• Ida Börjel, poet från Lund får Region Skånes kulturpris 2021. Foto: Alicia NIlsson

Ida Börjel får Region Skånes kulturpris 2021

Poeten Ida Börjel är en av Sveriges skarpaste poeter, som med ett sällsynt gehör och vass humor undersöker de språkliga och samhälleliga strukturer som genomsyrar våra liv. Priset är på 100 000 kronor.

Region Skånes kulturpris premierar en konstnär som bidrar till förnyelse och utveckling av kulturlivet i vid bemärkelse.

Kulturnämndens motivering

Region Skånes kulturpris 2021 uppmärksammar ett lyriskt författarskap med stor konstnärlig kraft. Hon är en av Sveriges skarpaste poeter, som med ett sällsynt gehör och vass humor undersöker de språkliga och samhälleliga strukturer som genomsyrar våra liv. Det är en engagerad diktning som aldrig viker undan, som synar samtiden och blottlägger världens och människans utsatthet.

2021 års kulturpris går till poeten Ida Börjel, som egensinnigt och konsekvent visar att språk är makt.

Kort om pristagaren

Ida Börjel är poet, har läst litteraturvetenskap och verkar även som översättare, är född i Lund och bosatt i Malmö.

- Jag känner mig väldigt glad och hedrad! Och lättad. Jag har arbetat mycket intensivt under en lång tid, i och med pandemin också genom ett flertal nya lokala förankringar och samarbeten med såväl kollegor som kulturinstitutioner. Priset kommer som en uppmuntran till att fortsätta – men också till vila, säger Ida Börjel och fortsätter.

- Jag fick reda på det lite i förväg och har hållit det så hemligt att jag, när jag under en då lika hemlig intervju svarade att ”jo, det är pengar också, hundra tusen!” faktiskt undrade om det verkligen stämde. Jag sökte upp priset på nätet när jag var hemma igen.

Utgivning:

  • 2004 – Sond
  • 2006 – Skåneradio
  • 2008 – Konsumentköplagen: juris lyrik
  • 2014 – Ma
  • 2020 – Böcker I-III (Sond, Skåneradio och Konsumentköplagen: juris lyrik)
  • 2020 - Arvodet Marginalintäkten. Hörspel

Ett lyriskt författarskap med stor konstnärlig kraft

Ida Börjel räknas till en av den svenska samtida poesins viktigaste röster, sålde slut på debuten ”Sond”, har fått en lång rad priser och blev August-nominerad för diktsamlingen ”Ma”. Hon gräver sig djupt ner i språkets betydelse, går från knastertorr kanslisvenska och rejält fältarbete till djupt allvar och ekon från världshistoriens mörkaste stunder – samtidigt som hon kan vara väldigt rolig. 

Hon har läst litteraturvetenskap och verkar som översättare, är född i Lund och bosatt i Malmö men upplever sig främst verka i samhörighet med poeter över hela världen – hon har bland annat samarbetat med och översatt författare från Belarus.

– Det internationella engagemanget började med att jag – om jag räknar rätt – har översatts till 23 språk. Det innebär att jag rest väldigt mycket, till exempel i Mellanöstern och det forna Östeuropa. Den generositeten, de mötena jag varit med om gör att jag, när jag hör ett anrop, känner att det är så viktigt att försöka svara och att samarbeta med andra.

I fjor såg hon till att boken ”Dagar i Belarus” kom till. Poeten Julia Tsimafejeva i Minsk hade skrivit några dagbokssidor om hur det var att befinna sig mitt i protesterna mot regimen i Belarus. Texten översattes och publicerades i Financial Times i oktober och sedan på svenska av Ida Börjel i Dagens Nyheter.

– Norsteds hörde av sig och ville publicera dagboken som förlagets julbok, men kruxet var att den inte fanns – Tsimafejeva hade bara skrivit några sidor. Jag hade aldrig träffat henne men vi samtalade om hur viktigt projektet var, mitt i hennes kaos, att få ut berättelsen till världen om vad som pågår – ett slags litterär aktivism.

Ett annat översättarprojekt var den iransk-amerikanska poeten Solmaz Sharifs ”Look” som plockar in glosor från den amerikanska militärens ordbok.

