Psykisk ohälsa

Det finns flera olika definitioner av psykisk ohälsa, men oftast inkluderar psykisk ohälsa allt från nedsatt psykiskt välbefinnande, såsom oro eller nedstämdhet, till allvarliga psykiska sjukdomar (1). Genetiska faktorer, händelser i livet samt i vilken situation vi befinner oss i, är övergripande aspekter som tros ligga bakom uppkomsten av psykisk ohälsa. Dock behövs ytterligare forskning kring varför man drabbas (2). Dessutom är den psykiska ohälsan ojämlikt fördelad i befolkningen. Enligt Folkhälsomyndighetens analyser är de främsta faktorerna till detta kopplat till socioekonomiska aspekter (som inkomst- och utbildningsnivå) samt till diskrimineringsgrundande aspekter (som kön, funktionsnedsättning och sexuell läggning) (3).

Utöver det lidande psykisk ohälsa medför för den enskilde är det även ett folkhälsoproblem med stor samhällspåverkan. Psykiatriska diagnoser är den vanligaste sjukskrivningsorsaken i Sverige och har så varit sedan år 2014. Dessutom innebär den här typen av diagnoser oftare längre sjukskrivningstid jämfört med andra diagnoser (4). I en rapport från Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi (IHE) 2017 görs jämförelser mellan olika sjukdomsgrupper och dess kostnader. Resultaten visar att psykiska sjukdomar är den sjukdomsgrupp med högst totalkostnad (direkta och indirekta kostnader inkluderade), med en andel på 24 % (5).

I folkhälsoenkäten 2019 ställdes flera frågor om psykisk ohälsa. Nedan presenteras olika mått på nedsatt psykiskt välbefinnande samt förekomst av ängslan, oro eller ångest, stress, sömnbesvär, depression, självmordstankar och självmordsförsök.

Nedsatt psykiskt välbefinnande: GHQ-5

Ett mått på psykisk ohälsa är nedsatt psykiskt välbefinnande. I folkhälsoenkäten 2019 undersöktes detta med en förkortad version (GHQ-5) av det väletablerade mätinstrumentet General Health Questionnaire (GHQ) (6). GHQ5 består av fem frågor om hur man känt sig de senaste veckorna. Frågorna handlar om man känt sig olycklig och nedstämd, förlorat tron på sig själv, känt sig spänd, tyckt man varit värdelös samt inte kunnat klara sina problem. Vid jakande svar på minst två frågor bedöms personen ha nedsatt psykiskt välbefinnande.

Resultaten visade att det har skett en förändring i negativ riktning avseende nedsatt psykiskt välbefinnande sedan senaste mätningen 2012. Med andra ord var det en högre andel som rapporterade nedsatt psykiskt välbefinnande 2019 än 2012 (19,1 % (± 0,4) respektive 16 % (± 0,6)). Andelen var högre bland kvinnor än män (22,1 % (± 0,6) respektive 16 % (± 0,6)), även om den procentuella utvecklingen sedan 2012 var mer negativ för män.

Utifrån åldersgrupper rapporterade den äldsta åldersgruppen 65-84 år den lägsta andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande (9 % (± 0,6)), med en ökad trend ju yngre åldersgrupp som studerades. I åldersgruppen 18-34 år var andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande därmed högst (28 % (± 0,9)) och det var också i den åldersgruppen den högsta procentuella ökningen hade skett sedan den senaste mätningen. Den gruppen med högst andel med nedsatt psykiskt välbefinnande var kvinnor i åldersgruppen 18-34 år (32,7 % (± 1,2)). 

Vad gäller nedsatt psykiskt välbefinnande i de olika utbildningsgrupperna kunde inga signifikanta skillnader identifieras. Däremot var det en procentuell ökning i samtliga utbildningsgrupper sedan mätningen 2012.

Vid jämförelser mellan olika födelseregioner visade resultaten att gruppen födda i övriga världen angav högst andel med nedsatt psykiskt välbefinnande. Sett till Skånes kommuner var andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande högst i Malmö, Lund och Burlöv. 

