Hälsa

En folksjukdom är en sjukdom som förekommer hos minst en procent av befolkningen och som inte kan anses vara lindrig och kortvarig. Den samlade sjukdomsbördan i en befolkning kan beskrivas med hjälp av funktionsjusterade levnadsår (disability-adjusted life years, DALY), som beräknas som summan av förlorade år på grund av tidig död och förlorade år på grund av funktionsnedsättning (8). I Sverige är de tre främsta orsakerna till sjukdomsbördan, i fallande ordning, hjärt-kärlsjukdomar, ländryggssmärta och depressionssjukdomar (9, 10). De tre främsta riskfaktorerna som leder till tidig död eller funktionsnedsättning i Sverige är tobak, högt blodtryck och ohälsosamma matvanor (9, 11).

Dödligheten i några av våra vanligaste dödliga folksjukdomar har över en längre tidsperiod minskat bland både män och kvinnor. Statistik för år 2021 visar att hjärt-kärlsjukdomar orsakade flest dödsfall, följt av cancer (12). För hjärt-kärlsjukdom var det en minskning av dödstalet med över 50 procent jämfört med år 2001. För cancer var det en minskning med knappt 30 procent för män och knappt 20 procent för kvinnor.

För män var den tredje vanligaste orsaken till dödsfall år 2021 yttre orsaker, som inkluderar fall- och trafikolyckor, förgiftningar och självmord, och för kvinnor var det framför allt demenssjukdomar. Covid-19 var år 2021 den fjärde största dödsorsaken bland män och den sjätte största bland kvinnor (12), medan den år 2020 var den tredje största dödsorsaken (6).

Stress definieras på olika sätt i olika sammanhang och kan, motsägelsefullt, både beteckna stressbelastning och den fysiologiska reaktionen på denna belastning. En vanlig definition på stress är att det är en biologisk och psykologisk reaktion på påfrestning, det vill säga en mobilisering av resurser för att hantera olika typer av krav (stressbelastning) (13). Denna fysiologiska reaktion är i sin grund ändamålsenlig och inte farlig, utan det är först när belastningen överskrider individens förmåga att hantera den som negativa konsekvenser kan uppstå och leda till en rad olika sjukdomar beroende på individuell sårbarhet och tillsammans med andra riskfaktorer. Exempel på sådana sjukdomar är exempelvis bukfetma, hjärt-kärlsjukdomar, muskelbesvär, utmattningssyndrom (13) och depression (14).

Stress förknippas av många med förhållanden i arbetslivet, som att ha för mycket att göra på sitt arbete eller att ha svårt att balansera arbete och fritid. Samtidigt vet man att arbetslöshet eller oro för att förlora arbetet, ekonomiska problem, låg social status och känslan av att stå utanför samhället också medför en utdragen stressbelastning som ofta leder till olika typer av stressrelaterade symtom och sjukdomar (13, 15). Den svenska nationella folkhälsoundersökningen har också visat att andelen som upplever sig vara stressade är dubbelt så hög bland de som är antingen arbetslösa eller sjukskrivna jämfört med de som är yrkesarbetande (16).

Psykisk hälsa och psykisk ohälsa är två samlingsbegrepp. Psykisk hälsa omfattar alla aspekter från psykiskt välbefinnande till olika former av psykisk ohälsa (17), se Bild 3. I definitionen av psykiskt välbefinnande ingår förmåga att balansera positiva och negativa känslor, att känna tillfredställelse med livet, att ha goda sociala relationer och att utveckla sin inre potential (18). Psykisk ohälsa å andra sidan omfattar både lättare psykiska besvär, som ofta inte uppfyller kriterierna för en psykiatrisk diagnos, och psykiatriska tillstånd av varierande svårighetsgrad (17).

Bild 3. Modell för att beskriva hur begrepp inom området psykisk hälsa förhåller sig till varandra (17).

För att en psykiatrisk diagnos ska kunna ställas måste flera olika symptom föreligga och symtomen ska ha funnits under en längre sammanhängande tid. Exempel på psykiatriska tillstånd är depression, ångestsyndrom, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, beroendesjukdomar, självskadebeteende, självmordsförsök och självmord (19). Depression och ångesttillstånd diagnostiseras oftare hos kvinnor än hos män (20), medan självmord är vanligare bland män än bland kvinnor (12, 21). Under pandemiåret 2020 observerades i Sverige för båda könen ovanligt få självmord, även om lika låga eller lägre nivåer har noterats tidigare. År 2021 var självmordstalen (säkra självmord) något högre än år 2020, men lägre än åren 2018 och 2019 (12). 

Självrapporterat allmänt hälsotillstånd ger en övergripande bild av hur den egna hälsan upplevs både fysiskt och psykiskt. Ett stort antal studier har påvisat samband mellan hur människor svarat på denna fråga och framtida hälsoutfall, såsom fysisk och psykisk sjuklighet, dödlighet och vårdsökande, och det används därför ofta i befolkningsundersökningar som ett övergripande mått på hälsan i befolkningen (22–24). 

Resultat från Folkhälsoenkät Skåne under åren 2000–2022 visar att den självskattade hälsan, angett som bra eller mycket bra allmänt hälsotillstånd, över tid totalt sett har legat på en relativt stabil nivå runt 70 procent, med något lägre andelar för kvinnor jämfört med män. Jämfört med undersökningen år 2019 är det en lite högre andel (totalt 2 procentenheter) som anger bra självskattad hälsa. I jämförelse med riket ligger Skåne år 2022 1 procentenhet lägre. 

I åldern 16+ år är det i Skåne 68 procent av kvinnorna och 74 procent av männen, totalt 71 procent, som uppger bra självskattad hälsa. Andelarna sjunker gradvis med åldern, från 79 procent i åldersgruppen 16–29 år fram till och med åldersgruppen 65–84 år på totalt 62 procent, medan i gruppen 85+ år är andelen bra självskattad hälsa betydligt lägre, 36 procent.

Andelarna med bra självskattad hälsa är 58, 66 respektive 77 procent i de tre utbildningsgrupperna, med högst andelar i gruppen med eftergymnasial utbildning. Det finns alltså en tydlig social gradient med avseende på utbildningsnivå för den självskattade hälsan hos både kvinnor och män, och det skiljer totalt cirka 20 procentenheter mellan lägsta och högsta gruppen. Det finns inga tydliga skillnader i hur hälsan skattas beroende på födelseregion, men kvinnor från Norden utom Sverige skattar sin hälsa som något sämre jämfört med kvinnor födda i Sverige och med kvinnor födda utanför Europa. 