– Diktsamlingen visar att en kärleksdikt inte kan skrivas utan att använda ord som ingår i krigsmaskinen. Det slog direkt an på mig också, hur makt- och krigsspråk går in i vårt vanliga språk. Hur kan vi använda ord om någon redan satt dem i bruk eller tagit patent på dem?

Hon fascineras av metaforer och maktspråk, lyfter fram att det brukar hävdas att Sverige inte varit i krig på 200 år, samtidigt som många människor som upplevt krig numera lever här och att Sverige exporterar stora mängder krigsmaterial – som går under ordet fredsbevarande.

Språket har alltid funnits med henne, som en intensiv relation och följeslagare. Hon gjorde egna böcker som barn, ägnade roliga timmen åt att läsa och läsa, och skrev mycket i hemlighet.

– En avgörande händelse för mig skedde i gymnasiet. Jag spelade basket på ungdomselitnivå, men skadade knäet och var tvungen att sitta i rullstol. Då var det någon som sa till mig: ”Skriv någonting, skriv reflektioner”. Så i paniken över att inte kunna röra mig började jag skriva intensivt.

– Det är en viktig scen för mig där, med rullstolen och anteckningsblocket. En slags Houdini-effekt, att försöka hitta en utväg. En väg i ett nu där man är fångad, eller en plats, en relation, ett tankemönster. För mig har skrivandet varit det som varit mest spännande att befinna sig i.

När det gäller att verka som poet så säger hon att hon inte tänkte, att hon bara gjorde, och att det handlar så oerhört mycket om intuition.

– Jag vet inte än idag hur man schemalägger sin egen intuition. Jag försöker lägga upp min arbetstid men det blir mest så att allt annat får komma i andra hand, utom barnen. Ibland kommer idéerna som om en glödlampa tänds, ibland sjunker jag in i en språklöshet. Men jag är ju ingen guldfisk, jag läser oavbrutet och ser poesin som ett sätt att bedriva forskning.

Ida Börjels första diktsamling ”Sond” kom 2004 och innehåller bland annat texten ”Varför vi går i cirkel när vi går vilse”. Där kontaktar hon olika myndigheter och institutioner, som Orienteringsförbundet och en kompasstillverkare, och redovisar deras både korthuggna och uttömmande svar.  

I ”Skåneradio” från 2006 citerar hon lyssnare som ringer in till en lokal radiostation. Projektet började av en slump, hon satt vid sitt skrivbord och arbetade, skulle skruva fram P2 men hamnade i en närradiosändning.

– Precis när jag skulle stänga av så tänkte jag: Vad är det här för gegga, vad är det för skånsk mylla som väller ut? För att fortsätta orka lyssna så började jag transkribera, och lyssnade maniskt, i timmar, dagar och veckor. Man kan säga att det var som att tillägna sig ett nytt språk, i det här fallet ett språk som jag inte ville kunna.

Hon lyssnar till allt från återkommande rasistiska uttalanden till att en kvinna ringer in och berättar att hennes familj inte kommit och hämtat julklapparna hon köpt till dem, trots flera samtal, och att hon i stället lämnar tillbaka de oöppnade paketen och får tillgodokvitto. Rena citat blandas med bearbetningar och inre röster i ett samlat försök att porträttera en samtalsjargong, ett tonläge.


– Det blev ett starkt antagonistiskt förhållande till vad som sades. Samtidigt bryter det mänskliga igenom, det sårbara, ömheten, bilden av en äldre människa på landet som bor själv. Radioprogrammet fyllde en funktion för de ensamma, de sociala medierna fanns inte då. 

”Konsumentköplagen: juris lyrik” kom 2008 och har begäret i centrum, korsat med den torra juridiska prosan i den verkliga Konsumentköplagen. En surrealistisk läsning med rader som ”Köparen ska skaffa eget så att hon står sig när grannarna flyttar” eller ”Ett mjukdjur består inte av olja eller plast. Det är inbillat med kärlek, som fanns det i det ett gnyende liv”.

