter vid en jämförelse mellan svenskfödda (8 procent) och utomeuropeiskt födda (29 procent).

Vidare visar resultaten att andelen som rapporterat medellång (8–30 dagar) eller lång (mer än 30 dagar) sjukfrånvaro de senaste 12 månaderna har ökat jämfört med mätningen år 2019. Andelarna är högre för kvinnor (27 procent) än män (17 procent) och även om förändringen från år 2019 gäller både män och kvinnor är den något större för kvinnor.

Trafikbuller som medför sömnstörningar rapporterades av 6 procent av de svarande, vilket var en förändring med någon procentenhet i negativ riktning för kvinnorna jämfört med år 2019. En annan aspekt kopplat till miljö och boende är trångboddhet, något som rapporterades av ungefär 5 procent totalt sett. Trångboddheten har ökat något, sett ur ett längre tidsperspektiv, men de aktuella resultaten ligger i linje med mätningen år 2019. Det som framför allt utmärker sig för trångboddhet, är skillnader mellan födelseregioner. Medan endast ett par procent i grupperna födda i Norden (inklusive Sverige) rapporterade trångboddhet, gjorde över 20 procent i gruppen utomeuropeiskt födda detsamma.  

Vistelse i grönområden kan ha flera hälsofördelar och närmare 3 av 4 svarade att de är utomhus i park, natur- eller grönområden varje dag eller några gånger per vecka. Andelarna är högre för kvinnor än män (77 procent jämfört med 69 procent). Sett till åldersgrupper är andelarna lägst i den yngsta gruppen (16–29 år) på 62 procent och ökar för varje åldersgrupp till och med gruppen 65–84 år som uppgår till 86 procent. Trots en brytpunkt med lägre andelar för de allra äldsta (85+ år) ligger denna grupp högre än de två yngsta grupperna.

I Folkhälsoenkät Skåne har frågor kring vilket förtroende man har för olika samhällsinstitutioner och grupper, inklusive sjukvården, ställts från och med år 2004. År 2022 svarade totalt 24 procent att de har ett lågt förtroende för sjukvården, vilket är den lägsta andelen sedan frågan ställdes för första gången år 2004. Jämfört med undersökningen år 2019, då den under tidsperioden högsta andelen på 31 procent uppmättes, är det en minskning med 7 procentenheter.

År 2022 var det totalt 20 procent som uppgav att de avstått från läkarvård trots att de ansett sig vara i behov av det. Andelar för denna indikator har sedan frågan först ställdes år 2004 legat på 18–20 procent, med det stora undantaget år 2019 då andelen var 31 procent. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan utbildningsgrupperna i andelar som avstått läkarvård trots behov. Utifrån födelseregion ses lägst andel som avstått läkarvård i gruppen född i Sverige, totalt 16 procent, och högst i grupperna födda utanför Norden, 27–29 procent.

Det var år 2022 totalt 18 procent som avstått från tandläkarvård trots att de ansett sig vara i behov av det. Det var inga signifikanta skillnader mellan könen och inga större skillnader mellan åren kunde ses. Efter uppdelning på födelseregion ses högre andelar som avstått från tandläkarvård ju längre från Sverige som födelselandet ligger. Bland de födda i Sverige var det 14 procent som avstått från tandläkarvård och bland de födda utanför Europa var det 32 procent som gjort det, en skillnad på 18 procentenheter.

De nya Covid frågorna undersöker oron över att själv bli allvarligt sjuk, eller att någon närstående ska bli allvarligt sjuk, i Covid-19. Det var med än dubbelt så vanligt att känna oro för att en närstående ska bli svårt sjuk än att själv bli svårt sjuk i Covid-19 (25 respektive 11 procent) och det var vanligare bland kvinnorna än männen. Oron för att själv bli sjuk var högst i åldersgruppen 56–64 medan oron för att någon närstående ska bli sjuk var högst i den yngsta åldersgruppen och fallande med stigande ålder. Utbildningsskillnader syns för oron att själv bli sjuk men inte för oron att någon närstående ska bli sjuk. Födelseland hade också större betydelse för oron att själv bli sjuk än oron för att någon närstående skulle bli sjuk.

En majoritet, 65 procent av de tillfrågade uppgav att de har en ljus framtidstro. Andelen är några procentenheter lägre än vid mätningen år 2019 och ännu lägre jämfört med 10 år sedan. Den äldsta gruppen (85+ år) sticker ut, med betydligt lägre andelar med ljus framtidstro jämfört med övriga åldersgrupper. Medan exempelvis endast 1 av 3 kvinnor i denna åldersgrupp uppgav en ljus framtidstro, gör minst över hälften det i övriga åldersgrupper. Att rapportera ljus framtidstro skiljer sig också sett till olika socioekonomiska grupper, med högre andelar ju längre utbildning.