Ronny Danielsson får Region Skånes kulturpris 2019

Regissören Ronny Danielsson är en djärv mästare i scenframställning som skapar upplevelser som går rakt in i människors hjärtan. Priset är på 100 000 kronor.

Region Skånes kulturpris premierar en konstnär som bidrar till förnyelse och utveckling av kulturlivet i vid bemärkelse.

Motiveringen lyder:

Region Skånes kulturpris 2019 sätter ljuset på en djärv mästare i scenframställning. Han kombinerar det storslagna med det intima i scenkonst som både underhåller och utmanar. Proffs och amatörer står ofta sida vid sida när han med osviklig känsla för nyanser gestaltar berättelser på scenen. Med ett inkluderande arbetssätt, energi och värme har han regisserat allt från stora musikaler på operahus till experimentella, normbrytande teaterföreställningar på otraditionella spelplatser.

Region Skånes kulturpris 2019 tilldelas regissören Ronny Danielsson, som med sin orubbliga tro på scenkonstens kraft skapar upplevelser som går rakt in i människors hjärtan, såväl i Skåne som övriga Sverige och Norden.

Kort om pristagaren

Frilansande Malmöbaserad regissör, född i Malmö den 31 december 1948.

Verksamhetsansvarig inom Studioteatern i Malmö under 1980- och tidigt 1990-tal.

Startade och var regissör och konstnärlig ledare för professionella fria grupperna teatern.nu och teater.inc 2001–2019.

Ansvarig för uppbyggnaden av Malmö Operas turnéverksamhet i Skåne 2008–2018.

Har arbetat/arbetar på bland annat Malmö Opera, Malmö stadsteater, Helsingborgs stadsteater, Uppsala stadsteater, Göteborgsoperan, Göteborgs stadsteater, Stockholms stadsteater, Dramaten, Göta Lejon i Stockholm, Norrlandsoperan i Umeå, Smålands Musik och Teater i Jönköping, Wermland Opera, Västerbottensteatern, Trøndelag teater i Trondheim, Det Norska Teatret i Oslo.

Teaterchef på Göteborgs stadsteater 1995–1997.

Tidigare utmärkelser är bland andra Lilla Thalia-statyetten 1986, Malmö Stads Kulturstipendium 1987, Sydsvenska Dagbladets pris "Grisknorren" 1988, Sydsvenska Dagbladets kulturpris 1995, H.M. Konungens medalj av 8:e storleken i Serafimerordens band för betydande insatser som regissör 2015 och Malmö Stads Kulturpris 2017.

Är sedan 2004 hedersmedlem i Amatörteatrarnas Riksförbund.

En djärv mästare i scenframställning

Säg namnet Ronny Danielsson och de flesta skåningar tänker på Studioteatern, på stora uppsättningar i annorlunda lokaler och på storslagna musikaler på Malmö Opera. Under ett långt yrkesliv som frilansande regissör har han satt sitt namn på omkring 110 produktioner. Att de flesta av dem kan tolkas genom temat ”utanförskap” beror på att regissören gör det han brinner för – och på hans år som lärare.

Teatern blev en stor del i Ronny Danielssons liv redan när han var barn. Som ung tvekade han ändå lite inför yrkesvalet. Han läste sociologi, pedagogik, drama-teater-film och praktisk dramatik i Lund, men lade sedan allt det åt sidan för att bli lärare.

Med högsta betyg på utbildningen blev han hyllad och lyft fram som ett föredöme på lärarhögskolan och i ungefär två år i början av 70-talet arbetade han som invandrarlärare för romska barn och ungdomar i Malmö.

I dag ser Ronny Danielsson de åren som en viktig pusselbit i sitt regissörsliv.

- Att konfronteras med tydliga kulturbrytningar så tidigt i livet var väldigt nyttigt. Eleverna, romska invandrare från Polen och Tjeckoslovakien, levde i ett utanförskap. Jag som homosexuell var på den tiden utanförställd. Jag fick en slags kärlek för oss som är utanför. Om man tittar på alla mina föreställningar så handlar 90 procent av dem om utanförskap. Tydligast är det kanske i Billy Elliot och Kinky Boots. Det temat har förföljt mig sedan den tiden.

