Sociala relationer

För instrumentellt stöd ställdes frågan: Kan du få hjälp av någon eller några personer om du har praktiska problem eller är sjuk? Det fanns fyra möjliga svarsalternativ: ja, alltid, ja, för det mesta, nej, för det mesta inte samt nej, aldrig. De två sistnämnda kategoriserades som att man saknade praktiskt stöd.

I folkhälsoenkäten 2019 var det 7,4 % (± 0,3) som uppgav att de saknar praktiskt stöd för det mesta eller alltid. Det var fler män än kvinnor (8,8 % (± 0,5) respektive 6,1 % (± 0,4)) och snitten i Skåne låg något högre än rikssnitten. Sett till åldersgrupperna var det små skillnader.

I utbildningsgrupperna var det en större andel med förgymnasial utbildning som uppgav att de saknar praktiskt stöd (11,1 % (± 1,0)) jämfört med de med gymnasial- samt eftergymnasial utbildning (7,4 % (± 0,5) och 5,9 % (± 0,4)). Störst skillnad fanns mellan födelseregionerna, där gruppen födda i övriga världen hade mer än fyra gånger så hög andel individer som saknade praktiskt stöd än gruppen födda i Sverige (21 % (± 1,6) jämfört med 4,6 % (± 0,2)).

Frågan om emotionellt stöd kunde besvaras med ja eller nej. Frågan löd: Har du någon du kan dela dina innersta känslor med och anförtro dig åt? Gruppen som svarade nekande kategoriserades som att de saknade emotionellt stöd.

I folkhälsoenkäten 2019 var det 13,6 % (± 0,4) som uppgav att de saknade emotionellt stöd. Trenderna i redovisningsgrupperna för andel som saknade emotionellt stöd liknar i stort trenderna för andel som saknade praktiskt stöd.

Det var vanligare bland männen än kvinnorna att sakna emotionellt stöd, 16 % (± 0,6) jämfört med 11,2 % (± 0,5) men skillnaderna var små mellan åldersgrupperna. Skillnader förekom även mellan utbildningsgrupperna där gruppen med förgymnasial utbildning i högre grad uppgav att de saknade emotionellt stöd (17,4 % (± 1,2)) jämfört med gruppen med eftergymnasial utbildning (10,8 (± 0,5)).

Störst skillnader återfanns dock mellan födelseregionerna. I gruppen födda i övriga världen var det 25,9 % (± 1,7) som uppgav att de saknade emotionellt stöd. I jämförelse var samma nivå 11,2 % (± 0,4) för gruppen födda i Sverige.

För socialt deltagande ställdes frågan: Har du besökt/deltagit i någon av följande aktiviteter under de senaste 12 månaderna? En lång rad olika aktiviteter listades, varav den svarande kunde kryssa i flera alternativ. Svarande som angav max en aktivitet ansågs ha lågt socialt deltagande.

I folkhälsoenkäten 2019 var det 17,1 % (± 0,4) som ansågs ha lågt socialt deltagande. Andelen var något lägre för kvinnor än för män och låg på samma nivå som rikssnittet. I åldrarna 18-54 år var det ingen statistiskt säkerställd skillnad mellan grupperna, men i de högre åldrarna var andelen med lågt socialt deltagande större. Störst andel återfanns i åldersgruppen 65-84 år där det var 26 % (± 0,9) med lågt socialt deltagande.

Mellan utbildningsgrupperna skiljde sig andelsskattningarna åt stort. I gruppen med förgymnasial utbildning var det hela 36,7 % (± 1,5) som ansågs ha lågt socialt deltagande. I gruppen med gymnasial utbildning var det en lägre andel på 19,6 % (± 0,7) och i gruppen med eftergymnasial utbildning var det 7,8 % (± 0,5) med lågt socialt deltagande.

Det var även stora skillnader mellan födelseregionerna, där till exempel gruppen födda i Sverige hade lägst nivå på 13,5 % (± 0,4) medan gruppen födda i övriga världen hade högst andel (33,1% (± 1,9)) som ansågs ha lågt socialt deltagande.

Det fanns även geografiska skillnader i Skåne. I sydvästra Skåne återfanns de kommuner med lägst andelar med lågt socialt deltagande, medan kommuner som Tomelilla, Bjuv, Åstorp, Klippan och Perstorp hade störst andelar (mellan 23-26 % ± 3,0).

Av listan på sociala aktiviteter var det flest som angav att de deltagit i "Privat fest" samt "Teater eller bio".

För att mäta tillit ställdes frågan: Tycker du att man in allmänhet kan lita på de flesta människor? Frågan besvarades med ja eller nej. Svarande som svarade nekande kategoriserades som att de hade svårt att lita på andra.

