Covid-19-pandemin

Datainsamlingen som ligger till grund för den här rapporten genomfördes under våren år 2022. Sedan våren 2020, det vill säga under de två föregående åren, har Covid-19 haft sitt grepp om samhället. Dess inverkan på folkhälsan har varit både direkt och indirekt med såväl kortsiktiga som långsiktiga effekter. Sjukdom och för tidig död drabbade befolkningen direkt och har, förutom den omedelbara kortsiktiga effekten, också haft långsiktiga direkta effekter för de som drabbats av post-Covid. Indirekta effekter, som till exempel oro och rädsla, social isolering och minskad rörlighet, arbetslöshet och ekonomiska förluster, pausade screeningprogram och personer som avstått från att söka vård, var till viss del också omedelbara effekter men vars långsiktiga åverkan på folkhälsan ännu inte går att uppskatta vidden av. Det går att föreställa sig ett samband, direkt eller indirekt, mellan antingen Covid-19 och/eller de smittskyddsrekommendationer som infördes till följd av dessa med i stort sett samtliga hälsoaspekter som vidrörs i den här folkhälsoundersökningen.

Eftersom pandemin har haft effekter på hela samhället har alla människor märkt av effekterna av Covid-19 på ett eller annat sätt. Vissa grupper har dock drabbats hårdare än andra, både av de direkta och indirekta effekterna. Eftersom hög ålder är den främsta riskfaktorn för svår sjukdom och död till följd av Covid-19, så har den äldre populationen drabbats hårt (1, 2). Även men de med särskilt sårbarhet, som till exempel de med underliggande metaboliska sjukdomar och cancer har drabbats hårdare (3, 4). Generellt sett har också män drabbats hårdare än kvinnor och utrikesfödda hårdare än svenskfödda (5). Indirekta effekter, vilket ofta sammanfaller med långtidseffekter, har kanske främst drabbat, och förstärkts, bland de grupper som redan innan pandemin hade sämre levnadsförhållanden, livsstilvanor och hälsa än övriga befolkningen. Dessa grupper är mer sårbara och har generellt högre hälsorisker (1, 2, 6) och drabbas hårdast vid kriser (2). Data som presenterades i Coronakommissionens slutbetänkande visar tydligt att grupper med lägre utbildning, lägre inkomster och de födda utanför Norden, drabbats hårdare av såväl sjukdom (sjukhusinläggningar) och död på grund av Covid-19 men också av ekonomiska förluster och arbetslöshet (2). Andra utsatta grupper, till exempel de som befinner sig i hemlöshet, personer med beroende problematik och personer som befinner sig i våldsamma relationer fick också försämrade levnadsförhållanden under pandemin (1).

Pandemin har även slagit olika hårt för olika yrkeskategorier. Hotell- och restaurangbranschen blev hårt åtgången med de smittskyddsrestriktioner som infördes, likaså fick transportbranschen en nedgång (2). Den över lag ökande arbetslösheten under pandemin kan i nedåtgående led ha effekter på hälsan i flera bemärkelser. Att förlora arbetet, eller inte komma in på arbetsmarknaden, kan påverka den psykiska hälsan negativt vilket sin tur kan ha effekter på den fysiska hälsan med bland annat stress, sömnproblem, ökad alkoholkonsumtion men också påverka matvanor, fysisk aktivitet och andra livsstilsfaktorer (7, 8). Yrkesverksamma inom vård- och omsorg fick i stället en ökad arbetsbelastning och blev i högre grad utsatta för smitta och ansträngda arbetsvillkor (9, 2).   Flertalet systematiska översikter, vilka syntetiserar resultatet från flera enskilda vetenskapliga studier, visar en försämring av den psykiska hälsan i den generella befolkningen under pandemin men framför allt att de grupper som redan innan pandemin hade en högre risk för ohälsa har drabbats hårdare (10, 11).