Efter de där två åren bestämde sig Ronny Danielsson ändå för att satsa på sitt stora drömyrke. Han utbildade sig till regissör på Dramatiska Institutet i Stockholm. Men han tvivlade fortfarande.

- Det var en kamp. Jag visste inte om jag skulle kunna leva på det. Jag hade fått en fast tjänst i Malmö stad som lärare och det dröjde tio år innan jag vågade säga upp mig.

Ronny Danielsson har sedan dess varit frilans i stort sett hela livet utom när han var teaterchef i Göteborg. Det var en dramatisk tid. Han hade under flera år skapat betydelsefulla föreställningar på Göteborgs stadsteater, vilket bland annat ledde till att han blev teaterchef. Omfattande politiska förändringar tvingade teatern till ekonomiska neddragningar och Ronny avgick med buller och bång.

- Det blev mitt största misslyckande och ledde till att jag tappade självförtroendet och hamnade i kris. Min uppfostran hade lärt mig att aldrig ge upp, att kämpa och att alltid komma tillbaka. Så efter att under lång tid ha bearbetat situationen - och med hjälp av teatercheferna på Dramaten och Stadsteatern i Stockholm - kom jag tillbaka och skapade teater. Därmed började en ny karriär.

De senaste tio åren beskriver Ronny Danielsson det som om han varit inne i ett ”flow”, både arbetsmässigt och konstnärligt. Många teaterchefer vill ha honom.

Vad tror du själv det beror på att du är så eftertraktad?

- Det finns minst två svar. Ironiskt kan man säga att: ”Ta Ronny, det blir succé. Då kommer publiken och pengarna kommer in i kassan” eller så kan man säga att jag har blivit en erfaren och skickligare regissör med konstnärliga kvalitéer som passar in i teaterchefernas vision. Jag vill helst tro att det är det senare – eller kanske mera realistiskt en mix av båda.

Välj några höjdpunkter – hittills! – i din karriär här i Skåne!

- Studioteatern har varit den allra bästa perioden i mitt liv. Det var min skola, att bygga upp en hel verksamhet med en stark ideologisk grund baserad på den humanistiska socialismen, demokrati och jämlikhet. Det där med trans och könsidentitet var aldrig något problem eller någon stor grej. I Lysistrate som jag gjorde kring 1980 var killar tjejer och tjejer killar. Vi tog vad vi hade och blandade och gav. Och allt detta roliga fick man göra med en otroligt hängiven skara medlemmar, från början 30 som växte till fyrahundra. Vi fick också succesivt kommunens stöd, vilket var avgörande för utvecklingen.

- När Studioteatern var slut ville jag fortsätta med en professionell fri verksamhet och då startade jag teatern.nu, som numera är teater.inc. Teatern.nu var fantastiskt inte minst tack vare att llmar Reepalu som politiker och Inger Nilsson som tjänsteman stöttade projektet. Vi fick under åren 16 miljoner. Det blev En midsommarnattsdröm, Hair, Som ni vill ha det, ett berättarprojekt med mångkulturella Malmö som blev en bok och Carmen som musikteater, alla på ovanliga spelplatser. Alltsammans hade ideologin om ett folkteaterperspektiv i grunden. Att de trodde på mig lyfte mig enormt och jag fick ett starkt självförtroende.

- På Malmö Opera har jag fått göra otroligt mycket av det som jag har velat göra. Det starkaste för mig är kanske Billy Elliot. Kombinationen av ett viktigt budskap, att få jobba med oerhört tillgivna och begåvade barn och vuxna i den pjäsen som rörde också min egen arbetarklassbakgrund har varit det där extra pluset. Att vi fick rättigheterna att göra en egen version och att den fick flytta till Stockholm var också en otrolig upplevelse. Över huvud taget har Malmö Opera betytt mycket för mig de senaste tio åren, därför att jag som regissör har fått göra sådant som jag verkligen brunnit för. Musikaler med en bra historia som Billy Elliot, Kinky Boots, Miss Saigon, Les Misérables, West Side Story. Det är historien som driver mig, viljan att berätta en bra historia på ett konstnärligt spännande sätt.