Jämförelse över tid och mot riket
Andel med nedsatt psykiskt välbefinnande, %

Geografiska skillnader

Andel med nedsatt psykiskt välbefinnande, %
Skånes snitt: 19,1 %
22 - 23
20 - 21
18 - 19
15 - 17
12 - 14
Skånes snitt: 19,1 %
22 - 23
20 - 21
18 - 19
15 - 17
12 - 14

Lågt psykiskt välbefinnande: SF-36

Ett annat mått som ingick i folkhälsoenkäten 2019 som avser spegla lågt psykiskt välbefinnande var en del av den svenska versionen av det väletablerade mätinstrumentet Short Form Health Survey (SF-36) (7-9). I folkhälsoenkäten 2019 baserades lågt psykiskt välbefinnande på fem frågor från SF-36, vilka efterfrågar hur stor del av tiden man under de senaste fyra veckorna känt sig nervös, nedstämd, dyster och ledsen, utsliten samt trött.

Resultaten visade på en ökning sedan mätningen 2012 och det var en högre andel bland kvinnor (22 % (± 0,6)) jämfört med män (17 % (± 0,6)) och en nedåtgående trend baserat på ålder. I yngsta åldersgruppen rapporterade 25,1 % (± 0,9) lågt psykiskt välbefinnande medan motsvarande i gruppen 65-84 år var 13,8 % (± 0,7).

Till skillnad från GHQ-5 fanns det för detta mått en signifikant skillnad mellan utbildningsgrupperna. Skillnaden visade sig som en nedåtgående trend där gruppen med förgymnasial utbildning hade den högsta andelen med lågt psykiskt välbefinnande (20,7 % (± 1,3)) och gruppen med eftergymnasial utbildning hade lägst andel (17,1 % (± 0,6)).

För detta mått skiljde det sig också något mer baserat på födelseregion jämfört med GHQ-5. För SF-36 var det en högre andel med lågt psykiskt välbefinnande i grupperna födda i övriga Europa och övriga världen jämfört mot grupperna födda i Sverige och övriga Norden.

Jämförelse över tid och mot riket
Andel med lågt psykiskt välbefinnande, %

Geografiska skillnader

Andel med lågt psykiskt välbefinnande, %
Skånesnitt: 19,6 %
23 - 24
21 - 22
19 - 20
16 - 18
12 - 15
Skånesnitt: 19,6 %
23 - 24
21 - 22
19 - 20
16 - 18
12 - 15

Ängslan, oro eller ångest

En annan aspekt av psykisk ohälsa är ängslan, oro och ångest. Närmare två av fem (38,2 % (± 0,5)) rapporterade lätta eller svåra besvär av ängslan, oro eller ångest i folkhälsoenkäten 2019. I samtliga åldersgrupper rapporterade en högre andel kvinnor denna typ av besvär jämfört mot männen. Totalt sett rapporterade 45,1 % (± 0,7) av kvinnorna och 31,3 % (± 0,8) av männen lätta eller svåra besvär. Likaså återfanns skillnader baserat på ålder, med en högre andel bland de yngre åldersgrupperna än de äldre, med en skillnad på 16 procentenheter mellan den yngsta och den äldsta gruppen (47,3 % (± 1,0) respektive 30,8 % (± 0,9)). Inga signifikanta skillnader återfanns utifrån utbildningsnivå, men vad gäller födelseregion sågs en lägre andel i gruppen födda i övriga Norden jämfört med resterande födelseregioner. 

Det fanns även geografiska skillnader i Skåne. De kommuner där störst andel angav besvär av ängslan, oro eller ångest var Lund, Malmö, Burlöv och Landskrona. Lägst andel återfanns i Lomma, Örkelljunga och Båstad. 

I resultaten ovan inkluderades såväl lätta som svåra besvär av ängslan, oro eller ångest. Bryter man ut gruppen med svåra besvär är andelen totalt sätt betydligt lägre, 7,4 % (± 0,3), vilket är i linje med rikssnittet på 7 %. I gruppen med svåra besvär dominerar fortfarande kvinnorna och den yngsta åldersgruppen 18-34 år.

Jämförelse över tid och mot riket
Andel med lätta eller svåra besvär av ängslan, oro eller ångest, %

Geografiska skillnader

Andel med lätta eller svåra besvär av ängslan, oro eller ångest, %
Skånesnitt: 38,2 %
41 - 43
38 - 40
36 - 37
33 - 35
28 - 32
Skånesnitt: 38,2 %
41 - 43
38 - 40
36 - 37
33 - 35
28 - 32

Stress

Stress i sig är ingen sjukdom, men långvarig stress utan möjlighet till återhämtning har samband med ohälsa i olika former, hjärt- kärlsjukdomar (10), depression (11) och utmattningssymtom (12) för att nämna några.

