Miljö

Riksdagen beslutade år 1999 att 16 miljökvalitetsmål ska nås innan år 2020 i Sverige. För Skånes del är det 15 av de 16 miljömålen som är väsentliga då Skåne saknar fjällmiljö.

Utav  15 miljömål är det tre miljömål som endast följs upp på nationell nivå, skyddande ozonskikt, säker strålmiljö och begränsad klimatpåverkan. Då miljömålen har en tidshorisont till 2020 görs utvärderingen utifrån det.

Målindikatorer som följs upp från den regionala utvecklingsstrategin Det öppna Skåne 2030:

 

Miljömålen

Länsstyrelsen i Skåne bedömer att det är möjligt att nå ett av de 15 miljömålen.

Det är skyddande ozonskikt som bedöms att uppnås till 2020. Målet om säker strålmiljö uppskattas vara nära att uppnås till 2020, det som talar emot är ökade fall av hudcancer. Resterande tretton miljömål förväntas inte att uppnås till 2020.

För att uppnå miljömålen 2020 fordras en samhällsomställning. För att nå upp till en god livsmiljö i Skåne krävs insatser inom följande områden, hållbara transporter, hållbar konsumtion, ökad hänsyn till den marina miljön och skydd av natur- och kulturvärden. För fördjupad information om miljökvalitetsmålen se Länsstyrelsen i Skånes hemsida.  

Miljömålen
Källa: Länsstyrelsen i Skåne

*För Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säker strålmiljö görs ingen regional bedömning av om målet kommer att nås fram till 2020 utan bedömningen görs endast på nationell nivå.

Bedömningsförklaring:

Ja= Miljökvalitetsmålet nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före 2020.

Nära= Miljökvalitetsmålen är nära att nås. Det finns i dag planerade styrmedel som beslutas före 2020.

Nej= Det är inte möjligt att nå miljökvalitetsmålet till 2020 med idag beslutade eller planerade styrmedel.

Energianvändningen i Skåne

Den energi som används i hushåll, industrier, offentliga verksamheter, tjänstesektorn etcetera är den slutliga användningen av energi. År 2016 uppgick den slutgiltiga användningen av energi i Skåne till 35,2 TWh, vilket är en ökning med 1,2 procent sedan 2015. Den slutliga energianvändningen påverkas av väderförändringar och ekonomisk tillväxt.

Andelen förnybar energi har ökat sedan 1990 med 12 procent och uppgick år 2013 till 3,5 TWh. Slutlig användning av el och fjärrvärme (som både omfattar förnybara bränslen och fossila bränslen) har båda ökat sedan 1990 och uppgick 2013 till 13,2 TWh respektive 5,8 TWh. Trenden har varit den omvända för fossil energi som minskat sedan 1990 med -21 procent och uppgick 2013 till 13,5 TWh.

Om den förnybara delen av både el och fjärrvärme medräknas, vilket inte är möjligt i dagsläget på grund av sekretessbelagde siffror, uppskattas den totala slutgiltiga energianvändningen bestå av cirka 40 procent förnybar energi enligt Länsstyrelsen i Skånes rapport, Skånes energiläge 2015. 

Energieffektivitet

Det finns höga ambitioner i Skåne att reducera utsläpp av växthusgaser och minska energianvändningen. Detta ska ske genom att satsningar på ett fossilbränslefritt och klimatneutralt Skåne till år 2030 men också genom främjandet av miljöinnovationer i regionen.

Utsläpp av koldioxidekvivalenter är ett viktigt mått i detta sammanhang för att det direkt kan kopplas till ekonomiska aktivitet inom en given geografi. Utsläppsnivåerna är dock olika från region till region eller kommun till kommun. Detta beror både på bransch- samt bosättningsstrukturen.

Energieffektiviseringen i Skåne kan räknas fram genom att beräkna förändringsvärde (BRP) per ton koldioxidekvivalenter. Förändringen av energieffektiviteten kan användas för att visa på framsteg inom en region, alltså hur mycket mer vi tjänar per utsläppt ton koldioxid.

För Skåne totalt har energieffektiviteten ökat med 130 procent eller 60 979 kronor per utsläppt ton koldioxid sedan år 2000. Ser vi till Sverige som helhet har energieffektiviteten i procent varit något mindre, 120 procent eller 53 867 kronor per utsläppt ton koldioxid. Som nämnt ovan har konjunktur- och strukturförändringar en stor påverkan på utsläppsminskningen.  

Klimatpåverkande utsläpp

Växthusgasutsläppen per invånare i Skåne har minskat med 43 procent sedan 1990 om utsläpp orsakade i andra länder och de skånska hushållens konsumtion exkluderas. Utsläppen per invånare är lägre i Skåne än i riket 2015, men utvecklingen följer i stort sett rikets över tid. De skånska växthusgasutsläppen år 2015 var 5,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket motsvarar 4,5 ton per skåning.

Transport är en av de sektorer i Skåne som har haft svagast nedgång sedan 1990, vilket beror på ökad användning av naturgas och i stort sett oförändrade transporter. Sedan 1990 har utsläppen från avfall- och avloppssektorn minskat drastiskt. Skåne har låg andel energiintensiv industri och utsläpp har minskat stadigt och är relativt låga.  Ökad användning av biobränsle, effektivare energianvändning, förnybar el och mindre utsläpp från transporter är viktiga åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser i Skåne. 

Miljöbilar

För att bryta beroendet av fossila bränslen krävs fordon som går på andra bränslen och/eller är mer energieffektiva, så kallade miljöfordon. I Skåne har också antalet miljöfordon ökat och utvecklingen ser positiv ut.

Under de senaste åren har andelen miljöbilar av de bilar som nyregistrerats ökat i Skåne. År 2017 nyregistrerades omkring 51 900 bilar, varav ungefär 15% av dessa var miljöbilar (2016 var siffran 14,3 procent). Jämfört med de andra storstadslänen samt riket har dock ökningen varit mer blygsam i Skåne. 

Trots att antalet miljöbilar ökar både i nyregistreringar och i trafiken, är Skånes, likaså rikets och storstadslänens, fordonsflotta kring 85 procent bensin- och dieseldriven. Detta gör att Skåne står inför en utmaning om länet ska bli fossilbränslefritt till år 2030.  

Andelen personbilar i trafik efter drivmedel 2017
(%) Källa: Trafikanalys