I folkhälsoenkäten 2019 var det 34,8 % (± 0,5) som uppgav att de hade svårt att lita på andra. För både män och kvinnor låg Skånes andelsskattningar högre än rikssnittet på 28 %. Bland åldersgrupperna var det högst andel som uppgav att de hade svårt att lita på andra i den yngsta åldersgruppen 18-34 år (45,7 % ± 1,0). Därefter minskar andelen och lägst var det i den äldsta åldersgruppen 65-84 år (26,6 % ± 0,9).

Vid en jämförelse mellan utbildningsgrupperna framkom det att det var lägst andel i gruppen med eftergymnasial utbildning som hade svårt att lita på andra (24,2 % (± 0,7) jämfört med mellan 38-41 % (± 0,9-1,5)) i grupperna med kortare utbildning. Stora skillnader sågs även mellan födelseregionerna. Grupperna födda i övriga Europa och övriga världen uppgav i högre utsträckning än grupperna födda i Sverige och i övriga Norden att de hade svårt att lita på andra (48-50 % (±1,9) jämfört med runt 30 % (± 0,5-3,1)).

I Skåne återfanns de kommuner med lägst andel som uppgav att de hade svårt att lita på andra i de nordöstra och sydöstra delarna.

I folkhälsoenkäten 2019 ställdes en fråga om man blivit behandlad eller bemött på ett sätt så att man känt sig kränkt. Den svarande kunde ange nej, ja, någon gång eller ja, flera gånger. Vid jakande svar kategoriserades personen som att den känt sig utsatt för kränkande behandling.

Det var 18,4 % (± 0,8) som svarade ja i folkhälsoenkäten 2019. Det är en kraftig minskning sedan frågan började ställas 2008 då andelen låg på 30 % (± 1,0). Fler kvinnor än män uppgav att de känt sig utsatt för kränkande behandling (20,9 % (± 0,9) jämfört med 15,8 % (± 1,1)), en trend som återfanns i alla redovisningsgrupper förutom gruppen med förgymnasial utbildning och i gruppen födda i övriga världen.

En större andel yngre än äldre har känt sig utsatta för kränkande behandling (25 % (± 1,3) i gruppen 18-34 år jämfört med 9 % (± 0,9) i gruppen 65-84 år).

Skillnader fanns även mellan utbildningsnivåerna, där de med eftergymnasial utbildning hade högst andel som känt sig utsatta för kränkande behandling (19,9 % (± 1,1)). Lägst andel hade de med förgymnasial utbildning (11,3 % (± 1,4)). Det fanns inga statistiskt säkerställda skillnader mellan födelseregionerna.

Det var högst andel som känt sig utsatta för kränkande behandling i Malmö, Helsingborg, Perstorp och Höör sett till Skånes kommuner. Lägst andel var det i Simrishamn på bara 8 %.

Av de som uppgav att de blivit utsatta för kränkande behandling var det störst andel som uppgav att de trodde att det kan ha berott på "Kön" (18,2 %) följt av "Etnisk tillhörighet" (14,5 %) och "Utseende" (14,1 %).