Andelar med bra självskattad hälsa skiljer sig åt med 18 procentenheter mellan de skånska kommunerna, med 77 procent i den med högst andel och 59 procent i den med lägst.

I Folkhälsoenkät Skåne 2022 ställdes för första gången en fråga om psykiskt välbefinnande: Short Warwick-Edinburgh Mental Well-Being Scale (SWEMWBS) (25). Indikatorn speglar med hjälp av sju delfrågor, som rör situationen under de senaste två veckorna, den positiva dimensionen av psykisk hälsa. Instrumentet användes för första gången i den nationella undersökningen Hälsa på lika villkor (HLV) år 2018, och gränsen för psykiskt välbefinnande är satt utifrån den undersökningen som motsvarande att 85 procent av den svenska befolkningen då hade ett gott psykiskt välbefinnande (24).

Totalt är det 85 procent i Skåne år 2022 som uppger ett gott psykiskt välbefinnande, vilket är 1 procentenhet lägre än genomsnittet i riket på 86 procent. Riket ligger nu alltså 1 procentenhet högre jämfört med år 2018.

Män uppger i genomsnitt ett par procentenheter högre andelar än kvinnor. Det psykiska välbefinnandet i Skåne ökar med åldern upp till 84 år, från 79 procent i åldern 16–29 år till 90 procent i åldern 65–84 år, för att därefter minska igen till 81 procent i åldersgruppen 85+ år. Det psykiska välbefinnandet ökar med utbildningsnivån, med cirka 3 procentenheter per nivå. Personer födda i Sverige rapporterar något högre andel gott psykiskt välbefinnande (86 procent) än de födda utanför Norden (81–83 procent).

Mellan de skånska kommunerna syns en variation i det självrapporterade psykiska välbefinnandet på 13 procentenheter, mellan 79 och 92 procent.

Ett mått i Folkhälsoenkät Skåne som avser att spegla psykiskt välbefinnande är delskalan Mental hälsa från det väletablerade mätinstrumentet Short Form Health Survey (SF-36) (26). Mental hälsa är ett index baserat på fem frågor, till exempel hur stor del av tiden de senaste fyra veckorna man känt sig lugn och harmonisk eller glad och lycklig, men även negativt ställda frågor om nervositet, nedstämdhet och dysterhet. Svaren kodas om till en skala mellan 0 och 100 där 100 är bästa möjliga hälsa. Mental hälsa definierades här utifrån referensvärdet för friska (> 63.0) i en studie på en nederländsk normalpopulation i åldern 18–65 år jämfört med en psykiatrisk population (27).

Sett över tidsperioden 2004 till 2022 har andelen som uppger mental hälsa minskat hos både män och kvinnor, och totalt sett minskade den med 4 procentenheter från 77 till 73 procent. Jämfört med den förra undersökningen i Skåne år 2019 har andelen dock ökat med 2 procentenheter, från 71 till 73 procent.

År 2022 rapporterar kvinnor mental hälsa i lägre utsträckning jämfört med män, och störst är könsskillnaden (15 procentenheter) i åldersgruppen 16–29 år. Den mentala hälsan mätt med SF-36 ökar med åldern hos båda könen upp till 65–84 år, för att därefter minska i åldersgruppen 85+ år.

Det finns år 2022 inga skillnader mellan utbildningsgrupperna avseende den mentala hälsan mätt på detta sätt. Med avseende på födelseregion rapporterade de födda utanför Europa lägre andelar mental hälsa än de födda i Norden inklusive Sverige, och de födda i övriga Europa rapporterade lägre andelar än de födda i Sverige.

I kommunen med högst andel mental hälsa är den 84 procent och i den med lägst 69 procent, en skillnad på 15 procentenheter.

I Folkhälsoenkät Skåne har det väletablerade mätinstrumentet General Health Questionnaire (GHQ) (28) använts för att mäta psykisk ohälsa sedan år 2000. I GHQ-5 besvaras frågorna om man de senaste veckorna känt sig olycklig och nedstämd, förlorat tron på sig själv, känt sig spänd, tyckt man varit värdelös samt om man inte kunnat klara sina problem. Vid jakande svar på minst två av frågorna hamnar man i kategorin ”nedsatt psykiskt välbefinnande” (29).

Trenderna för de två könen följer varandra över tid, och år 2022 är nivån för nedsatt psykiskt välbefinnande totalt sett 17 procent i åldersgruppen 18–80 år. Andelen var 15 procent år 2000 och andelarna med nedsatt psykiskt välbefinnande har gått lite upp och ner mellan åren. Jämfört med den högsta nivån som var år 2019 på totalt 19 procent, så ligger andelen alltså 2 procentenheter lägre år 2022.

Yngre rapporterar högre andelar nedsatt psykiskt välbefinnande än äldre, och kvinnor rapporterar över lag högre andelar nedsatt psykiskt välbefinnande jämfört med män. År 2022 är andelarna totalt 20 procent hos kvinnor och 13 procent hos män i åldersgruppen 16+ år. Störst skillnad mellan könen, 12 procentenheter, ses här i åldersgruppen 16–29 år med 32 procent nedsatt psykiskt välbefinnande hos kvinnor och 20 procent hos män. 

De med eftergymnasial utbildning rapporterar år 2022 högre andel nedsatt psykiskt välbefinnande än de med gymnasial utbildning, vilka i sin tur ligger högre än de med förgymnasial utbildning. Totalt sett rapporterar de födda utanför Norden högre andel nedsatt psykiskt välbefinnande än de födda i Sverige. Efter uppdelning på kön är det mönstret dock statistiskt signifikant endast hos männen.

Andelar med nedsatt psykiskt välbefinnande i Skånes kommuner spänner från 10 till 19 procent.

I Folkhälsomyndighetens nationella enkät används sedan år 2020 Kessler-6 (30) för att mäta psykisk ohälsa. I Folkhälsoenkät Skåne användes den år 2022 för första gången. I detta mått efterfrågas med sex frågor hur ofta man under de senaste 30 dagarna exempelvis har känt sig orolig, utan hopp, rastlös, eller värdelös. Här redovisas andelar som uppfyller definitionen ”allvarlig psykisk påfrestning”, vilket enligt Folkhälsomyndigheten motsvarar andelen av befolkningen som skulle kunna uppfylla kriterierna för en psykiatrisk diagnos (24). 