Nästan var femte (18,1 % (± 0,4)) rapporterade besvär av stress, som i folkhälsoenkäten 2019 inkluderade såväl personer som rapporterat lätta som svåra besvär. Det var en något högre andel än rikssnittet (16 %). Det var en högre andel kvinnor än män (21,8 % (± 0,6) respektive 14,4 % (± 0,6)) som rapporterade besvär av stress. Vad gäller åldersgrupper sågs en nedåtgående trend, vilket innebär att besvären verkar minska ju äldre men blir. I den yngsta åldersgruppen 18-34 år var andelen med besvär 25,9 % (± 0,9), medan motsvarande var endast 6,1 % (± 0,5) i den äldsta gruppen 65-84 år. I alla åldersgrupper var det en högre andel kvinnor än män som uppgav besvär av stress. 

Det var en högre andel i gruppen med eftergymnasial utbildning som angav besvär av stress (18,5% (± 0,6)) jämfört med grupperna med förgymnasial och gymnasial utbildning (13,9 % (± 1,1) respektive 16,3 % (± 0,7)). Skillnader förekom även mellan grupper med olika födelseregioner. Grupperna födda i övriga Europa och övriga världen hade en högre andel (20 % (± 1,5) respektive 22 % (± 1,6)) än grupperna födda i Sverige eller övriga Norden (17,4 % (± 0,4) respektive 14,7 % (± 2,3)). För samtliga redovisningsgrupper följde Skåne samma mönster som nationell data.

Vid nedbrytning av stress-indikatorn till att endast inkludera den grupp som angett svåra besvär av stress var den totala andelen 4,8 % (± 0,2), vilket var i linje med rikssnittet på 4 %. Denna grupp följer i stort resultaten där både lätta och svåra besvär inkluderas. Det innebär således att det är kvinnorna och de yngre åldersgrupperna som dominerar, liksom att det inte återfanns några signifikanta skillnader mellan utbildningsgrupperna. Dock skiljer sig resultaten för födelsegrupper något åt. Vid svåra besvär återfanns det endast signifikanta skillnader mellan gruppen födda i Sverige och gruppen födda i övriga världen.

Jämförelse över tid och mot riket
Andel som angett att de för närvarande känner sig ganska eller mycket stressade, %

Geografiska skillnader

Andel som angett att de för närvarande känner sig ganska eller mycket stressade, %
Skånenitt: 18,1 %
21 - 23
19 - 20
17 - 18
14 - 16
11 - 13
Skånenitt: 18,1 %
21 - 23
19 - 20
17 - 18
14 - 16
11 - 13

Sömnbesvär

Sömn är livsviktigt för oss människor och vanligtvis behöver en vuxen person mellan sex och nio timmars sömn per dygn (13). Flera studier har påvisat samband mellan sömnsvårigheter och sjukdomar såsom hjärt- kärlsjukdomar, fetma, diabetes och psykisk ohälsa men också ökad dödlighet. Kvinnor rapporterar i regel sömnsvårigheter i högre utsträckning än män. Även äldre personer drabbas i högre grad än yngre. Detta har sin grund i åldersrelaterade fysiologiska förändringar samt på grund av en högre andel med sjukdomar som kan ha en negativ inverkan på sömnen (14,15).

I folkhälsoenkäten 2019 angav mer än två femtedelar (42 % (± 0,5)) sömnsvårigheter i form av antingen lätta eller svåra besvär. Detta var en något högre andel än rikssnittet på 39 %. Totalt sett var det en högre andel kvinnor (47,5 % (± 0,7)) än män (36 % (± 0,8)) som rapporterade sömnbesvär. Detta mönster återfanns i samtliga åldersgrupper. Högst andel med sömnsvårigheter återfanns i grupperna i medelåldern och äldre. Till exempel uppgick andelen med besvär i åldern 55-64 år till 49,3 % (± 1,3), det vill säga nästan varannan person i det åldersspannet, medan motsvarande andel i den yngsta gruppen (18-34 år) låg på 36 % (± 1,0).