Eftersom Region Skåne genomförde en folkhälsoundersökning i slutet av 2019, precis innan pandemins intåg, och den senaste nu i början av år 2022, har vi goda möjligheter att jämföra folkhälsan i Region Skåne före och efter pandemin. Till exempel förekomsten av oro och sömnproblem, att delta i sociala aktiviteter samt livsstilsrelaterade faktorer som matvanor och fysisk aktivitet. Resultaten från Folkhälsoenkät Skåne, och de eventuella förändringar vi kan se, kan inte rakt av ses som resultat av pandemin, inte heller kan vi fastställa hur stor del av eventuella förändringar som kan tillskrivas pandemin. Däremot finns det gott om nationella registerdata och en ständigt växande vetenskaplig kunskap som påvisar pandemins omfattande inverkan på folkhälsan (10-15).

Nytt för i år är att Folkhälsoenkät Skåne 2022 inkluderade två frågor som berör Covid-19 direkt: oro för att själv bli allvarligt sjuk i Covid-19 samt oro för att någon närstående ska bli allvarligt sjuk i Covid-19.  

Oro för att själv bli sjuk

För Region Skåne som helhet rapporterade 11 procent att de kände oro över att själv bli allvarligt sjuk i Covid-19, med en högre andel oro bland kvinnor än bland män. Oron var störst i åldersgruppen 45–64 med 13 procent och lägst bland 16–29 åringar med 6 procent. Bland utbildningsgrupperna rapporterade de med förgymnasial utbildning högst oro, 14 procent, medan de med eftergymnasial utbildning rapporterade lägst oro, 10 procent. Det fanns även tydliga skillnader beroende på födelseland. De utomeuropeiskt födda rapporterade störst oro med 15 procent och den lägst oron fanns bland svenskfödda med 9 procent.

Kommunala skillnader förekommer. Kommunen med lägst andel oro låg på 7 procent och kommunen med högst andel oro låg på 13 procent. Skåne skilde sig inte nämnvärt från övriga riket, endast en halv procentenhet högre.  

Jämförelse mot riket
Andel med oro för att själv bli allvarligt sjuk i Covid-19, %

Geografiska skillnader

Andel med oro för att själv bli allvarligt sjuk i Covid-19, %

13
11-12
9-10
7-8
13
11-12
9-10
7-8

Oro för att närstående ska bli sjuk

Sammantaget för Region Skåne rapporterade 25 procent att de kände oro för att någon närstående skulle bli allvarligt sjuk i Covid-19, vilket därav var betydligt vanligare än oron över att själv bli allvarligt sjuk. Tydliga könsskillnader syns med högre oro bland kvinnor än  män. Skillnader mellan åldersgrupper förekom också och var störst bland 30–44 år där 28 procent svarade att de upplevde sådan oro. Lägst oro återfanns bland de som var 65 år och äldre där 20 procent uppgav att de hade sådan oro. Det var inte någon större skillnad mellan utbildningsgrupperna där ungefär 25 procent uppgav oro för att någon närstående skulle bli allvarligt sjuk. För födelseland sågs en högre oro bland de som antingen var europeiskt- eller utomeuropeiskt födda där 28 procent angav sådan oro. Lägst var den bland de som var födda i Sverige och Norden där det låg på 23–24 procent.

Kommunala variationer förekom med ett spann mellan 19–31 procent. Det förekom ingen nämnvärd skillnad mellan Skåne och riket.

Jämförelse mot riket
Andel med oro för att närstående ska bli allvarligt sjuk i Covid-19, %

Geografiska skillnader

Andel med oro för att närstående ska bli allvarligt sjuk i Covid-19, %

29-31
26-28
23-25
19-22
29-31
26-28
23-25
19-22

Referenser

1. Folkhälsomyndigheten. (2022). Folkhälsans utveckling. Årsrapport 2022. Artikelnummer 22026. www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/

2. SOU 2021:89. Sverige under pandemin. Volym 1 och 2.  Slutbetänkande av Coronakommissionen. 

3. Booth, A., Reed, A. B., Ponzo, S., Yassaee, A., Aral, M., Plans, D., Labrique, A., & Mohan, D. (2021). Population risk factors for severe disease and mortality in COVID-19: A global systematic review and meta-analysis. PloS one, 16(3), e0247461. doi.org/10.1371/journal.pone.0247461

