Industridesignern Jenny Nordberg får Region Skånes kulturpris 2024

Jenny flyttade till Lund för att plugga, och fast hon tidigt kände att ramarna för industridesign hindrade hennes önskan att jobba fritt stannade hon kvar och tog sin examen i industridesign med Master of Fine Arts från LTH/Lunds universitet. Hon säger:

– Min drivkraft är och har alltid varit att jobba med industridesignens grunder, en kombination av ett konstnärligt förhållningssätt och bred kunskap om produktion. Jag jobbar med produktion på ett experimentellt och utforskande sätt. Drivkraften är att tweaka processer och testa nya sätt att jobba, att kombinera experiment och produktion.

Hon fortsätter:

– Mitt arbete befinner sig kanske mer inom det konstnärliga fältet, jag rör mig mellan det och industri/produktion. Jag drivs av att titta på om det finns alternativ till den storskaliga produktionsapparaten som vi människor skapat, som kanske inte alltid är så hälsosam och ansvarstagande för människor och natur. Där någonstans rör jag mig hela tiden. Rent personligt handlar det om att få lov att vara fri, fri i praktiken och fri i utforskande och experimenterande. Jag tror att det är där det händer, när människor får mandat att vara fria och utforskande.

I sin research- och designstudio arbetar Jenny Nordberg främst med studioproduktion, små serier, begränsade upplagor och plats- eller kontextspecifika uppdrag. Hennes verk präglas av brutalism och minimalism som skickligt kombineras, ofta med slumpen och humor som viktiga element. Kunder och uppdragsgivare finns över hela världen och Jenny Nordberg finns representerad i samlingarna hos bland annat Nationalmuseum, Malmö Konstmuseum, Hallands Konstmuseum och Vitra Design Museum. Hon arbetar med gallerierna Hostler Burrows i New York/Los Angeles, USA och C Gallery i Melbourne, Australien.

Om det är något som behövs så är det förändring

En viktig del av hennes arbete går också ut på att förändra designers förutsättningar i samhället.

– Jag har alltid varit intresserad av förändring på olika sätt, jag tror att allt är möjligt och jag tror att vi kan åstadkomma större förändring om vi går ihop och jobbar tillsammans än om vi bara jobbar var och en för sig. Under en lång tid var man tvungen att befinna sig i Stockholm för att få vara en del av Sveriges designscen, så jag har försökt stärka det skånska designcommunityt. Jag visste ju att även om Stockholm är Sveriges designcentrum så finns det många designers och formgivare på andra platser i landet, så 2015 gjorde jag en stor utställning som hette "Den Nya Kartan". Där kopplade jag ihop 25 skånska designers med 25 skånska tillverkande företag. En boll sattes i rullning och bidrog tillsammans med andra initiativ till att vi nu har en mer öppen, generös och delande attityd mellan varandra samt att Skåne nu anses ha en egen roll i designsverige.

Jenny Nordberg anser att begreppet designer ofta uppfattas för snävt. I hennes ständiga sökande efter hur vi kan producera och konsumera på mer hållbara sätt har hon identifierat att designers kompetens borde kunna användas bättre.

– Något som designers är bra på är förändringsprocesser, det är det som hela designprocessen går ut på, att gå från någonting till något annat. Vi arbetar inte bara med färg och form, vi är tränade i att leda förändringsprocesser, och det finns det ett jättestort behov av, exempelvis när det gäller klimat och miljö. Här har jag som tumregel att alltid ställa frågor tills vi har alla svar. För att kunna göra smarta och hållbara val måste vi ha kunskap och information.

Ändrade förutsättningar för industridesigners

Fram till 1980-talet var industridesigners ofta anställda på de större svenska företagen och hade en nära koppling till tillverkningen. Men nya idéer om hur företag skulle drivas kom, och många formgivare avskedades från företag som exempelvis Gustavsberg och glasföretagen och fick istället arbeta som egenföretagare. I och med det kopplades de bort från tillverkningen och graden av innovation sjönk. I början av 2000-talet kunde man också läsa i svensk dagspress att "svensk industri är död", att den hade flyttat utomlands, att ingenting fanns kvar. Men de som jobbade med svensk tillverkning visste att den i högsta grad inte alls var död utan den fanns kvar och var levande. Med bakgrund av det gjorde Jenny Nordberg en satsning 2016 och startade plattformen SPOK: Skånsk produktion och konsumtion, med syftet att samla och sprida kunskap om lokala tillverkningsmöjligheter, från slöjd till industri. Idag finns SPOK över hela Sverige, och förkortningen står nu istället för Samtida produktion och konsumtion.

­– Vi som inte bara jobbar med dator utan mer hands on med tillverkning vet att det ofta är där som innovationer och idéer föds. Och om man vill jobba mer hållbart så tycker jag att tillverka och konsumera där man befinner sig är en nyckel. Men då måste man ju känna till att den finns, då får man inte tro på det som står på löpsedlarna. Därför startade jag SPOK, som handlar om att lyfta fram lokala tillverkningsalternativ.

Om att få Region Skånes kulturpris säger Jenny Nordberg:

– Jag har bott längre i Skåne än i Halland nu, så jag får säga att jag är skåning och är väldigt glad för det. Att få kulturpriset är ju ett erkännande, det är fantastiskt och jag är jätteglad. Jag driver många nya projekt, så det blir nog inga problem att hitta på något att göra med pengarna, även om en del kanske måste gå till att återställa min ateljé efter en översvämning för några veckor sedan.