Övervikt och fetma
Ett vanligt sätt att definiera övervikt och fetma är genom måttet Body Mass Index (BMI). BMI anger relationen mellan en persons vikt och längd och beräknas genom att dela kroppsvikten i kilogram med kroppslängden i meter i kvadrat. BMI mellan 25–29,9 indikerar övervikt och ett BMI på 30 eller högre indikerar fetma. Förekomst av fetma har tredubblats i världen sedan mitten på 1970-talet (1) och även Sverige har haft en lika negativ utveckling sedan 1980-talet (2). Ett ökat intag av energirik mat och minskad fysisk aktivitet, det vill säga en obalans mellan energiintag och energiförbrukning tros vara en viktig förklaring till ökningen av fetma (1). Men även andra aspekter såsom genetiska faktorer och livsvillkor har lyfts fram (3).
Övervikt och framför allt fetma är riskfaktorer för en rad olika sjukdomar, däribland typ 2-diabetes, högt blodtryck, hjärt- kärlsjukdom, muskuloskeletala sjukdomar, vissa former av cancer men också en ökad risk för förtida död. Förutom konsekvenser för individen medför övervikt och fetma stora kostnader för samhället. Kostnaden för fetma i Sverige beräknades 2016 till 25 miljarder kronor. Merparten av kostnaderna (80 %) var kopplade till produktionsbortfall (sjukskrivningar, sjuk- och aktivitetsstöd samt produktionsbortfall vid förtida död) (4).