4. Steenblock, C., Schwarz, P. E. H., Ludwig, B., Linkermann, A., Zimmet, P., Kulebyakin, K., Tkachuk, V. A., Markov, A. G., Lehnert, H., de Angelis, M. H., Rietzsch, H., Rodionov, R. N., Khunti, K., Hopkins, D., Birkenfeld, A. L., Boehm, B., Holt, R. I. G., Skyler, J. S., DeVries, J. H., . . . Bornstein, S. R. (2021). COVID-19 and metabolic disease: mechanisms and clinical management. The Lancet Diabetes & Endocrinology, 9(11), 786-798. doi.org/10.1016/S2213-8587(21)00244-8

5. Folkhälsomyndigheten, Folkhälsans utveckling. Årsrapport 2022. Artikelnummer 22026. 2022. Folkhälsans utveckling – årsrapport 2022 — Folkhälsomyndigheten (folkhalsomyndigheten.se)

6. Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin. (2020c). Coronapandemin och socioekonomiska skillnader. En prognos om kort- och långsiktiga effekter. www.ces.regionstockholm.se/var-verksamhet/rapporter-och-faktablad/

 7. Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin. (2020a). Coronapandemin och alkoholvanor. En prognos om kort- och långsiktiga effekter. www.ces.regionstockholm.se/var-verksamhet/rapporter-och-faktablad/

8. Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin. (2020b). Coronapandemin och psykisk hälsa. En prognos om kort- och långsiktiga effekter. www.ces.regionstockholm.se/var-verksamhet/rapporter-och-faktablad/rapporter-om-covid-19/

9. Ledarna inom vård & omsorg (LiVO). (2021). Att leda äldreomsorg i pandemi. En rapport från ledarna inom vård och omsorg.;  https://www.ledarna.se/4adaee/globalassets/branschforeningar/ledarna-inom-vard-omsorg-livo/rapport-att-leda-aldreomsorg-under-en-pandemi-livo-2021.pdf.

10. Dragioti, E., Li, H., Tsitsas, G., Lee, K. H., Choi, J., Kim, J., Choi, Y. J., Tsamakis, K., Estradé, A., Agorastos, A., Vancampfort, D., Tsiptsios, D., Thompson, T., Mosina, A., Vakadaris, G., Fusar-Poli, P., Carvalho, A. F., Correll, C. U., Han, Y. J., . . . Solmi, M. (2022). A large-scale meta-analytic atlas of mental health problems prevalence during the COVID-19 early pandemic. J Med Virol, 94(5), 1935-1949. doi.org/10.1002/jmv.27549

11.  Salari, N., Hosseinian-Far, A., Jalali, R., Vaisi-Raygani, A., Rasoulpoor, S., Mohammadi, M., Rasoulpoor, S., & Khaledi-Paveh, B. (2020). Prevalence of stress, anxiety, depression among the general population during the COVID-19 pandemic: a systematic review and meta-analysis. Globalization and health, 16(1), 1-11.  doi.org/10.1186/s12992-020-00589-w

12. Bourmistrova, N. W., Solomon, T., Braude, P., Strawbridge, R., & Carter, B. (2022). Long-term effects of COVID-19 on mental health: A systematic review. J Affect Disord, 299, 118-125. doi.org/10.1016/j.jad.2021.11.031 

13. Delpino, F. M., da Silva, C. N., Jerônimo, J. S., Mulling, E. S., da Cunha, L. L., Weymar, M. K., Alt, R., Caputo, E. L., & Feter, N. (2022). Prevalence of anxiety during the COVID-19 pandemic: A systematic review and meta-analysis of over 2 million people. J Affect Disord, 318, 272-282. doi.org/10.1016/j.jad.2022.09.003

14. Lakhan, R., Agrawal, A., & Sharma, M. (2020). Prevalence of depression, anxiety, and stress during COVID-19 pandemic. Journal of neurosciences in rural practice, 11(04), 519-525. doi.org/10.1055/s-0040-1716442

15. Pashazadeh Kan, F., Raoofi, S., Rafiei, S., Khani, S., Hosseinifard, H., Tajik, F., Raoofi, N., Ahmadi, S., Aghalou, S., Torabi, F., Dehnad, A., Rezaei, S., Hosseinipalangi, Z., & Ghashghaee, A. (2021). A systematic review of the prevalence of anxiety among the general population during the COVID-19 pandemic. J Affect Disord, 293, 391-398. doi.org/10.1016/j.jad.2021.06.073