I Skåne är andelen allvarlig psykisk påfrestning totalt 10 procent, vilket är 1 procentenhet högre än riket. Efter uppdelning på åldersgrupper ses gradvis sjunkande andelar med ökande ålder upp till och med 65–84 år, från totalt 16 procent bland de yngsta till 6 procent. Därefter ökar andelen något till totalt 8 procent i gruppen 85+ år.

Lägre andel allvarlig psykisk påfrestning rapporteras av de med eftergymnasial utbildning jämfört med de med lägre utbildningsnivå. Andelarna är högre hos de födda utanför Norden jämfört med de födda i Sverige.

Det finns skillnader mellan kommunerna i Skåne för andelar med allvarlig psykisk påfrestning, som varierar från 4 till 13 procent.

En aspekt av psykisk ohälsa är oro och ångest (19). I enkäten efterfrågades lätta eller svåra besvär av ängslan, oro eller ångest, som här redovisas som ett sammanvägt mått angett som oro. Den självrapporterade oron har ökat hos både män och kvinnor mellan åren 2019 och 2022. Totalt har den ökat med 7 procentenheter från 38 till 45 procent. Jämfört med riket ligger Skåne år 2022 1 procentenhet högre.

Kvinnor har högre andelar självrapporterad oro jämfört med män, och skillnaden är störst i den yngsta åldersgruppen 16–29 år: 70 procent hos kvinnorna mot 44 procent hos männen (totalt 56 procent). Den minskar med stigande ålder till 36 procent i åldersgruppen 65–84 år, för att därefter öka något till totalt 42 procent i åldersgruppen 85+ år. Det finns år 2022 inga skillnader i självrapporterad oro mellan de tre utbildningsgrupperna. Efter uppdelning på födelseregion ses att de födda i Norden utom Sverige rapporterar lägst andelar oro. 

Om man istället tittar enbart på de som svarat att de har svåra besvär av ängslan, oro eller ångest, så är det år 2022 11 procent av kvinnorna och 5 procent av männen som gör det. Jämfört med år 2019 är det en ökning med 1 procentenhet för kvinnorna, medan ingen förändring ses för männen (visas inte i tabell).

Andelarna med lätta eller svåra besvär av ängslan, oro eller ångest oro skiljer sig åt mellan kommunerna, mellan 34 och 48 procent.

I anslutning till enkätfrågan om man för närvarande känner sig stressad beskrivs stress som ett tillstånd då man känner sig spänd, rastlös, nervös, orolig eller okoncentrerad. Här redovisas de som uppger att de känner sig antingen ganska eller väldigt mycket stressade som ett sammanvägt mått, "stressad".

År 2022 var det 16 procent som uppgav att de för närvarande känner sig stressade. Det är en minskning jämfört med år 2019 då det var 18 procent som gjorde det. År 2022 ligger Skåne 1 procentenhet högre än rikssnittet på 15 procent.

Det är en högre andel kvinnor, 20 procent, än män, 12 procent, som uppger att de känner sig stressade. Andelen som uppger sig vara stressad är högst i den yngsta åldersgruppen, totalt 27 procent, och andelarna minskar markant med stigande ålder till 6 procent bland de som är 65 år eller äldre.

Det finns små skillnader mellan utbildningsgrupperna på så sätt att andelarna ökar med utbildningsnivån, från totalt 11 procent i gruppen med förgymnasial utbildning, över 13 procent i gruppen med gymnasial utbildning, till 16 procent i gruppen med eftergymnasial utbildning. Sett till födelseregion är andelarna lägst bland de födda i Norden utom Sverige och högst bland de födda i övriga Europa och i övriga världen.

Vid jämförelse mellan Skånes kommuner var den lägsta andelen som uppgav sig vara stressade 11 procent och den högsta 19 procent.

Sömnen är viktig för människors hälsa. Vanligtvis behöver en tonåring sova mellan åtta och en halv och nio timmar per dygn, och en vuxen person mellan sex och nio timmar (31). Sömnen aktiverar kroppens immunsystem, och viktiga hormoner bildas under sömnen samtidigt som produktionen av stresshormoner minskar. Möjliga effekter på hälsan av störd sömn är bland annat hjärt-kärlsjukdom, diabetes (typ 2), depression och utmattningssyndrom (31, 32).

Det var i Skåne år 2022 en lite högre andel jämfört med år 2019 som uppgav sig ha lätta eller svåra sömnbesvär, totalt 45 procent mot 42 procent år 2019. Ökningen ses hos både män och kvinnor. Det är högre andel kvinnor än män som uppger sömnbesvär, totalt är det 49 procent av kvinnorna och 40 procent av männen som gör det. Könsskillnaderna är störst i åldersgrupperna från 45 år och uppåt där andelarna ligger runt 55 procent hos kvinnor och runt 40 procent hos män.  

Det är år 2022 högre andelar med sömnbesvär i grupperna med förgymnasial eller gymnasial utbildning jämfört med vad det är bland de med eftergymnasial utbildning, och detta mönster ses hos både män och kvinnor. Det finns inga påtagliga skillnader i andelar med sömnbesvär beroende på födelseland.

Om man enbart tittar på de som svarat att de har svåra sömnbesvär så är andelarna år 2022 desamma som de var år 2019 (visas inte i tabell).

Det finns stora skillnader mellan kommunerna i andelar som upplever att de har lätta eller svåra sömnbesvär, från 37 till 55 procent.

Skåningarna fick också svara på om de tycker att de får tillräckligt med sömn för att känna sig utvilade. Vid jämförelse över tid ser man att de som uppger att de som regel får det minskade successivt från år 2000 fram till år 2019, från 58 till 46 procent totalt sett, det vill säga en minskning med 12 procentenheter. Vid det senaste mättillfället år 2022 ses dock en uppgång på 5 procentenheter till 51 procent. Det finns över lag, bortsett från det första mättillfället år 2000, några procentenheters skillnad mellan könen som är till männens fördel.