Grupperna med förgymnasial och gymnasial utbildning angav sömnbesvär i högre utsträckning (45,7 % (± 1,5) respektive 44,3 % (± 0,9)), jämfört med gruppen med eftergymnasial utbildning (39 % (± 0,8)). Det fanns också en skillnad baserat på födelseregion. Gruppen födda i Sverige hade en lägre andel (41,2 % (± 0,6)) än grupperna födda i övriga Europa och övriga världen (respektive 44 % (± 1,9)). Nationell data visar att liksom i Skåne är det framför allt kvinnor samt grupper i medelåldern och äldre som uppger sömnbesvär.

Vid utbrytning av de som angett svåra sömnbesvär var andelen 9,2 % (± 0,3) och i riket 7 %. Samma mönster framkom som vid inkludering av både de med lätta och svåra besvär, det vill säga att det var vanligare bland kvinnor än män, bland medelålders och äldre jämfört med yngre, bland de med kortare utbildningen jämfört med de med lång utbildning samt bland de födda i utanför Sverige jämfört med de som var födda i Sverige.

Jämförelse över tid och mot riket
Andel med lätta eller svåra sömnbesvär, %

Geografiska skillnader

Andel med lätta eller svåra sömnbesvär, %
Skånesnitt: 41,9 %
49 - 51
46 - 48
43 - 45
39 - 42
35 - 38
Skånesnitt: 41,9 %
49 - 51
46 - 48
43 - 45
39 - 42
35 - 38

Depression

Depression är en av de vanligaste psykiatriska diagnoserna i världen och enligt en internationell undersökning som inkluderade 17 länder rapporterade omkring en av tjugo att de haft en depression det senaste året (16). För att en depressionsdiagnos ska ställas ska olika symtomkriterier uppfyllas och symtomen ska ha varit närvarande större delen av tiden under minst två veckor. Risken att drabbas av depression någon gång i livet är högre för kvinnor än män. Medianåldern för insjuknande är 25 år, även om risken att drabbas av depression är särskilt hög bland äldre personer (17). 

Totalt rapporterade 3,5 % (± 0,2) att de fått diagnosen depression av läkare det senaste året. Motsvarande andel för riket ligger på 4 %. Närmare dubbelt så många kvinnor som män rapporterade att de fått en depressionsdiagnos det senaste året (4,5 % (± 0,3) respektive 2,5 % (± 0,3)). En nedåtgående trend visade sig avseende skillnader mellan olika åldersgrupper, vilket innebär att den yngsta gruppen 18-34 år hade högst andel (4,7 % (± 0,4)) medan den äldsta gruppen 65-84 år hade lägst andel (2,1 % (± 0,3)) som diagnostiserats det senaste året. Det var en något högre andel i gruppen med förgymnasial utbildning (4 % (± 0,6)) jämfört med gruppen med eftergymnasial utbildning (3 % (± 0,3)). Inga signifikanta skillnader återfanns baserat på födelseregion.

Ovan beskrivs den grupp som diagnostiserats med depression det senaste året. Om man istället tittar på andelen som fått denna diagnos någon gång, det vill säga där både de som fått den det senaste året och de som fått diagnosen tidigare i livet, låg andelen på 18,8 % (± 0,4). Detta var i linje med rikssnittet på 18 %. Liksom i Skåne visar även resultat på riksnivå att det är betydligt högre andel kvinnor som diagnostiseras med depression jämfört med män.

Jämförelse över tid och mot riket
Andel som fått diagnosen depression av läkare det senaste året, %

Geografiska skillnader

Andel som fått diagnosen depression av läkare det senaste året, %
Skånesnitt: 3,5 %
5
4
3
2
Skånesnitt: 3,5 %
5
4
3
2

Självmordstankar

I Sverige sker omkring 1100 självmord (suicid) per år (6). I Skåne är siffran cirka 200 (18). Självmord är svåra att förutse, även om flera riskfaktorer har identifierats. Bland dessa återfinns bland annat psykisk ohälsa och tidigare självmordsförsök, ekonomiska svårigheter, missbruk, relationsproblematik, genetiska faktorer men också diskriminering och faktorer inom exempelvis hälso- och sjukvårdssystemet (19). En svensk rapport har även visat att den stora majoriteten (95 %) i åldersgruppen 15-44 år haft sjukvårdskontakter inom två år före självmordet ägde rum (20).

Förekomst av självmord skiljer sig åt mellan män och kvinnor både i Sverige och globalt. Nationella siffror från 2018 visar att majoriteten (70 %) av de som avled i självmord var män. Män i åldern 85 år och äldre står för det högsta suicidtalet (antal suicid per 100 000 invånare), men sett till totala antal dödsfall på grund av sjukdom är självmord vanligare bland yngre än äldre. Detta eftersom yngre löper lägre risk att avlida av sjukdomar generellt jämför med äldre (21).

