Sjukvård och tandvård

Förtroende för sjukvården

Att befolkningen har ett högt förtroende för hälso- och sjukvården har stor betydelse för båda parter. Det är till exempel en förutsättning för en hälso- och sjukvård som är effektiv och legitim. Dessutom främjar det vårdens möjlighet att bedriva utvecklingsarbete samt att hantera kriser. På individnivå kan i sin tur ett högt förtroende sättas i samband med en större benägenhet att söka vård samt följa den behandling som ges (1). I den nationella undersökningen Hälso- och sjukvårdsbarometern visar resultaten att förtroendet för sjukvården i sin helhet generellt sett är högt i Sverige och högst är det i gruppen från 70 år och uppåt. Viss skillnad förekommer mellan olika socioekonomiska grupper, med en något högre andel med högt förtroende i gruppen med kortare utbildning jämfört med gruppen med längre utbildning. Enligt samma undersökning tycker sig majoriteten av de tillfrågade att de har tillgång till den hälso- och sjukvård man behöver (2). Resultaten från Hälso- och sjukvårdsbarometern är dock inte helt jämförbart med resultaten från folkhälsoenkäten 2019 då frågorna samt svarsalternativen ser något annorlunda ut i den skånska enkäten.

I folkhälsoenkäten 2019 ställdes frågor kring vilket förtroende man har för olika samhällsinstitutioner och grupper. Bland dessa ingick ”Sjukvården” och på en fyrgradig skala kunde man svara från ”Mycket stort” till ”Inte alls”. Utöver den fyrgradiga skalan kunde man svara ”Har ingen åsikt”. Svarande som angav ”Inte särskilt stort” eller ”Inte alls” ansågs ha ett lågt förtroende.

Totalt sett svarade 32 % (± 0,5) att de hade ett lågt förtroende för sjukvården. Detta är den högsta andelen sedan frågan ställdes för första gången år 2004. Om man tittar på vilka redovisningsgrupper där det har skett störst procentuell skillnad i sedan 2012, är detta särskilt framträdande i åldersgrupperna 18-34 år och 35-44 år där andelen med lågt förtroende ökat med 10 procentenheter sedan 2012. 

En något högre andel kvinnor rapporterade lågt förtroende jämfört med män (32,9 % (± 0,7) respektive 31,1 % (± 0,8)). Den yngsta gruppen hade den högsta andelen med lågt förtroende (36,9 % (± 1,0)) och skillnaden var signifikant högre än övriga åldersgrupper förutom i jämförelse med den näst yngsta gruppen (35-44 år). Gruppen med lägst andel med lågt förtroende var den äldsta (65-84) år där andelen låg på 21,9 % (± 0,9).

Förtroendet var även ojämnt fördelat baserat på utbildningsgrupp. Skillnader återfanns mellan samtliga grupper, med högst andel med lågt förtroende i gruppen med gymnasial utbildning (34 % (± 0,8)), följt av gruppen med förgymnasial utbildning (30,7 % (± 1,5)) och lägst andel i gruppen med eftergymnasial utbildning (28,7 % (± 0,7)).

Stora skillnader förekom även mellan grupperna födda i Sverige och övriga Norden jämfört med grupperna födda i övriga Europa och övriga världen. Andelen med lågt förtroende i gruppen födda i Sverige var 28,3 % (± 0,5), medan den i gruppen födda i övriga Europa var 44,6 % (± 1,9). 

Jämförelse över tid och mot riket
Andel med lågt förtroende för sjukvården, %

Geografiska skillnader

Andel med lågt förtroende för sjukvården, %
Skånesnitt: 32 %
38 - 43
33 - 37
31 - 32
28 - 30
24 - 27
Skånesnitt: 32 %
38 - 43
33 - 37
31 - 32
28 - 30
24 - 27

Otillfredsställda vårdbehov

Utöver förtroendet för sjukvården ställdes en fråga om man de senaste tre månaderna haft behov av läkarvård, men ändå avstått från att söka vård. Detta benämns vidare som otillfredsställt vårdbehov.

För denna indikator syns en stor procentuell skillnad jämfört med tidigare mätningar. År 2012 var det 18 % (± 0,7), det vill säga nästan var femte person som rapporterade otillfredsställt vårdbehov, medan motsvarande indikator vid 2019 års mätning uppgick till hela 30,9 % (± 0,5), det vill säga närmare var tredje person.