Det är lägre andelar i åldrarna 16–44 år, strax över 40 procent, som uppger att de som regel får tillräckligt med sömn jämfört med de äldre åldersgrupperna. Högst andelar ses i åldersgruppen 65–84 år, där 65 procent av kvinnorna och 73 procent av männen tycker att de får det.

Det är något högre andelar bland de med förgymnasial och gymnasial utbildning som uppger att de får tillräckligt med sömn jämfört med de med eftergymnasial utbildning. Efter uppdelning på kön ses motsvarande skillnad framför allt mellan de med förgymnasial och eftergymnasial utbildning. Sett till födelseregion är det lägst andelar som får tillräckligt med sömn bland de födda utanför Europa, cirka 40 procent hos båda könen.

I Skånes kommuner finns det en variation i andelar som får tillräckligt med sömn, med som högst 63 procent och som lägst 47 procent.

Om man i stället tittar på de skåningar som svarat att de aldrig eller nästan aldrig får tillräckligt med sömn så ses en ökning på 7 procentenheter mellan åren 2000 och 2019, från totalt 10 till 17 procent, och därefter ses en liten minskning på knappt 2 procentenheter till 15 procent år 2022.

Det är över lag något högre andelar bland kvinnorna än bland männen som uppger att de aldrig får tillräckligt med sömn. År 2022 var det 17 procent av kvinnorna och 13 procent av männen som uppgav detta. Det var totalt sett vanligast att aldrig få tillräckligt med sömn i åldersgruppen 30–44 år och minst vanligt i åldersgrupperna 65 år och äldre.

Bland kvinnorna var det vanligare hos de med gymnasial utbildning att aldrig få tillräckligt med sömn jämfört med de med förgymnasial utbildning. Det fanns inga skillnader i andelarna beroende på födelseregion.

I kommunen med lägsta andel som aldrig eller nästan aldrig får tillräckligt med sömn var den 9 procent och i den med högst 22 procent, en skillnad på 13 procentenheter.

I mätinstrumentet SF-36 (26) ingår delskalan Vitalitetsskalan som innehåller fyra frågor om huruvida man under de senaste fyra veckorna känt sig riktigt pigg och stark, full av energi, utsliten eller trött. Svaren har här kodats så att de speglar trötthet/utmattning, och andelar med trötthet eller utmattning redovisas här i enlighet med tidigare vetenskapliga studier (33, 34).

Under åren 2004 till 2022 ökade andelarna med trötthet eller utmattning från 20 procent år 2004 till 25 procent år 2022. Den största procentuella uppgången skedde mellan åren 2012 och 2019 med en ökning på totalt 7 procentenheter.

Det finns stora skillnader i självrapporterad trötthet/utmattning mellan könen, med störst skillnad i den yngsta åldersgruppen 16–29 år, där kvinnorna ligger på 41 procent och männen på 22 procent. Andelarna rapporterad trötthet/utmattning är störst i de två yngsta åldersgrupperna (16–44 år) och i den äldsta åldersgruppen 85+ år. Det finns inga påtagliga skillnader mellan utbildningsgrupperna och inte heller mellan grupperna baserade på födelseregion.

I kommunen med lägst andel trötthet/utmattning år 2022 var den 17 procent och i den med störst andel var den 32 procent.

För att en depressionsdiagnos ska ställas av en läkare ska olika symtomkriterier, som exempelvis nedstämdhet, sömn- och aptitstörningar och koncentrationssvårigheter, uppfyllas och symtomen ska ha varit närvarande under minst två veckor (35). I Sverige tillhör depressionstillstånd de sjukdomar som bidrar mest till sjukdomsbördan, och ligger på tredje plats efter hjärt-kärlsjukdomar och ländryggssmärta (9, 10).

Det var lika stora andelar år 2022 som det var år 2019 som uppgav att de under de senaste 12 månaderna fått diagnosen depression av en läkare, 4,5 procent av kvinnorna och 2,8 procent av männen, totalt 3,6 procent. 

Efter uppdelning på åldersgrupper ser man att det är lägst andelar som fått diagnosen depression i åldersgrupperna 65–84 år och 85+ år, totalt cirka 2 procent. Det var inga större skillnader mellan de tre yngre åldersgrupperna, vilka varierade mellan 3,6 och 4,5 procent i totalandelar. Det var heller inte större skillnader i andelar mellan grupper baserade på utbildningsnivå. Efter uppdelning på födelseregioner kunde man se att de födda i Norden utom Sverige hade lägst andel som fått diagnosen depression, totalt 1,8 procent.

Variationen mellan kommuner i andelar som uppger att de fått en depressionsdiagnos spänner från 0,6 procent till 7 procent.

År 2021 dog 1 226 personer av säkra självmord i Sverige. Av dessa var 873 (71 procent) män och 353 var kvinnor. I Skåne var motsvarande antal år 2021 123 män och 52 kvinnor (36). Både självmordstankar och självmordsförsök är riskfaktorer för senare fullbordat självmord, men medan självmord är vanligare hos män så är de två senare vanligare hos kvinnor (37–39). Förutom könsskillnader finns det också stora åldersskillnader i självmord och självmordsbeteende. Självmord är vanligare bland äldre jämfört med yngre (21, 36), medan självmordstankar och självmordsförsök generellt är vanligare bland yngre (från 15 års ålder) (17, 40).

Det var år 2022 3,7 procent som uppgav att de hade haft självmordstankar under det senaste året, vilket är en lika stor andel som det var år 2019. Det är också på ungefär samma nivå som i riket. Det fanns i Skåne år 2022 över lag inte några skillnader mellan kvinnor och män som uppgav självmordstankar under det senaste året.

Det var vanligast i den yngsta åldersgruppen 16–29 år att uppge att de har haft självmordstankar under det senaste året, totalt 8 procent. Andelarna sjunker med stigande ålder och låg runt 1,5 procent hos de 65 år eller äldre.

Det var en lägre andel i gruppen med eftergymnasial utbildning som uppgav självmordstankar, totalt cirka 2 procent, jämfört med de med lägre utbildningsnivå, där det var totalt cirka 3 procent som gjorde det. Det fanns inga påfallande skillnader i andelar med självmordstankar mellan grupper baserade på födelseregion.

Andelar med självmordstankar de senaste 12 månaderna i Skånes kommuner varierade från 2 till 7 procent.