I folkhälsoenkäten 2019 ställdes två frågor relaterat till självmord; självmordstankar och självmordsförsök. Den första frågan undersökte om man någon gång kommit i den situationen att man allvarligt övervägt att ta sitt liv, nedan benämnt som självmordstankar. Totalt rapporterade 13,2 % (± 0,4) att de någon gång kommit i en sådan situation.

Avseende den grupp som haft självmordstankar i närtid (under det senaste året) var andelen 3,6 % (± 0,2). Här återfanns inga skillnader mellan kvinnor och män. Däremot fanns det skillnader baserat på ålder, vilket visade att andelen var högst i den yngsta gruppen 18-34 år (6,5 % (± 0,5)) i en fallande trend med ökad ålder, vilket innebär att andelen var lägst i den äldsta gruppen, 65-84 år (1,5 % (± 0,2)). Det var inga signifikanta skillnader mellan utbildningsgrupper eller födelseregion.

Jämförelse över tid och mot riket
Andel med självmordstankar det senaste året, %

Självmordsförsök

I folkhälsoenkäten 2019 ställdes även en fråga om faktiska självmordsförsök. Totalt 4,3 % (± 0,2) uppgav att de någon gång i livet hade gjort självmordsförsök.

Vid granskning av den grupp som gjort självmordsförsök det senaste året var andelen totalt sett 0,6 % (± 0,1). Det var ingen skillnad mellan kvinnor och män totalt sett. Baserat på åldersgrupper var andelen signifikant högre i den yngsta gruppen 18-34 år (1,2 % (± 0,2)) jämfört med övriga åldersgrupper. Skillnader förekom även utifrån olika utbildningsgrupper, med en fallande trend ju längre utbildning man hade. Andelen var således högst i gruppen med förgymnasial utbildning (0,9 % (± 0,3)), följt av gruppen med gymnasial utbildning (0,4 % (± 0,1)) och lägst i gruppen med eftergymnasial utbildning (0,3 % (± 0,1)). Likaså återfanns skillnader mellan olika födelseregioner, där framför allt gruppen född i övriga världen hade en högre andel (2 % (± 0,5)) jämfört med resterande födelseregioner som låg mellan 0,3-0,4 % (±.0,1-0,4).

Jämförelse över tid och mot riket
Andel som försökt ta sitt liv det senaste året, %