Det var en högre andel kvinnor som rapporterade otillfredsställt vårdbehov jämfört med männen (33,8 % (± 0,7) respektive 27,9 % (± 0,7)). Baserat på åldersgrupper var det en högre andel med otillfredsställda vårdbehov i grupperna upp till 54 år (32,5–35,5 % (± 1,0-1,3)) jämfört med grupperna 55-64 respektive 65-84 år. Lägst andel återfanns i den äldsta gruppen med en andel på 21 % (± 0,8).

Det fanns inga signifikanta skillnader i de olika utbildningsgrupperna. Däremot visade resultaten på skillnader baserat på olika födelseregioner, vilken visar att gruppen födda i Sverige har en lägre andel med otillfredsställda vårdbehov (28,5 % (± 0,5)) jämfört med samtliga grupper födda utanför Sverige där andelen låg mellan 32,5–38,5 % (± 1,8-3,0).

Av de som uppgav att de avstått från att söka vård var det störst andel som uppgav orsaken "Annan orsak" (42,4 %) följt av "Jag hade inte tid" (31 %). 

Jämförelse över tid och mot riket
Andel med otillfredsställda vårdbehov, %

Geografiska skillnader

Andel med otillfredsställda vårdbehov, %
Skånesnitt: 30,9 %
34 - 37
31 - 33
29 - 30
26- 28
22 - 25
Skånesnitt: 30,9 %
34 - 37
31 - 33
29 - 30
26- 28
22 - 25

Otillfredsställda tandvårdsbehov

I folkhälsoenkäten 2019 inkluderades i likhet med otillfredsställda vårdbehov, även en fråga huruvida man de senaste tre månaderna haft behov av tandläkarvård, men ändå avstått från att söka vård (vidare benämns som otillfredsställt tandvårdsbehov).

Även för denna indikator har det skett en signifikant ökning 2019 (18,1 % (± 0,4)) jämfört med 2012 års mätning (14,8 % (± 0,5)). Det fanns inga signifikanta skillnader mellan könen. Däremot var denna indikator ojämlikt fördelad mellan olika åldersgrupper. De yngsta grupperna 18-34 år och 35-44 år hade en högre andel med otillfredsställda tandvårdsbehov (20,9 % (± 0,9) respektive 22,6 % (± 1,1)) jämfört med alla övriga grupper. 

Skillnader återfanns även utifrån utbildningsnivå, med en högre andel i grupperna med förgymnasial- och gymnasial utbildning (22,2 % (± 1,3) respektive 19,5 % (± 0,7)) jämfört med gruppen med eftergymnasial utbildning (15,2 % (± 0,6)). Likaså visade resultaten att skillnader förekom baserat på födelseregion. Andelen var lägre i gruppen födda i Sverige (14,3 % (± 0,4)) jämfört med grupperna födda i alla övriga födelseregioner, vilka hade andelar på mellan 18,5–33% (± 1,6-2,6), varav gruppen födda i övriga världen stod för den högsta andelen på 33 % (± 1,8).

Av de som uppgav att de avstått från att söka tandvård var det störst andel som uppgav orsaken "Ekonomiska skäl" (59,5 %) följt av "Jag hade inte tid" (19,3 %) och "Rädsla (tandläkarskräck)" (16,7 %). 

Jämförelse över tid och mot riket
Andel med otillfredsställda tandvårdsbehov, %

Geografiska skillnader

Andel med otillfredsställda tandvårdsbehov, %
Skånesnitt: 18,1 %
22 - 24
19 - 21
17 - 18
14 - 16
8 - 13
Skånesnitt: 18,1 %
22 - 24
19 - 21
17 - 18
14 - 16
8 - 13

Referenser

  1. Vårdanalys. Förnuft och känsla. Befolkningens förtroende för hälso- och sjukvården. Stockholm: Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, 2018. Rapport 2018:4. Hämtad 2020-06-30 från: https://www.vardanalys.se/rapporter/fornuft-och-kansla/ 
  2. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Hälso- och sjukvårdsbarometern 2019. BEFOLKNINGENS ATTITYDER TILL, FÖRTROENDE FÖR OCH UPPFATTNING OM HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), 2020. Hämtad 2020-06-30 från: https://skr.se/halsasjukvard/patientinflytande/halsoochsjukvardsbarometern.758.html