Totalt 0,5 procent uppgav att de hade gjort ett självmordsförsök under det senaste året, vilket är på samma nivå som år 2019. Det var något vanligare bland flickor och kvinnor i åldern 16–29 år jämfört med äldre kvinnor att uppge att de hade gjort ett självmordsförsök. Totalt sett sågs också den högsta andelen självmordsförsök i åldersgruppen 16–29 år. Inga större skillnader sågs med avseende på utbildningsnivå eller födelseregion.

Geografiska skillnader visas inte på grund av för små andelar och för små skillnader mellan kommunerna.

Att leva med en sjukdom, skada eller andra hälsoproblem under en längre period eller livslångt kan begränsa den drabbades arbetsförmåga och andra dagliga sysselsättningar. I Folkhälsoenkät Skåne 2022 efterfrågades förekomst av långvarig sjukdom, besvär efter olycksfall, någon typ av nedsatt funktion eller annat långvarigt hälsoproblem. Både psykiska och fysiska sjukdomar eller tillstånd kan ingå i denna definition.

Andelen var år 2022 på samma nivå som år 2019, totalt 39 procent. År 2019 hade andelen stigit med hela 11 procentenheter i genomsnitt jämfört med föregående undersökning år 2012. Andelen är år 2022 lika stor i Skåne som den är i riket.

Det är totalt sett en lite större andel kvinnor (cirka 40 procent) än män (37 procent) som uppger att de har en långvarig sjukdom, men efter uppdelning på åldersgrupper så ses könsskillnader endast i åldersgrupperna 35–64 år. Andelarna med en långvarig sjukdom ökar med åldern och ligger på totalt 60 procent i åldersgruppen 85+ år. 

Det är högre andelar med långvarig sjukdom i grupperna med förgymnasial eller gymnasial utbildning (totalt 45–47 procent) än vad det är i gruppen med eftergymnasial utbildning (40 procent). Andelarna med självrapporterad långvarig sjukdom är betydligt lägre i gruppen födda utanför Europa (30 procent) jämfört med övriga grupper (cirka 40 procent i genomsnitt).

Andelar med långvarig sjukdom skiljer sig åt mellan kommunerna, från 35 till 50 procent. 

En funktionsnedsättning är en bestående eller övergående nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga som kan uppstå till följd av sjukdom eller annat tillstånd, eller till följd av en medfödd eller förvärvad skada (2). I redovisningen av funktionsnedsättning i denna rapport inkluderas de som i enkäten har uppgett att de har en långvarig sjukdom som påverkar arbetsförmågan eller andra dagliga sysselsättningar i hög grad, eller som uppger att de har ett rörelsehinder, eller som har nedsatt syn eller hörsel som inte kan korrigeras med hjälpmedel (24).

Sett över tid var det lite lägre andelar år 2022 som svarat att de har en funktionsnedsättning enligt denna definition jämfört med år 2019. Det gällde både män och kvinnor. Totalt hade andelen i Skåne i åldersgruppen 18–80 år minskat med 2 procentenheter, från 22 till 20 procent.

Det är år 2022 lite vanligare med funktionsnedsättning hos kvinnor jämfört med män, 24 respektive 21 procent i åldersgruppen 16+ år. Andelarna ökar gradvis med åldern upp till 65–84 år. I åldersgruppen 16–29 år är det totalt 12 procent som har en funktionsnedsättning och bland de som är 65–84 år är det 31 procent. Därefter mer än fördubblas andelen i åldersgruppen 85+ år till 66 procent.

Det är stora skillnader mellan utbildningsgrupperna i andelar med funktionsnedsättning. I gruppen med förgymnasial utbildning är det totalt 39 procent, i gruppen med gymnasial utbildning är det 27 procent och bland de med eftergymnasial utbildning är det 16 procent. Sett till födelseregion är det högst andelar bland de födda i Norden utom Sverige, totalt 28 procent jämfört exempelvis med gruppen född i Sverige där det var totalt 23 procent. I övriga födelseregioner är andelarna runt totalt 20 procent.

Mellan kommunerna skiljer det som mest 15 procentenheter i andelar som uppger funktionsnedsättning, från 18 till 33 procent.

Ländryggsbesvär brukar delas in i ospecifika och specifika beroende på om det finns en specifik anatomisk orsak eller inte. Cirka 90 procent av akuta ryggbesvär och cirka 70 procent av kroniska besvär är ospecifika (41). En orsak till specifika ryggbesvär är diskbråck, vilket kan ge utstrålande smärta i ett eller båda benen, vilket kallas för ischias. Ländryggsbesvär utgör de tillstånd som bidrar näst mest, efter hjärt-kärlsjukdomar, till sjukdomsbördan i Sverige (9, 10). I Folkhälsoenkät Skåne 2022 fick man uppge om man upplever besvär av ryggsmärtor, ryggvärk, höftsmärtor eller ischias. Här redovisas sammantaget de som uppgett att de har antingen lätta eller svåra besvär av detta, angett som "värk i rygg med mera".

Det var år 2022 lika stora andelar med värk i rygg som det var år 2019, totalt 51 procent. Det är en procentenhet högre jämfört med riket. Både i Skåne och i riket är andelarna cirka 10 procentenheter högre hos kvinnor jämfört med män.

Andelen i befolkningen med värk i rygg med mera ökar med åldern och är dubbelt så hög i åldern 85+ år, 67 procent, jämfört med den yngsta gruppen.

Det är stora skillnader mellan utbildningsgrupperna, med högst andelar i gruppen med förgymnasial utbildning, 65 procent, och lägst i den med eftergymnasial utbildning, 45 procent. Förhållandet mellan kvinnor och män är detsamma i alla tre utbildningsgrupperna. För kvinnorna skiljer sig andelarna åt beroende på födelseregion. Det är lägst andelar, 54 procent, hos de födda i Sverige och de födda utanför Europa, och högst, 63–64 procent, i de övriga två.

Det skiljer 20 procentenheter mellan kommunerna i andelar med värk i rygg med mera, från 41 procent i den med lägst andel till 61 procent i den med högst.