I år får Ronny Danielsson alltså Region Skånes kulturpris. Och oavsett hur motiveringen ser ut har han gjort mycket för teatern och kulturlivet i hela regionen genom sitt arbete som ansvarig för att bygga upp Malmö Operas turnéverksamhet i Skåne, ett uppdrag han hade under åren 2008–2018 och som han tog sig an med stor glädje.

- Det passade mig perfekt, det var konstnärlighet och administration i något slags konglomerat. Jag tycker att det har varit spännande att sitta i Kävlinge eller Tomelilla och diskutera kulturpolitik, det är helt olika samtal än i storstaden och helt olika pengar. Det har varit spännande att få träffa passionerade kulturfantaster och att utveckla verksamheten.

Något speciellt minne från de tio åren?

- Ett sorgligt minne – jag började i Svalöv. Jag åkte dit i min iver och entusiasm, satsade hela mig själv för att Malmö Opera och Svalövs kommun gemensamt skulle satsa på turnerande musikteaterverksamhet. Tio år senare är de fortfarande inte med i Malmö Operas turnéverksamhet. Jag tycker att det är sorgligt med kommuner som inte tänker offensivt utan enbart är på defensiven.

- Ett roligt minne är ändå att under mina år tecknade Malmö Opera samarbetsavtal med 25 av Skånes 33 kommuner. I dag blomstrar verksamheten runtom i Skåne.

Den 5 oktober hade Ronny Danielsson premiär för sin senaste föreställning, Drömmen med teater.inc. Det blir det sista han gör innan den här föreningen läggs ned, att söka pengar till projekt har blivit allt svårare.

Säg något om Drömmen?

- Drömmen har tagit avstamp i mitt intresse för det mångkulturella Malmö. Föreställningen är inspirerad av Shakespeares En midsommarnattsdröm och när jag läste om den med nya ögon säger Shakespeare: ”Du måste lyda din far, du ska vara som vax i hans händer, annars dör du.” Det handlar om tvångsgifte.  Jag möblerar om i Shakespeares text och låter det handla om kulturella skillnader i dagens Malmö.

När Region Skånes kulturpris delas ut befinner sig Ronny på en sedan länge planerad arbetsresa för att hämta kraft inför en kommande period med många regiuppdrag.

- Det blir kul att göra om Jesus Christ Superstar, som jag gjorde för länge sedan, nu i Norge. Sedan kommer den stora utmaningen, Next to Normal, ett psykologiskt drama om en bipolär mamma. Helen Sjöholm ska göra den rollen, det blir en utmaning för oss båda. Den gör vi på Uppsala stadsteater. Hösten 2020 är jag tillbaka på Malmö Opera för att göra den stora musikalen och så väntar även Smålands Musik och Teater, Västerås Teater och något nytt på Stockholms Stadsteater.

Ronny Danielsson tänker alltså inte trappa ner – ännu.

Är det något du har kvar som du absolut vill göra under de kommande åren?

- Jag vill göra Don Quijote, Mannen från La Mancha, testa den mot dagens samhälle. Och det skulle vara utmanande att göra till exempel Moulin Rouge eller Dear Evan Hansen.

Region Skånes kulturpris så här sent i karriären kom som en stor överraskning för Ronny Danielsson.

- Jag blev chockad!

Ännu roligare hade det varit, tycker Ronny, om han fått det innan hans älskade mamma gick bort.

- Det är lite synd att jag inte fick det för tre år sedan. Min mor skulle ha blivit så stolt. Hon dog lycklig, 101 år gammal, men jag hade unnat henne den vetskapen innan hon försvann in i Nangijala.

Text: Yvonne Erlandsson

Tack för att du kontaktar oss, vi har tagit emot dina synpunkter

När du skickar in formuläret kommer vi att behandla dina personuppgifter för att utföra den uppgift som formuläret avser. Tänk på att det du skickar in kan bli en allmän handling.
Läs om hur Region Skåne hanterar personuppgifter