– Jag är fascinerad av det som händer när man köper något, att det omedelbart sjunker i värde när dina pengar satts i cirkulation. Samtidigt är det viktigt att titta på det ekonomiska språket, med sina förvridningar. Fluffiga natur- eller hälso- och sjukdomsmetaforer som återhämtning, räddningspaket, orosmoln och neutral taxering.  

2013 gav hon ut den mer udda ”Miximum Ca’ Canny Sabotagemanualerna you cutta da pay, we cutta da shob” som snarare liknar ett konstverk än en bok. Den kom till när Ida Börjel fick en beställning på en text från en norsk litteraturfestival med temat fabriken. Hon läste en handbok av aktivisten Elisabeth Gurley Flynn från 1916 om sabotage som verktyg på till exempel en arbetsplats.

– Jag blev fascinerad av sabotage som fenomen, som möjlighet. En fin tråd av avvikelse som språklig handling i en miljö, på en arbetsplats, i ett samhälle, inuti en själv. När den skulle ges ut igen i Norge bjöd jag in 28 kollegor som fick välja en sida i boken och sabotera den på något sätt.

Året därpå kom diktsamlingen ”Ma” som blev August-nominerad, ett stort genombrott och skiljer sig från hennes tidigare verk. Den är sorgtyngd läsning, historiska våldsdåd, folkmord och förtryck väller från sidorna, laddade ortsnamn, liksom bilder av antropocen.

– Skrivprocessen var som ett öppnande av slussarna till det inre. Jag gjorde en avsökning av det jag sett och läst, och gav mig själv mandatet, att jag får lov att nämna detta. Samtidigt skrev jag genom en privat sorg, men eftersom jag var så rasande och förtvivlad var det inte ett avsökande av tröst utan snarare en bild av det nattsvarta i den sorgen. Den skildrar en mor, som är fruktansvärt arg och som rannsakar världen.

Ida Börjel hade inte kunnat skriva under lång tid, kunde inte läsa, ingen text höll, förutom tre författare – Birgitta Trotzig, Jacques Roubaud och Inger Christensen som hon citerar i början av ”Ma”. Den senare fick även ge ram åt boken med sin diktsamling ”Alfabet” – avsnitten i ”Ma” går från A till Ö.

– Jag funderade mycket över hur jag skulle kunna skildra kaos och oordning i en poesibok, och hur jag ska förhålla mig till att jag skriver fram en skönhet. Jag har egentligen inget svar på det, hur en skönhet kan skrivas utan att mörkret förskönas.

– Det finns nästan inga adjektiv i boken, att reducera dem blev ett handgripligt sätt att minimera psykologiserandet i boken. Jag kände att det jag skriver här, det måste jag kunna läsa upp för de människorna. Jag måste kunna stå inför de döda, det var ditåt jag var riktad. Med tanke på antropocen och världens tillstånd idag var det även någon som sa om ”Ma”: Det är ren svartkonst!

Hennes senaste bok ”Arvodet/Marginalintäkten/Hörspel” kom 2020, skrevs under pandemin och beskriver tre korttidsanställda skådespelerskor respektive tre orakel som i varsin studio läser upp texter som ska ”befästa ekonomismens världsbild i etern”. Texten uppfördes som hörspel på Malmö universitet i oktober och visar upp hur finansvärlden använder sig av förvillande metaforer, lånade från vardagligt språk.

– För mig har pandemin inneburit att jag varit nästan oroväckande produktiv. Samtidigt har det betytt mycket för mig under den allmänna isoleringen och resestoppet att jag känt mig välkommen att samarbeta med eller bara vistas på lokala kulturinstitutioner – särskilt Inter Arts Center, Malmö Konsthall, Anti bokhandel och Malmö Stadsbibliotek.

Just nu arbetar Ida Börjel med en experimentell kortfilm med mullvadstema. Hon blev inbjuden i att delta i ett internationellt konstprojekt med fokus på tjeckiska barnprogram som visades i svensk TV på 70-talet och fick sig tilldelad Krtek den lilla mullvaden. Vernissagen blir i Moskva den 8 december och direkt efter vårt samtal ska hon ha Zoom-möte med sin ryska översättare. På ryska heter mullvad ”krot”, tillägger hon.

Text: Caroline Alesmark