Övervikt och obesitas (eller fetma) definieras med hjälp av måttet Body Mass Index (BMI). BMI anger relationen mellan en persons vikt och längd och beräknas genom att dela kroppsvikten i kilogram med kroppslängden i meter i kvadrat. Ett BMI mellan 25 och 29,9 indikerar övervikt och ett BMI på 30 eller högre indikerar obesitas, vilket också är en klinisk diagnos (6, 42). Ett högt BMI är den femte största riskfaktorn för tidig död och funktionsnedsättning i Sverige (9, 11). 

Det är i Skåne 47 procent av kvinnorna och 59 procent av männen, totalt 53 procent, som uppger att de har ett BMI på 25 eller mer, det vill säga antingen övervikt eller obesitas. Sett över tid mellan åren 2000 och 2022 har andelarna med övervikt eller obesitas ökat med 9 procentenheter för kvinnor och 7 procentenheter för män, totalt 8 procentenheter. Jämfört med år 2019 är andelarna dock i stort sett oförändrade. Jämfört med riket ligger Skåne cirka en procentenhet högre i andelen med övervikt eller obesitas.

Att ha övervikt eller obesitas är vanligare bland män än bland kvinnor och andelarna ökar med åldern upp till 45–64 år, för att därefter tendera att minska.

Det är vanligare att ha ett BMI ≥25 bland de med förgymnasial och gymnasial utbildning jämfört med de med eftergymnasial utbildning. Vid uppdelning på födelseregion är det vanligast bland de födda i Norden utom Sverige och de födda i övriga Europa, och andelarna är cirka 10 procentenheter lägre bland de födda i Sverige och i övriga världen. 

Det finns stora skillnader mellan Skånes kommuner i andelar med övervikt eller obesitas, med en spännvidd från 42 till 65 procent.

Ett BMI på 30 eller högre indikerar obesitas (fetma) (6). Sett över tid har andelen med obesitas i Skåne ökat med 8 procentenheter, från 10 procent år 2000 till 18 procent år 2022 för både män och kvinnor i åldern 18-80 år. I åldern 16+ år är andelen 17 procent. Jämfört med förra mätningen år 2019 ses i Skåne en tendens till ökning (inte statistiskt signifikant) på knappt en procentenhet. Skåne ligger en procentenhet högre i andelen med obesitas jämfört med riket.

Obesitas uppvisar inte samma tydliga könsskillnader som övervikt och obesitas gör, och genomsnittligt ligger kvinnor och män på lika stora andelar. Andelarna ökar med åldern upp till 45–64 år till totalt 22 procent, för att därefter minska med åldern.

Det är vanligare att ha obesitas bland de med förgymnasial och gymnasial utbildning (22–23 procent) jämfört med de med eftergymnasial utbildning (14 procent). Vid uppdelning på födelseregion är det vanligast med obesitas bland de födda i Norden utom Sverige och de födda i övriga Europa, med cirka 5 procentenheter högre andelar jämfört med de födda i Sverige och i övriga världen.

Andelar med obesitas i Skånes kommuner skiljer 16 procentenheter, från 10 procent i den med lägst andel till 26 procent i den med högst.

Gränsen för högt blodtryck går vid upprepade mätningar som visar ett övertryck (när hjärtat pumpar ut blod) på minst 140 mm Hg och/eller ett undertryck (när hjärtat slappnar av) på minst 90 mm Hg (43). Högt blodtryck är den enskilt största behandlingsbara metabola riskfaktorn för hjärt-kärlsjukdom, framför allt stroke (9, 11, 43).

Andelen i befolkningen i Skåne som uppger att de har högt blodtryck har ökat över tid, från totalt 18 procent år 2004 till 23 procent år 2022. Andelen i Skåne är 1 procentenhet lägre jämfört med den i riket.

I både riket och i Skåne är andelen totalt 2 procentenheter högre hos män än hos kvinnor. Uppdelat på åldersgrupp ser dock könsmönstren olika ut i olika åldersgrupper. I åldern 30–64 år är andelen högre hos män, i åldern 85+ år är den högre hos kvinnor, och i övriga åldersgrupper ses inga direkta skillnader mellan könen.

I utbildningsgrupperna skiljer sig andelarna åt, från den största andelen med högt blodtryck på totalt 43 procent i gruppen med förgymnasial utbildning, över 33 procent för de med gymnasial utbildning, till 19 procent i gruppen med eftergymnasial utbildning. Skillnader ses även i grupper baserade på födelseregion med högre andelar i gruppen född i Norden utom Sverige, särskilt bland männen, och lägst andelar bland de födda utanför Europa.

I kommunen med högst andel högt blodtryck är det 33 procent som uppger att de har det och i kommunen med lägst andel är det 19 procent.

Diabetes är en sjukdom som innebär att kroppen inte tillräckligt kan ta upp och tillgodogöra sig sockret från blodet, vilket leder till att en hög halt av socker stannar kvar i blodet. Diagnos på diabetes kan ställas om fasteblodsockret är förhöjt vid två olika tillfällen (44). Diabetes är i Sverige på åttonde plats i sitt bidrag till den samlade sjukdomsbördan (9, 10). Högt fasteblodsocker är också en riskfaktor för andra sjukdomar, som hjärt-kärlsjukdomar, och hamnar som riskfaktor för tidig död och funktionsnedsättning i Sverige på fjärde plats, efter tobak, högt blodtryck och kostvanorna (9, 11). 

Andelen i befolkningen i Skåne som uppger att de har diabetes har ökat med någon procentenhet över tid, från 5,6 procent år 2004 till 6,7 procent år 2022. Andelen i Skåne är en halv procentenhet högre jämfört med den i riket.

I både riket och i Skåne är andelen totalt sett några procentenheter högre hos män än hos kvinnor. Könsskillnaden ökar med åldern upp till 65–84 år, där andelarna är 12 procent hos kvinnor och 22 procent hos män.

Skillnader mellan utbildningsgrupper finns hos både män och kvinnor, och totalt är andelarna med diabetes 14 procent i gruppen med förgymnasial utbildning, 10 procent i gruppen med gymnasial utbildning och 5 procent i gruppen med eftergymnasial utbildning. Störst andelar ses bland de födda i Norden utom Sverige där andelen totalt är 12 procent, jämfört med cirka 7 procent i övriga grupper baserade på födelseregion.

I de skånska kommunerna skiljer det 10 procentenheter mellan kommunen med lägst andel (2 procent) och den med högst (12 procent).