1. Heinze, J. E., Kruger, D. J., Reischl, T. M., Cupal, S., & Zimmerman, M. A. (2015). Relationships Among Disease, Social Support, and Perceived Health: A Lifespan Approach. American journal of community psychology, 56(3-4), 268–279. https://doi.org/10.1007/s10464-015-9758-3
2. Sarafino E.P. Health psychology: Biopsychosocial interactions. (6th ed.) USA: John Willy & Sons, Inc, 2008.
3. Pellmer K. & Wramner B. Grundläggande folkhälsovetenskap. 2007. Stockholm: Liber AB, 2007.
4. Kim, D., Subramanian, S. V., & Kawachi, I. (2006). Bonding versus bridging social capital and their associations with self rated health: a multilevel analysis of 40 US communities. Journal of epidemiology and community health, 60(2), 116–122. https://doi.org/10.1136/jech.2005.038281
5. Waverijn, G., Wolfe, M. K., Mohnen, S., Rijken, M., Spreeuwenberg, P., & Groenewegen, P. (2014). A prospective analysis of the effect of neighbourhood and individual social capital on changes in self-rated health of people with chronic illness. BMC public health, 14, 675. https://doi.org/10.1186/1471-2458-14-675
6. Mohnen, S. M., Völker, B., Flap, H., & Groenewegen, P. P. (2012). Health-related behavior as a mechanism behind the relationship between neighborhood social capital and individual health--a multilevel analysis. BMC public health, 12, 116. https://doi.org/10.1186/1471-2458-12-116
7. Nieminen, T., Prättälä, R., Martelin, T., Härkänen, T., Hyyppä, M. T., Alanen, E., & Koskinen, S. (2013). Social capital, health behaviours and health: a population-based associational study. BMC public health, 13, 613. https://doi.org/10.1186/1471-2458-13-613
8. Ueshima, K., Fujiwara, T., Takao, S., Suzuki, E., Iwase, T., Doi, H., Subramanian, S. V., & Kawachi, I. (2010). Does social capital promote physical activity? A population-based study in Japan. PloS one, 5(8), e12135. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0012135
9. Forsman, A. K., Nyqvist, F., Schierenbeck, I., Gustafson, Y., & Wahlbeck, K. (2012). Structural and cognitive social capital and depression among older adults in two Nordic regions. Aging & mental health, 16(6), 771–779. https://doi.org/10.1080/13607863.2012.667784
10. Han, K. M., Han, C., Shin, C., Jee, H. J., An, H., Yoon, H. K., Ko, Y. H., & Kim, S. H. (2018). Social capital, socioeconomic status, and depression in community-living elderly. Journal of psychiatric research, 98, 133–140. https://doi.org/10.1016/j.jpsychires.2018.01.002
11. Kawachi, I., Kennedy, B. P., Lochner, K., & Prothrow-Stith, D. (1997). Social capital, income inequality, and mortality. American journal of public health, 87(9), 1491–1498. https://doi.org/10.2105/ajph.87.9.1491
12. Skadeståndslagen (1972: 207). Hämtad 2020-06-18 från: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/skadestandslag-1972207_sfs-1972-207
13. Vad är diskriminering? [Internet] Hämtad 2020-06-18 från: https://www.do.se/om-diskriminering/vad-ar-diskriminering/
14. Lindström, M., Axelsson, J., & Rosvall, M. (2012). Experience of violation during the past 3 months, social capital, and self-rated health: a population-based study. Scandinavian journal of public health, 40(8), 753–760. https://doi.org/10.1177/1403494812462460
15. Alvarez-Galvez, J., & Salvador-Carulla, L. (2013). Perceived discrimination and self-rated health in Europe: evidence from the European Social Survey (2010). PloS one, 8(9), e74252. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0074252
16. Kumlin, J. Delar av mönster- en analys av upplevelser av diskriminering och diskriminerande processer. Stockholm: Diskrimineringsombudsmannen, DO, 2014. Rapport: 2014:1. Hämtad 2021-11-15 från: 
    https://www.do.se/download/18.277ff225178022473141e26/1618941269996/rapport-delar-monster.pdf 
17. En strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Enheten för diskrimineringsfrågor, Arbetsmarknadsdepartementet, 2014. Hämtad 2020-06-15 från: https://www.regeringen.se/49baf9/contentassets/6aa547fb55c74d1d9f49121119792da9/en-strategi-for-lika-rattigheter-och-mojligheter-oavsett-sexuell-laggning-konsidentitet-eller-konsuttryck
18. Bostwick, W. B., Boyd, C. J., Hughes, T. L., West, B. T., & McCabe, S. E. (2014). Discrimination and mental health among lesbian, gay, and bisexual adults in the United States. The American journal of orthopsychiatry, 84(1), 35–45. https://doi.org/10.1037/h0098851
19. Sutter, M., & Perrin, P. B. (2016). Discrimination, mental health, and suicidal ideation among LGBTQ people of color. Journal of counseling psychology, 63(1), 98–105. https://doi.org/10.1037/cou0000126
20. Arbetsmiljöverkets författarsamling (AFS 2015:4). Organisatorisk och social arbetsmiljö. Stockholm: Arbetsmiljöverket, 2015. Hämtad 2020-06-17 från: https://www.av.se/globalassets/filer/publikationer/foreskrifter/organisatorisk-och-social-arbetsmiljo-foreskrifter-afs2015_4.pdf
21. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Frågor och svar om kränkande särbehandling. [Internet]. Hämtat 2020-06-17 från: https://skr.se/arbetsgivarekollektivavtal/arbetsmiljo/fragorochsvar/krankandesarbehandling.12056.html
22. Arbetsmiljöverket. Arbetsmiljöstatistik Arbetsorsakade besvär. Tabellbilaga. Stockholm: Arbetsmiljöverket, 2018. Rapport 2018:3. Hämtad 2020-06-17 från: https://www.av.se/globalassets/filer/statistik/arbetsorsakade-besvar-2018/arbetsorsakade-besvar_2018_tabellbilaga.pdf