Sociala relationer
Sociala relationer kan beskrivas utifrån olika termer såsom socialt stöd, socialt deltagande och tillit. Samtliga är på olika sätt relaterade till hälsa. Till exempel har forskning visat på positiva samband mellan socialt stöd och hälsa (1, 2). De fyra vanligaste formerna av socialt stöd är emotionellt stöd, instrumentellt stöd, informativt stöd samt uppskattning (2), varav emotionellt stöd (att ha någon att prata med och som bryr sig om en) samt instrumentellt stöd (praktiskt stöd, till exempel avlastning) ingår i folkhälsoenkäten 2019. Vidare är socialt deltagande och tillit två delar av socialt kapital, ett centralt begrepp i folkhälsosammanhang. Socialt kapital skapas genom människors deltagande i till exempel grupper eller organisationer (socialt deltagande). Inom dessa nätverk skapas ett samspel som gör att deltagarna känner ett ömsesidigt förtroende för varandra (tillit) och arbetar för att uppnå gruppens gemensamma normer (3). Många studier har påvisat samband mellan socialt kapital och hälsa, såsom självskattad hälsa (4, 5), hälsorelaterade levnadsvanor som rökning och fysisk aktivitet (6, 7, 8) mental hälsa (9, 10) och dödlighet (11).
I lagtext har kräkning beskrivits som ”ett angrepp mot någons person, frihet, frid eller ära” (12). Vidare innebär diskriminering att en person blivit kränkt eller missgynnad med koppling till en eller flera av de sju diskrimineringsgrunderna (kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning samt ålder) (13). Det finns samband mellan upplevd kränkning (14) liksom upplevd diskriminering och sämre självskattad hälsa (15, 16). Det finns även samband mellan upplevd diskriminering och psykisk ohälsa (17, 18) samt självmordstankar (19). Grupper som upplever sig diskriminerade har dessutom lägre förtroende för andra människor samt institutioner (16).
Kränkningar har bland annat studerats i arbetsmiljösammanhang och i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4) definieras kränkande särbehandling som ”handlingar som riktas mot en eller flera arbetstagare på ett kränkande sätt och som kan leda till ohälsa eller att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap” (20). Det kan till exempel röra sig om sexuella trakasserier, hot, fysiska ingrepp, ryktesspridning eller utfrysning (21). Siffror från Arbetsmiljöverket visar bland annat att kvinnor i högre utsträckning än män upplever besvär på grund av kränkande särbehandling från chef eller kollegor (22).