Målet för tandvården i Sverige är en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela befolkningen (45). På nationell nivå har den självskattade tandhälsan förbättrats över tid från första mätningen år 2004, men det finns skillnader mellan könen till kvinnornas fördel och mellan olika socioekonomiska grupper (46). I Folkhälsoenkät Skåne fick man svara på hur man tycker den egna tandhälsan är, och de som svarat att de tycker den är mycket eller ganska bra har hamnat i kategorin ”bra tandhälsa”.

Andelar i Skåne med självskattad bra tandhälsa i Skåne är några procentenheter högre hos kvinnor jämfört med män. År 2022 är det 74 procent av kvinnorna och 70 procent av männen som uppger en bra tandhälsa. Andelarna är i stort sett oförändrade för båda könen mellan åren 2004 och 2022. År 2022 är andelarna i Skåne lika stora som de är i riket.

Den åldersmässiga fördelningen av tandhälsa är väldigt jämn, det är bara i den äldsta gruppen som andelarna är cirka 5 procentenheter lägre jämfört med övriga åldersgrupper. Det skiljer dock mellan utbildningsgrupperna med ökande andelar som uppger bra tandhälsa med ökande utbildningslängd. I gruppen med förgymnasial utbildning är andelen totalt 62 procent och i gruppen med eftergymnasial utbildning är den 77 procent. Bra tandhälsa uppges i högre utsträckning bland de födda i Sverige jämfört med samtliga övriga grupper baserade på födelseregion.

I kommunen som uppger högst andel bra tandhälsa är den 81 procent och i den med lägst är den 64 procent.

1. World Health Organization (WHO). Constitution of the World Health Organisation. New York: WHO, 1948.

2. Socialstyrelsen. Socialstyrelsens termbank Socialstyrelsens termbank Hämtad 2023-02-09.

3. Eriksson, K. Hälsans idé (2 uppl.). Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1984.

4. Dahlgren, G. & Whitehead, M. Policies and strategies to promote social equity in health Background document to WHO – Strategy paper for Europe. Köpenhamn: World Health Organization (WHO), 1992. Policies and strategies to promote social equity in health (core.ac.uk) Hämtad 2023-02-09.

5. Rostila, M. & Toivanen, S. (red.). Den orättvisa hälsan. Om socioekonomiska skillnader i hälsa och livslängd. Stockholm: Liber, 2012.

6. Folkhälsomyndigheten (2022). Folkhälsans utveckling. Årsrapport 2022. Art.nr: 22026. www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/ Hämtad 2023-02-10.

7. Proposition 2017/18:249. God och jämlik hälsa. En utvecklad folkhälsopolitik. Stockholm: Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/498282/contentassets/8d6fca158ec0498491f21f7c1cb2fe6d/prop.-2017_18_249-god-och-jamlik-halsa--en-utvecklad-folkhalsopolitik.pdf Hämtad 2023-02-09.

8. Allebeck, P. & Agardh, E. (2017). Den globala sjukdomsbördan har både minskat och ökat - Uppdateringen av det globala sjukdomsbördeprojektet är nu klar. Läkartidningen, 114, ED34. Den globala sjukdomsbördan har både minskat och ökat (lakartidningen.se) Hämtad 2023-02-10.

9. Institute of Health Metrics and Evaluation (IHME). Sverige. Sweden | Institute for Health Metrics and Evaluation (healthdata.org) Hämtad 2023-02-09.

10. GBD 2019 Diseases and Injuries Collaborators (2020). Global burden of 369 diseases and injuries in 204 countries and territories, 1990-2019: a systematic analysis for the Global Burden of Disease Study 2019. Lancet (London, England), 396(10258), 1204–1222. https://doi.org/10.1016/S0140-6736(20)30925-9

11. GBD 2019 Risk Factors Collaborators (2020). Global burden of 87 risk factors in 204 countries and territories, 1990-2019: a systematic analysis for the Global Burden of Disease Study 2019. Lancet (London, England), 396(10258), 1223–1249. https://doi.org/10.1016/S0140-6736(20)30752-2

12. Socialstyrelsen. Sveriges officiella statistik Hälso- och sjukvård, publiceringsår 2022 ISSN 1400-3511 Art.nr: 2022-6-8020 Statistik om dödsorsaker år 2021 (socialstyrelsen.se) Hämtad 2023-02-09.

13. Lundberg, U. Psykobiologiska processer, stress, och ojämlikhet i hälsa. I: Rostila, M. & Toivanen, S (red.). Den orättvisa hälsan. Om socioekonomiska skillnader i hälsa och livslängd. Stockholm: Liber, 2012.

14. Theorell, T., Hammarström, A., Aronsson, G., Träskman Bendz, L., Grape, T., Hogstedt, C., Marteinsdottir, I., Skoog, I., & Hall, C. (2015). A systematic review including meta-analysis of work environment and depressive symptoms. BMC public health, 15, 738. https://doi.org/10.1186/s12889-015-1954-4

15. Marmot, M. Statussyndromet. Hur vår sociala position påverkar hälsan och livslängden. Stockholm: Natur & Kultur, 2006.

16. Folkhälsomyndigheten. Stress och oro dubbelt så vanligt i grupper som står utanför arbetslivet. Stress och oro dubbelt så vanligt i grupper som står utanför arbetslivet — Folkhälsomyndigheten (folkhalsomyndigheten.se) Hämtad 2023-02-10.

17. Folkhälsomyndigheten (2021). Psykisk hälsa och suicidprevention. Lägesrapport 2020. Psykisk hälsa och suicidprevention (folkhalsomyndigheten.se) Hämtad 2023-02-10.

18. Folkhälsomyndigheten. Psykiskt välbefinnande.  https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/tolkad-rapportering/folkhalsans-utveckling/resultat/halsa/psykiskt-valbefinnande/ Hämtad 2023-02-09.

19. Folkhälsomyndigheten. Hur vi använder begreppet psykisk hälsa. Hur vi använder begreppet psykisk hälsa — Folkhälsomyndigheten (folkhalsomyndigheten.se) Hämtad 2023-02-09.

20. Lépine, J. P. (2001). Epidemiology, burden, and disability in depression and anxiety. The Journal of clinical psychiatry, 62 Supply 13, 4–12.

21. Nationellt centrum för suicidforskning och prevention (NASP). Självmord i Sverige. Självmord i Sverige | Karolinska Institutet (ki.se) Hämtad 2023-02-10.

