Övervikt och fetma

Ett vanligt sätt att definiera övervikt och fetma är genom måttet Body Mass Index (BMI). BMI anger relationen mellan en persons vikt och längd och beräknas genom att dela kroppsvikten i kilogram med kroppslängden i meter i kvadrat. BMI mellan 25–29,9 indikerar övervikt och ett BMI på 30 eller högre indikerar fetma. Förekomst av fetma har tredubblats i världen sedan mitten på 1970-talet (1) och även Sverige har haft en lika negativ utveckling sedan 1980-talet (2). Ett ökat intag av energirik mat och minskad fysisk aktivitet, det vill säga en obalans mellan energiintag och energiförbrukning tros vara en viktig förklaring till ökningen av fetma (1). Men även andra aspekter såsom genetiska faktorer och livsvillkor har lyfts fram (3).

Övervikt och framför allt fetma är riskfaktorer för en rad olika sjukdomar, däribland typ 2-diabetes, högt blodtryck, hjärt- kärlsjukdom, muskuloskeletala sjukdomar, vissa former av cancer men också en ökad risk för förtida död. Förutom konsekvenser för individen medför övervikt och fetma stora kostnader för samhället. Kostnaden för fetma i Sverige beräknades 2016 till 25 miljarder kronor. Merparten av kostnaderna (80 %) var kopplade till produktionsbortfall (sjukskrivningar, sjuk- och aktivitetsstöd samt produktionsbortfall vid förtida död) (4).

Övervikt

I folkhälsoenkäten 2019 uppgick andelen med övervikt (BMI 25–29,9) till 35,5 % (± 0,5), vilket är snarlikt resultaten 2012 (35,8 % (± 0,6)) och även i linje med rikssnittet på 36 %. Det har därmed inte skett någon förändring avseende övervikt sedan senaste mätningen i Skåne.

I gruppen med övervikt var det en högre andel män än kvinnor (41,6 % (± 0,8) respektive 29,4 % (± 0,6)). Motsvarande siffror på nationell nivå är 41 % respektive 30 %. Baserat på åldersgrupper var andelen med övervikt högre bland åldersgrupperna i medelåldern och äldre (45-84 år) med andelar mellan 39,5–42 % (± 1,0-1,4) jämfört med de yngre åldersgrupperna (18-34 och 35-44 år) med andelar på 25,8 % (± 0,9) respektive 35,4 % (± 1,3). Trots att andelen var lägst i den yngsta åldersgruppen sticker den gruppen ut, vilken till skillnad från övriga åldersgrupper inte har minskat procentuellt sedan mätningen 2012.

Sett till utbildningsnivå sticker gruppen med eftergymnasial utbildning ut med en andel på 34,1 % (± 0,8) jämfört med de högre andelarna hos de med förgymnasial och gymnasial utbildning (runt 40 % (± 1,3)). I Skånes kommuner sticker kommunerna i östra Skåne ut med en högre andel befolkning med övervikt.

Jämförelse över tid och mot riket
Andel med övervikt, %

Geografiska skillnader

Andel med övervikt, %
Skånesnitt: 35,5 %
41 - 42
39 - 40
37 - 38
35 - 36
29 - 34
Skånesnitt: 35,5 %
41 - 42
39 - 40
37 - 38
35 - 36
29 - 34

Fetma

Till skillnad från övervikt har det skett en förändring i negativ riktning avseende fetma (BMI 30 och högre), där andelen, sedan förra enkäten, har ökat från 14,3 % (± 0,5) till 16,9 % (± 0,4). Motsvarande andel i riket ligger på 16 %.

Det fanns inga signifikanta skillnader mellan kvinnor och män avseende förekomst av fetma (16,5 % (± 0,5) respektive 17,2 % ± (0,4)). Motsvarande siffror på riksnivå var 15 % för kvinnor och 16 % för män. Däremot fanns det skillnader baserat på olika åldersgrupper i Skåne. Den högsta andelen med fetma återfanns i åldersgrupperna 45-54 år (20,2 % (± 1,1)) och 55-64 år (21,6 % (± 1,1)), det vill säga omkring var femte person inom de åldersspannen. Lägst var andelen i den yngsta gruppen (18-34 år), med en andel med fetma på 11,2 % (± 0,6).

Skillnader förekom även baserat på utbildningsnivå till nackdel för grupperna med förgymnasial- (23,9 % (± 1,3)) och gymnasial (20,6 % ± (0,7)) utbildning jämfört med gruppen med eftergymnasial utbildning (12,8 % (± 0,5)). Signifikanta skillnader baserat på olika födelseregioner återfanns endast mellan gruppen födda i Sverige (16,4 % (± 0,4)) och gruppen födda i övriga Europa (19 % (± 1,5)), men skillnaden var liten.

I jämförelse med mätning år 2012 har det skett en ökning av andelen med fetma i samtliga grupper (kön, ålder, utbildningsnivå och födelseregion) förutom den äldsta gruppen 65-84 år (men deras minskning är ytterst liten). Den största procentuella ökningen skedde i åldersgruppen 18-34 år, vilket även speglar utvecklingen i riket i stort.

Jämförelse över tid och mot riket
Andel med fetma, %

Geografiska skillnader

Andel med fetma, %
Skånesnitt: 16,9 %
25 - 28
21 - 24
18 - 20
14 - 17
11 - 13
Skånesnitt: 16,9 %
25 - 28
21 - 24
18 - 20
14 - 17
11 - 13

Referenser

  1. World Health Organisation (WHO). Obesity and overweight. [Internet]. Hämtat 2020-06-02 från: https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/obesity-and-overweight
  2. Folkhälsomyndigheten. Syfte och bakgrund till frågorna i nationella folkhälsoenkäten. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2018. Hämtat 2020-06-01 från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/d16468d6725b48f7bfbad5f56c9a81cf/syfte-bakgrund-nationella-folkhalsoenkaten-2018.pdf (PDF, 894 kB)
  3. Folkhälsomyndigheten. Övervikt och fetma. [Internet]. Hämtat 2020-06-02 från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/tolkad-rapportering/folkhalsans-utveckling/resultat/halsa/overvikt-och-fetma/
  4. Andersson, E., Welin, K-O. & Steen Carlsson, K. Kostnader för fetma i dag och år 2030. Lund: Institutet för Hälso- och sjukvårdsekonomi, 2018 2018:3. Hämtad 2020-06-30 från: https://ihe.se/wp-content/uploads/2018/06/IHE-Rapport-2018_3_.pdf