Referenser

  1. Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (FORTE). En kunskapsöversikt. Psykisk ohälsa, arbetsliv och sjukfrånvaro. Stockholm: FORTE, 2020. Hämtad 2020-06-01 från: https://forte.se/app/uploads/2015/04/psykisk-ohalsa-arbetsliv-2020.pdf
  2. Sveriges kommuner och regioner (SKR). Vad är psykisk ohälsa? [Internet]. Hämtat: 2020-06-01 från: https://www.uppdragpsykiskhalsa.se/omoss/vad-ar-psykisk-halsa-2/
  3. Folkhälsomyndigheten. Ojämlikhet i psykisk hälsa i Sverige. Hur är den psykiska hälsan fördelad och vad beror det på? Solna: Folkhälsomyndigheten, 2019. Hämtad 2020-06-08 från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/6db68e38e372406aab877b4669736eec/ojamlikhet-psykisk-halsa-sverige-kortversion.pdf
  4. Försäkringskassan. Psykiatriska diagnoser. Lång väg tillbaka till arbete vid sjukskrivning. Försäkringskassan, 2017. Korta analyser 2017:1. Hämtad 2020-06-08 från: https://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/d57be02c-46dc-4079-b68d-760739441f11/korta-analyser-2017-1.pdf?MOD=AJPERES&CVID=
  5. Hjalte, F., Gralén, K. & Persson, U. Samhällets kostnader för sjukdomar år 2017. Lund: Institutet för Hälso- och sjukvårdsekonomi (IHE), 2019. Rapport 2019:6. Hämtad 2020-06-08 från: https://ihe.se/wp-content/uploads/2019/09/IHE-Rapport-2019_6_.pdf
  6. Folkhälsomyndigheten. Syfte och bakgrund till frågorna i nationella folkhälsoenkäten. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2018. Hämtad 2020-06-01 från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/d16468d6725b48f7bfbad5f56c9a81cf/syfte-bakgrund-nationella-folkhalsoenkaten-2018.pdf
  7. Sullivan, M., Karlsson, J., & Ware, J. E., Jr (1995). The Swedish SF-36 Health Survey--I. Evaluation of data quality, scaling assumptions, reliability and construct validity across general populations in Sweden. Social science & medicine (1982), 41(10), 1349–1358. https://doi.org/10.1016/0277-9536(95)00125-q
  8. Persson, L. O., Karlsson, J., Bengtsson, C., Steen, B., & Sullivan, M. (1998). The Swedish SF-36 Health Survey II. Evaluation of clinical validity: results from population studies of elderly and women in Gothenborg. Journal of clinical epidemiology, 51(11), 1095–1103. https://doi.org/10.1016/s0895-4356(98)00101-2
  9. Sullivan, M., & Karlsson, J. (1998). The Swedish SF-36 Health Survey III. Evaluation of criterion-based validity: results from normative population. Journal of clinical epidemiology, 51(11), 1105–1113. https://doi.org/10.1016/s0895-4356(98)00102-4
  10. Kivimäki, M., & Steptoe, A. (2018). Effects of stress on the development and progression of cardiovascular disease. Nature reviews. Cardiology, 15(4), 215–229. https://doi.org/10.1038/nrcardio.2017.189
  11. Theorell, T., Hammarström, A., Aronsson, G., Träskman Bendz, L., Grape, T., Hogstedt, C., Marteinsdottir, I., Skoog, I., & Hall, C. (2015). A systematic review including meta-analysis of work environment and depressive symptoms. BMC public health, 15, 738. https://doi.org/10.1186/s12889-015-1954-4
  12. Aronsson, G., Theorell, T., Grape, T., Hammarström, A., Hogstedt, C., Marteinsdottir, I., Skoog, I., Träskman-Bendz, L., & Hall, C. (2017). A systematic review including meta-analysis of work environment and burnout symptoms. BMC public health, 17(1), 264. https://doi.org/10.1186/s12889-017-4153-7
  13. Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). Arbetsmiljöns betydelse för sömnstörningar. En systematisk litteraturöversikt. SBU, 2013. Hämtad 2020-06-08 från: https://www.sbu.se/contentassets/aaa2cf8e553e4f66a00bf402ed7cf0cc/arbetsmiljo_somn_2013.pdf
  14. Grandner M. A. (2017). Sleep, Health, and Society. Sleep medicine clinics, 12(1), 1–22. https://doi.org/10.1016/j.jsmc.2016.10.012
  15. Läkemedelsboken. Hetta, J. & Schwan, Å. (2017). Sömnstörningar. [Internet]. Hämtat 2020-06-03 från https://lakemedelsboken.se/kapitel/psykiatri/somnstorningar.html
  16. Marcus, M., Yasamy M. T., van Ommeren, M., Chisholm, D. & Saxena S. Depression A global public health concern. WHO: Department of mental health and substance abuse, 2012. Hämtad 2020-06-08 från: https://www.who.int/mental_health/management/depression/who_paper_depression_wfmh_2012.pdf  
  17. Internetmedicin. Asp, M. (2019). Depression hos vuxna. [Internet]. Hämtat 2020-06-03 från https://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=140
  18. Region Skåne. Handlingsplan för suicidprevention. [Internet]. Hämtat 2020-06-01 från: https://www.skane.se/organisation-politik/Vart-uppdrag-inom-halso--och-sjukvard/sa-foljer-vi-upp-halso--och-sjukvarden/handlingsplan-for-suicideprevention/#119137
  19. World Health Organization (WHO). Preventing suicide: a global imperative. Geneva: WHO, 2014. Hämtad 2020-06-01 från: https://apps.who.int/iris/handle/10665/131056
  20. Folkhälsomyndigheten. Vilken sjukvård har unga och unga vuxna som tagit sitt liv fått? Resultat från en studie baserad på retrospektiv granskning av sjukvårdsjournaler. Folkhälsomyndigheten, 2020. Hämtad 2020-06-08 från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/a63816613481476291774b5f596f3271/vilken-sjukvard-unga-unga-vuxna-tagit-sitt-liv-fatt.pdf
  21. Folkhälsomyndigheten. Statistik om suicid. [Internet]. Hämtat 2020-06-01 från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/suicidprevention/statistik-om-suicid/