22. Latham, K., & Peek, C. W. (2013). Self-rated health and morbidity onset among late midlife U.S. adults. The journals of gerontology. Series B, Psychological sciences and social sciences, 68(1), 107–116. https://doi.org/10.1093/geronb/gbs104

23. Schnittker, J., & Bacak, V. (2014). The increasing predictive validity of self-rated health. PloS one, 9(1), e84933. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0084933

24. Folkhälsomyndigheten. Syfte och bakgrund till frågorna i nationella folkhälsoenkäten. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2022. Syfte och bakgrund till frågorna i nationella folkhälsoenkäten (Hälsa på lika villkor 2022) — Folkhälsomyndigheten (folkhalsomyndigheten.se) Hämtad 2023-02-09.

25. Tennant, R., Hiller, L., Fishwick, R., Platt, S., Joseph S, Weich, S., et al. (2007). The Warwick-Edinburgh Mental Well-being Scale (WEMWBS): development and UK validation. Health and Quality of Life Outcomes, 2007;5:63. 22.  https://doi.org/10.1186/1477-7525-5-63 

26. Sullivan, M., Karlsson, J., & Ware, J. E., Jr (1995). The Swedish SF-36 Health Survey--I. Evaluation of data quality, scaling assumptions, reliability and construct validity across general populations in Sweden. Social Science & Medicine, 41(10), 1349–1358. https://doi.org/10.1016/0277-9536(95)00125-q

27. Schulte-van Maaren, Y. W. M., Carlier, I. V. E., Zitman, F. G., van Hemert, A. M., de Waal, M. W. M., van Noorden, M. S., & Giltay, E. J. (2012). Reference values for generic instruments used in routine outcome monitoring: the leiden routine outcome monitoring study. BMC Psychiatry, 12:203. https://doi.org/10.1186/1471-244X-12-203

28. Goldberg, D., Williams, P. User’s Guide to the General Health Questionnaire. Windsor, UK: 1988.

29. Folkhälsomyndigheten. Syfte och bakgrund till frågorna i nationella folkhälsoenkäten. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2018.

30. Kessler, R. C., Barker, P. R., Colpe, L. J., Epstein, J. F., Gfroerer, J. C., Hiripi, E., et al. (2003). Screening for serious mental illness in the general population. Archives of General Psychiatry, 60(2):184-9. https://doi.org/10.1001/archpsyc.60.2.184

31. 1177. Sömnen är viktig för din hälsa. Sömnen är viktig för din hälsa - 1177 Hämtad 2023-02-10.

32. Åkerstedt, T. (2010). Livsstilen påverkar sömnen--på gott och ont. Läkartidningen, 107(36), 2072–2076. Livsstilen påverkar sömnen – på gott och ont (lakartidningen.se) Hämtad 2023-02-10.

33. Lindeberg, S. I., Eek, F., Lindbladh, E., Hansen, Å. M., Östergren, P. O., Karlson, B. (2008). Exhaustion measured by the SF-36 vitality scale is associated with a flattened diurnal cortisol profile. Psychoneuroendocrinology, 33(4):471-7. https://doi.org/10.1016/j.psyneuen.2008.01.005

34. Lindeberg, S. An epidemiological study of exhaustion in the context of chronic stress. Concept, cortisol, causes and consequences. Doctoral thesis. Social Medicine and Global Health, Department of Clinical Sciences, Malmö, Faculty of Medicine, Lund university. Lund: Lund university, 2011. An Epidemiological Study of Exhaustion in the Context of Chronic stress. Concept, Cortisol, Causes and Consequences — Lund University Hämtad 2023-02-10.

35. Läkemedelsboken. Förstämningssyndrom. Förstämningssyndrom | Läkemedelsboken (lakemedelsboken.se) Hämtad 2023-02-10.

36. Socialstyrelsen. Statistikdatabas för dödsorsaker. Statistikdatabaser - Dödsorsaksstatistik - Val (socialstyrelsen.se) Hämtad 2023-02-10.

37. Hubers, A. A. M., Moaddine, S., Peersmann, S. H. M., Stijnen, T., van Duijn, E., van der Mast, R. C., Dekkers, O. M., & Giltay, E. J. (2018). Suicidal ideation and subsequent completed suicide in both psychiatric and non-psychiatric populations: a meta-analysis. Epidemiology and psychiatric sciences, 27(2), 186–198. https://doi.org/10.1017/S2045796016001049

38. Bostwick, J. M., Pabbati, C., Geske, J. R., & McKean, A. J. (2016). Suicide Attempt as a Risk Factor for Completed Suicide: Even More Lethal Than We Knew. The American journal of psychiatry, 173(11), 1094–1100. https://doi.org/10.1176/appi.ajp.2016.15070854

39. Canetto, S. S., & Cleary, A. (2012). Men, masculinities and suicidal behaviour. Social science & medicine (1982), 74(4), 461–465. https://doi.org/10.1016/j.socscimed.2011.11.001

40. Nationellt centrum för suicidforskning och prevention (NASP). Självmordsförsök i Sverige. Självmordsförsök i Sverige | Karolinska Institutet Hämtad 2023-02-10.

41. Läkemedelsboken. Rygg- och nackbesvär. Rygg- och nackbesvär | Läkemedelsboken (lakemedelsboken.se) Hämtad 2023-02-10.

42. Socialstyrelsen (2022). Nationella riktlinjer för vård vid obesitas. Stöd för styrning och ledning 2022. ISBN 978-91-7555-589-8 Art.nr: 2022-4-7822 Nationella riktlinjer för vård vid obesitas (socialstyrelsen.se) Hämtad 2023-02-10.

43. Läkemedelsboken. Hypertoni. Hypertoni (lakemedelsboken.se) Hämtad 2023-02-10.

44. Läkemedelsboken. Diabetes mellitus. Diabetes mellitus | Läkemedelsboken (lakemedelsboken.se) Hämtad 2023-02-10.

45. Tandvårdslag. SFS 1985:125.

46. Folkhälsomyndigheten (2019). Jämlik tandhälsa. En analys av självskattad tandhälsa i Sveriges befolkning. Jämlik tandhälsa - En analys av självskattad tandhälsa i Sveriges befolkning — Folkhälsomyndigheten (folkhalsomyndigheten.se) Hämtad 2023-02-10.